Falla, det gör inget. |
De faller och faller långt ner från himlen,
vita små tussar av fruset vatten,
var och en för sig
ensam i sin färd mot den hårda marken.
Jag ser hur vinden leker med dem,
föra dem än hit än dit skrattandes åt
deras fall från den höga, höga himlen.
Sakta men säker gungar de ner mot mig
landar ner på min nästipp kallt och blött.
Jag välkomnar deras kyla omfamnar dem med min värme
och känner hur dem blöter ner mitt hår och mina kläder.
Det gör inget jag blir inte arg, jag skyndar inte på mina steg.
Sakta går jag och sakta faller de,
Båda är vi små
Båda är vi ensamma
sakta smälter de och sakta faller jag.
|
| Kommentarer | | martobicat - 4 mar 16 - 22:18 | | Fint! |
|
|
|
