Levande död |
Vet du?
Jag slutade aldrig prata med dig.
Om nätterna när John Blund glömt mig än en gång så brukar jag låta meningarna flöda.
Men du svarar aldrig mig.
Vet du?
Ibland hör jag ditt skratt eka i mitt.
När jag drar ett av våra interna skämt utan att tänka mig för och blir ensam skrattandes.
För skrattet som förr matchade var ditt.
Vet du?
Jag omfamnar dig varje kväll.
När mörkret kommit känner jag dig bredvid mig så jag vänder mig alltid och greppar efter dig.
Men armarna kramar luft för jag är själv.
Vet du?
Du är död men du lever i mig.
För när man dör försvinner man inte som folk säger, du är inte borta utan du är kvar i allt vi hade tillsammans.
För vet du?
Ingenting, inte ens döden, kan radera dig.
Du är död men du lever för mig.
|
| Kommentarer | | martobicat - 19 feb 16 - 23:13 | | Fin! |
|
|
|
