Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Min Låtsas Pojkvän Del 6 Mitt spel hans regler

Jag sneglade bakom mig och såg läraren som tog fram sina saker. Jag gillade inte uppmärksamheten som skulle komma om jag stod kvar så jag gick motvilligt och satte mig bredvid Aiden, jag sjönk ihop lite innan jag började leka med händerna. Jag väntade på ett avslöjande som han skulle dela med sig högt i klassrummet, klockans tickade i takt med mina nerver och jag började bita i läppen igen. Jag hade blicken på träskivan till bänk, följde dess mönster med blicken och kände hur fort mina hjärtslag slog. Snälla, bad jag, låt det gå fort. Jag blundade en kort stund för att förbereda mig mentalt då jag hörde att han flytta stolen tungt. Snälla! Jag öppnade överraskat ögonen när han petade på min kind försiktigt.
”Varför blundar du som om någon skulle slå dig?” frågade han smått uttråkat. Jag sneglade på honom och tänkte; du om någon har ju en anledning att vilja slå mig. Han lade huvudet lite på sned och listade ut mina tankar. Han skakade på huvudet. ”Jag kommer inte att slå dig, om du ger mig en bra anleding”, sade han kallt.
”En bra … anleding”, mumlade jag och han hummade otåligt. ”Ehm …” Jag kände att någon tittade på mig men jag kunde inte kolla efter vem det var. ”För att bli lämnad ifred”, sade jag lågt. Nu när jag sade det insåg jag hur korkad idén faktiskt var, hur ostabil och självisk den var. ”Förlåt …” lade jag skamset till. Han suckade och satte händerna bakom huvudet. Jag väntade på att bli uppläxad men när den aldrig kom sneglade jag på honom. Han kollade upp i taket.

”Okej”, sade han och satte sig rakt. Jag blinkade till.
”Okej?” ekade jag förvånat. Han hörde tydligt hur oförbered jag var och log roat.
”Precis.” Jag skakade på huvudet för att visa att jag inte hängde med. Han kollade länge på mig för att se min reaktion över något. Han suckade irriterat och den där lilla roade tonen var borta. ”Okej, som i att jag spelar ert spel men det blir med mina regler”, sade han och jag gapade. Han himlade med ögonen och satte ett finger under min haka för att stänga min mun. ”Du är inte så bra på ditt eget spel”, påpekade han och tittade menande på mig. Jag tittade bort. Men han kom närmare. ”De kommer förbli misstänksamma om du forsätter att undvika mig”, sade han lågt. Han satte sig sedan på sin egen plats och ryckte på axlarna. ”Jag är ganska förvånad ändå att du klarade dig så länge med så lite fakta som ni använde”, sade han och mötte lärarens varnande blick. Problemet var att han visste om hela grejen, självklart visste han om det. ”Men svara på en fråga.” Jag sneglade på honom och märkte av att uppmärksamheten drogs mer mot oss och vårt småpratande. ”Av alla på skolan varför valde du mig?” frågade han och struntade helt i att läraren hade fäst blicken på oss.
”För ingen skulle fråga dig”, sade jag lågt.
”Aiden! Clariza!” Jag ryckte till och hörde det låga skratten som spred sig i klassrummet. Det var länge sedan jag blev tillsagd av läraren och jag tittade ner i bänken men såg Aiden i ögonvrån som lade upp fötterna på bordet.
”Sorry.” Jag var dock ganska säker att han inte var så ledsen över att störa lektionen med tanke på hans leende som han gav henne, ett leende som alltid lockade till sig bråk, bråk eller tjejer. Jag himlade med ögonen med förfärades över att inte bara Aiden såg det utan även Jed som pekade på oss, jag visste att han skulle kläcka en svidande kommentar vilket Aiden utmannade honom att göra genom att kaxigt mötta hans blick. Han öppnade munnen och jag svalde snabbt.
”Vad är du avundsjuk eller?” frågade jag modigt nog. Aiden hostade till för att dölja sitt skratt. Han satte sig riktigt i stolen och granskade oss roat. Jed rörde lite på huvudet som han alltid gjorde innan han slog ner någon.
”Avundsjuk på vad exakt?” Mels stirrade på oss och log försiktigt. Läraren satte händerna på höfterna. Klassen skrattade mer nu. Aiden reste sig upp och sträckte fram handen för att tysta mig vilket fick Jed att hånle. Jag bet ihop käkarna.
”Det räcker”, sade Aiden och låste honom med blicken. Inte skulle väl dem … börja slåss? Jed skulle just utmana honom då han reste sig också men läraren ställde sig mellan dem.
”Sitt ner båda två!” Jag grimaserade men de satte sig ner igen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Nirvana_ophelia - 2 apr 16 - 20:17- Betyg:
Sjukt bra

Skriven av
MyBlackBird
19 jan 16 - 22:08
(Har blivit läst 166 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord