Rum nr två |
Jag sitter på fönsterkarmen
och tittar ut på människorna där nedanför
Människorna som åker buss och bil
Och människor som går
men inte märker att jag följer varenda steg de tar
Inte märker att jag finns.
Jag hoppar ner och lägger mig i sängen, står inte ut
Vrider och vänder på mig och går ut
I korridoren står en massa personal
De städar upp efter någon
Jag vet inte vad som hänt
Går in på det enda enkelrummet som finns här - rum nr 2
Är glad att jag fått det,
För jag vill inget annat än att vara själv härinne.
Men så när jag står i dörröppningen hör jag personalen "ja, det bästa vi kan göra är att ge honom rum nummer två"
Och jag kan inte sluta tänka på att jag vill ut härifrån och bort från världen utanför
Att jag inte längre vill
något alls.
|
| Kommentarer | | nattblick - 4 jan 16 - 12:37 | | :/<3 | | martobicat - 4 jan 16 - 10:16 | | Tack själv :) | | Theonewhosmiled - 4 jan 16 - 10:14 | | Tack Martobicat <33 | | martobicat - 4 jan 16 - 10:09 | | Så sorglig text, tänker på dig! |
|
|
|
