Hans och hennes [del 19] |
den här delen är lång förvarnar jag med för jag ville inte dela av den för då skulle den bli så osammanhängande..^^ hoppas ni tycker den är bra ialla fall..^^
På morgonen vaknar jag av att mamma väcker mig.
Jag går upp och tar på mig kläder, jag har valt kläder för idag med stort omsorg så att dom ska få en bra bild av en, så det blev blåa jeans och ett grått linne med mitt pärlhalsband och håret satt jag upp en knut.
Hela min mage känns som en tsunami, så när jag kommer ner till frukosten tvingar jag motvilligt i mig en macka bara för att jag inte ska må illa sen när jag åker bil.
Jag märker på mamma att hon är nervös. Hon far runt som en yr höna i köket.
Klockan halv sex sitter vi i bilen och kör ut ur urfarten.
Jag sätter på Mp3 på högsta volymen för att slippa tänka och känna min nervositet .
Jag känner hur jag blir trött och somnar.
Jag vaknar av att mamma stannar bilen.
- vi är framme. Hon ler mot mig.
- redan. Svarar jag sömnigt.
- Du har sovit i en och en halv timme, nu är klockan halv åtta om en halv timme ska du sjunga jag hämtar upp dig vid tio, är det okej?
- Visst helt okej.
- Lycka till nu! Mamma kramar mig
- Tack. Jag kramar tillbaka och kliver ut ur bilen.
Skolan är stor och massor med folk går in emot den.
Jag går mot den och går in genom dörrarna.
Jag letar efter en skylt som det står aulan på och jag tittar runt.
- letar du också efter aulan? Frågar en röst plötsligt mig och jag vänder mig om mot rösten. Där står en tjej hon har rött henna färgat hår med baggiga jeans och en vit t-shirt och en blå palestinasjal runt halsen.
- Aa. Säger jag osäkert.
- Tur att det inte bara jag som letar då! Hon ler mot mig och jag ler tillbaka.
- Man vågar ju inte hellre fråga någon, men vill inte verka helt lost. Jag skrattar lite nervöst
- Ne heller hur! Hon skrattar.
- Ska vi leta tillsammans? Frågar jag och ler mot henne.
- Sure!
Vi går genom en korridor med massor av elever.
- vad heter du förresten? Frågar hon mig
- Elena, du då?
- Lina. Hon ler mot mig.
- Vart kommer du ifrån då?
- Jag är från Norrköping, du då?
- Jag är från Örebro.
- Vad ska du sjunga? Lina tittar nyfikt på mig
- Vanessa Carltons A thousand miles, du då?
- Okok, jag ska sjunga Christina Aguileras The Voice within.
- Den är bra, här är det! Det var en stor skyllt som det stod ”AULA” på.
Vi gick in och möttes av en stor aula med en scen längst fram och med läktare på sidorna och på bänkarna framför scenen satt cirka femtio andra som antagligen skulle sjunga för ”juryn”.
Jag och Lina satt och i mitten brevid ett gäng killar från Skåne, det hördes på deras dialekt att de kom därifrån.
- Tjena! Vart kommer ni ifrån? Frågade en av killarna han var blond och blåögd, han liknade Peter på hans frisyr bara att han inte var sminkad som Peter.
- Örebro. Sa jag
- Norrköping. Sa lina
- Okej vi kommer från Skåne.
- Jo jag hör det. Sa jag och log mot honom och han log tillbaka.
- Jag heter Liam, det är är Daniel och det här är Karl alias kalle och Putte.
Han pekade på en brun hårig kille med gröna ögon som var Daniel sen var det en rödhårig kille det var kalle och Putte var svart hårig och blåaögon, inte som Peters safir blå utan mer djupblåa.
- Elena. Sa jag och log mot alla killarna
- Lina. Sa Lina och log likadant
- Tror ni att man får kolla på medans dom andra sjunger? Frågade Putte. Han hade en ganska mörk röst.
- Hoppas inte! Sa Lina förskräckt sedan log hon mot honom, det syndes att hon var intresserad av honom.
- Det skulle kunna var rätt kul tror jag. Sa jag och log mot Putte som log brett tillbaka.
Plötsligt kom en man in på Scenen. Det var knäpp tyst.
- ja hej och välkommna. Ni vet alla varför ni är här för, för att sjunga inför mig och tre utav skolans andra lärare. Och här kommer dom, först är det Marika Johanzon en av våra sång pedagoger, artiga applåder kom från samtliga medans en smal kvinna i kastaniebrunt hår kom utgående från scenens ena kant, otto von Bran en av våra instrument lärare han lär ut bland annat piano, applåder, och sist men inte mins våran rektor Maria Andersson. Jag hade förväntat mig en äldre kvinna med vitt hår uppsat i en stram knut och i kjol och blus men ut kom en kvinna i trettiofem års åldern med en brun klänning och massor med smycken runt halsen och håret var utsläppt och klippt i page och hon log stort mot alla.
- Ni ska vara hjärtligt välkommna till oss här på skolan vi vill be er vänta utanför medans vi tar in en efter en i salen och den personen kommer få sjunga för oss. Och vi sak börja med Andrea Ahl!
Allt folk som satt på bänkarna gick ut ur aulan och ställde sig utanför.
Jag sjönk ner med Lina på en soffa vid väggen. Brevid mig slog sig Putte ner och brevid Lina satt sig Liam.
- usch nu vart jag nervös! Sa Lina och fingrade med ringen hon hade runt ena fingret.
Det tog en halv timme innan jag fick komma in. Killarna från skåne och Lina önskade mig lycka till.
Jag gick in i aulan och upp på Scenen.
- Elena Olofsson?
- Ja det är jag. Sa jag och log
- Vad ska du sjunga? Frågade rektorn
- Vanessa Carlton med A thousand miles och spela piano. Till la jag.
- Ja varse god. Jag satt mif vid en stor svart flygel.
Jag började spela introt och sedan rullade det bara på.
Jag spelade hela sången och sjöng och allt gick riktigt bra, tycke jag ialla fall.
När jag var klar ställde jag mig upp och neg.
- tack, vi hör av oss om en vecka. Sa en av dom och så fick jag gå ut.
”tack vi hör av oss om en vecka”. Vad var det för svar egentligen? Hade jag kommit in eller inte?
Men jag gick ut ur aulan där Lina o Killarna stod.
- hur gick det? Frågade Lina förväntans fullt
- jag vet inte. Sa jag och rykte på axlarna.
- Fick du också ”tack, vi hör av oss om en vecka”? frågade Putte
Jag nickade. Jag satt mig tillbaka brevid han i soffan.
Jag väntade medans alla ”Skåne killarna” blev uppropade och till slut var det även Linas tur.
När hon kom tillbaka hade hon fått samma svar.
Plötsligt kom En av lärarna ut och bad att alla skulle komma in i aulan igen.
Vi satt oss på en rad och tittade upp mot scenen där de tre lärarna plus rektorn stod.
- ja vi vill gärna höra fem personer igen och den här gången vill vi att de ska sjunga inför alla oss även dom som inte blir uppropade. Sa Rektorn
- Och dom som ska få sjunga igen är; Marie Andersson, Elena Olofsson, Lina hagberg, Liam Engman, Patrick jakobsson, kan ni vara vänliga och komma upp på scenen igen och denna gång så ska ni sjunga en helt annan låt ni får tio minuters betänke tid.
Min hjärna började rusa, vad skulle jag sjunga??
Jag bestämde mig snabbt för en låt. Och gick upp på scenen.
Där stod vi alla fem lika nervösa hela hopen.
- vi börjar med Marie då!
Tjejen som var Marie hade Brunt hår o blåa ögon hon gick upp tog micken som låg vid sidan av scenen och började sjunga, hon sjöng riktigt bra.
Och när hon var klar så applåderade alla som satt i aulan.
- tack för det och nu Elena.
Jag gick fram och tog mikrofonen, och började sjunga.
Jag sjöng Pinks Who knew. Jag hade lyssnat på den nu extra mycket när Peter hade gjort slut så hela tiden när jag sjöng den så brännde tårarna under ögonlocken. Jag sjöng dom sista orden och la ner mikrofonen och möttes av applåder och en del visslingar, jag kände hur jag blev alldeles röd i hela ansiktet, jag gick tillbaka och ställade mig brevid Lina igen.
- du e ju as duktig varför sa du inte det?! Hon log mot mig och så ropades hennes namn upp.
Hon sjöng Kelly clarksson behind this hazel eyes. Hon var as duktig, mycket bättre än vad jag hade förväntat mig.
Sedan var det Liam han sjöng också riktigt bra. Sedan var det Putte han hade med sig gitarr och fick ett mikrofonstativ framför sig.
Han började spela på gitarren och sjöng Hopless love med Daphne loves derby, och det mest läskiga var att när han stod där tänkte jag på Peter hela tiden, för han sjöng nästa precis som honom. Jag kände hur jag blev alldeles knäsvag.
Och när han var klar var jag några av dom som applåderade mest.
Sedan gick alla ut ur aulan.
Jag och Lina gick Med Skåne killarna ut ur skolan, klockan var nio och mamma skulle hämta mig vid tio och killarnas tåg skulle gå fem i tio så jag och dom vinkade hejdå till Lina som skulle åka direkt. Vi hade bytt msn med varandra och hade blivit riktigt bra kompisar.
Killarna och jag satte oss utanför skolan på några parkbänkar.
Dom var riktigt schyssta allihopa och jag kände flera gånger hur Putte satt och tittade på mig men så fort jag mötte hans blick så tittade han bort.
Jag såg hur mamma körde upp på parkeringen.
- jag måste gå nu, min mamma har kommit. Hoppas vi syns i höst.
Dom sa hejdå och jag gick mot bilen.
- Elena! Hörde jag plötsligt någon ropa.
Jag vände mig om och Putte kom springande emot mig.
- ja? Frågade jag och tittade honom i ögonen. Han kysste mig och jag kysste tillbaka.
- Här har du mitt telefonnummer du kan vell ringa mej ikväll eller nått sånt? Han tittade på mig och jag log mot honom.
- Visst. Jag kysste honom på kinden och gick mot bilen…
[fortsättning följer]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Jossann_ - 18 aug 06 - 08:30 | | aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaas bra x) | | Tuvalover - 22 jul 06 - 06:05 | | yeye diggar detta..!!! | nona - 11 jul 06 - 23:01- Betyg:  | | mer, mer, jätte bra! | | _m4ng0_ - 11 jul 06 - 08:04- Betyg: | | Jätte bra =D :] | | _Isa_ - 11 jul 06 - 07:41 | | imorron^^ | | spite_fire - 11 jul 06 - 07:39- Betyg: | :)
såå gulligt!
vill ha nästa i dag :)
ller i morrn bitti? |
|
|
|
