Men det inom mig brann. |
Du skänkte mig något.
Större än någon trodde.
Du väckte det som hade pågått.
De som inom mig bodde.
Vi känner inte varann.
Jag längtar fortfarande.
Men det inom mig brann.
Tror ej det bara var dåvarande.
Hur det än må vara möjligt.
Så saknar jag dig.
Till och med jag tycker det är löjligt.
Men jag kan inte hejda mig.
För jag tänker på henne.
Dag som natt.
Vill att hon ska vara den ende.
Kommer mitt förstånd nånsin komma kapp?
Att distans kunde förstöra så.
Har dock mig själv att skylla.
Jag vill åter tro, det jag trodde då.
Så vem har jag att hylla..?
Nu är du borta.
Men vill ändå minnas vårat korta.
Vem är du lilla tjej?
Som ärjt dig fast i mig...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mazy - 21 dec 15 - 04:29- Betyg:  | | Fin text. | | Sockerina - 21 dec 15 - 01:08 | | fin! | | martobicat - 19 dec 15 - 17:15 | | Fint skrivet! |
|
|
|
