Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kickstart my heart [m/m] - del 54

- kapitel 54

Han såg det blåa håret på långt håll och bestämde sig för att släppa på den där oron. Billie hade säkert haft rätt; det var inget. Och när han vaknat imorse hade det faktiskt känts bättre än igåreftermiddag. Nash verkade väldigt upptagen med någonting inuti sitt skåp när Maddox väl kommit fram och han lutade sig något roat mot skåpsdörren bredvid. Kanske hade han inte så bra ordning där inne som Maddox föreställt sig.
”Gick det bra på svenskaprovet?” frågade han efter att ha lagt upp armen över Nashs skåpsdörr.
Den blåhårige hoppade till som ett skrämt djur och såg snabbt upp på honom.
”Du kan inte bara dyka upp sådär..! Jo det..” Han verkade göra en hastig avscanning av honom och i nästa sekund hade han tagit ett litet steg bakåt. ”Det gick bra tror jag.”
”Vad bra”, sa han med ett svagt leende och tog ner armen – bara för att försiktigt röra vid den andres hand som inte höll i boken. ”Jag ha-” Det var Maddox tur att tystna när Nash drog åt sig handen som att han skulle ha fått en stöt. Eller som att det skulle ha varit något helt motbjudande som snuddat vid honom. Istället greppade han nu tag om boken med båda händerna. ”Varför var inte du här? På svenskan menar jag”, fortsatte han sedan.
Vad fan var det här? Det där var inte någonting som han överreagerade på. Nash hade dragit undan handen och det hade inte varit någon slump. Hade det varit ombytta roller hade det kanske varit mer förståeligt, för det var Maddox som var den som inte varit i närheten av att kommit ut eftersom han tills ganska så nyligen inte ens hade vetat själv. Han skämdes dock inte och han skulle inte freaka ut om någon såg Nash ta tag i hans hand – men det hade inte varit superkonstigt om han hade reagerat med att rycka undan. Av vad Nash berättat så hade han vetat ganska länge att han var gay och han var ju öppen med det. Folk på skolan visste om det och han hade inte sagt någonting om att han skulle tycka det var jobbigt.
Maddox drog en hand genom håret och kunde inte hålla tillbaks ett lågt skratt. Ett som inte alls var roat. ”Jag orkade inte bara. Men jag ska.. se om jag hittar på Linus och Rick.” Han brydde sig inte om att vänta på något svar utan fortsatte bara nedåt i korridoren. Vad hade Nash trott? Att det skulle bli mindre tydligt om han fortsatte med att ställa en fråga?
Kanske var han fånig. Kanske var han barnslig som blev tjurig. Men om Nash skulle bete sig konstigt och av någon anledning försöka undvika honom, nu uppenbarligen på fler plan än att inte ha tid att snacka eller umgås utanför skolan, så kunde Maddox vara likadan. Det var inte så att han vände i korridorerna när han såg Nash eller ställde sig på andra sidan kön i när han hamnade bakom honom i matsalen, men han gick inte fram på en gång för att prata med honom och han struntade i att skicka sms på kvällen som han tidigare gjort. Han sa hej på fredagsmorgonen eftersom dom hade skåpen nära varandra men han gick inte till klassrummet tillsammans med honom utan gjorde Will och Max sällskap istället. Och när skoldagen var slut brydde han sig inte om att fråga om dom skulle hitta på någonting. Han visste ju vad svaret skulle bli ändå och varför skulle han fortsätta bete sig normalt när den andre uppenbarligen inte gjorde det?
”Hänger du på till Rick ikväll eller?” undrade Linus på väg mot tunnelbanan. ”John kommer också.”
”Absolut. Jag tänkte dra till gymmet och köra ett pass senare men jag kan dyka upp efter det?”
”Kanon. Så du är inte upptagen med din boyfriend då?” tillade han sedan flinande.
Både han och Rick hade fortsatt retats om det där. Men hellre det än att dom skulle ha reagerat som Leon.
”Nej verkli- Nej det är jag inte. Och han är inte min pojkvän heller.”
Han hade själv hört hur tjurig han varit på väg att låta i början men hade räddat upp det någorlunda med ett snett leende. Men han var sur. Envis, tjurig och jävligt irriterad.
Orolig.
Klart som fan att han var orolig. Han fattade ju inte alls vad det här handlade om och nu hade han plötsligt själv börjat dra sig undan Nash för att på något sätt inbilla sig själv att det var hans – Maddox eget - val att dom inte umgicks och pratade som vanligt.
Han fixade inte att allt skulle gå skit en gång till.
”boyfriend to be då”, flinade bara Linus som uppenbarligen inte hade märkt något. ”Men kom dit när du är klar bara, visst har du varit hos Rick förresten?”
”Ja en gång, men jag tror jag hittar. Annars sms:ar jag.”
”Gör det, vi ses!” sa han innan han skyndade sig bort mot den röda linjens tåg som redan kommit in på spåret.

Ӏr du så pass ordentlig att det faktiskt är så här du spenderar fredagskvällarna?”
Maddox vände sig om för att mötas av ett skämtsamt leende. Eftersom han var så pass mycket på gymmet hade ägaren, Jon, börjat småprata lite med honom på sistone och han var helt klart en trevlig snubbe. Säkerligen glad över att ha fått en ny stammis också. För tillfället var det dock väldigt tomt; Maddox och tre killar till. Två utav dom stående nere vid hantlarna och den tredje vid rullbandet.
”Nej.. ordentlig skulle jag väl inte alltid säga”, flinade han och drog undan luggen med boxningshandsken. ”Natten är lång, jag hinner spendera den på fler sätt än att slåss med den här.”
Jon skrattade och nickade. ”Så sant.”
Ӏr ett bra sätt att få ur lite saker ur huvudet”, tillade han med en axelryckning och tog tag om boxningssäcken för att få den helt still innan han slog ett hårt slag mot den igen.
Svettig och fortfarande med något hög puls gick han in i duschen och lät vattnet rinna en stund över sig innan han sträckte sig efter tvålflaskan. Tatueringen hade läkt fint och även om han redan varit helt okej nöjd med sin kropp så tyckte han själv att den blivit betydligt snyggare nu. För att också känna sig nöjd med håret blev han kvar i omklädningsrummet ett bra tag för att blåsa och platta, men kunde därefter gå direkt till Ricks lägenhet i stan.
”Tja! Hittade du hit på en gång eller har du virrat runt?” flinade Rick efter att ha öppnat dörren.
”Nej jag kom ihåg förvånansvärt bra faktiskt.” Han släppte ner bagen på golvet intill ett flertal skor och drog sedan fingrarna genom håret som trots allt fortfarande kändes lite fuktigt. Inne på Ricks rum befann sig precis som sagt Linus och John och han tog själv plats i den överdrivet stora sacosäcken.
”Vi tänkte beställa pizza”, sa Linus och räckte honom broschyren. ”Känns väl fint när man kommer direkt från gymmet?”
”Ja men verkligen”, flinade han och ögnade igenom alternativen. Nog för att han tänkte fråga om sin vegetariska specialvariant ändå men han hade någon töntig grej för sig att han tyckte det var kul att kolla vad pizzerior döpte sina pizzor till. Av någon anledning verkade den här ha fastnat för spanska städer vilket var någonting nytt. Italienska städer hade åtminstone varit mer logiskt.
Planen med att få pizzan hemkörd hade fallerat när Rick i telefon fått höra att alla bilarna var ute och att det dessvärre skulle dröja närmare en timme innan dom skulle kunna få sina utkörda. Desto mer tur hade Maddox och John haft som sluppit följa med när Linus och Rick tagit en promenad till pizzerian för att köpa med hem istället.
”Vad heter du på instagram förresten?” undrade John och såg upp från sin mobil.
”xMaddox, fast jag är inte sådär jätteaktiv.”
”För mig går det i vågor, antingen lägger jag inte upp något på veckor eller så är jag en sån där dryg jäkel som bombar med 10 festbilder på en kväll”, skrattade John och verkade ha fått fram honom och därmed senaste bilden, en på honom och Nash från Wills halloweenfest, då fortsättningen kom ”Just ja, hörde att det blev lite bråk där på festen? Jag måste ha dragit alldeles innan. Leon lackade ur totalt eller?”
”Jo något sånt”, sa han och skakade på huvudet med ett lätt leende. Han orkade liksom inte bry sig.
”fan vad drygt. Det är ju helt klart mindre drama på min skola. Fast jag har i och för sig väntat mig något sånt där sen den där dagen i matsalen”, tillade han med ett snett leende. ”Inget mot dig alltså, men det var liksom självfallet att det skulle bli två för starka personligheter med dig och Leon.” Den lilla ikonen på Maddox mobilskärm talade om att John börjat följa honom och efter att ha följt tillbaks såg han upp igen. Han tog absolut inte illa upp för John framställde det ju inte som att Maddox skulle ha varit en dryg jävel – vilket han förvisso helt klart kunde vara ibland – och att han ställt till med något, utan det var bara så enkelt som att han och Leon var för lika på vissa sätt och totalt olika på andra. Klart att det skulle bli bråk.
”Ja jag antar det. Och liksom jag fattar ju att han förmodligen såg mig som något hot från början, det hade kanske jag också gjort om det dykt upp någon ny snubbe på min förra skola och inkräktat på mitt gäng”, flinade han. ”Särskilt om det var en Marilyn manson-wannabe.”
John skrattade igen. ”Det har han väl inte sagt?”
Maddox skakade roat på huvudet. Han orkade bara inte ha något seröst deep talk om hur problematiskt allt var med Leon och att det blivit lite uppdelningar i gänget sedan den där festen. ”Nej men det är en klassiker jag hört från många andra.”
”Folk alltså. Jag gillar din look i alla fall”, försäkrade John med huvudet skämtsamt på sned.
Ett hest skratt lämnade hans läppar. ”Naw tack.”
”Jack skelington då?” sa John något mer seriöst istället och höll upp mobilen. ”Nash. Det är något mellan er alltså?”
Det hade inte varit konstigt när Linus frågat om Nash tidigare idag eftersom han och Rick retats om det. Och han fattade väl att John frågade nu just för att dom inte hade träffats sedan festen. Men det betydde inte att något utav det kändes mindre jobbigt för det. Det hade varit helt annat om saker känts som vanligt mellan honom och nyss nämnda blåhårige kille.
”Vad sa skvallerkällan?” skämtade han.
”Att två specifika personer tydligen hånglat loss och att det eventuellt inte behövde bero på fylla.” John såg menande på honom med höjda ögonbryn. Ett retsamt leende på läpparna. ”Och om det behöver nämnas så har jag verkligen inga problem med sånt. En av mina bästa polare är gay.”
Fastän han vid det här laget var mycket väl medveten om att han även tyckte om killar – en åtminstone – så kändes det sjukt ovant att nämnas i samma sammanhang som gay.
”Kanske eventuellt kan vara sant”, sa han med en lika retsam axelryckning innan dom hörde ytterdörren öppnas och därefter Linus som ropade ”Maat!”
”Trevligt. Om det nu eventuellt är sant alltså”, skämtade John när han reste sig upp från sängen.
Med pizzorna framdukade på bordet samt några flaskor öl kunde Maddox för en stund lägga irritationen och oron åt sidan och när sedan John som inte haft förmånen att käka pizza med honom tidigare höjde på ögonbrynen spred sig skratt runt bordet.
”Jag vet, jag trodde han skämtade första gången. Nog för att han är vegetarian men det där är superkonstigt.. och superäckligt", sa Linus och skakade på huvudet. ”Och nu var det dessutom jag som fick verka helt crazy när jag skulle beställa.”
”Man måste testa den för att fatta”, protesterade Maddox och drog undan luggen lite innan han tog upp sina bestick och kastade en road blick mot Linus. Förutom avokado, grillad aubergine, rödbetor och inlagd gurka – vilket brukade vara nog för att få dom flesta att skeptiskt höja på ögonbrynen – så frågade han alltid efter rivna morötter uppe på. Men det var asgott. Hans pizza var absolut den bästa så det var egentligen skandal att den inte fanns på meny så att fler kunde få nöjet att äta den.
”Okej, så kan jag få en bit då?”
Rick som precis tagit en klunk öl såg häpet på John och skrattade sedan till när han svalt. ”Gör det inte mannen. Tänk på att du alltid kommer påminnas om den där framöver när du äter pizza. ”
”Hallå så hemsk verkar den väl ändå inte?” klagade Maddox flinande och skar en bit för att lägga över på Johns tallrik.
När han snabbt reflekterade över det så var det ganska konstigt. Att han satt med dom här killarna och faktiskt kände sig väldigt avslappnad. Att han inte hade en flera meter hög mur framför sig utan att han var sig själv nästan fullt ut. Den lite retsamma attityden hörde inte till någon fasad utan det var bara hans personlighet. Kände han att han behövde skydda sig själv drog han däremot upp det retsamma betydligt mer vilket lätt slogs över till att bara framstå som kaxig.
Men om han var lika avslappnad och lika mycket hundra procent sig själv som med Nash? Nej självklart inte. Han hade ju inte ens kommit Billie så nära som ändå var hans äldsta polare. Det fanns en liten del som hela tiden var vaksam, som ville se till att han höll Linus, Rick och John nära men inte lät dom komma för nära, den där lilla delen som ville ligga steget före så att han skulle veta hur han skulle hantera vissa potentiella situationer.
Ändå så var det här så mycket mer än han hade väntat sig innan han började skolan. Särskilt mycket mer än han hade väntat sig den där första jobbiga dagen. Mer än han väntat sig när han börjat hänga med dom andra killarna.
Ӂh fy.” John grimaserade och sträckte sig efter hushållsrullen för att sedan spotta ut någonting innan han snabbt tog en klunk öl. ”Skämtar ni med mig eller? Ni har typ Maddox riktiga pizza någon annanstans?” Han såg från Maddox till Linus och Rick på andra sidan bordet.
”Nej det är sant!” skrattade Linus precis som Maddox och Rick också gjorde. Det hade varit en ganska komisk reaktion faktiskt.
”Funkar som inbakad också om man vill”, retades han varpå John bara skakade på huvudet och tog en klunk till.

”Hej Na.. hur är det med dig?”
Ja det kunde man ju fråga sig. Det var kanske inte det mest normala att sitta ute på trappen utanför lägenhetshuset när det var.. han visste inte hur många minusgrader det var men att det var minusgrader överhuvudtaget var tillräckligt.
”Det är väl bra”, sa han men ansträngde sig inte sådär jättemycket för att le mot Emma som varit på väg förbi men stannat till.
Hon såg inte helt övertygad ut och borstade bort lite snö från den stickade ljusrosa mössan hon bar innan hon tog ett steg närmare. ”Får jag sätta mig?”
Han ryckte på axlarna och gjorde en gest mot det lediga utrymmet bredvid honom. ”Visst.”
Efter att hon hade satt sig ner såg hon tyst på honom och verkade precis vara på väg att säga någonting när Nash öppnade munnen och hann före.
”Ibland skulle jag faktiskt vilja vara rökare. Det verkar ju vara så enkelt för dom att bara ta en cigg för att lugna ner sig, och så blir dom väl varmare också.”
”Jag har testat några gånger, mamma skulle bli galen om hon fick ve-” Emma verkade för en gångs skull komma på sig själv med fjortisbeteendet och log istället mot honom. ”Har det hänt någonting?”
”Nej”, svarade han och rörde lite på sina frusna fingrar innan han stoppade ner händerna i jackfickorna istället.
”Fast varför sitter du då här ute? Du röker ju inte..”
Det var en bra fråga. Men ja det var klart att det var något. Det var att han var trött på sig själv, det var att han undrade vad Maddox gjorde just nu, det var att han i duschen än en gång hade fastnat med blicken på dom fula ärren och känt sig lite, lite sämre än han redan gjorde, det var att han försökt intala sig att allt skulle kännas bättre när han tagit sig den här tiden men att han egentligen inte var så säker alls längre, det var att han ringt Jasmin och att det känts betydligt värre än det borde ha gjort när hon sagt att hon var med några kompisar från klassen och därför inte kunde ses just ikväll. Det var att han längtade till att Maddox godnatt-sms skulle komma senare ikväll eftersom han måste ha glömt igår. Det var att han var fånig och kände sig totalt övergiven. Fast det var ingenting utav det där han ville berätta för tjejen som satt bredvid honom.
”Måste jag ha en särskild anledning?” Han bet sig i läppen så fort orden lämnat hans läppar och han kände sig inte bättre när han såg Emmas förvånade blick. Hon hade ju inte gjort någonting – hon hade bara frågat hur det var med honom och sedan frågat – inte bara trängt sig på – om hon fick sätta sig ner. Han borde verkligen inte låta så fräsig mot henne.
”förlåt. Jag behövde bara lite luft och balkongen kändes för instängd. Du vet den känslan?”
Ett litet leende hade letat sig tillbaks till hennes läppar och det gav honom fruktansvärt dåligt samvete att hon plötsligt verkade osäker på honom. Han visste ju att hon tyckte om honom. Och han visste exakt hur han hade känt den där första mattelektionen när Maddox fräst till mot honom – då när han redan varit lite småförälskad och hade tyckt att han verkat så väldigt snäll och fin tidigare. Även om den uppfattningen bara hade bildats utav blickar, ´hej´, och ´tack´.
”Ja jag vet vad du menar.” Ljudet av ett lås som vreds om signalerade att någon var på väg att öppna dörren bakom dom och Nash flyttade sig snabbt åt Emmas håll. När det unga paret som bodde i samma trapphus hade gått några steg och Nash gjorde en ansats att flytta sig åt sidan igen upptäckte han hur nervös Emma plötsligt såg ut. Han hade inte ens tänkt på det men nu märkte han ju att deras knän rörde vid varandra. En brun blick vändes upp mot honom och ett skratt som lät lika nervöst lämnade hennes läppar.
”Ehm har du.. nya jeans? Jag menar jag bara.. har inte sett dom förut?”
Nash bet tag i läppen och visste inte riktigt hur han skulle hantera det här. Han ville inte göra henne besviken igen men samtidigt kändes det så dumt att låta henne fortsätta hoppas. För det var uppenbarligen vad hon gjorde eftersom hon fortsatte försöka. Eftersom hennes blick nästan glittrade och kinderna plötsligt blivit lite rosiga. Det hade varit en sak om han suttit där i pastellgula jeans som då med största säkerhet hade varit nya – men han hade ett par svarta stuprör på sig – ungefär som alltid alltså.
”Nej dom här är gamla”, log han efter att ha släppt läppen. ”Men.. jag ska nog ta och gå in nu. Börjar bli ganska kallt..”
”Ja verkligen”, skrattade Emma till och kom snabbt upp på fötter, tystnade och drog till sina tumvantar – lika rosa som mössan – innan hon såg upp igen. ”Ha det bra då.”
Han vände sig om efter att ha knappat in portkoden och dragit upp dörren. ”Du med.”
Innan dörren hunnit slå igen bakom honom kom det ett ´Hejdå Nash´ ifrån Emma.
[22:08 Till: Maddox] Godnatt då (:
[22:14 Sparat i utkorgen] Godnatt då (:
[22:20 Utkorgen tömd. Meddelanden raderade.]


vad tyckte ni? (:
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Likeyoudcare - 15 dec 15 - 21:50
Superbra! Du lyckas verkligen förmedla att det är lite ovant och ganska awkward för Maddox och de övriga i killgänget att prata om Nash. Men Maddox löser det ändå ganska bra, speciellt med tanke på hur konstigt det är mellan honom och Nash nu.
Och det är superjobbigt att läsa, men ändå bra att Maddox nu också börjar bli lite sur och drar sig undan. För även om jag förstår varför Nash beter sig som han gör, så är det också ganska... fult. Jag känner själv igen känslan att något inte riktigt är rätt men att man tvivlar på sig själv eftersom den andra personen insisterar på att allt är som det ska (fast det verkligen inte är det). Och att känna sig avvisad och ignorerad. Det är hemskt... Det är också en väldigt naturlig reaktion från Maddox sida, som han sa: hur hade Nash trott att det skulle gå om han började stänga ute Maddox? Men det är väl kanske det som krävs för att Nash ska våga öppna upp sig - hotet att förlora Maddox för att han inte vill prata.
Lite svamlig kommentar kanske... Hoppas nästa del blir klar snart! :)

Skriven av
ilenna
14 dec 15 - 23:56
(Har blivit läst 235 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord