Ã…ttahundra ord / Polly |
Hon hade alltid varit svag för brunetter. När hon först såg honom, hans kropp, hans onaturligt gröna ögon, så visste hon. Det skulle vara den enda man hon någonsin älskat.
Han arbetade med händerna, tyckte om att bygga och älskade sin familj över allt annat. En händig karl med ett mjukt hjärta. Hon själv arbetade som kock och det var hennes stora passion i livet. Han ville på utflykter med sin familj, bygga en lekstuga eller ta en öl med en vän. Hon älskade att ligga i badet med ett glas vin eller kanske en skål glass med groteskt mycket strössel. Hon hade fyra katter, men inga vänner.
Han ville ha en villa, många barn och en lagom stor bil. Hon ville ha något flottare, märkeskläder och fina skor och smycken. Hon spelade inte svår, hon var svår, men han stod ut. Han bjöd henne på middag, behandlade henne som en prinsessa och hon föll för honom. Hela sitt liv hade hon föreställt sig att hon skulle leva ensam, en hårt arbetande kvinna utan någon närmre familj. Han vände upp och ner på allt. Han friade till henne två gånger och hon sa nej. Egentligen visste hon inte varför. Kanske var hon för stolt, kanske var hon rädd. Tillslut friade hon till honom, när hon kände att hon var redo för det. Han sa ja. Han var den stiligaste mannen i hela världen och ännu bättre blev det på bröllopet. Perfekt sittande kostym och en ljusblå slips. Han var perfekt. Hon grät inne på toaletten, klädd i sin stora fluffiga, klänning innan hon gick in i kyrkan.
De köpte ett hus och han renoverade det efter hennes önskemål. När hon började må illa på jobbet av matdofter hon aldrig reagerat på tidigare förstod hon direkt att något var fel. Hon kunde inte undgå att se all hopp i hans ögon när hon berättade och de fick Anton fastän hon aldrig kunnat föreställa sig vara mamma. Hon älskade deras son över allt annat i världen, men hon hatade att vara förälder. Varje gång Anton kallade honom för â€pappa†så lyste det i hans ögon som aldrig annars och gjorde hennes bröst varmt. Hon visste att han ville ha fler barn men han visste också att hon inte ville det så han frågade henne aldrig om det.
Det var när hon fick erbjudande om att vara med i TV som saker och ting vändes igen. Hennes dröm hade alltid vara att bo i New York och när erbjudandet kom så kunde hon inte tacka nej. Innerst inne hoppades hon att han skulle följa med henne, men visste bättre.
Hon arbetade med vad hon alltid velat och hon hade mer pengar än hon behövde. Hon hade ett stort badkar med lejontassar där hon badade för jämnan. Med ett glas vin eller en skål glass med groteskt mycket strössel. Hon tog ofta någon hem efter en fest eller annat som hon blev bjuden på. De kysste henne, rörde hennes kropp, älskade henne. Hon sa att det var skönt men hon såg upp i taket och tänkte på hans händer. Hur grova de varit efter allt arbetande och snickrande. Hur enkelt han kunnat lyfta henne.
Hon åkte tillbaka till villan efter fyra år och hon såg att han fortfarande älskade henne. Han tog med henne in och tog henne där på hallgolvet och hon såg på allt annat än taket. Hon stannade i tre dagar innan hon åkte tillbaka.
När hon gjorde det för tredje gången så sa han nej. Han sköt undan hennes hand och han älskade inte henne längre. Hon sa att det inte spelade någon roll men hon grät i taxin på väg till flyget som skulle ta henne hem. Hon åkte aldrig till Sverige igen.
Hon hade alltid varit van att vara ensam så hon återgick till det. Hon tänkte allt mindre på honom och arbetade desto mer. Hon träffade deras son om somrarna när han kom och hälsade på. Han blev allt mer lik sin pappa för varje gång och hon var stolt. Hon hade inte kunnat välja en bättre man till att ta hand om hennes barn.
Hon gifte om sig tre gånger med män som älskade att skämma bort henne med pengar och gåvor fastän hon hade råd att köpa dem själv. Hon älskade dem inte och varje äktenskap slutade likadant.
Tillslut gick de flera år mellan gångerna hon tänkte på honom och hon träffade Anton alltmer sällan, men de ringde varandra ibland. Hon dog innan hon hunnit fylla femtio och det sista hon tänkte var att hon nog levt längre om hon stannat i Sverige. Hon tänkte på Anton och hoppades att han skulle göra någonting med alla pengar han skulle ärva nu. Hon tänkte på den enda mannen hon någonsin älskat.
Och hon älskade honom fortfarande.
|
| Kommentarer | | arbok - 3 dec 15 - 22:50 | jag är så glad att du skrev den här. jag är redan svag för Polly och Viktor men att få läsa hennes del gav mig en klump i magen och det är så sorgligt hur mycket hon älskar honom och att det är så rätt men ändå blir så fel i slutet.
"Hon älskade deras son över allt annat i världen, men hon hatade att vara förälder." jag tycker det var så bra förklaring av henne. hon älskar Anton så mycket men kommer aldrig känna sig som en mamma men hon är det ändå för VIKTORS SKULL OCH JAG VILL GRINA.
"Hon sa att det inte spelade någon roll men hon grät i taxin på väg till flyget som skulle ta henne hem", denna meningen fastnade jag så för. jag gillar kontrasten i hur hon flyttar för att uppfylla sin dröm men ändå flyr tillbaka till Viktor och att han älskar henne, och älskar henne igen, men när han kommit över henne och blir lycklig är det hon som är olycklig. vill återigen gråta. |
|
|
|
