Feg |
Jag önskar att jag förstod förfall, verkligen förstod.
En dag kommer jag att bli sjuk. Innan dess kommer mina föräldrar att dö.
Men hur mycket jag än kontemplerar min och andras dödlighet är jag rädd att jag aldrig kommer att förstå. Aldrig kommer att acceptera.
Mina skäl är inte akademiska eller andliga. De är praktiska. Jag har träffat dem som inte är rädda, de lyser.
Min tro är halvhjärtad, min döende kropp är mitt ankare, men min strävan är eld.
Jag hade så mycket potential, jag är så gammal, jag längtar hem.
Vore jag modig skulle jag misslyckas mer, vore jag feg skulle jag ursäkta mig själv.
Vad finns det för evolutionär fördel i att leva ouppfylld? Det är säkert.
Tillräckligt långt tillbaka i rakt stigande led är min förfader en fisk. Svindlande och komiskt. Men där börjar dragkampen och jag är den enda som drar mot strömmen.
|
| Kommentarer | | martobicat - 3 dec 15 - 01:32 | | Bra skrivet! |
|
|
|
