Viktor |
Han visste redan dagen då hon sa att hon valde pengar över kärlek att deras förhållande inte var ett som skulle hålla för evigt.
Han drömde om ett rött hus med vita knutar, en trädgård med äppel- eller plommonträd, en veranda han skulle få bygga ut själv. En stor familj med två, tre, kanske fyra barn. Kanske en hund som kunde sitta där bak i en inte alltför märkvärdig, men fullt fungerande bil.
Hon drömde om en takvåning i New York. Egen pool, uteterrass och en walk-in-closet med spotlights i taket. Tre, fyra katter, men inga barn. Kanske ingen man heller för den delen, inte på det sättet han ville.
Han friade när de varit tillsammans i tre år. Han hade tittat ut en ring i vitt guld han visste att hon skulle älska. Två av hans vänner hade nyligen friat till sina flickvänner och det började kännas som att allt var på riktigt, att det var nu han var vuxen och det där röda huset väntade på honom. Flickan han ville spendera sitt liv med kunde bli hans. Men hon sa nej.
Ett år senare, när han friade igen, sa hon nej igen. Han började ana att giftermål inte var någonting för henne och med tappat mod gömde han ringen och återgick till livet de hade då.
Han arbetade som snickare och hon var kock. Hon tog dubbla pass och stannade över, arbetade sig upp till en chefsposition och fick slutligen en egen restaurang. Hon var framgångsrik. Han nöjde sig med en lön som gav honom nog att klara månaden, med en liten guldkant på vardagen.
Ett halvår senare friade hon, och han sa ja. Han bar kostym med ljust blå slips och hennes klänning var som en prinsessas. Med ett leende sa hon "gråter du inte när du ser mig vänder jag och går." Och han grät.
Hon drack ett glas vin efter jobbet och körde hem, mer än en gång, men bara en gång fick hon blåsa och körkortet drogs in. Han var arg, men mest rädd. Han körde henne till jobbet varje dag.
Hon tyckte om sex. Hon tyckte om hans kropp och hans händer och hur enkelt han kunde lyfta henne, och för hans skull gick hon med på att låta honom hålla om henne efteråt, en liten stund.
Hon ville inte ha barn, men hon blev gravid. Han sa att det var hennes kropp och hennes val, för han ville inte hon skulle känna sig tvingad för hans skull. Hon såg i hans blick hur mycket han hoppades, och hon behöll barnet.
De fick en son de döpte till Anton. Han var på pricken till lik honom, samma hår, samma ögon, samma näsa. När Anton växte upp var hon den som lärde honom rätt och fel, och han tröstade när något gått illa. Han var mjuk, hon var hård.
En dag när han kom hem tidigt från jobbet hörde han henne sjunga för Anton i soffan, något hon aldrig gjort när han varit hemma, och han stod kvar i hallen och höll andan för att inte avbryta.
När Anton växte upp bytte han jobb och började köra lastbil på byggarbetsplatser och hade kvar snickeriet som hobby. De köpte ett hus som han renoverade precis som hon ville ha det. Stilrent kök, en stor garderob. Ett sovrum med en hög säng med många, många kuddar.
Hon fick erbjudande om att vara med i tv och hon tog det. Hon var liten men hade attityd och svenska folket älskade henne.
När Anton var tolv år fick hon ett erbjudande om ett jobb i New York. Hon åkte dit för att se hur det var. Bara för att titta, sa hon, men hans magkänsla sa att saker och ting skulle förändras. Han åkte dit med Anton på sommarlovet och de blev visade upp till en takvåning med en pool, uteterass och en walk-in-closet med spotlights i taket. När Anton sov kom hon och satte sig hos honom i soffan och frågade när de flyttade in.
Med en klump i bröstet svarade han att han inte ville bo i New York, att hans hjärta fanns i Sverige. Hon svarade att hon följde med tillbaka till Sverige för att skriva under skilsmässopapper. Och han grät.
Anton följde med tillbaka till New York och han satt ensam i ett hus som ekade tomt efter hans lilla familj. Han ringde sina vänner som hade sina egna familjer men var snälla nog att bjuda in honom på middag, brädspelskvällar och segling. Han såg på dem med en klump i halsen när de pussade sina barn godnatt och deras händer rörde vid varandra när de satt bredvid varandra i soffan. Han åkte hem till sin mamma och hjälpte henne klippa gräset och bygga om den gamla lekstugan till ett litet lusthus för hennes blommor.
Den artonde augusti stod Anton utanför hans dörr med resväskan i handen och sa att skolan började i morgon. Han sa "jag vill vara hos dig pappa. Men snälla gråt inte." Och han grät.
Det gick fyra år och Anton reste till New York om somrarna för att träffa henne. Han följde aldrig med, men han talade med henne i telefon ibland. En dag stod hon utanför dörren med ett leende på läpparna och frågade om Anton var i skolan. Hon knäppte upp hans skjorta och han tog med henne in, och han älskade henne fortfarande. Det gick tre dagar och sedan åkte hon hem till New York.
Han träffade Sonja. Hon var lugn och snäll och hon älskade hans hår, och han försökte älska henne men det gick inte.
Det kom en dag när hon kom tillbaka från New York med solglasögon och smycken som var värda mer än ringen han gett henne. Hon frågade vem Sonja var, och han var otrogen.
Han träffade ingen mer. Anton gick i skolan och han arbetade, renoverade köket, hjälpte med läxor och han var nöjd. Han bjöd på middag när Anton tog hem sin första flickvän, och han bjöd på middag en gång till när hans vänner tog med sig alla sina barn och sina fruar.
Han började känna sig hel, och hon kom tillbaka en gång till. Hon strök sina välmålade naglar över hans hals och sträckte sig för att kyssa men han sa nej. Hennes röst sa att hon inte brydde sig men hennes blick var sårad, och han insåg för första gången att han inte varit ensam om att sörja vad de haft och vad som aldrig blivit.
Han träffade Bambi. Bambi var fyra år yngre men fyra såg ut att vara fjorton, och han var nervös när han för första gången introducerade sin pojkvän för Anton. Anton ryckte på axlarna och sa att han uppfostrat honom till att veta att det inte var något fel med det. Hans bekanta misstog Bambi för att vara en av Antons vänner. Antons vänner trodde att Bambi var hans bror.
Bambi var liten och söt med rådjursögon och tyckte om att sy. Bambi tog med honom in på toaletten på ett café och knäppte upp hans jeans och viskade med ett leende att han ville ha honom, och han var kär.
Anton fyllde nitton och flyttade till en egen lägenhet närmare stan. Han sålde huset för mer än han köpt det för och köpte ett mindre hus nära skogen till honom och Bambi. Han skaffade två hundar med pigga öron och fluffiga svansar. Han hade en trädgård med ett plommonträd och en liten damm som en grannkatt alltid drack ur. Han bodde med Bambi i tjugo år innan Bambi dog av sjukdom och han sörjde. Han bar blommor till hans grav varje årsdag och behöll deras förlovningsring om fingret tills allting inte gjorde lika ont längre. Han lagade middag till sig och Anton varje söndag och han cyklade med hundarna tills att alla andra oroade sig för hans ålder förutom han. Och han var lycklig.
*
skrev den här lilla texten en tidig morgon innan jag skulle gå till jobbet. det var det första jag skrivit på väldigt länge och den är gjord i anteckningar på min iphone, så jag kan ha missat lite fel här och där. säg gärna till i sådana fall, och jag hoppas att ni lämnar en kommentar annars också. the ususal deal.
|
| Kommentarer | | Megabitchchan - 3 dec 15 - 17:38 | MMMMMMMMMMMMM det här är ärligt talat bland det finaste du skrivit. Visserligen är jag extra fäst vid Viktor och Anton och THA GIRL men ändå. Det är verkligen jättefint beskrivet och massor med känslor och det är så fint och sorgligt på samma gång. Och BAMBI. Vi måste skriva något med Bambi och Viktor, jag älskar dem. Min favorit i hela den här texten är: "Ett halvår senare friade hon, och han sa ja. Han bar kostym med ljust blå slips och hennes klänning var som en prinsessas. Med ett leende sa hon "gråter du inte när du ser mig vänder jag och går." Och han grät.
Och pigga öron och fluffiga svansar på hundarna. | | ilenna - 28 nov 15 - 21:00 | lite upprepande eftersom jag redan sagt vad jag tyckte men;
så annorlunda upplagd än vad man är van att läsa! och det var jättefint. det hanns med så mycket på en egentligen så kort text, och ändå kändes det aldrig stressat. det var sorgligt och fint och det kändes verkligen som att man fick följa med! är så glad att det ändå blev bra för viktor! att han träffade bambi, att anton kom hem, att han fick sitt plommonträd. så fint :´D
du är så duktig på att skriva!! |
|
|
|
