Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kickstart my heart [m/m] - del 51

- kapitel 51

”Alltså ni behöver ju inte välja någon sida direkt, jag fattar ju att ni känner Leon bättre än vad jag gör.”
Dom satt vid sitt vanliga bord i matsalen; Maddox, Linus, Rick och Will. Leon däremot satt med Marcus och Philip vid ett helt annat bord. Och så hade det i princip varit hela den förra veckan. Nog för att Leon hade berättat för dom andra hur patetiska dom var som tyckte om Maddox men han hade ändå inte väntat sig att dom faktiskt skulle välja honom. I dom flesta fall struntade man väl i sådant som hänt på en fest eftersom dom inblandade oftast inte hade varit nyktra men det här hade uppenbarligen varit ett undantag. Maddox brydde sig kanske inte så jättemycket, han hade fått det han ville sagt och utagerat det mesta där ute på gården. Det som fortfarande kändes jobbigt var väl att Leon av någon anledning visste om grejen med hans pappa men han försökte låta bli att lägga någon vikt vid det. Will hade varit den som verkat mest nedstämd när dom kommit tillbaks till skolan efter helgen men efter ursäkter och förklaringar ifrån Linus och Rick hade det ordnat upp sig ganska så bra. Det hade åtminstone varit tydligt att dom skämts över att ha snackat skit om Will så till det positiva hörde väl att det då inte verkade vara något vanligt förekommande.
”Det är fritt fram för honom att sätta sig här”, sa Linus och stack gaffeln i en korvbit. ”För om han väntar på oss kan han ju glömma det.”
Maddox kunde väl inte säga emot. Det kunde vara nyttigt för Leon att se att dom faktiskt inte var hans marionettdockor.
När Nash och Elias gick förbi på väg ut från matsalen nickade Maddox med ett leende och han märkte direkt Ricks blick. Han såg hur han trummade med fingrarna mot bordet, hur han kastade en blick på Linus, såg tillbaks på Maddox. Med tanke på vad bråket egentligen startat med var det konstigt att det inte hade nämnts någonting om just det. Men varken Linus eller Rick hade frågat eller sagt något och det skulle bara ha känts skumt att själv ta upp det då. Dom hade ju inte freakat ut på festen och dom umgicks fortfarande så han hade bara hoppats på att det var lugnt för dom. Eftersom Maddox, Will och Nash gick i samma klass och därmed spenderade mycket tid tillsammans i klassrummen hade det kommit upp mer naturligt där och även om Will blivit förvånad att höra att det varit mer än något fyllehångel så hade han inte reagerat som Leon.
Ӏh vad fan, vad var allt det där med Nash? Känns ju skitkonstigt att inte fråga. Hur länge har ni.. eller alltså, vi trodde inte ens att du gillade killar?”
Maddox drog en hand över nacken och bet tag i piercingen då ett något generat leende försökte ta plats.
”Inte så länge. Det hände väl allteftersom på något sätt. Och nej jag trodde inte heller det”, sa han med en axelryckning.
”Alltså det är ju helt lugnt för oss”, sa Linus. ”Som jag sa hos Will så vågar du i alla fall stå för det. Sjukt otippat men vad fan.. gillar ni att hångla så go for it”, flinade han.
Han andades ut i ett hest skratt. ”Jo jag antar det..”
”Men du hade väl hängt med ganska mycket tjejer? Eller var det något du sa bara?” undrade Rick.
”Nej varför skulle jag ha hittat på det? Jag trodde väl inte att jag.. Jag vet inte, jag började tycka om honom bara”, sa han och försökte desperat hålla undan det generade som återigen ville leta sig fram.
”Men just ja.” Maddox flinade när han insåg vad han helt hade glömt av. ”På tal om att hångla..”
”Vadå? Nu hänger jag inte med”, sa Rick och höjde på ögonbrynen innan Maddox menande såg på Linus.
”Ganska otippat att du och Jasmin skulle finna varandra också.”
”Va?” Will såg från Maddox till Linus. ”Du och Jasmin? Skämtar du eller?” skrattade han till.
”Men håll käften”, suckade Linus och skrapade ihop salladen på sin tallrik. ”Jag var långt ifrån nykter.”
”Du som var så road redan i början av festen, ´man märker ju inte ens att hon är utklädd´”, härmade Will varpå också Rick skrattade till.
”Skitkul, verkligen”. Han gav dom ett snabbt och ironiskt leende. ”Ska vi gå eller?” fortsatte han sedan mer roat.

”Det blev verkligen bra med det här lila.” Nash släppte leende Jasmins hårslinga igen.
”Ja jag blev väldigt nöjd faktiskt. Du har behållit samma färg ovanligt länge du också.”
”Ja men jag har nog trivts bäst i blått av dom färgerna jag haft, det känns mest jag.”
”Jag tycker också blått passar dig bäst”, höll Elias med.
Dom hade tagit plats vid dom två bänkarna som stod mitt emot varandra i anslutning till cafeterian. Nash och Jasmin på den ena och Elias på den andra.
”Förresten”, sa deras lilahåriga vän. ”Har ni lyckats med någonting på era listor? Ni behöver inte säga vad för det är roligare om vi visar varandra när vi slutat skolan, men ja har ni klarat något?”
”Jag kommer inte ihåg vad jag skrev..”, funderade Elias.
”Skämtar du?” Jasmin hade dragit upp benen i skräddarställning och såg nu med höjda ögonbryn på Elias. ”Hur ska du då kunna försöka uppnå dina mål? Du får väl läsa igenom dom varje morgon eller något. Och sluta se söt ut.”
”Tycker du att jag är söt?” Elias såg retsamt på henne och Nash skrattade lågt till.
”Va? Ne- Ja, men det är ju för att du försöker med det. Men det gör det inte mer okej, vi skulle ju göra det här.”
”Men chilla, jag ska kolla på en gång. Enbart för din skull”, sa han och blåste iväg en slängpuss mot henne innan han flinande tog upp sin mobil.
”Jag har faktiskt klarat tre stycken tror jag. Eller en är lite halvt men.” Han hade skrivit att han skulle våga sig nära en spindel för att förhoppningsvis bli av med sin fobi. Men att han gått igenom spindelrummet – om än med blicken fäst på skorna – fick ändå anses nära när det gällde Nash. Badat utomhus på natten hade han gjort. Träffat någon. Men samtidigt hade han haft med punkten att han skulle våga vara singel. Han hade uppenbarligen gjort det ganska svårt för sig med den där listan. Och så var det målet att glömma Seb. Kanske hade det varit ett orimligt mål.
”Men gud vad bra”, log Jasmin stort. Uppenbart mer nöjd över Nash än Elias. Men samtidigt visste han ju hur mycket Jas älskade Elias och särskilt det faktumet att han hängde med i hennes väldigt breda känsloregister. Hon kunde antingen vara väldigt lugn och helt klart en av dom bästa personerna att prata med om man själv var uppstressad eller ledsen över något, eller så kunde hon vara som hon själv beskrev det ´lite överallt på samma gång´ vilket också hörde till hennes charm.

Efter att engelskalektionen hade slutat hade Maddox och Nash gått ner till stan för att filma något till projektarbetet och dom hade kommit fram till att en shoppingdel kunde vara bra. Alla turister shoppade. Det hade blivit en snabbvisit till Gallerian och några klipp från folkvimlet på drottninggatan innan dom istället riktat in sig på sina egna favoritaffärer och sådana butiker som inte hörde till dom stora kedjorna. För att få in den där alternativa känslan igen.
”Vänta jag tror det snöar..”
Maddox stannade till när Nash gjorde det och vände blicken upp mot den redan mörknande himlen. I skenet av lamporna gick det dock att se små vita flingor som sakta föll ner mot marken.
”Då får vi lite vinter i dom här filmklippen då”, flinade Maddox.
”Ja men eller hur, blir superbra.” Nash flinade tillbaks innan han drog upp halsduken en bit. ”Vi måste ta med science fiction bokhandeln också. Och jag ska försöka att låta bli att gå in”, log han oskyldigt.
Det var nämligen precis vad som hade hänt utanför i princip alla butiker. Inte bara från Nashs håll utan Maddox hade behövt ´gå in jättesnabbt bara´ i ett antal han också. Också därför den blåhårige hade en påse hängandes över armen innehållandes två tröjor och Maddox en påse med både nya armband och piercingsmycken.
”Vi kanske borde ha gjort det här efter att butikerna stängt”, sa Maddox roat och körde ner händerna i jackfickorna. Passande nog när vinterns första snö gjort entrè så hade han faktiskt äntligen letat fram sin vinterjacka. En svart sådan med huva kantad av fuskpäls, även den i svart.
Dom lyckades ta sig igenom resten av gamla stan utan några fler inhandlingar men på vägen tillbaks hade Maddox föreslagit en sväng in till Hemmakväll för att hyra en film. Nash mamma jobbade natt och planen var redan att Maddox skulle hänga med till honom. Så en film hade känts som en bra idèe.
”Jag har hittat dig.” Maddox höll flinande fram ett animefodral med en blåhårig karaktär. Något taggigare frisyr än Nashs bara.
”Fint. Men du vilken ska vi ta nu då? Det börjar ju bli pinsamt hur länge vi varit här.”
”Välj du. Jag är seriöst jättedålig på att välja filmer.”
”Säkert? För då tar vi den här då? Jag tycker den verkar bra i alla fall.”
”Ja ta den.”

Självfallet hade dom också köpt med godis och det var med det upphällt i en skål som dom nu satt i soffan i vardagsrummet. Filmen var helt klart godkänd och Maddox hade överlåtit även framtida filmval åt Nash då det enda han bidrog med var att det tog längre tid – helt hans egna ord.
”Jag fattar inte att du tycker om dom där på riktigt?” Maddox såg väldigt fundersamt på honom.
”Dom är asgoda”, flinade han och stoppade den gröna godisen i munnen. ”Jasmin älskar dom också. Fast hon är i och för sig den enda jag träffat.”
”Förmodligen för att ni är dom enda.” Maddox såg fortfarande en aning skeptisk ut, som att han inte riktigt trodde på att Nash skulle äta den på riktigt utan att det kanske var något sorts skämt. Nästan lite gulligt.
”Då skulle dom knappast tillverka grönt godis.”
”Det är ju typ för att det ska se färgglatt ut på godishyllorna, men har du tänkt på att dom aldrig någonsin är ens halvtomma? Så du äter också förmodligen gammalt godis varje gång du äter någon sån där äcklig grön.”
Nash skrattade till och såg på honom. ”Du är knäpp.”
Maddox skakade bara roat på huvudet innan han vände tillbaks uppmärksamheten mot filmen. En stund senare smög sig hans arm om Nashs rygg och lika hastigt drog han sig ifrån och kom upp på fötter.
”Vill du ha mer cola?”
Den silvergråa blicken vändes upp mot honom innan han nickade. ”Visst. Tack.”
Nash tog med deras glas ut i köket och försökte intala sig själv att han var fånig som gav med sig för klumpen i magen. Idiotisk till och med. Det hjälpte dock inget vidare för när han ställde ner glasen på soffbordet igen satte han sig lite, lite längre ifrån Maddox så att det inte skulle bli lika naturligt att lägga armen om honom.
Varför var han en sån svag människa?

*
”Det kommer ta lång tid så det kommer säkert bli långtråkigt för dig.”
”Vadå är du orolig att du ska grimasera för mycket och du inte vill att jag ska se?” retades Nash varpå Maddox himlade med ögonen.
”Ha ha. Nej det är jag inte.”
”Dom kanske inte ens är riktiga, som han i prison break som dom målade på tatueringarna på inför varje filmdag.” Han petade på Maddox väldigt tatuerade arm.
”Jag kanske borde råka knuffa ner dig i någon snödriva när vi gått ut. Så liten som du är lär du ju försvinna helt.”
Nash såg på honom med kisande ögon. Det tog emot nog mycket att själv säga högt att han var kort – ännu mindre okej var det när andra kommenterade det. Nu var det väl orsakat helt och hållet av honom själv men ändå.
”Du är söt när du ser sur ut också så det är ingen idèe”, fortsatte Maddox retas och gav honom en snabb puss innan han drog på sig jackan. ”Jag är glad att du vill följa med, okej? Men om det blir långtråkigt så behöver du inte stanna.”
”Det blir spännande att se”, log han och drog på sig skorna.
Den där första snön för några dagar sedan hade förvånande nog legat kvar och det skulle tydligen komma ännu mer till helgen. Hösten var mysig men det fanns verkligen ingenting bra med vintern. Man frös om fötterna, man var tvungen att gå extra långsamt för att inte riskera att halka, det var slaskigt och blött och man kunde inte längre sätta sig utomhus på rasterna i skolan. Inne i tatueringsstudion var det åtminstone varmt och dom satte sig i en av dom svarta sofforna för att vänta då dom var där en stund innan Maddox inbokade tid. Ash nickade leende åt dom från sin arbetsstation och sa att han strax var klar. Nash tyckte sig känna igen killen som blev tatuerad och när han sedan såg den blonde killen som satt på snurrpallen bredvid vände han sig om mot Maddox samtidigt som han automatiskt drog ner luggen lite.
”Ser du han den blonda killen som sitter bredvid? Jag spillde ut all min läsk på honom på mcdonalds en gång.. Han den andra var också med. Hur pinsamt som helst.”
”Va var det du?” Maddox skrattade till och Nash såg förvånat på honom.
”Vadå? Hur kan du veta..”
”Hur ska jag förklara det här på ett okomplicerat sätt.. Jag träffade en kille på gymmet typ alldeles efter skolan hade börjat, Jake, och den kvällen hade hans kompis ringt och behövde en tröja för att någon spillt ut dricka över hela han. Och sen träffade jag även Liam, den blonda, på gymmet en annan gång.”
”Nu blev det ju ännu mer pinsamt”, klagade han och kände motvilligt hur kinderna hettade till.
Ӏh det är ju kul”, flinade den andre. ”Men ändå, att du hällt läsk på honom, att jag träffat både Jake och Liam och fick veta det, att du och jag började hänga, och nu är vi hos samma tatuerare också. Ibland känns stan rätt liten ändå.”
”Men verkligen. Vet du vad han som tatueras heter också? Dom är ett par, tror jag i alla fall. Jag tycker dom är jättegulliga tillsammans.”
”Andy tror jag.. Han sa det bara när han fått något sms så jag är inte säker.”

”Men tja.” Liam greppade hans hand med ett leende. ”Läget? Ska du tatuera dig?”
”Det är bra, och ja. En ganska stor vid revbenen. Du har inte gjort något idag eller?”
”Nice. Lär göra jävligt ont men”, flinade han och nickade sedan mot Andy som stod och betalade. ”Nej inte idag, var med som sällskap bara. Det är ju du förresten”, fortsatte han när blicken uppenbarligen hade landat på Nash som stod och kollade igenom en av portfolierna. ”Som hällde cola över mig.”
”Ehe ja.. sorry igen”, sa han och log lite generat. Liam såg dock inte särskilt upprörd ut utan hade ett snett leende på läpparna. Skulle han fortfarande ha varit upprörd hade han varit jävligt långsur.
”Det är lugnt, jag..”
Ӏr bara jävligt dryg”, sa Andy som gjort klart betalningen och tydligen hört det dom sagt. ”Hej igen, och Andy förresten.”
”Hej, Nash”, log han tillbaks. ”Jag berättade just för Maddox om den där pinsamma kvällen. Och han visste tydligen redan om det.”
”Han jag sa att jag och Jake gymmar med ibland”, förklarade Liam för Andy.
”Jaha! Vad kul att vi träffades såhär allihop då. Eller ja Jake är ju inte här men.”
”Vad har du gjort för någonting?” undrade Nash och Andy höll fram en inplastad arm.
Nash sa genast hur häftig han tyckte den var och fick medhåll från Maddox. Den var riktigt snyggt gjord, ännu mer imponerande hade det blivit då killen, alldeles för blygsamt, berättat att han designat den själv. Precis som att han också ritat upp dom två tatueringarna Liam hade.
”Nej men du ska väl få lägga dig under nålen”, sa Liam efter att ha dragit upp sin huva. ”Vi ses väl säkert något mer på gymmet.”
Dom sa hejdå och kort därefter kom Ash fram och sa att det var rengjort och klart och bara att sätta sig i stolen.

”På vilken smärtplats kommer den här?” frågade Nash när Ash jobbat på i närmare fyrtiofem minuter. Maddox hade svurit en hel del och ett tag varit på väg ut för att röka men ändrat sig då det skulle betytt att dom behövt plasta in allting innan. Enligt Ash hade kroppens eget smärtstillande satt in nu också så att det inte borde kännas lika mycket den närmaste stunden. När han sedan nämnt att det nog skulle vända ett tag efter det och göra mer ont igen hade Maddox mellan sammanbitna läpparna fått fram något om att han skulle ta av honom tatueringsmaskinen om han inte slutade snacka. Det var förmodligen tur att dom känt varandra ganska länge.
”Just nu; överst”, sa han och gav ifrån sig ett lite plågsamt läte. ”Armbågen och handen var inte heller trevligt men det gick åtminstone snabbare..”
”Det blir jättefint i alla fall”, intygade Nash leende och vågade sig på att krama om hans handled lite snabbt. Det fick Maddox att ge honom ett hastigt leende innan han bet tag i läppen igen.
”Vill du ta en paus? Bara sätta dig upp ett tag och dricka något?” Ash såg upp efter att ha torkat bort lite färg. ”Inte ens jag hade stått ut så här länge så ingen risk att skada någon stolthet”, tillade han med ett snett leende.
Maddox drog en hand genom håret när han hade satt sig upp och petade sedan till piercingen i näsan som hamnat snett. ”Man borde ju ha blivit van efter så här mycket tatueringar. Fast jag har i och för sig inte gjort så många direkt på något ben. Den här är ju mer under än på nyckelbenet”, sa han och rörde vid fjärilen som sträckte sig ut mot axeln.
”Ja revbenen är jävliga”, sa Ash och tog en klunk ur sin energidrycksburk. ”Du då, inga planer på tatueringar Nash? Eller fler piercingar?”
Han skakade på huvudet. ”Nej inte just nu i alla fall. Det vore en till ring för snakebites isåfall.”
”Det skulle du passa sjukt bra i.” Maddox såg leende på honom och han visste inte riktigt vad som kändes bäst. Att smärtan var borta från hans ögon eller värmen som spred sig i hans eget bröst av att killen han tyckte väldigt mycket om sa att han skulle passa i något – och verkade uppriktig – istället för att kommentera att han hade för smala eller för fylliga läppar, eller något annat negativt.
”Tack. Men det är bara något jag funderat på.”
Efter nästan ytterligare en timme hade Maddox tatuering varit färdig och fastän Nash haft många tillfällen att studera hans armar så imponerades han fortfarande över hur bara svarta, vita och gråa nyanser kunde få tatueringar att se så levande ut. Dom hade tagit bussen hem mot honom men hoppat av två hållplatser innan för att köpa med sig mat ifrån affären. Det kunde vara trevligt för hans mamma att maten var klar när hon kom hem från jobbet och nu när han hade med sig någon som inte var en lika stor katastrof som honom i köket så..
”Gör det ont?” frågade Nash när dom klivit in genom dörren och fått av sig snöiga jackor och skor.
”Känns som jag skrapat upp hela sidan så ja lite grann”, flinade han.
”Stackars. Men det kanske känns bättre om du har en mindre tight tröja? Det lär ju också trycka lite mot. Jag hämtar en åt dig.”

Det hördes en liten smäll ifrån ytterdörren när den drogs igen och en kort stund senare kom Andys mamma in i köket.
”Men.. Vad gulliga ni är”, log hon förvånat. ”Luktar jättegott gör det också.”
”Det är mest Maddox förtjänst”, flinade Nash som stod och rörde i pastakastrullen. Han hade sagt att han inte borde kunna göra så mycket kaos utav det. Så gullig.
Maddox hade fått på sig en av Nash stora huvtröjor, som den blåhårige för övrigt nästan borde drunkna i, och det var nästan genant hur mysigt det kändes. Han hade aldrig trott att han skulle vara typen som la någon vikt vid att låna en partners kläder men han fick väl medge att han nu fattade grejen. Partner. Han hade precis tänkt det va? Medans han vände på veggobullarna i stekpannan sneglade han mot Nash och undrade tyst ifall han också tänkt tanken. Ifall dom kanske skulle kunna kalla sig ett par snart. Ifall han ville det. Ifall han skulle känna sig bekväm med det. Skulle Maddox själv känna sig bekväm med det? Nash fick en varm känsla att sprida sig i hans bröst som ingen annan någonsin fått men det var ju också det som skrämde honom så jävligt. Självklart hade han redan passerat gränsen för länge sedan; han hade låtit Nash bli viktig. Viktigare. Och nu hade han blivit någonting ännu mer. Men ville Maddox ta det ytterligare ett steg? Om han visste att det skulle ta så obeskrivligt hårt på honom om något gick snett snart - hur ont skulle det då inte göra om det gick snett när Nash var hans pojkvän?
”Behöver du någon mer krydda?”
Nash drog honom ur tankarna och han fick fram ett leende på läpparna innan han skakade på huvudet. ”Nej jag tror dom är klara nu. Hade du ett fat jag kunde lägga upp dom på?”
”Det här var fantastiskt gott!” sa Mary efter en första tugga när dom satt vid köksbordet. ”Vad duktiga ni är.”
Maddox tyckte också det var gott men det var extra kul att höra från någon som enligt honom var proffs på matlagning.
”Vad har ni haft för er idag då?”
”Maddox har tatuerat sig så jag har varit med där”, sa Nash och sträckte sig efter tillbringaren med vatten.
”Men oj, har du plats med några fler?” hon skrattade till men absolut inte på ett elakt sätt så han flinade tillbaks.
”Jag har fortfarande mycket utrymme kvar under kläderna.” Nash skrattade tyst till bredvid honom och Maddox skakade roat på huvudet innan han hävde sig upp från bordet och drog upp huvtröjan en bit. ”Plast och skit ivägen nu men.”
”Jag borde kanske inte väntat mig något litet med tanke på dina armar..”, sa Mary skämtsamt när han hade satt sig ner igen. ”Men den såg fin ut. På tal om tatueringar så var jag hemma hos en så mysig farbror idag tillsammans med en yngre kollega. Hon har också ganska mycket tatueringar och det är många äldre som muttrar om det men den här farbrorn tycker det är jättespännande och ville helst att hon skulle berätta om varenda en.”
”Men vad häftigt”, flinade Maddox. ”För nej det är ju inte ofta man hör något positivt från någon över fyrtio faktiskt..”
Det var efter att maten var uppäten och bordet avdukat som Maddox tänkt gå ut och röka lite snabbt och då upptäckt att ciggpaketet var helt tomt. Och självklart blev man automatiskt ännu mer röksugen då. Egentligen borde han väl ta tillfället i att försöka lägga av istället men den tanken hade snabbt flytt undan igen. Fastän han sagt att Nash absolut inte behövde följa med till affären så gick han nu bredvid honom. Ibland uppskattade han ändå att den andre var envis och gjorde tvärtom.
Maddox fingrar snuddade vid den andres och han visste inte riktigt om det var att hans egna fingrar var så väldigt kalla att Nashs kändes varma, eller om det helt enkelt var Nash som var varm. Plötsligt påmindes han om den där eftermiddagen i Gamla stan för så länge sedan. När han hade fått någon impuls av att vilja ta tag i hans hand och nästan freakat ut. Nu blev han nervös istället.
Den blåhåriges blick vändes mot honom i samma stund som han försiktigt slöt fingrarna om hans och Maddox bet sig lite frågande i läppen vilket fick ett litet leende att ta plats på Nashs.
”Jag tycker om dig vet du..”
”Jag tycker om dig jättemycket”, svarade Nash och slog därefter ner blicken.
”Du.” Han fick Nash att se upp igen och trots att det var kallt ute så var han ganska så säker på att hans kinder inte varit röda alldeles nyss.

”Vad..” Han stönade till när han såg att Maddox leende hade blivit lite roat. Då hade kinderna alltså inte bara känts varma utan det syntes även att dom var det. Varför var han så pinsam?
”Det är charmigt.”
”Nej det är det inte.” Han kramade ändå om fingrarna lite som hade slutit sig om hans för inte länge sedan och försökte samtidigt hålla tillbaks det fåniga leendet. Även om Maddox ofta verkade så självsäker hade han faktiskt inte väntat sig att han skulle ta initiativet till att hålla varandra i handen. Det kändes bra.
Men samtidigt fick det klumpen i magen att växa. Att han sagt att han tyckte om honom. Det visste han ju redan och han visste lika väl hur kär han själv var. Att det kändes starkare för varje dag. Och det var just det som var problemet. För det funkade ju inte. Det funkade inte när Nash fick panik när han kom för nära. Det funkade inte när dom dumma känslorna grep tag i honom och fick honom att dra sig ifrån Maddox. Kanske om han ignorerade det bara.. Fastän han redan försökt..
”Är du okej?”
Han blickade upp på Maddox samtidigt som han strök sin blåsvarta lugg åt sidan med den lediga handen. ”Va? Ja det är okej”, log han och insåg först då att dom var framme vid mataffären.
”Du blev så tyst. Ska du ha någonting här inne?”
”Jag vet inte, jag blev typ jättesugen på nötter”, sa han och rynkade pannan lite vilket fick Maddox att flina.
”Då fixar vi det då.”
När dom gick runt bland hyllorna inne på affären – inte för att dom inte hittade nötterna utan för att dom inte ville behöva gå ut i kylan så snabbt igen –, när dom promenerade tillbaks hem till Nash och bara pratade och skrattade om allt möjligt, när dom slängt sig ner på hans säng för att titta på film och när sedan Maddox utan några större konstigheter lånat duschen så kändes det konstigt att tänka på hur det varit innan han började på deras skola. Innan dom börjat prata med varandra. Innan dom börjat umgås. Det kändes konstigt att det inte alltid hade varit såhär. Och samtidigt var det så nytt och spännande och..
Och han hade alldeles innan Maddox gick in i badrummet smidigt undvikit en kyss som med största sannolikhet skulle ha blivit till fler.
Kanske var han totalt förstörd. Kanske var det helt hopplöst. Hade Seb ens funderat över vad han kunnat ställa till med..?
”Ser ganska bra ut va?” sa Maddox när han kom in på hans rum igen, nu med bara en handduk runt höfterna och några vattendroppar fortfarande rinnandes över den släta bröstkorgen. Håret var blött i topparna bara. Det var nästan svårt att ta in allting på en gång; dom precis lagomt muskulösa armarna, sådär att dom var smala men att man ändå såg att han var stark, den platta magen, höftbenen som skymtade fram, dom långa benen, alla tatueringarna, dom gråa ögonen som tycktes ännu mer intensiva i sin färg nu, hur sexig hela den där gängliga kroppen var.
”Du ser bra ut ja. Inte ganska.”
Maddox hesa skratt hördes innan han drog undan det längre håret bakom örat. ”Jag blir för kaxig av sånt där smicker. Nej men seriöst, visst ser den bra ut?”
Nash flinade och kom upp på fötter för att kunna kolla närmare på den nu rengjorda tatueringen. Den hade sett lite svullen ut vid konturerna tidigare men nu såg den alldeles slät ut. Något glansig efter salvan.
”Assnygg. Den passar dig jättebra också”, log han stort. ”Du har typ ditt skissblock på kroppen.”
”Tack. Och ja eller hur, det blev visst så.”
Nash såg upp på honom och det gick liksom inte att låta bli. Inte när dom plötsligt stod så nära varandra. Försiktigt lät han fingrarna röra vid den andres bröstkorg, drog dom nedför magen innan han till sist lät handen stanna vid hans höft utanpå handduken. Han hade tyckt sig se Maddox mage dras in lite precis när fingrarna strök över den och nu gjorde den det definitivt igen. Deras blickar möttes hastigt innan läpparna istället gjorde det. Blöta läppar. En arm lades om hans rygg för att dra honom ännu lite närmare och Nash svalde hårt när deras kroppar trycktes mot varandra. Maddox halvnakna. Väldigt nakna där under handduken. Efter att Maddox lätt nafsat tag i hans underläpp släppte han in hans tunga och flyttade upp handen till det svarta håret för att dra fingrarna genom det. Kyssarna blev lite häftigare. Lite djupare.
”Jag blir också alldeles blöt nu ju..” Nash drog sig flinande ifrån och kände samtidigt hjärtat hårt slå.
”Oops.” Läpparna mötte hans igen och dom lyckades på något sätt hamna närmare väggen, till den grad att Nash stod med ryggen tryckt mot den samtidigt som Maddox läppar började vandra nedför hans hals.
Pulsen gick från snabba slag till nästan rusande och han märkte förtvivlat att det inte alls var på ett bra sätt längre. Allt skrek inom honom att dra sig ifrån. Innan andningen skulle bli helt okontrollerbar. Innan tårarna skulle tränga fram. Innan han skulle få fullständig panik.
”Jag kanske ska.. passa på att duscha jag med”, sa han med ett förhoppningsvis okej leende när den andres läppar lämnat hans hals. Då när Maddox sett på honom med ett snett leende och dragit undan hans lugg lite.
”Kanske det”, flinade han och såg på Nashs nu blötfläckiga tröja.
Han tog längre tid på sig än han behövde. Men då skulle förhoppningsvis också Maddox hunnit få på sig kläder och situationen skulle vara en annan. Det kunde möjligtvis vara så att några saltare droppar blandades med vattnet som rann nedför hans ansikte och när han såg ner på ärren längs fotleden såg dom fulare ut än någonsin. Det kunde också vara så att han blev tvungen att sjunka ner på golvet lutad mot väggen efter att han svept handduken om sig. Bara för att lugna ner dom hackiga andetagen och samtidigt försöka att inte bita hål i läppen.
Han var så kär och det gjorde samtidigt så jävla ont att han inte tilläts vara det fullt ut.

vad tyckte ni? något särskilt ni tyckte extra mycket om? något ni inte alls tyckte om? åsikt om någon karaktär? för mycket känslosnack? för lite beskrivningar av någonting? Vad tyckte ni alltså om kapitlet? (: och som vanligt vet ni att det inte gör mig något om det skulle bli massa random svammel (sånt är jag själv expert på när det kommer till kommentarer haha) - det är bara kul att få respons på det man skrivit! =)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
VarEMinSocka - 5 dec 15 - 03:02
Vad är det för grönt godis som det pratas om lite nu och då???

Nash som karaktär påminner mig en del om Trey från crash (iaf som jag minns Trey). Speciellt hans ångest och hur han hanterar den.
Det är inte dåligt (speciellt som jag verkligen gillade Trey, och du skriver båda karaktärerna väldigt bra)
Har du själv tänkt på att det finns likheter mellan dem, eller är det helt omedvetet från dig?

Det gör så ont i hjärtat att läsa om Nashs ångest. Som jag önskar att det ska lösa sig bra för honom. Jag gillar dock sättet du skriver om ångesten på, du beskriver hans känslor på ett bra sätt.
"Pulsen gick från snabba slag till nästan rusande och han märkte förtvivlat att det inte alls var på ett bra sätt längre. Allt skrek inom honom att dra sig ifrån. Innan andningen skulle bli helt okontrollerbar. Innan tårarna skulle tränga fram. Innan han skulle få fullständig panik. "
Just det stycket känns så välbekant från när jag själv mått dåligt. Just den där skrikande känslan inombords som inte riktigt går att kontrollera.
Likeyoudcare - 1 dec 15 - 19:26
Jösses, livet har en tendens att bara klampa på oavsett vad man själv vill. Har supermycket men har äntligen hittat en liten lucka att läsa din berättelse på :) Tänkte lämna en snabbiskommentar!

Jag blev glatt överraskad över att Linus och Rick verkar ha tagit Maddox parti och distanserat sig ifrån Leon. Kul att Maddox mer och mer kan börja vara sig själv och få bevisat för sig att det finns hyfsade människor som han inte alltid behöver visa upp en fasad inför. Visserligen är det väl ganska långt kvar med just Linus och Rick, men lite grann har väl fasaden rubbats.

Och scenen med Maddox och Nash i slutet. Älskart! Man märker verkligen att de båda attraheras till varandra på ett fysiskt plan. Men jag hoppas att Nash kan ta mod till sig snart och bara <kommunicera> med Maddox. Tala om för honom att det känns jobbigt, och varför.

Nu måste jag springa igen! Men jag ser fram emot nästa kapitel! :D

Skriven av
ilenna
25 nov 15 - 15:08
(Har blivit läst 218 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord