Sömnlöshetslyrik #6 |
Jag vill en kanon gjuta
Och mig själv skjuta
För att slippa existensen
Bemästrad av ångesten
Men jag kan inte svälja min stolthet
Och så avsäga mig min valfrihet
Så jag letar desperat efter frälsning
För min ensliga lilla fästning
Men hur ska man veta
Var man ska börja leta
När man är ensam strandsatt
I denna mörkaste natt
Med krossade illusioner
Och försakade motioner
Det känns som jag i evighet
Tvingats leva i denna dualitet
Att jag lite varje dag
Förlorat mer av mitt jag
Och jag tvekar och fegar
Inför att se mig själv i speglar
För jag har blivit ett svart hål
Helt utan några livskraftiga mål
Ett helt dedikerat skal
Till helvetets alla kval
Och min eviga förbannelse
Är mitt livs berättelse
Där jag ensam och utstött
Och så in i märgen trött
Bara vill buga för min undergång
Och sjunga min sista svansång
Så varför tar jag andetag
Istället för mitt liv idag
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tissel - 30 nov 15 - 18:49- Betyg:  | | Sorgsen, men vacker! Fint skrivet! |
|
|
|
