Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kickstart my heart [m/m] - del 49

något längre kapitel, så vill jättegärna höra Vad ni tyckte om/inte tyckte om, om det var några särskilda händelser, någon särskild replik, någon beskrivning, vad som helst ;D

- kapitel 49

Det hade tagit längre tid än dom trott att fixa sminkning och utklädnad men resultatet gjorde det helt klart värt det. Dom såg bokstavligt talat ut att vara hämtade direkt från Tim Burton och Nash älskade det. Han var förstås betydligt kortare än Jack Skellington men sminkningen hade blivit riktig lyckad med det vita ansiktet, det svarta som skulle föreställa dom stora ögonen och den karaktäristiska munnen med dess stygn. Dom tighta svarta jeansen var sig lika men dom vanliga t-shirtarna och huvtröjorna var utbytta till en smalrandig skjorta i svart och grått och Jasmin hade hjälpt honom att tillverka den breda flugan karaktären bar till sin kostym. Händerna var klädda i ett par tunna fingervantar med skelettmönster på.
Hans vänner hade som planerat klätt ut sig till någonting matchande och var numera Emily och Victor ifrån Corpse bride. Dom hade med visst samarbete lyckats färga all hennes synliga hud med den ljusblåa makeupfärgen och tillsammans med den blå otroligt verklighetstrogna peruken, den överdrivna ögonsminkningen, klänningen och slöjan såg hon perfekt ut. Nästan för vacker för att platsa på en halloweenfest. Elias var precis som Nash vitmålad och hade dessutom sprayfärgat det vanligtvis orangebruna håret till alldeles svart. Med kajalen han fortfarande hade runt ögonen hade dom först skämtat om att han borde gå som goth istället. Han var klädd i en snygg smal kostym i svart med tillhörande slips och efter att Nash hjälpt honom måla dit svarta tydliga ögonbryn så kunde dom inte vara mer lika filmens huvudpersoner. Vad Maddox skulle vara visste han däremot inte. Han skulle hjälpa Will att ordna inför festen och hade bara roat sagt i telefonen att Nash fick se honom när han kom dit.
”Om vi skyndar oss nu hinner vi med nästa tåg”, sa Elias och kollade på sin mobil medan han drack upp det han hade kvar i ölburken. ”Jag måste dock säga att jag fortfarande är lite skeptisk till det här med fest hemma hos Will. Eller dom andra gästerna snarare.”
”Vi kanske borde haft täckande masker istället så att inga kände igen oss”, skämtade Nash och drog på sig en svart munkjacka över skjortan. ”Det blir säkert kul. Det var ju Will som sa att vi skulle komma så vi kommer ju inte oinbjudna eller något. Och ni två har väl blivit polare.”
Elias log roat. ”Det är fortfarande helknäppt.”

”fan det här blir väl bra”, sa Maddox nöjt efter att spindelnätet satt på plats i lampkronan. Will hade ju stått för halloweenfesten flera gånger och hade väl med det fått rutin på dekorationer och liknande så Maddox var glad att han ändå fått chans att hjälpa till. När det handlade om sånt här var han liksom i sitt riktiga element. Kreativt med läskigt tema. En bra kombo helt enkelt. Bål var fixad. Musiken igång. Ljus tända. Bara folket som saknades men som snart borde börja ramla in.
”Okej sluta beundra dig själv nu.”
Maddox vände sig flinande om åt Wills retsamma kommentar.
”Måste ju kolla så att dom sitter som dom ska. Blev rätt nice ändå, eller hur?” Huggtänderna från Shock hade helt klart varit ett bra köp. Tänder som man fäste på sina egna istället för billigt skräp som man inte kunde prata normalt med.
”Det blev skitbra. Känns skumt att säga men det ser ju nästan naturligt ut på dig.” Will själv var målad som ett skelett i ansiktet och klädd i en lång svart klädnad med huva.
Maddox skrattade och drog till håret innan han lämnade spegeln. ”Vet inte om jag ska ta det som en komplimang. Nu tror jag några kommer i alla fall”, fortsatte han när han såg några mörka gestalter genom det frostade fönstret.

När Nash, Elias och Jasmin anlänt till festen hade det var redan varit mycket folk där och även om alla var utklädda så hade det dröjt innan han sett någon han ens kände igen. En piratkille hade dock uppskattat hans Jack Skellington-outfit vilket hade fått honom att känna såg åtminstone lite mer bekväm. Han festade inte jätteofta men dom gånger han gjorde det så var det med kompisar, sådana han kände och faktiskt umgicks med. Och nu var han på en fest där han egentligen inte ens pratade med han som höll i den.
Dom tveksamheter som hållit sig kvar försvann i samma stund som Maddox kom in genom altandörren.
Ett par tighta svarta jeans omslöt hans långa ben medan överkroppen var klädd i en vit skjorta med en svart väst över. Ansiktet var sminkat vitt men bara precis tillräckligt så att man fortfarande skulle kunna tro att killen bara var väldigt blek. Dom vanligtvis silvergråa ögonen var mörkröda och inramade med nattsvart eyeliner och nedanför fanns skuggor i en rödblå dov nyans. Hans svarta hår ramade in ansiktet och när han öppnat munnen för att säga hej blottades ett par huggtänder som såg otäckt verkliga ut.
”He, hej”, harklade sig Nash och passade på att andas ut när Maddox gav honom en kram och han därmed hade ansiktet vänt mot ett annat håll. Han var hur sexig som helst och Nash visste inte ens vad han skulle säga. Hur han skulle säga det. Om han borde säga någonting alls.
”Shiet vad bra det blev, din sminkning ser ju bättre ut än maskerna dom säljer”, sa Maddox imponerat.
Han andades ut i ett litet skratt som förmodligen bara lät töntigt. ”Tack. Och du är assnygg. Hade jag vetat att du skulle vara vampyr hade jag ändå inte väntat mig..” Han såg upp på honom och kunde inte hålla inne med en liten suck. ”..det här.”
Maddox skrattade hest till. Ӏh lägg av. Fast det kanske innebär att du skulle låta mig bita dig, och det är väl positivt för en vampyr”, sa han med en axelryckning och det sneda leendet på plats.
”Du får bita mig när du vill”, flinade Nash och kände hur han började slappna av igen. Det var trots allt fortfarande Maddox. Det var inte någon okänd kille som han plötsligt handlöst fallit för.
Ӏr Elias och Jas också här? Jag var ute och rökte och fastnade med John så jag visste inte att ni kommit.”
”Jo dom är här.. någonstans. Dom är Victor och Emily från corpse bride.”
Ӂh coolt. Trodde inte det skulle vara så pass många som skulle vara seriösa faktiskt men det är några riktigt bra outfits.”
”Alltså förlåt men det känns jättekonstigt att se in i dom där röda ögonen, det är du men ändå inte du.. Vi kanske ska gå någonstans där det är mörkare.”
Det hesa skrattet tog sig ut mellan läpparna igen och Maddox nickade roat. ”Jag ska fixa något att dricka bara, den där bålen var för söt för mig.”
Medan den andre försvann mot köket lyckades Nash hitta på Elias och Jasmin inne i vardagsrummet som förmodligen var betydligt större än vad det kändes som med alla människor där inne.
Efter någon timme hade det känts fånigt att han ens brytt sig om att han inte kände så många. Efter en hel del dansade, obligatoriskt soffsnack, några drinkar av varierad kvalité och ännu fler komplimanger för sin utklädnad så kunde Nash säga att han trivdes ganska så bra. Han hade gjort Maddox sällskap när han rökte och fått en känsla av att han inte varit den enda som velat låta läppar snudda vid varandra. Inget hade dock hänt, inte mer än att blickar under tystnad hade blivit väldigt långa, att sneda leenden och lite generade skratt utbytts och att någonting hade känts i luften mellan dom.

”Alltså joo.. jag och Maddox är i alla fall överens om att det är så. Eller hur? Maddox?”
”Hm, va? Jo det är vi ju. Tror jag.” Han var inte helt säker längre om han och Johanna fortfarande delade åsikt i diskussionen. Den hade pågått så länge att han både hunnit tappa tråden och intresset. Johanna satt uppe på köksbänken och var utklädd till en clown i en kort vippig klänning som gick i rött, svart och vitt där knapparna bestod av röda fluffiga bollar. Benen var klädda i svartvitrutiga leggings och det röda håret var krusat och tuperat. Sminkningen gick också i svart och vitt förutom läpparna som även dom var röda, sammanlänkade med svarta stygn som ledde från mungiporna ut över kinderna. Kanske att han fortfarande hade hängt med om han varit klarare i huvudet. Han var inte full men han kunde inte heller påstå att han var nykter. Det hade väl varit konstigt med tanke på hur många år han redan festat. Första gången hade varit hos en polares storebrorsa. Dom hade absolut inte varit inbjudna då Maddox och Markus som han hette precis börjat sjuan och nämnda brorsa i nian. Men dom hade smugit sig in och efter en mindre utskällning som inte gett något resultat hade storebrorsan Alexander gett upp och sedan varit den mest skadeglada när både Maddox och Markus upplevt sin första fylla och därmed en rejäl baksmälla dagen efter. Ändå hade det uppenbarligen inte avskräckt honom tillräckligt för att sluta.
”Men ni måste ju ha något bättre argument, ni ger bara en sida av det, men allt det andra då?” David verkade inte vilja ge upp och när han såg från Johanna till Maddox flinade han bara till och drog en hand genom det svarta håret.
”Jag överlåter talan till Johanna. Faktiskt så avviker jag från hela den här.. debatten. Ha det så kul.” Med ett lite roat leende lämnade han köket med sitt glas och fick inte långt därefter syn på Nash och Elias som stod i dörröppningen till vardagsrummet och pratade med två tjejer han inte visste namnet på. Några från Linus klass trodde han.
”Jag går ut lite bara.”
Maddox hade precis varit på väg att göra den lilla gruppen sällskap då Nash öppnat munnen och han kunde inte låta bli att le när dom blåa ögonen såg så förvånade ut efter att han vänt sig om. Som att han glömt att han också var på festen.
”Hej, jag såg dig inte ens. Följer du med ut?”
Maddox nickade men när dom kommit till hallen och egentligen skulle ta på sig skor var det som att någonting inte kunde hållas i schack längre. Kanske var det känslan från när dom stått ute på altanen som gjorde sig påmind. Då när han egentligen bara velat kyssa dom där läpparna men inte kunnat ge med sig helt. Nu hade den spärren tydligen lossat lite grann för utan någon längre betänketid lutade han sig ner den biten som behövdes för att snudda vid den blåhåriges läppar. Något förvånat såg han upp på honom men slöt sedan ögonen och besvarade mjukt kyssen. Stående i hörnet intill ytterdörren tog Maddox stöd med ena handen mot väggen bredvid Nash och nafsade lätt tag i den vitmålade läppen innan han långsamt drog sig ifrån. Han orkade inte ens besväras över att det hade känts så bra.
”Vilket lätt offer jag är som inte ens tyckte det där gjorde ont..”, flinade Nash nästan förläget och fick Maddox att roat le tillbaks.
”Jag var försiktig med dig. Skulle vi.. gå ut eller?”
Den andre nickade och efter att dom hittat sina skor gick dom ut i den kyliga natten. Med ytterdörren stängd hördes musiken mer som dämpade dunk istället för riktiga melodier.
”Nästan skönt för öronen också att komma ut en stund.”
”Ja”, höll Nash med och drog till sina vita handskar något. ”Mitt smink har inte runnit va? Jag kände mig så varm så det skulle inte förvåna mig om jag failat till något.”
”Nej det ser bra ut”, lovade han och satte sig på det nedersta trappsteget. ”Har du haft kul?” Husets storlek i kombination med antalet människor hade fått det att kännas som att man inte setts på flera timmar ibland. Eller så berodde det bara på att Maddox inte varit tillräckligt uppmärksam på vilka som befunnit sig i närheten när han snackat eller dansat med några.
”Jättekul”, nickade Nash och satte sig bredvid honom. ”Trevligare folk än jag väntat mig”, medgav han med ett oskyldigt leende. Precis när han försiktigt greppat handen om Maddox underarm, halvt vridit på sig och sannolikt varit på väg att söka upp hans läppar öppnades dörren bakom dom och med ens satt dom bara bredvid varandra igen.
”Tja, här sitter ni. Vad hette du nu igen?” John trängde sig ner på trappen bredvid dom och log brett mot Nash som något nervöst sa sitt namn. Han trodde inte att Nash väntade sig att John skulle komma med någon taskig kommentar utan han var helt enkelt bara lite mer tillbakadragen när det kom till nya människor. Maddox var öppen på ett ytligt sätt och det var ytterst få som ens skulle kunna påstå att dom uppfattat honom som blyg eller osäker. Det var på det djupare planet han hade svårt för att öppna sig vilket självklart berodde på en stor del osäkerhet, men sånt märktes inte vid en första eller ens fjärde anblick. Självklart märktes det inte när man utan problem kunde vara den som pratade mest oavsett om det var tills alldeles nyligen okända människor.
”Just ja. Var alldeles trångt på altanen så det här känns ju som vip-platser eller något”, fortsatte han flinande.
”Fattas väl bara en liten minibar”, skämtade Maddox och fick direkt medhåll från John som därefter såg på Nash igen.
”Jag tror det var dig hon frågade efter förresten, den blåa tjejen. Jessica?”
”Jasmin isåfall”, log Nash.
”Aah så var det. Men jag har inte riktigt kopplat, är hon din flickvän? Eller är hon med han, killen med ögonbrynen?”
Maddox bet tag i sin piercing för att kunna hålla tillbaks det sneda, kanske något generade faktiskt, leendet. Kyssarna med Lovisa hade aldrig känts på samma sätt.
”Nej inte någons flickvän. Vi är kompisar bara.”

Festen hade passerat det där stadiet då dom som skulle bli att däcka redan hade gjort det, dom som eventuellt ville dra vidare någonmerstans redan hade gått och resterande fortfarande var lika partyglada som när dom kommit dit för flera timmar sedan. Maddox kom precis ner för trappen från övervåningen när han stötte ihop med Leon och Will som i sin tur kom ut ifrån köket. Tätt följd utav Linus och Rick som garvade åt något.
”Varför har du inte berättat att du är en rövknullare Maddox? Trodde du såg oss som vänner.”
”Va?”
”Kom igen, jag såg dig kyssa emosmurfen tidigare. Var det mysigt eller?”
Linus och Rick hade tystnat och han kunde inte säga att det var någonting chockat i deras blickar. Dom bara.. såg på honom. Maddox svalde hårt.
”Ja det var jävligt nice om du nu är intresserad.”
Leon fnös till. ”Tyckte väl det var något mer fel på dig, så jävla äckligt.”
”Men fan ge dig Leon, han vågar åtminstone stå för det.” Det var Linus som avbrutit honom och handen som inte höll om ölburken strök genom håret. Sminkningen till trots var det enkelt att se hur glansiga hans ögon var. ”Du kan ju inte ens erkänna att du fortfarande är helt jävla knäckt efter Johanna. Man ska tassa som på tårna kring hela grejen och ändå är du helt pms:ig över det. Kom över det eller snacka om det liksom.”
Leon såg genast mer förbannad ut, samtidigt som det verkade som att han hånfullt skulle kunna skratta till igen. ”Det är ju helt jävla otroligt. Ni har verkligen hittat er stora idol va? Lyssnar Maddox på emorock lyssnar ni på det. Säger Maddox spring så springer ni. fan, skulle han färga håret rosa skulle ni väl boka frisörtid redan ikväll ni också. Är killen en rövknullare är ni plötsligt bögfans allihopa. Ni är patetiska. Ni sväljer verkligen allting han säger. Men hur var det i början när ni snackade massa skit om Will som hängde efter honom som en hund? När ni tyckte Maddox var en skrattretande emodiva och att Will var minst lika patetisk?”
Will som dittills inte hade sagt någonting vände något frågande blicken mot Linus och Rick och det var det som fick Maddox att bli förbannad på riktigt. Varför skulle han dra in Will i det hela när det var Maddox han störde sig på?
”Ni skulle inte vara ett skit utan mig. Och du skulle ha varit helt jävla ensam Will! Kommer du ihåg det?”
”Håll bara käften Leon. Jag menar det.” Efter en hård blick vände sig Maddox om och drog frustrerat en hand genom håret när han gick in i vardagsrummet. Att Leon hade sett och att dom andra uppenbarligen hade fått veta det bekom honom förvånansvärt lite. Självklart hade han funderat på vilka reaktioner det skulle kunna bli men efter att han berättat för Billie så hade oron på något sätt minskat. Han skämdes ju inte. Det som irriterade honom var Leons jävla sätt. Han hade inte brytt sig nämnvärt om han bara lite retsamt frågat hur det var att kyssa Nash, men det var det hånfulla, det förolämpande, indragandet av dom andra killarna, att det plötsligt hade övergått till att bli någon kamp mellan honom och Leon igen. Något han aldrig ens varit intresserad av. Dom hade haft sina bråk och tjaffs och det var inte Maddox heller oskyldig till, men för honom hade det mer handlat om att han var så envis att hela tiden visa sig självsäker och därför aldrig backade, mer än att han skulle försöka sno åt sig Leons gäng på något sätt. Dock undrade han om Linus agerande hade berott på att han ville försvara Maddox eller att han helt enkelt var väldigt trött på Leon och att det där hade blivit som sista droppen.
”Hej, du.” En handskklädd hand lades om hans arm och han försökte släta ut det irriterade ansiktsuttrycket när han såg ner på Nash. ”Har det hänt något?”
”Va, nej”, sa han och skakade på huvudet. Han såg ingen mening med att dra ner någons mer humör.
”Jag ser ju att det är något.”
Självklart gjorde han det. Nash var bra på att vara uppmärksam och eftersom Maddox inte ens hade sett honom var det därmed en garanti att den blåhårige märkt att något inte var helt bra.
”Vi behöver inte prata om det nu.” Leendet måste ändå ha övertygat den andre för han lät det vara för stunden medan dom tog plats i den populära soffan.

Han hade verkligen gjort ett försök att släppa det. Men när han en stund senare hade sett Will gå ut på altanen med en kroppshållning som skvallrade om att han inte alls var på topp längre kunde han inte bara låta det vara. Med fotsteg som till och med låtit frustrerade hade han letat efter Leon och efter ett tag fått syn på honom ute på trappen. Pratandes med en kille han inte kunde namnet på. Han visste inte om det var dom redan röda ögonen som gjorde det för killen såg bara mellan dom innan han fimpade ciggen och gick in igen. Maddox däremot knuffade till Leon och såg förbannat på honom.
”vad fan är det för fel på dig? Är din plan att få Will, Linus och Rick att bli osams nu också? Dom är inte dina marionettdockor, hur gärna du än skulle vilja. Allt det här handlar om att du är rädd för mig, att jag ska putta ner dig från någon inbillad tron. Det handlar inte om jag kysser killar eller tjejer. Du är bara helt livrädd för att dom inte hatar mig lika mycket som du gör. Att du inte är deras kung. Men det kanske är det du försöker hota Will till nu? Att vara din trogna tjänare?”
”Imponerande tal.” Leon såg roat på honom. ”Men du vet, jag kan göra dig till ingenting så här snabbt.” Han knäppte med fingrarna. ”Du kanske fått för dig att du är någonting men det, lilla Maddox, är du inte. Du kanske tror att det där är dina nya bästa polare men när du blir utsparkad från den här skolan så skulle du vara helt glömd för dom.”
Det var Maddox tur att flina. ”Det är det du hoppas på va? För om inte jag blir kickad från skolan så kanske det är dig dom inte skulle bry sig om. För seriöst, hur kul är du att hänga med? Är det inte mig du är sur på av någon anledning så är det något annat. Jag tror faktiskt dom har roligare med mig. Och det vet du också, eller hur? Kanske var därför inte Johanna orkade med dig.”
Han visste att det hade varit lågt och det kom egentligen inte helt oväntat att Leon hårt knuffat till honom i bröstet. Men han kunde spela lågt mot dom som gjorde det mot honom. Han hann dock bara ta ett steg mot Leon innan den andre tryckte in honom mot husväggen med oväntat mycket kraft.
”Passa dig. Du kanske inte vill att folk ska få reda på att du har en alkis till farsa. Håller han till nere på stan eller?”
Maddox blev helt kall. Hur visste han det där? Hur kunde Leon veta någonting om hans pappa? Det var försent att låtsas som att han inte visste vad han pratade om så han grep bara tag om hans handleder och knuffade honom ifrån sig.
”Du kan försöka hur mycket du vill. Jag backar inte för dig, okej? fan gå och säg förlåt till Will istället. Idiot.”

Maddox var lite vinglig när dom gick i riktning mot Skarpnäcks centrum. Nash hade fått en någorlunda klar bild av vad som hade hänt när den svarthårige ilsket kommit in i köket där bara Nash och Elias befunnit sig för tillfället men ilskan hade försvunnit ganska drastiskt efter dom snabba svepningarna av bålen. Trots att han egentligen inte ens tyckt om den. Nu var han istället lite småfnittrig och la gång på gång armen om Nash när han berättade något.
”Men det var en bra fest. För det mesta.”
”Det var det”, höll Nash flinande med. ”Förresten, hann du se Linus och Jas eller?”
”Linus och Jasmin? Nej vadå?”
”Dom stod längst ner i hallen och hånglade.. Kanske en halvtimme innan vi gick.”
”Va?” Maddox skrattade till och tog samtidigt ett steg nedanför trottoaren med högra foten. ”På riktigt?”
”Ja! Jag fattade ingenting”, sa han roat och drog upp huvan på sin munkjacka som var alldeles för tunn för att hjälpa särskilt mycket mot kylan. ”Dom var nästan lite halvflirtiga på något elakt sätt tidigare i veckan när Will sa att Jasmin kunde hänga med på festen, men inte så att jag hade väntat mig det där.”
”Jag ska fråga ut honom om det, jag lovar”, småskrattade Maddox. ”Nu när du säger det så kommer jag ihåg att han muttrade någonting om henne för några dagar sen.. Lät ju inte som att han ville vara i närheten av henne om man säger så.”
”Kvällens överraskning helt klart. Följer du med hem till mig förresten?”
”Såklart. Jag tycker om att vara hos dig.” Han såg flinande ner på honom innan han drog in honom i en kram och det hade varit intressant att se hur glansiga hans ögon faktiskt var där under linserna. ”Typ jättemycket.”

”Ska jag hjälpa dig?” flinade Nash varpå Maddox uppgivet lät armarna falla ner längs sidorna.
”Dom var enklare att sätta i..”
”Eller så beror det på att du var nykter när du satt i dom.”
Det drog lite i Maddox mungipa innan han nickade. ”Kan också vara en möjlighet.”
Han verkade ändå ha nyktrat på sig något på vägen hem och var nu mest söt.
”Maddox.. Du kan liksom inte blunda när jag ska ta ur linserna på dig.”
”Förlåt.”
Efter en del petande var dom urtagna och dom gråa ögonen återigen i fokus. ”Du är snygg med kajal.” Det hade bara kommit ut lika snabbt som tanken dykt upp. Såklart var det ingen hemlighet att han tyckte Maddox var snygg men det var kanske inte så jätteofta som han sa det. Den svarthårige stannade till med handen halvvägs genom håret och gav honom ett snett leende.
”Tycker du?”
Nash nickade och han visste inte om det var han som först sträckte på sig eller om det var Maddox som först lutade sig ner innan deras läppar möttes. En varm hand lades kring hans nacke medan hans egna greppade tag om den svarta skjortkragen. Kyssen gick vidare till flera, gick från snäll till häftiga och händer letade sig in under skjortor på jakt efter hud.

”Så, vilken sida föredrar du?”
Maddox sköljde munnen innan han såg upp på Nash som hade torkat bort halva ansiktets smink med en handduk.
”Dina läppar känns lite torra med färgen så..” Han drog långsamt tummen över hans underläpp samtidigt som han såg in i hans ögon. ”.. får nog säga den här.” Han drog istället pekfingret över den sidan av hans läpp som var ljust rosa. Hans huvud var fortfarande lite luddigt och han misstänkte att det var just på grund av det som det här kändes så enkelt. Att han inte behövde tänka efter. Att han bara gjorde. Nash läppar särades sakta innan blicken istället föll ner till golvet och i nästa stund hade han vänt sig mot toalettskåpet för att ta fram sin egen tandborste.

När Maddox nafsade tag i hans underläpp tryckte han sig automatiskt närmare under täcket och händerna letade sig upp till det svarta håret. Dom långa benen var redan ihopslingrade med hans och fastän det var någonting inom honom som försökte påkalla hans uppmärksamhet; att göra sig fri, så lyssnade han inte. Tungorna rörde sig redan vant med varandra och då och då skavde deras piercingringar i varandra. Något som ibland fick små roade utandningar att höras mellan dom allt djupare andetagen. Men så började Maddox händer leta sig in under den stora t-shirten han sov i och någonting började värka i magen. När smala fingrar försiktigt strök över nyckelbenet svalde han hårt. Kysste honom. Försökte att inte tänka. Nashs egna andetag hade blivit ännu djupare men av helt fel anledning och han försökte igen. Försökte trycka undan det jobbiga. Inte igen.
Det gick inte längre. Med händerna mot Maddox bröstkorg tryckte han sig lätt ifrån honom och gav honom sedan ett leende. Det bästa han kunde förmå för tillfället.
”Du är fin..”, sa han tyst och försökte hålla blicken stadig i det silvergråa.
”Du med”, andades Maddox fram med ett svagt leende.
”Ska vi sova..?”
Han ville inte berätta. Han ville inte att det alltid skulle få ta plats. Men han måste verka så konstig. Det var inte ett normalt beteende och samtidigt kunde ju ingen se på honom att han varit med om något som på sitt sätt psykiskt skadat honom. En man med bestående brännskador i ansiktet skulle direkt bli förstådd om han tvekade att gå nära en eld – även om det så bara var en liten brasa. Ingen skulle rynka pannan åt en kvinna med djupa bitmärken på armarna om hon ryggade för en hund – även om det så skulle ha varit en liten. Men på Nash syntes det inte. Spåren på hans fotled var diskreta med tanke på placeringen och ändå något han fortfarande ville dölja. Men inte ens dom skulle ha kunnat förklara. Dom kunde lika väl tas som att han bara varit en svag människa, att han velat ha uppmärksamhet. Det fanns förstås en chans att man också kunde anta att han faktiskt mått väldigt dåligt men ärren berättade inte anledningen. Dom varnade inte för att han var en person som ville ha närhet men samtidigt var rädd för den. Och hur illa skulle det inte låta om han berättade? Att han varit med en kille som inte alls behandlat honom bra men ändå fortsatt vara tillsammans med honom? Det fick en att låta både korkad och svag. Han ville inte att folk skulle se honom så. Han ville inte att Maddox skulle se honom så. Med några små salta droppar som samlats i ögonvråna såg han på Maddox rygg innan han sakta slöt ögonen.

”Godmorgon.”
Nash hoppade lätt till och vände sig om från där han stod bredvid fönstret och tittade ut. ”Godmorgon.”
”Vad gör du..?”
Han hade inte längre t-shirten han sovit i på sig utan en stor vit stickad tröja med blåa ränder som nådde honom halvvägs ner över låren. Håret var lite rufsigt men luggen på sin plats.
”Kunde inte sova bara..”, sa han med ett litet leende och släppte långsamt ner persiennen igen så att solstrålarna som nyss letat sig in återigen stängdes ut. ”Har du sovit bra?”
Maddox nickade och satte sig halvt upp i sängen. Huvudvärken var inte så farlig som han hade väntat sig.
”Jag har glömt fråga en sak förresten.”
”Vadå?”
”Jo min pappa bjöd hem mig på middag nästa helg och han sa liksom att du också kunde komma med. Om du ville.”
Han höjde något förvånat ena ögonbrynet. Han hade inte trott att Nashs pappa ens vetat vem han var med tanke på hur sällan dom träffades och att sms tydligen inte heller var något vanligt förekommande. Vilket gav slutsatsen att Nash måste ha nämnt honom under deras fika.
”Alltså du behöver absolut inte. Jag tycker inte själv det är så kul att vara där och det blir säkert stelt och.. ja alltså.. du behöver inte”, upprepade Nash. Bara något svamligare nu.
”Jo! Förlåt att jag bara.. jo men jag följer gärna med. Jag blev bara förvånad att du..” Han drog handen genom håret och kände samtidigt hur välbehövlig en dusch var. ”Att du berättat om mig?” Ett litet frågande leende tog plats på hans läppar. Något som av någon anledning verkade göra Nash generad då han plötsligt blev väldigt intresserad av snöret till persiennen.
”Han frågade hur jag mådde och.. jag berättade väl om dom senaste bra grejerna och du hör ju dit.”
Sättet han sa det på. Att det verkade vara en sådan självklarhet för honom fick Maddox att le. Fick det att värmas lite extra inne i bröstet.
”Nash.” Han fick honom att se upp från det vita snöret och drog lite på munnen.
”Vad?” Den blåhårige andades sedan ut i ett litet skratt och gick fram till sängen istället. ”Det var länge sedan jag blev nervös med någon såhär. Jag kan inte hjälpa det.”
Ӏr du nervös för mig?” flinade han och drog tag i hans arm för att få ner honom i sängen.
”Ibland. Kanske när jag tittat på dig en stund och inte riktigt fattar att du ligger i min säng och sover.”
Han skakade roat på huvudet åt det han sa. Det var gulligt men fortfarande förundrande. Han placerade en snabb puss på hans läppar innan han själv skulle smittas av den där påstådda nervositeten och lutade sig sedan mot sänggaveln igen.
”Får jag vara dryg och låna duschen bara?”
”Såklart. Det behöver du inte fråga om”, sa Nash och verkade lättad över att byta samtalsämne. Kanske var bäst att inte nämna något om dom smårosiga kinderna. ”Det ligger handdukar i skåpet bredvid.”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
VarEMinSocka - 5 dec 15 - 01:57
Jag gillar verkligen festscenen, sättet som du beskriver allas utklädnader ger en väldigt tydlig bild. Scenen känns lite rörig, men jag tycker inte att det behöver vara en dålig sak, jag tänker att det kanske snarare speglar stämningen på en sån stor fest. If that makes sense :)

Jag blir så stolt över Maddox, att han vågar stå för sin sexualitet. Det hade jag verkligen inte trott i början av historien. Du har lyckats få till en trovärdig utveckling av honom tycker jag, det känns ganska realistiskt.


Det gör mig ledsen att Nash känner att han inte kan berätta om sitt misshandelsförhållande för Maddox. Aj i hjärtat...
Mp3 - 19 nov 15 - 16:59
Men! Läste den här ju direkt när den kom ut typ och kommenterade, men såg nu att min kommentar tydligen inte alls blev publicerad?! Så dumt!

Hur som, så älskar jag halloweenfesten du har skrivit om, för den känns verklig och inte sådär äckligt sliskigt klyschig som många festscener kan bli i vissa berättande texter! Tycker även om hur bra du gjorde beskrivningarna av allas halloweenklädnad!

Älskar att Maddox följde med Nash hem och att de var så gulliga mot varandra och aj vad ont det gör när Nash inte kan/vill inte/förmår sig inte att gå djupare mellan dem p.g.a. alla sår efter äckel-as-snusk-vider-exet!!

Vill sååååå läsa mer, helst typ tio kapitel på en gång! (vem försöker jag lura, vill ju helst ha typ 100 kapitel att läsa).

Skriven av
ilenna
17 nov 15 - 15:18
(Har blivit läst 219 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord