Alla mina brister
Sitter fast med klister
Varför kan de inte släppa
Så man slipper sitta och deppa
Sluta med att vara trasig
Och i andras ögon knasig
Inte för att jag vill bli som alla andra
Vill bara kunna bekvämt med dem vandra
Men känns som jag bara kan drömma
Om att bagaget få glömma
Och jag känner mig så liten
Så evinnerligt jäkla sliten
Orkar inte med fler slag
Vill att det tar slut idag
Och gör det inte det
Utan blir mer förtret
Så låt mig hitta en varm famn
Som kan ta mig i hamn
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Tissel - 13 nov 15 - 20:34- Betyg:  |
| Vackert skrivet om något många kan relatera till |
| Edwin82Therese98 - 5 nov 15 - 12:48- Betyg: |
| Höstmörkret som slukar skulle jag våga säga. :) Det tär på en och man önskar innerligt att man inte var själv. Väldigt vacker. |
| radical - 4 nov 15 - 06:33- Betyg: |
| Fint. Kan relatera till den i min nuvarande livssituvation. |
