DET VAR DU OCH JAG MOT VÄRLDEN |
Kanske vara det aldrig menat för oss två
Med våra liv så ynkliga och små
Att ett lyckligt slut kunna få
En oerhörd saknad som från insidan tär
Från massor av minnen jag lär
Undrar just nu vart du är
Hela världen ville jag ge till dig
Men jag gav dig bara mig
Vart tog du vägen säg
Undrar om tiden läker några sår
Undrar vart du står om tio år
Funderar över hur jag mår
Om jag fortsätter kämpa för att bli lycklig
Vill du ha mig då eller förblir du flyktig
Grabben du är så godtycklig
Tio år från nu vill jag kunna kyssa dig godnatt
Från ingenstans ge ifrån mig ett skratt
Kunna ha en vacker vardaglig skatt
Det var du och jag mot världen, vad hände.
|
| Kommentarer | | glasbit - 1 nov 15 - 14:19 | | Sista meningen/frågan, snyggt! |
|
|
|
