På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn
Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
visa alla   skicka in   forum   bloggar  medlemmar   bli medlem   logga in

Noveller

Blev det som du tänkt dig, kära Skytt? [Del 3]
Han skulle ta en vit helg för ovanlighetens skull. Hans pappa var fortfarande inte hemma och att sitta ensam i huset och bara låta timmarna gå var inte ett alternativ, därför begav han sig ut på lördagsförmiddagen med sin gymbag över axeln. Efter ett ganska långt träningspass och en snabb dusch gick han hem till sin brors lägenhet Han visste att han var ledig och han brukade sova rätt länge då han brukade jobba långa och hårda pass på restaurangen där han var kock. Rickard ringde på dörren och fann den olåst, så han gick in.
”Hallå?” ropade han och släppte ner bagen med en duns. Lägenheten var tyst och nedsläckt, men han hörde att duschen var igång i badrummet och han hörde sin bror sjunga för full hals där inne. Under tiden som Rickard väntade så tände han lite lampor och startade TV:n. Det var en ganska typiskt ungkarlslägenhet. En stor soffa och tre gitarrer stod i hörnet av vardagsrummet. Lite TV-spel, filmer och böcker i bokhyllan, en stor tavla på en bil på väggen bredvid dörren. Inget märkvärdigt, men stilrent och välstädat.
Badrumsdörren öppnades efter en absurt lång stund och Johan kom ut, klädd i slitna jeans och en enkel grå t-shirt med djup urringning. Hela hans armar var fulltatuerade och en tatuering på bröstet skymtades också under tröjan. Det fanns fler också, som inte syntes nu när han var påklädd. Hela högra sidan av hans rygg var täckt och det tyckte Rickard var hans snyggaste tatuering och han blev alltid avundsjuk när han såg den. Rickard var överlag rätt så avundsjuk på sin storebror. Johan var mer än en decimeter längre, överlag bredare och grövre i kroppen och han gymmade regelbundet vilket resulterat i en vältränad och stark kropp. De hade lika svart hår båda två, samma mörkblå ögon och drag i ansiktet med skarpa käkben. Rickard hade dock tydligare kindben och mer av ett modellansikte än Johan, vilket han visste att Johan kunde vara avundsjuk på honom för, så det kanske jämnade ut sig. När Johan kom in till vardagsrummet och fick syn på sin lillebror sittande i soffan spratt han till som ett skrämt djur.
”Men helvete vad du skräms”, sa han med handen lagd över bröstet. Rickard flinade.
”Jag ropade när jag kom in, men du sjöng för fullt så du hörde väl inte.”
”Nej, uppenbarligen inte.” Johan skrattade lågt, som om han tyckte att han själv var fånig som blivit så rädd. ”Vill du ha käk eller?”
”Gärna.” Rickard log nöjt och följde Johan ut till köket. Att Johan var kock var bland det bästa med honom. Han visste inte hur många gånger han kommit hit bara för att han varit hungrig och inte orkat göra något själv. Dessutom var det så tråkigt att stå hemma ensam i det stora huset och laga mat till sig själv. Johan bodde också ensam så de kunde lika gärna göra varandra sällskap och äta ihop. Dessutom så gillade Rickard att laga mat i sällskap med honom. Han lärde sig massor och var nog rätt så duktig jämfört med många i hans egen ålder vid det här laget.
Ӏr pappa borta?” frågade Johan när han stod och skar tomater med precision man bara såg på TV.
”Som vanligt.” Rickard hoppade upp och satte sig på bänken, lutade ryggen mot väggen bakom sig och använde mikron som stöd för armbågen. ”Jag tror att han kommer hem nästa vecka, men jag är inte säker. Han var inte riktigt säker själv.”
”Han kommer väl vara hemma till din födelsedag? Det är inte så långt kvar nu, ju.”
”Jag tror inte det”, sa Rickard sanningsenligt och strök fingrarna genom sitt hår som fortfarande var fuktigt efter duschen på gymmet. ”Han sa att han skulle försöka, men det brukar betyda att han inte kan. Inte för att det spelar så stor roll, han har ju sitt jobb som han måste sköta.”
”Det är klart, men du blir ändå arton. Pluttebrorsan börjar bli vuxen…” Johan log retfullt och såg på Rickard över axeln.
Ӏh. Känns inte så märkvärdigt att bli arton. Längtar mer tills att jag blir tjugo i vilket fall som helst.”
”Det är väl en mer värd ålder sedd ur en festprisses vinkel, men du slipper i alla fall tigga om att jag ska köpa ut cigg till dig”, muttrade Johan, vilket fick Rickard att skratta. Han hade försökt få Johan att köpa ut till honom flera gånger, men Johan hade alltid vägrat. ”Men vad vill du ha för tårta i år då?”
”Kan du inte göra en sådan där smörgåstårta som du gjorde förra året?” bad Rickard. Johan var kanske inte lika mycket för desserter som han var för att laga mat, men han var riktigt duktig på det också, i synnerhet på att göra tårtor.
”Absolut. Med vindruvor eller…?”
”Nej, för helvete”, grymtade Rickard. ”Inga druvor.”
”Uppfattat, inga druvor.”

Lunchen var precis som väntat syndigt god och Rickard åt tre fullstora portioner innan han ansåg sig mätt och sjönk bak i soffan med en djup suck.
”Tack för maten. Det var skitgott.”
”Ja, det var väl därför du kom hit och jag kan inte göra dig besviken.”
”Det var inte bara därför jag kom…” Rickard log oskyldigt. Det hände ofta att han kom för att äta, men han uppskattade sin brors sällskap väldigt mycket också. ”Ska du göra något särskilt idag?”
”Gå till gymmet bara, annars inget speciellt vad jag vet. Är bara ledig idag den här veckan så tänkte passa på att inte göra så mycket.”
Ӏr du aldrig ledig mer än en dag i rad?”
”Jo… Men inte särskilt ofta”, erkände Johan med en suck. ”Tur att jag gillar att jobba så mycket som jag gör, annars hade jag nog gått in i väggen för flera år sedan.”
”Ja, det kan inte vara så nyttigt.”
”Får väl passa på att jobba när jag är ung”, flinade hans bror. ”Hur är det med dig annars? Har det hänt någonting sedan sist?”
”Egentligen ingenting värt att nämna”, sa Rickard och knäppte händerna bakom huvudet. ”Var ute förra helgen, det var helt okej. Sov hos Seraphina både på lördagen och söndagen.”
”Jaså? Vad kul. Hur mår hon nuförtiden? Det var längesedan jag pratade med henne.”
”Hon mår bra. Hon jobbar heltid på Carlings nu, men det visste du kanske? Hon är piggare än förra hösten.”
”Vad skönt”, sa Johan och log lättat. Rickard nickande instämmande. Johan hade känt Seraphina längre och hade berättat att under gymnasietiden hade Seraphina haft det tufft, och även åren efter det. Nu verkade det som att hon hittat någon sorts balans i livet och hade en glimt i ögonen som Rickard inte sett hos henne när han först lärt känna henne. Det gjorde honom hemskt glad att se.
Det bästa med att hänga hemma hos Johan var att de aldrig behövde göra något särskilt för att det skulle vara roande. Rickard halvlåg i soffan och spelade mobilspel medan Johan spelade gitarr och det behövdes aldrig vara mer avancerat än så. Det var snarare att Rickard skulle tyckt det var jobbigt om de skulle åka iväg att göra något. Precis som hemma hos Seraphina så var Johans lägenhet en fristad och när han kom hit behövde han inte bry sig om annat än att hans liv tog slut för fort i spelen han spelade. När Johan slutligen tog sig i kragen och packade i ordning sin gymväska så gick Rickard med honom på vägen. Efter att ha gett varandra en grabbig kram, påbörjade Rickard promenaden hem. Ett par timmar hade passerat, men helgen hade knappt passerat halvvägs, Seraphina jobbade och han hade egentligen ingen lust att hänga hos någon annan heller. När han klev in genom dörren fick han ett sms med en fråga om han skulle hänga med ut och festa och han log uppgivet för sig själv när han bekräftade att han skulle det. Den där vita helgen kanske kunde skjutas upp en vecka.

Den unkna smaken av alkohol och rök i munnen slog aldrig fel när Rickard vaknade efter en fest, och det var samma den här morgonen. Solen lyste in genom en spricka i hans rullgardin och han rullade över på rygg i sängen med en trött, utdragen suck. För tillfället mindes han inte ens att han gått hem. Han hade ont i svalget, som om han svalt någonting för stort eller vasst och det skrapat upp hans hals, och han var så torr i munnen att han undrade om han druckit sand istället för sprit igår. I vilket fall som helst så låg han i sin egen säng och det var alltid en bonus. Just som han tänkt den tanken knuffades dörren till hans rum upp och ingen mindre än Oscar klev in i rummet. Han var helt naken, hade en handduk liggande över axlarna och det blöta håret avslöjade att han var nyduschad. Hans skarpa ögonbryn var lika perfekta som alltid och Rickard kände att han glodde.
”Vad fan gör du här?” fick han ur sig.
”Kommer du inte ihåg?” frågade Oscar lågt. Hans hes var lite grövre än vanligt, förmodligen på grund av lite mycket att dricka föregående kväll. ”Du tiggde om att jag skulle följa med dig hem igår, så jag gjorde det.”
”I helvete heller att jag gjorde”, snäste Rickard. ”Och ta på dig kläder.”
Oscar skrattade lågt, plockade upp sina underkläder från golvet och tog på sig dem. Han tog handduken och gnuggade den över håret.
”Du uppskattade min kropp mycket igår, men inte nu alltså?” frågade han med lugn röst, men det hördes en hint av hur road han var också, vilket gjorde Rickard om möjligt mer frustrerad. Det var klart att han uppskattade hans kropp, för den var helt och hållet utsökt, men varför hade Oscar följt med honom den här helgen igen? Han såg hjälplöst på Oscars brunbrända hy, de fasta bröstmusklerna, där några pärlor av vatten fortfarande var kvar efter duschen och sakta rann ner över hans vältränade mage. Hur kunde han vara så brun när sommaren var slut för flera månader sedan?
”Vem gav dig tillåtelse att låna duschen?”
”Sluta larva dig”, sa Oscar och strök handen genom det fuktiga håret så att det inte hängde ner i ögonen på honom. ”Du hade fått göra det hemma hos oss också, men du har alltid varit borta innan jag ens vaknat.”
”Jag har inte direkt haft intrycket av att du skulle vilja ha mig kvar”, sa Rickard. Han satte sig sakta upp i sängen, drog upp benet mot bröstet, lutade armbågen mot knät och strök handen genom sitt rufsiga hår. Han såg hur Oscars blick gled iväg över hans arm och vidare över hans bara överkropp innan den mötte hans igen.
”Kanske inte”, sa han. Han plockade upp jeansen från golvet och borstade av dem innan han drog på sig dem. Skärpet hängde fortfarande kvar i hällorna och han spände det med en smidig rörelse. ”Fast jag hade inte direkt haft något emot det heller.”
”Vadå, för morgonsexet eller?” muttrade Rickard lågt. ”Kan du ju fetglömma.”
”Jaså?” Oscar höjde leende ett välnoppat ögonbryn och gick fram till sängen. Han satte ena knät mot madrassen och lutade sig över Rickard, som av reflex lutade sig bakåt när han kom närmre. ”För att du inte är full nu?”
”Ja, och för att min morgonandedräkt inte är i skick för någonting”, erkände Rickard en aning förläget. Oscar skrattade lågt, flätade in fingrarna i Rickards hår och lutade hans huvud bakåt.
”Du behöver inte ha nyborstade tänder för att suga av mig. Du måste öva på den där reflexen som är så känslig, så du lär dig göra det ordentligt.”
Rickard öppnade munnen för att säga något, men kom inte på något som var tillräckligt bra. Oscar spände lika smidigt upp sitt skärp igen, drog ner sina jeans och underkläder i samma grepp och ställde sig på knä framför honom. Han lutade den lediga handen mot väggen ovanför sängen och bestämde takten med hjälp av greppet i Rickards hår. Och Rickard var villig, slöt ögonen när han kände Oscar växa i hans mun och när han sköt höfterna längre framåt, så att han stötte mot hans svalg, insåg han varför han varit öm i halsen när han vaknat.
Rickard strök handen över hakan när han inte särskilt långt senare satt kvar i sängen med eftersmak av sälta i munnen och hörde ytterdörren stängas efter Oscar när han lämnade huset. Det var första gången han gjort något med honom i nyktert tillstånd och han var inte helt säker på om det var bra eller dåligt. Bra på det viset att det helt enkelt varit bra, att känna Oscar fylla hans hals och det bestämda greppet i hans hår, men dåligt för att det innebar att han inte bara var oförmögen att stå emot Oscar när han druckit utan när han var nykter också.

Inte förrän två timmar efter att Oscar gått tog han slutligen själv en dusch och åt den största frukosten han ätit i sitt liv; en medelstorpizza som han beställde hem från Onlinepizza. De var till för tre till fyra personer enligt beskrivningen på hemsidan och han åt upp den på mindre än en kvart och sköljde ner den med uppskattningsvis en liter Sprite. Efteråt var han knappt förmögen att röra sig så han satt nedsjunken i soffan och slötittade på TV, somnade till och från och drömde om Oscar varje gång. Han började tro att han tappat förståndet. Han kunde inte sluta tänka på hur han klivit in i hans sovrum, helt nyduschad och totalt obrydd, som alltid. Det kanske var som Seraphina sa, att han drogs till Oscar för att han var tyst och mystisk och Rickard ville komma nära inpå honom bara för att han märkte att det var omöjligt. Han hade sett en glimt av en annan sida hos Oscar med hans bröder i caféterian, och när han skrattat åt Rickards kommentar om sin egen andedräkt. Visserligen bara ett kort, lågt skratt, men fortfarande mer äkta än vad Rickard sett eller hört från honom förut. Han undrade vad Oscar gjorde nu, när han kommit hem till sig. Satt han i vardagsrummet med resten av sin familj och slötittade på en film med dem? Eller satt han på sitt rum och glodde på sin TV där, eller kanske gjorde något vid datorn. Han hade svårt att tänka sig att han satt och pluggade, men han visste visserligen inte mycket alls som Oscar annat än det som var hans egna fördomar och baserat på hus Oscar var mot honom på festerna de träffades på. När han tänkte efter så hade inte Oscar sett så mycket av det som var hans äkta jag heller. Han kunde vara riktigt charmig och många tyckte om honom, men när han såg Oscar så bemötte han honom inte alls som han annars brukade. Han blev snäsig och nästintill barnsligt avvisande. Så vitt han kunde minnas så var det Oscar som alltid tittat snett på honom i skolkorridorerna, som om han haft något emot honom från första stund han lagt ögonen på honom, utan att de ens sagt ett ord till varandra. Oscar hade väl något emot charmiga fotbollskillar av någon anledning. Han var säkerligen en sådan som hade något emot alternativa människor också. Visserligen var Rickard knappt alternativ egentligen. Han hade väl lite rockigare kläder, men de var inte helt olika de Oscar själv bar. Den största skillnaden var väl att Rickard föredrog skinnjacka framför vad för tjusig jacka Oscar kunde tänkas ha, och färgade sitt hår så svart att det glänste i blått. Precis som Johan gjorde, och hade gjort sedan tidig tonår. Rickard hade såklart velat göra samma sak när han också närmat sig tonåren och Johan hade hjälpt honom med det och Rickard hade varit så nöjd med resultatet. Fastän Rickard såklart kunde färga det själv nu så hade behållit den traditionen och hjälpte nu varandra att färga håret ungefär en gång i månaden, bara som en kul grej.
Han övervägde att ta en promenad bara för att inte ha spenderat hela dagen i soffan. Inte förrän klockan var efter nio tog han slutligen tag i saken och lämnade huset med en reflexväst på sig och musik i öronen. Den första biten småfrös han, men så snart han fått upp tempot så var kylan glömd. Det var inte så länge kvar till hans födelsedag och till julafton. Båda de dagarna skulle han antagligen spendera med Johan, deras pappa skulle inte vara hemma och han visste inte om han ens var ledsen längre. Hans pappa hade spenderat så mycket tid på sitt arbete sedan hans mamma dött, det var antagligen hans sätt att ta avstånd från sorgen och inte bli galen av den. Johan hade blivit tvingad att bli vuxen alldeles för tidigt för att ta hand om sin lillebror. Nog för att Johan var åtta år äldre, men han hade knappt varit tonåring själv när det hänt och det var inte förrän nu i snart vuxen ålder som Rickard förstod hur mycket Johan gjort för honom. Den goda relationen de hade var den han värdesatte högst i sitt liv. Han tog vägen förbi stadskyrkan och när han passerade sjukhuset började den första snön att falla. Osökt tänkte han på sin mamma och var tvungen att stanna en stund och titta på de små snöflingorna som sakta dalade mot marken. Han saknade henne alltid som mest när det var kallt.
 
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
arbok - 19 nov 16 - 01:31
nu ska du minsann få en överraskning när du loggar in igen (när nu det blir.)
älskar den här storyn så mycket. älskar Rickard. älskar Oscar och Rickard tillsammans och Johan som är tatuerad och skär tomater som en proffsig kock på tv. tänk om du förstod hur bra du skriver. jag brinner upp.
ilenna - 24 okt 15 - 23:43
åh det här kapitlet var jättebra. gillade blandningen. johan verkar vara så himla mysig och snäll och en sån där beskyddande storebror utan att bli dryg liksom. det var mysigt att få läsa om när dom bara umgicks liksom. (och av någon anledning tyckte jag druv-kommentaren var jättekul -.-)
gillar också att du direkt hoppade till dagen efter festen, och tyckte särskilt om den här meningen: att han undrade om han druckit sand istället för sprit igår.´ klockrent 8) och oscar som kommer in helt naken och självsäker.. jag orkar typ inte haha. rickards kommentar: ”Och ta på dig kläder.” <3 skulle kunna räkna upp resten av grejerna han säger också men det blir kanske inte så kul att läsa. gillade i vilket fall hans snäsande och tjurande, bara grejen att han frågar vem som gav honom tillåtelse till duschen. så töntigt charmig.
tycker om dom enkla men målande beskrivningarna (och seriöst, oscar som flätar in fingrarna i håret och drar bak hans huvud följt av det där enkla skrattet och kommentaren som följer. du skriver så bra -.-). och den sista punkten för den här kommentaren; tyckte om delen där rickard funderar på vad oscar gör för någonting. det var fint och visar på att det nog finns fler känslor där 8)
mizzkitty - 24 okt 15 - 18:23- Betyg:
Stackars Rickard, de kan inte vara lätt att leva utan sin
mamma och pappan som är borta. Tur att han har sin bror,
det var en väldigt fin beskrivning om hans mamma. Att det
bara krävdes några meningar för att förstå hur han känner
sig.
Förvirringen när Rickard vaknar och inte riktigt vet hur
han kom hem är riktigt bra skriven, för ibland så kan det
ju vara så, dessutom så var det bra att han inte vart
hysterisk över Oscar situationen utan tänker "nu igen".
Som om han kom på sig själv igen. Oscar är ju hur sexig
som helst och han bara tar för sig. Det är perfekt,
hoppas fortsättningen dyker upp snart.
arbok - 24 okt 15 - 01:28
men lilla baby, rickard, så himla stillsamt ledsamt när han tänker på sin mamma och det var så fint beskrivet. bara några meningar, men det krävdes inte mer än så för att förstå hur han känner. åh.
och angående resten av kapitlet: Johan som blir rädd för sin lillebror var så sött. ser framför mig hur han rycker till och är stor och tatuerad och jättesnygg men har världens snällaste leende när han känner sig fånig. gillar att du skippade festen helt och hållet för att hoppa direkt till morgonen därefter. känner typ Rickards förvirring när han vaknar och inte minns hur han kom hem. gillar även att han inte blir hysterisk över hela Oscar-situationen, utan stönar och tänker "nu igen." klart det händer igen, liksom. Oscar är assexig. kom igen. min favoritgrej är när Rickard tappar charmigheten och kaxigheten och blir lite förlägen och Oscar bara tar för sig.
vill läsa mer nu. hnh.

Skriven av
Megabitchchan
24 okt 15 - 00:56
(Har blivit läst 429 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk

Beskrivande ord





Dikta.se | Hem | Hjälp | Villkor och info om cookies