Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Tisdagsvägen - [del 3]

Så kom dagen då det, från Noels sida, smått fasade samtalsämnet dök upp. Det var lördag och Noel kom hem från en lunch på Wayne’s med sin mamma. Andreas stod i badrummet med dörren vidöppen och fixade håret. En burk med vax stod öppen på kanten av handfatet. Han förklarade att han skulle käka ute med Emma, Anton och några till, och sedan skulle de iväg och festa. Hans leende var snett och inte obekvämt, men lite verkade orden ta emot innan han fortsatte.
”Alltså är det okej om jag skulle ta med en tjej hem? För om du säger att det känns konstigt så är det helt okej, liksom…” Andreas blick var ursäktande men hans leende var lika vänligt som alltid. Noel kände sig med ens obekväm. Inte för att han ville säga nej, utan för att det var en värld så främmande för honom. Han hade varit på krogen en gång och han förstod inte hur man var självsäker nog att våga ta hem en främling. Även fast han kanske skulle vilja så hade han ingen aning om hur han skulle gå till väga, och var nog över lag alldeles för nervös för att klara av det.
”Självklart är det okej”, sa Noel, och med ett leende låtsades han inte om de nervösa tankarna som frågan orsakat.
”Säkert? För det är ju din lägenhet, och om det inte känns okej så kan jag ju följa med henne hem likagärna. Nu säger jag inte att det kommer hända, men jag tänkte att det kändes schysstast att fråga först, innan det händer. Så jag vet, liksom.”
”Det är ju din lägenhet nu också. Om du vill ta med någon hem så får du göra det, det tänker jag verkligen inte hindra dig från att göra.” Noel höjde avvärjande händerna. ”Sen kanske ni inte behöver tumla in i mitt rum eller så, men jag tror nog inte jag behöver säga det till dig egentligen…”
”Nej, herregud”, skrattade Andreas. ”Vi kör väl på vanliga rumskompisregler. Om jag tar hem någon så är det mitt rum som gäller, och samma för dig om du skulle vilja ta hem någon.”
”Ja, precis”, nickade Noel, även fast han hade hemskt svårt att tänka sig att han skulle ta hem någon över huvud taget. ”Om du behöver vara ensam på dagtid så är det bara att skicka ett sms eller något så får jag hålla mig borta.”
”Låter som en bra deal tycker jag. Schysst, Noel.” Andreas klappade, eller dunkade snarare, honom på axeln och Noel kunde inte göra annat än att le dumt till svar.
Han såg på dem i badrumsspegeln.
Andreas lång, det svarta håret rufsigt. Som om han klivit rakt upp ur sängen fast på det snygga sättet. Grön, genomträngande blick. Väldigt mörka, långa ögonfransar.
Noel ungefär ett huvud kortare. Mellanbrunt hår i en snäll frisyr, lite rufsig i luggen eftersom virveln aldrig tillät honom att borsta ner den. Grå ögon med en svag blå ton i. En början till en skrattgrop i vänster kind, men den var inte tillräckligt djup. Återigen slog det honom hur grå han var i jämförelse med den unge mannen han stod bredvid. Colgateleendet.

Timmarna som gick efter att Andreas skyndat iväg för att möta sina vänner kändes ovanligt tråkiga. Noel lagade en gryta med zucchini och tomat till middag och satte sig med skålen i soffan, alldeles lagom till Halv åtta hos mig. Efter att ha bott ihop med festprissen hade han vant sig vid att fredags- och eller lördagskvällarna oftast spenderades ensamma och det var vanligtvis inga problem. Just ikväll kändes det dock extra tråkigt. Vad hade Noel gjort innan Andreas flyttat in? Han visste svaret på den frågan och det var tyvärr så tråkigt som att han bara suttit och läst, pluggat, eller sett på tv. Plötsligt kände han sig så tråkig. Att festa varje helg var inget han var intresserad av, men Andreas gjorde i alla fall någonting med sin lediga tid, och det var han avundsjuk på. Kanske var det bäst att han skaffade en hobby som involverade lite annat än att läsa böcker. Han kunde ju lika gärna byta namn till Svensson och skriva femtiofem på sitt pass istället för tjugotre.
Med en suck såg Noel ner i skålen. Det som var mest pinsamt var egentligen att han varit helt nöjd med sitt liv innan Andreas klivit in i det. Han hade trivts med att läsa och se på tv. Det var absolut inget fel med att trivas med det egentligen, men nu kände han sig bara så medveten om att det fanns en hel del mer saker han kunde göra. Saker som han missade. Kanske skulle han säga ja nästa gång Andreas frågade om han ville följa med ut. Det kunde ju inte skada att testa.

Efter att ha tittat på en halvdålig actionfilm på sexan var klockan elva och Noel bestämde sig för att gå och lägga sig. Han läste en stund i sin bok, men då Molly kom och trampade honom på magen nöjde han sig istället med att klappa henne tills hon lagt sig ner för att sova. Med lampan släckt sov han gott i några timmar. Vaknade som vanligt till någon gång vid tresnåret, och vände på sig för att göra det bekvämt nog att somna om. När Noel hörde det rassla i låset, och det lilla klicket när ytterdörren öppnades, förstod han att Andreas slutligen var hemkommen och han kunde slappna av. Det kändes alltid bättre att veta att han kommit hem som han skulle.
Noel hade så gott som somnat om igen när han hörde viskande röster utanför sin dörr. Den ena tillhörde Andreas, och den andra var kvinnlig. Andreas hade aldrig stängt sin dörr under tiden han hyrt rummet, men när handtaget trycktes ner och klicket från kolven hördes kände sig Noel plötsligt klarvaken. Åh nej. De hade pratat om det så sent som i eftermiddags och Noel hade verkligen tyckt att det var okej, men han hade inte väntat sig att han skulle behöva vara vaken när det hände.
Till en början trodde han att den kalla känslan i magen varit en överreaktion, för han hörde inte ett enda ljud från Andreas rum. Det logiska kanske hade varit att vända sig om och försöka somna om medan han hade chansen, men Noel kom på sig själv med att ligga helt knäpptyst och lyssna. Hur gärna han än ville intala sig att han hellre ville sova, så gick det inget vidare. Det gick en liten stund, sedan hördes ett fniss, och en låg röst som sa någonting omöjligt att urskilja genom en stängd dörr. Det gick ännu en liten stund innan Noel hörde henne. Hon verkade göra sitt bästa för att hålla sig tyst. Hon lät… väldigt genuin.
Noel la förskräckt händerna över munnen, som om han var rädd att någon skulle höra hans andetag. Grannarna som bodde våningen över brukade ha trevligt på sina barnlediga helger och Noel hade tappat räkningen på hur många gånger han lyssnat på dem, men det var långt ifrån samma sak. Åt dem kunde han himla med ögonen, eller fnissa lite om han var på gott humör. Nu låg han i sängen med hamrande hjärta och skamset slutna ögon, för trots att han skämdes, kunde han inte låtsas som att han inte ville lyssna.
Långt efter att flickan tystnat låg Noel vaken. Det kändes fortfarande som att någon skulle komma på honom om han andades för högt. Andreas och flickan där inne hade med största säkerhet somnat för längesedan, men Noel vågade inte kliva ur sängen förrän det gått ytterligare en kvart. Med tysta steg tassade han ut i köket, kavlade upp ärmarna på den långrandiga pyjamasskjortan och fyllde ett glas med iskallt vatten. Herregud. Det kändes som att han gjort något jätteskamligt.
Som om saker och ting inte kunde bli värre, hördes ett litet klick från Andreas dörr och några trötta fotsteg senare uppenbarade sig den unge mannen i dörröppningen till köket. Han var så gott som naken. Uppseendeväckande rosa underkläder med svart bred resår, men det var också allt. Hans hår var alltid rufsigt, men nu var det inte rufsigt på samma sätt som när han strukit handen genom det på morgonen. Noel kände sig plötsligt väldigt barnslig i sin pyjamasskjorta.
”Tja”, log Andreas. Hans röst var låg, men det hördes att han var hes. För mycket alkohol, för mycket feströkande? Noel hade ingen aning. Hans blick sökte hjälplöst efter röda märken omkring hans hals, kanske spår av läppstift, spår efter vad som hänt så det inte bara var Noel som inbillat sig alltihop. Eller kanske för att Noel helt enkelt var hopplöst konstig.
”Hej”, log han oskyldigt tillbaka.
”Väckte vi dig?” Andreas hade tagit första bästa glas och fyllt med vatten, tittade nu ursäktande på Noel över kanten av det medan han drack i djupa klunkar.
”Nej, jag brukar alltid vakna till på natten. Hörde när ni kom hem och slumrade lite fram och tillbaka sen.” Noel hoppades att hans rosa kinder inte skulle avslöja honom, men tydligen var det tillräckligt mörkt i köket för att Andreas inte skulle misstänka något.
”Vilken tur. Försökte vara lite tysta, men…” Andreas lät resten förbli osagt, men det syntes på hans flin att han menat att säga något i stil med ”hon kunde helt enkelt inte vara tyst” eller kanske ”jag är helt enkelt för bra i sängen.”
Det sista exemplet kanske var något bara Noel tyckte passade in på grund av det där självsäkra, sexiga leendet. Han hade inte blivit alltför förvånad över att höra Andreas säga det heller, visserligen.
”Ingen fara”, log Noel. ”Jag antar att du hade en bra kväll?”
”Ja, absolut. Vi hade jättekul. Du borde följa med nästa gång, Noel. Anton sa att det skulle vara kul och Emma och de andra vill också gärna träffa dig.”
”Vill de?” Noel blinkade dumt.
”Ja, absolut. Men fan jag är så trött så jag dör, vi ses i morgon. God natt.” Andreas log mot honom innan han försvann tillbaka in till sitt rum.
Noel kände sig nästan snurrig när han gick och la sig i sängen igen. Att höra att Anton och Andreas andra kompisar gärna ville träffa honom gjorde honom lite mjuk i bröstet. Han hade aldrig känt sig olycklig och ensam, men han hade inga lika nära kompisar som Andreas verkade ha. Anton hade varit väldigt trevlig när han hälsat på, men att för Noel helt främmande människor ville träffa honom… det var verkligen något nytt.
Kanske var det glada små känslor som borde hålla honom vaken. De enda tankarna som snurrade i Noels huvud var dock Andreas med alldeles rufsigt hår, rosa boxers, och en bröstkorg han så gärna skulle vilja känna på. Ända sedan skräckfilmskvällen hade han varit medveten om att han inte skulle tacka nej om han fick chansen. I natt insåg han att det kanske var lite värre än så.



*
ett lite kortare kapitel, men en liten kommentar är fortfarande mycket uppskattad.
väntade mig inte att någon skulle vilja läsa men ni överraskar mig. ~

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ilenna - 17 okt 15 - 19:27
alltså ja; ”hon kunde helt enkelt inte vara tyst” eller kanske ”jag är helt enkelt för bra i sängen.”. jag håller med. jag älskar också andreas haha <3 (och än en gång; noels tankar. alltid lika klockrena.)
och som att man inte redan tyckte andreas var assnygg och så kommer alla dom här beskrivningarna om rufsigt (svart <3) hår, halvnaken, mörka ögonfransar och sexiga leenden. herregud! -.-
tyckte särskilt om delen då noel ligger i sängen; alla tankar och känslor och händerna över munnen, att han inte borde vilja lyssna men ändå vill, hur han skäms, och att man samtidigt förstår att det mycket väl kan finnas en liten svartsjuka där också ehe.
och överlag - med risk för att låta tjatig men tycker ändå att du ska ha stor cred för det :D - så flyter allt på så bra! även när det bara är noel och det inte är några dialoger eller egentligen händer så mycket så vill man bara läsa mer, för att allt är så fint beskrivet och för att det känns som att man redan känner noel. och igen; älskar detaljerna; bara att du nämner att vaxburken står på handfatet. man kan ju beskriva en scen så att läsaren ser den framför sig, men sånt där gör att det inte bara blir en scen utan någonting mycket mer levande. jättefint! och älskar som vanligt dialogerna.
och hallå kan noel bara få känna på andreas bröstkorg! typ NU ehehe 8DDD
Vapor - 17 okt 15 - 16:46
Alltså Anderas den snygga tönten! xD
Tyckte dock synd om Noel kände med honom så väl och jag tänkte för mig själv: Men NEEEJ!
Megabitchchan - 17 okt 15 - 16:16
”hon kunde helt enkelt inte vara tyst” eller kanske ”jag är helt enkelt för bra i sängen.” HAHA bitch, jag älskar honom. Mr. Sexbomb. Klart att han är så jävla bra i sängen att hon inte kan hålla sig kvävd. Flinade som en idiot när jag läste. Också när han tittade över kanten på glaset, vet inte vad det var med det men jag såg det så tydligt framför sig med hans ögon och ögonfransar och rufset och allt. Mmmmmm-mm.

Skriven av
arbok
17 okt 15 - 16:07
(Har blivit läst 202 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord