Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Tisdagsvägen - [del 2]

Det gick närmre två veckor, och Noel reagerade inte längre med att sprätta till som en rädd hare när han vaknade av steg utanför sovrumsdörren. Andreas var på sätt och vis exakt vad Noel väntat sig av sin nye rumskompis, samtidigt som han var något helt annat. Han gick upp tidigt om morgnarna och duschade, ibland gick han direkt till gymmet och kom tillbaka blöt i håret och doftade av någon axe-tvål som luktade syndigt gott. När Noel sömndrucket tittade in på honom i köket, enbart iklädd någon av sina olika pyjamasskjortor och Molly i famnen, satt Andreas alltid pigg och påklädd med kaffe eller en skål gröt trots att klockan oftast inte var mer än nio. Ibland klev han upp och höll Noel sällskap när han gjorde sig i ordning för universitetet, även fast Andreas inte skulle iväg förrän några timmar senare.
Precis som Andreas sagt var han ut på lördagarna, antingen på någon fest eller till krogen, men var ändå relativt tyst när han smög hem runt tresnåret. Noel vaknade givetvis, men han hade ingenting emot att lyssna på honom när han borstade tänderna och fumligt pysslade på vägg i vägg inne i badrummet.
Första helgen hade han tagit med sin kompis Anton hem för att visa sitt nya rum, och Noel hade smått generat hälsat på honom, alldeles rufsig i håret efter att ha råkat somna i soffan. Grabbarna hade sedan satt sig på Andreas rum och spelat en ljudlig omgång Mario Kart, medan Noel satt i soffan och tittade på Postkodmiljonären och kände sig äldre än vad han egentligen var. Han var tjugotre och pluggade fortfarande, medan Andreas var tjugoett men till beteendet lätt skulle kunna tas för arton. Noel hade flera gånger trott att han var en sådan person som möjligtvis spelade cool och kaxig inför sina vänner, men efter att Noel suttit och ugglat ensam i tv-rummet i kanske en halvtimme hade Andreas glatt ropat på honom och frågat om han ville vara med och spela.
Noel var, utan tvekan, mycket nöjd över att han låtit honom hyra rummet.

En torsdageftermiddag kom Noel hem lite tidigare än väntat. Det var tänkt han skulle följa med de andra på middag och ha pluggkväll, men han kände sig lite hängig, och bar därför med sig sina tunga böcker hem till lägenheten istället. Något han gjort även när det bara varit han och Molly var att ropa hallå när han klev in i hallen, och idag var inget undantag. Eftersom han inte fick något svar antog han att Andreas var iväg och gjorde något, men när han hängde upp jeansjackan under hatthyllan öppnades dörren till badrummet. Noels tanke hade varit att neutralt hälsa och fråga om middag, men han kom av sig innan han ens öppnat munnen. Andreas hår var vått och luggen svept åt sidan, hans axlar och överkropp fulla av vattenpärlor, och runt hans höfter hade han knutit en mörkblå handduk. Noel ville inget hellre än att låta blicken dröja kvar vid hans höfter och hur lös knuten såg ut att vara, men lyfte tappert blicken igen.
”Hej”, log Andreas, och när han slarvigt kammade fingrarna genom håret rann några droppar ner över hans bröst.
”Hej. Haft en bra dag?” Noels röst var sig lik, men för bådas bästa vände han blicken till tygpåsen han bar sina böcker i. Han försökte verka så intresserad av dem som han bara kunde för att inte rodna.
”Jag har inte hunnit göra så mycket. Skrev på mitt CV och har legat och spelat till tre ungefär, så joggade jag runt kvarteret och tog en dusch sen.” Andreas släckte och knuffade igen badrumsdörren lite lätt bakom sig, men verkade inte ha särskilt bråttom att byta om. ”Hur gick det på uni?”
”Helt okej. Jag skulle ha stannat och ätit och pluggat med de andra men jag orkade inte.” Noels grå, anspråkslösa blick sökte efter det minst provocerande på Andreas kropp. Han såg honom hjälplöst rakt i ögonen, när han insåg att det inte blev mycket bättre än så.
”Var det för tråkigt?” Andreas leende hade blivit lite bredare, lite busigt, och Noel funderade på om det skulle vara värt konsekvenserna att fråga om han fick röra vid hans bröst. Han skakade dock oskyldigt på huvudet, som den duktiga pojken han alltid varit.
”Nja… jag kände mig lite hängig, så jag bestämde mig för att plugga hemma istället.”
”Vad tråkigt. Håller du på att bli sjuk?” Äntligen, eller tyvärr kanske, gick Andreas in i sitt rum. ”Jag hoppas inte det.” Noel kikade generat på honom genom springan i dörren när han såg honom dra på sig ett par grå boxers under handduken. Innan han hann märka något hade Noel lämnat böckerna på nattduksbordet och dragit upp persiennerna inne i sovrummet, och sedan möttes de i hallen igen. Andreas klädd i fulcharmiga mjukisbyxor från team sportia och en vit t-shirt, och Noel med förhoppningsvis inte fullt så påkommen blick. ”Är du hungrig?”
”Jätte. Kan vi inte beställa pizza?” föreslog Andreas med ett hoppfullt leende. ”Jag har varit sugen sen i helgen. Anton sa vi skulle käka bakispizza men det blev ju aldrig, och jag har tänkt på det sen dess.”
”Jo, det skulle vi kunna göra…” Noel hade inte tänkt över alternativet förrän nu. Han åt ytterst sällan skräpmat, men med lätt huvudvärk och trötthet från plugget kändes det faktiskt som att han förtjänade pizza idag. Andreas såg dessutom så hoppfull ut att han skulle känna sig som en bov om han sa nej.
”Vi kan köpa på onlinepizza. Slå på någon skräpfilm och så behöver vi inte ens gå utanför dörren för att hämta maten.” Andreas tog fram sin splitternya, blanka telefon ur mjukisfickan. Noel var inte ett dugg förvånad att se att han hade onlinepizza som en app. ”Vad vill du ha?”
”Blir det inte mycket dyrare då?” Noel rynkade svagt pannan. Han skulle inte vilja kalla sig själv för snål, men efter att ha levt i en alldeles för dyr lägenhet hade han blivit mycket sparsam. ”Vi kan gå till-”
”Nej, jag bjuder dig”, insisterade Andreas och sträckte fram telefonen till Noel, som försiktigt tog emot den dyra lilla maskinen. Han ville protestera, men samtidigt var det faktiskt ganska mysigt att få bli bortskämd. Andreas backade mot badrummet. ”Säg till när du är klar. Jag glömde ta deo.”

Trettio minuter senare var pizzan levererad och de satt bänkade framför Noels tv inne i vardagsrummet. Andreas hade låtit Noel välja film och var snäll nog att inte protestera, men det syntes på hans svagt rynkade panna att filmvalet kanske inte var riktigt i hans smak.
Som väntat blev Noel proppmätt på halva pizzan och donerade resten till Andreas, som både ätit upp sin egen och nu då, tre bitar av Noels. Allt förutom kanterna, som han lämnat i hörnet på kartongen. Som ett barn.
”Jag tolkar din min som att det inte riktigt var din sorts film…” Noel tittade roat på Andreas, som verkade lättad över att eftertexten slutligen börjat rulla. Han hade tappert stått ut för Noels skull men så fort frågan kom skrattade han till och skakade på huvudet.
”Alltså jag är ledsen, men nej… det hände ju knappt någonting.”
”Det är en feelgoodfilm”, log Noel försvarande. Filmen hette It’s Complicated och kanske ”hände” det inte så mycket om man var en grabb som älskade action och bilar, men Noel tyckte den var så mysig.
”Är det din favoritgenre?” Andreas lutade sig bakåt i soffan och la armarna bakom huvudet. Hans biceps blev betydligt mer framträdande och Noel tillät sig själv titta. Vem skulle inte ha gjort det om de fått chansen?
”Jag vet inte, kanske”, svarade han och ryckte svagt på axlarna. ”Jag gillar väl det mesta tror jag. Försöker alltid intala mig att jag gillar skräckfilm, men jag blir ju så jävla rädd jämt…”
”Jag älskar skräckfilm!” Andreas satte sig rakt upp igen, som att han fått en idé, och Noel blev med ens misstänksam. ”Kan vi inte se en? Det är för tidigt för att sova ändå och jag är så mätt så jag orkar inte röra mig.”
”Men jag har inte några bra hemma…” försökte Noel, i ett halvhjärtat försök att komma undan.
”Jag har Netflix på mitt Wii U. Vi kan titta på mitt rum.”

Så fort Andreas nämnt att de skulle gå in på hans rum visste Noel att det var en dålig idé. De hjälptes åt att städa bort pizzakartongerna, och medan Andreas pysslade på med något på huk framför sin tv-bänk satt Noel vilset ovanpå den svartbäddade sängen.
Andreas hade aldrig varit särskilt privat av sig och Noel hade ofta stått i dörröppningen och tittat in i hans rum, och ibland blivit inbjuden för att spela Mario Kart. Det kändes dock som en helt annan sak att sitta där inne med släckta lampor och titta på skräckfilm, särskilt när Noel visste hur rädd han brukade bli. Han satte sig i huvudänden av sängen så att han kunde stödja ryggen mot väggen, och snart gjorde Andreas honom sällskap med Wii U-paden i händerna. Han bläddrade vant bland alla filmer i skräckkategorin och Noel blev mer och mer nervös för varje film de läste om.
”Har du sett Saw?” frågade Andreas när det dykt upp två-tre filmer i rad med allt hemskare framsidor ju högre siffra som stod i beskrivningen.
”Nej, usch. Jag skulle dö”, suckade Noel uppgivet. Bara tanken på all tortyr fick honom att vilja hålla för både ögon och öron tills allt var över.
”Då räknar vi bort dem… men den här då?”
De letade en stund och efter att Noel sagt nej till ungefär fem av Andreas förslag, som helt enkelt verkade för hemska, hittade de slutligen en som verkade lagom läskig. Andreas släckte lampan i taket och satte sig tillrätta bredvid Noel vid sängens huvudända.
Under filmens första minuter undrade Noel om de råkat starta fel film, för det var absolut ingenting läskigt som hände. Bara en präst som åkte runt och predikade och verkade helt knäpp. Filmen var filmad i ett skakigt handkameraperspektiv och det tog en stund innan Noel förstod att det faktiskt var rätt film de börjat se.
Molly hade kommit in och lagt sig framför dem som en nöjd liten boll, hopkurad mellan deras ben. När det sakta började bli mer läskigt hade Noel sjunkit längre och längre ner i sängen. Det kändes ännu värre just för att Andreas mest av allt verkade nyfiken, och såg på tv-skärmen utan en tillstymmelse till rädsla i blicken. Ytterst skamset tog Noel en av Andreas kuddar i famnen och gömde sig bakom den. Tyvärr märkte Andreas det på en gång.
”Är du rädd?” frågade han med låg röst, men med ett brett leende på läpparna.
”Inte alls”, muttrade Noel till svar. Han kikade på filmen över kanten på kudden, men så fort det började bli obehagligt igen flöt hans blick åt sidan. Så plötsligt hände något och han ryckte till som en liten rädd kanin. Det hesa skrattet, förmodligen ett halvhjärtat försök att tysta sig från Andreas sida, kändes som världens hån. ”Sluta…”
”Förlåt”, fnissade han. ”Förlåt, det var bara så gulligt.”
Noel spenderade resten av filmen med att desperat krama kudden, och blev någonstans i mitten väldigt medveten om att Andreas överarm ständigt nuddade hans. Nog för att han var mycket större än Noel på hans futtiga 166 centimeter, men det hade inte slagit Noel förr hur mycket bredare han var. Det var knappt så att de fick plats tillsammans i sängen utan att röra vid varandra på ett eller annat sätt. Andreas verkade inte ett dugg bekymrad i alla fall, och det fick Noel att slappna av.
När slutet kom och varenda jävel i filmen dog, satt Noel med alldeles runda, blanka ögon och tittade förskräckt på tv:n. Inte ens när eftertexterna rullade hade han samlat sig, och Andreas såg en smula bekymrat, en smula roat, på honom.
”Han där… han med kameran, han skulle ju inte dö.” Noel såg upp på Andreas med genuint upprörd blick. ”Jag tror nästan det hade varit bättre om vi såg Saw istället.”
”Tveksamt”, skrattade Andreas lågt. Han la en hand om Noels nacke och ruskade grabbigt på honom. Noel visste inte om han tolkade det rätt men det kändes lite som ett försök att trösta honom, även fast Andreas mest av allt verkade tycka det var roligt. Skamset sänkte han blicken ner i kudden och framkallade ytterligare ett roat ljud från den svarthårige bredvid sig.
”Mm…”
”Ska vi se något snällt så att du får sova över huvud taget i natt?” När den varma handen försvann från hans nacke kunde Noel äntligen slappna av igen. Lätt rosa om kinderna, fortfarande skamsen över hur han gnytt under filmen, nickade han.
”Det är nog bäst. Och lova att du tar något som är snällt på riktigt. Inte någon lurendrejerifilm som den där.” Noel gjorde en gest mot tv:n.
”Jag hade ingen aning om att den skulle göra dig så skraj. Men om vi går in på humorkategorin…”

Noel låg i sängen strax efter klockan tolv med täcket draget ända upp till hakan. Molly, den svikaren, låg förmodligen fortfarande kvar inne hos Andreas och myste. Skräckfilmen hade fått Noel tillräckligt orolig för att tycka rummet var lite för mörkt, och han kunde bara tänka sig hur hemskt det varit om de inte sett den där humorfilmen efteråt. Han hade för längesedan accepterat att han var en mes när det kom till läskiga saker. Han hade aldrig vågat gå på Gasten på Liseberg och han var alltid den som sov sämst efter en skräckfilmskväll, de få gångerna han medverkat i en. Ändå fortsatte han utsätta sig för det.
Vad som först och främst höll honom vaken var dock tanken på Andreas varma hand om hans nacke, och hur Andreas arm rört vid hans. Hela tiden de suttit hopklämda på hans säng hade Noel omedvetet spänt sig, och kanske var det också därför han blivit så himla rädd när något hänt på tv-skärmen. Snacka om disträ.
Noel strök generat händerna över ansiktet och andades ut i en mycket djup suck. Han hade vetat sedan fjorton års ålder att han var mer intresserad av killar än tjejer, så på den fronten var det i alla fall ingen chock. Att killen som flyttat in i hans lägenhet var vrålsnygg och dessutom löjligt charmig och hade ett pojkaktigt, glatt leende frustrerade honom däremot fruktansvärt. Varför hade han inte kunnat vara en allmänt trevlig kille med liknande intressen, men för övrigt inte särskilt intressant? Någon som man kunde stå ut att bo med, men som man inte ville klä av och ta på? Noel skämdes smått när han tänkte på hur han tittat på honom tidigare under dagen, när han varit alldeles våt och sexig efter sin dusch.
Nåväl. Det var bara för Noel att försöka hålla blick och fingrar i styr, så kanske han lugnade sig inom en snar framtid. Just nu kändes det dock inte vidare troligt. Så länge Andreas fortsatte le, och fortsatte vara världens charmigaste sexbomb så var Noel så gott som körd.



*
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 17 okt 15 - 16:30
Jag tycker verkligen om hur du beskriver karaktärerna och hur du får dem att verka så verklighetstrogna.
Noel är världens sötaste och Anderas är så charmig att jag blir arg, haha.
Det är som sagt de små detaljerna som du beskriver som gör allt så levande
ilenna - 16 okt 15 - 19:24
alltså noel. hur mycket kärlek ska jag inte få för den här pojken om jag är så här blödig för honom redan på kapitel 2 haha? DD: han är bara så söt där han sitter i soffan och känner sig gammal, och i sina rutiga pyjamasskjortor och med katten i famnen (och det är ett plus i sig att få någon med kattfobi att tycka att det låter mysigt.). känns ändå som att han kommer bli sårad/ledsen någon gång framöver och nej.. bara nej D: mwhaa D:
och återigen flyter texten på så bra. du hinner få med så mycket på bara ett stycke utan att det känns stressat, och fortfarande så får man som läsare som en slags resume på vad som hänt på 2 veckor - och det utan att det känns som att man missat en massa - och att lyckas med det på ett så pass kort stycke är som sagt jätteproffsigt.
kan också informera om att noel inte var ensam om att få lite svårt att prata när andreas dök upp helt utan förvarning i löst knuten handduk och vattendroppar.. och alltså jag är ju inte ens där och Ser. herregud hur ska det här gå? jag kommer ju crusha sönder på båda dom här.. och seriöst, det här: och Noel funderade på om det skulle vara värt konsekvenserna att fråga om han fick röra vid hans bröst. - hahaha xD kan vara jag som bara har dålig humor men det där var jättekul -.- XD
förutom att andreas verkar vara hur snygg som helst så gillar jag att han känns så trevlig och snäll trots festandet, trots dyra mobiler osv. för det blir ju som sagt lite automatiskt att man kan tro att en sån person bara ska vara ytlig, kaxig och ganska dryg. Men andreas verkar mogen och det känns som att det är han som är den äldre - men han känns liksom som en väldigt öppen person och jag tror det kan vara bra för noel, någon lite motsats liksom.

och Noel blev mer och mer nervös för varje film de läste om. - återigen. så söt! och andreas <3.. i motsats till noel som försöker komma undan så ville jag själv helst krama andreas för den briljanta idèen ihih :D han ställer säkerligen gärna upp som extrakudde ifall noel behöver gömma sig bakom en (a)
(haha och när jag läst några rader till kom den där kudden alltså ;D ursäkta om den här kommentaren blir lite virrig. jag kommenterar lite medans jag skriver.)
i alla fall, den resterande delen av kapitlet; älskar Noels komiska/ironiska/irriterad-på-sig-själv- tankar. Det gör honom väldigt levande. Tycker också om att man kunnat lära känna andreas så pass bra utan att vi får höra hans tankar. Gillade starkt spänningen inne i sovrummet; armarna som snuddar vid varandra, rosiga kinder, roade kommentarer och gulliga muttranden. Superbra kapitel allt igenom!

Skriven av
arbok
16 okt 15 - 14:45
(Har blivit läst 191 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord