Secret & so Perfect - Del 2 De Fem Klanerna |
Förlåt för den extremt långsamma uppladdningen av delar, men har haft lite tekniska problem xD
Ber som vanligt om ursäkt för de orättade och oarbetade delarna. Som vanligt är det skisserna som jag lägger upp ^^
men här kommer
Del 2 De Fem Klanerna
Min far hade lämnat över pappersarbetet till mig då han hade mycket med klanerna att göra, men också för att han skulle lämna över sitt ansvar till mig om något år. Han ville att jag skulle lära mig. Pappersarbete, vapenhandel, soldater, väktare, läkare och så vidare. Men det var mer än bara vår hemlighet, vi hade även baler att närvara vid och andra typiska adliga handlingar. För andra var vi en vanlig rik, adlig familj men för klanerna var vi mer än så. Samlingsplats, vi var en del av klanerna vilket betydde att vi behövde mer än en vanlig vakt. Vi behövde väktare. Väktarna hade antingen goda egenskaper om liv och död eller så var de magiskt insatta. Där bland Zed som var från staden av sten, öknens hjärta, hade mer erfarenhet av liv och död än vad han berättade för min far. Men bland papprena såg jag en inbjudan till väktaraktionen. Jag rynkade pannan och sneglade upp på Zed som vaktade fönstret. I flera år hade jag blivit förbjuden av min far att delta under aktionen, men eftersom jag skulle ta över hans ansvar så behövde jag en personlig väktare, lite som en livvakt fast med vetskap om klanerna och den biten. En vakt, visste inte mer än vad de behövde veta precis som soldaterna. Vi höll det inte hemligt, men vi förklarade inte allt för dem heller. Det skulle ta för lång tid då nya anlände varje vecka.
Zed visade med handen att det var dags för den dagliga lektionen av min far om klanerna. Jag avslutade mitt pappersarbete och följde lydigt efter. Vi kom till biblioteket där far redan väntade och när vi kom fram började vi på promenaden genom bibliotekets fem pelare. Phoenix var först. Min far började på sin föreläsning och jag mimade honom när han inte såg, jag kunde nästan varje legend, varje berättelse om klanerna. De hade alltid intresserat mig.
Så Phoenix var den äkta styrkan i de fem klanerna, någonstans i öknens hetta befann sig deras stad. Phoenix var krigarna och de mäktiga ledarna flera hundra år tillbaka, de var samurajer då som nu, bara att vi kallade dem krigare nu. Skickligheten i deras svärdkonst var magnifik att skåda när man fick möjligheten. Man ville inte hamna i en strid med en Phoenix för fysiskt var de näst intill omöjliga att besegra. De reste sig alltid upp igen, som en fågel Fenix reser sig ur askan. Kriget kunde inte röja undan Phoenix Klanen. Men inte bara deras stridskonst var elegant, nej kraften i deras magiska förmåga. Sällsynt för blotta ögat men välkänd i världen. Eld.
Hamingja var bergets befolkning, kända för bra försvar och sina otroliga läkare, deras ärlighet gav dem en stor möjlighet som en informationskälla. Likt örnen skådar det på avstånd, tyst och lätt med sina pilbågar tar de ut sina fiender. Vakternas förebild, vakternas symbol. Likt en Hamingja skyddar dem varandra som sina allierade. Arbetar bäst med en Phoenix. Hamingjas magiska insats var vinden.
Far lämnade Hamingja och närmade sig Nattramns pelare. Han föreläste om dess mäktiga klan, skogens hemlighet. Klanen var inte bara smidiga, de lärde sig snabbt och var bra på att smälta in. Spionerade åt klanerna och gav information. Samarbetar med Hamingja genom att ha klanen som beskyddar dem under informationsjakten och med Hamingjas ärlighet och Nattramns skicklighet fick du nästan alltid en fullständig informationsrapport. Deras kunskap om knivar gav Nattramn en fördel på distans genom att kallblodigt röja undan oönskade besökare. Soldaternas symbol. Deras magiska insats var jorden själv.
Draugs pelare hade en föreläsning om deras intelligens och otroliga minne. Deras barrikader och fällor, deras planer var makalösa och briljanta verk. Havets härskare som arbetade mycket med Nattramns spionuppdrag. Denna klan var kedjan. Deras flexibilitet överraskade än idag de övriga klanerna. De må vara mentala krigare, men de var lika skickliga i närstrider. Deras magiska insats var vattnet.
Pelaren tillhörande Bysen var sprucken och dyster att kolla på, far slutade hålla deras glänsande tider i föreläsningen. Men han nämnde dem som de förlorade själarna.
|
|
|
|
