Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kickstart my heart [m/m] - del 5

[eventuellt redigeras det här kapitlet och läggs upp igen.]
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Megabitchchan - 8 dec 15 - 03:38
Kul att man får lära känna karaktärerna lite mer nu! Både Maddox, Nash och Jasmin. Möjligen Seb också där på ett hörn, fastän man inte ”känner” honom ännu utan får se honom från Nash ögon, men att få en liten bild av vad han möjligen är för slags person och vad han hade för relation med Nash.

Lite saker jag tänkte på under tiden jag läste:
”Radhuset var inte särskilt stort men betydligt bättre utrymme än lägenheten dom hade bott i tidigare ,och han hade fått det större av dom två sovrummen. Men till skillnad mot dom övriga delarna av huset såg hans rum fortfarande alldeles obebott ut.” Vet inte riktigt vad det är, men stör mig lite på den här biten. Tror att det är något med användandet av punkt och kommatecken, och det större av dom två sovrummen.
”Radhuset var inte särskilt stort men det var i alla fall större än lägenheten de bott i tidigare. Han hade fått det större sovrummet, men till skillnad mot de övriga delarna av huset såg hans rum fortfarande orört ut.” Något i den stilen kanske? Obebott låter lite malplacerat i mina ögon, för om ett hus är bebott låter det inte riktigt rätt att bara ett rum skulle vara obebott, om du förstår vad jag menar?
”att börja på samma skola igen var inte ett alternativ, han hade stört sig fruktansvärt mycket på en av deras grannar och han hade förmodligen flyttat in där också.”
Förstod inte riktigt vad du menade här förrän jag läste om flera gånger. Det låter nästan som att grannarna skulle flyttat in någonstans? Skulle behövt något lite förtydligande av något slag om vem –han- är.
”Det kommer du att få på frisörskolan också..”, sa han och lutade sig för säkerhetsskull lite längre bak.
Här tänkte jag mest på hur du använt två punkter (bör vara tre) och sedan använt att kommatecken efter ” ändå. Det använder man inte om det är något tecken innan. Frågetecken eller utropstecken blir som ”avslutande” och då behövs inget kommatecken.
Till exempel
”Blablabla”, sa Nash.
”Ja, blablabla!” Jasmin log exalterat. ”Blablablabla…”
Tills alldeles nyligen hade förvisso håret varit helsvart
Här är egentligen bara en liten petgrej. Att färga håret klarblått kräver att håret är ordentligt blekt innan och det låter som att han färgat från helsvart till stor del blått på typ en vecka vilket skulle förstört hans hår helt och hållet med alla blekningarna som skulle behövts, speciellt om han gjort det hemma. (Vilket jag anat att han gjort eftersom han inte varit hos en frisör på flera år.)
”På sätt och vis hade det från början varit ´hans och Jasmins´ eftersom dom dels alltid köpt glass där på somrarna”
Vet att jag kommenterade detta tidigare, användandet av ´, men tänkte nämna det igen. Ser stökigt ut, betydligt bättre om du bara använder ”.
”Du jag tror jag måste gå hem nu.”
Skulle velat att det stod; ”Du, jag tror att jag måste gå hem nu.” Med ett kommatecken ser texten bättre ut och det blir lättare att läsa. Liten småsak bara.
Jag stör mig lite på flytet mellan det kursiva och icke kursiva i minnena om Seb. Det känns på något sätt ”hackigt” att läsa när det byter till nutid mitt i och efter bara ett litet kort stycke blir det kursivt igen och jag vet inte riktigt… ”Nutidsstycket” passar inte riktigt in, inte i mina ögon i alla fall. Det finns inget riktigt flyt, helt enkelt. Tror att återblicken till Seb skulle kunna bli smidigare om du läste igenom och putsade till det lite.
”Jag var tillsammans med ett jävla svin och jag går runt här ett halvår senare och deppar ihop för att jag ser ett fucking träd.” Hahaha, den biten var roligt. Stackars Nash, det är inte lätt att älta saker och inte så lätt att bara sluta heller. Ett halvår kan kännas som kort tid om man var jättekär också, vilket han helt klart verkar ha varit, så det är nog inte så lätt att gå genom parken bara sådär heller.
Egentligen bara lite småpyssel, inga större grejer. Sådant som kan få upp flytet i texten, helt enkelt. Gillar storyn hittills, ser fram emot att lära känna karaktärerna ännu lite mer och få veta mer om vad som hände med Nash och Seb egentligen. Även Maddox relation med Martin, som utan tvekan verkar vara en stor del av hans mående just nu.
JennnyJ - 8 jul 15 - 01:21
Jag gillar att vi så tidigt får lära om Maddox ovilja att vara hemma, att vi får så pass mycket detaljer som namnet på gatan till och med. Jag tycker om hur vi får följa hans tankar kring tidigare hem och hur allting är förstört på grund av "han" - du har väldigt fina detaljer i hela andra stycket!
Tycker också att du lyckas väldigt väl i konversationen mellan Maddox och hans mamma, det känns väldigt levande och personligt. Som ett faktiskt samtal!
Och det är fint, det där att han får prata i telefon med Billie och känna att de ändå har kommit varandra ganska nära. För han behöver det.

Jag fullkomligt älskar att Jas och Nash fixar hans hår! Eller, att Jas fixar det och Nash oroar sig och förklarar. Det ger en så otroligt klar bild av deras relation! Hela deras del var sådär mysigt fin. (Mysigt fin, det är väldigt beskrivande, visst? haha)
Måste bara kommentera en språklig del som kan bli missvisande " Dom lämnade lägenheten Nash bodde i tillsammans med sin mamma och gick sedan", där skulle det behövas ett "som Nash bodde i" för att man inte ska tro att mamman följde med dem på promenad. Men det är ju en småsak!
Och alltså. Flashbacken med trädet! Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, om jag ska vara ärlig. Med all insideinformation och så. Haha. Andra flashbacken. Alltså AJ! Den gjorde på riktigt ont att läsa.

Älskade den här biten: Hon såg så sorgsen ut att han nästan själv blev tårögd av alla känslor som för tillfället försökte få plats i hans kropp samtidigt.
En riktigt fin bild av hur känslorna liksom knuffas runt för att få plats.
Du avslutar hela kapitlet på ett jättefint, känslosamt sätt och jag tycker otroligt mycket om Jas för att hon finns där. Det är så sjukt jävla jobbigt, att bli emotionellt nedbruten sådär som Nash ändå har blivit. Man behöver människor som henne runtom sig, tro mig!

Skriven av
ilenna
6 jul 15 - 21:13
(Har blivit läst 184 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord