Kickstart my heart [m/m] - del 3 |
[eventuellt redigeras det här kapitlet och läggs upp igen.]
|
| Kommentarer | | LisaHoglund - 23 nov 15 - 01:25 | Jag är som vanligt 20 år efter alla andra - jag ber om ursäkt att jag börjat läsa men sedan inte fortsatt.
Väldigt bra flyt i texten, som vanligt. Jag tycker att du får fram skolkänslan väldigt bra, hur de står på skolgården och röker, den roade och samtidigt lite hätska stämningen som råder i klassrummet när stans "värsting" börjat i klassen.
Jag älskar också skildringen av Maddox och Nash. Du får fram deras olika sidor utan att skriva för mycket rakt ut. Jag får extremt mycket medlidande för Maddox - det märks att han inte har det lätt. Jag tycker att han känns väldigt osäker på sig själv. Han vill gärna "vara något", bli en av de coola men samtidigt inte dömas för sådant han gjort tidigare. Jag får känslan av att han känner att det här är hans sista chans att börja om, och han är så mån om att det ska bli rätt att det känns som om det bara kommer att gå åt helvete istället, för att han kommer att försöka för mycket. Han vet exakt vad han INTE får göra – men vet han vad han FÃ…R göra? Det är där jag känner att hans osäkerhet ligger, att han inte vet själv var hans gränser går och hur mycket han kan tillåta sig att visa vem han egentligen är. Väldigt fint att han har Billie, det känns skönt att han har någon att vända sig till mitt i den ångest han upplever.
Och Nash... jag älskar honom. Han verkar, tvärtemot Maddox, veta precis vem han är och han vågar ge uttryck för det. Han är lite blyg, men han skäms inte för sig själv. Han verkar också väldigt omtänksam. Han är väldigt naiv när det gäller Maddox, men det är en rolig kontrast till hans annars rätt sansade beteende – det märks att han är förälskad. Gillade speciellt det här:
"Han visste inte ens om det var något bra eller dåligt.
Bra. Bra. Bra.
Förmodligen väldigt dåligt eftersom han redan hört en irriterad röst från längre bak i klassrummet."
En annan favoritdel var den här:
"â€Typ vad du röker på för någonting?â€
Den här gången var det inte ens värt att försöka. Han vred direkt huvudet åt höger och möttes av en rödhårig flinande kille. Idiot. Och givetvis hade han sagt det tillräckligt lågt för att läraren inte skulle höra. En feg idiot dessutom.
â€Eller så kan du låta han där sköta presentationen om mig, han verkar ha pluggat påâ€, sa han med en nickning åt hans håll och log falskt."
Så talande repliker. Den första fördömande utan att du behöver skriva ut det, den andra förnärmad, kanske sårad, men ironisk för att skugga över de verkliga känslorna. Jag är riktigt intresserad av vad som kommer att hända med Maddox när alla de här ryktena cirkulerar och vad han kommer att få för relation med den här Leon.
Tankar:
"Bara det att han direkt tvingades in i den där rollen igen och aldrig vågade släppa någon för nära inpå." - Den här meningen tycker jag att du kan ta bort, om du vill. Resten av texten i början bär på så mycket undertext att det här blir lite överflödigt. :)
Verkligen en petsak, men bara en tanke: "... först klockan 10. Femton långa minuter." Vill du skriva siffror med bokstäver eller just siffror? Har du något system för om du vill blanda, när du använder vad? :)
"Definitivt emohörnan. En sådan fanns på alla skolor. Givetvis var det mesta svart men det fanns några få färgklickar där också. Bland annat en kille med blått hår." Bra att du nämner håret! Jag blir dock lite nyfiken – vad har Nash och gänget på sig för kläder? Jag får ju upp en bild i huvudet av ordet "emohörnan", men jag blir intresserad av speciellt Nashs kläder eftersom det är honom Maddox lägger märke till. Kan du låta honom studera hans kläder lite grann också, så att man får en klarare bild av Nash genom Maddox synvinkel? Behöver inte vara mycket alls, men någonting om ifall han använder smycken, om han bara har svart på sig, om han använder band–t-shirts? | | flowerchild - 4 jul 15 - 02:51 | | Tänkte bara skriva en kort kommentar och berätta att jag just föll för din story. Tyckte om den förut men nu vet jag att jag inte bara vill, utan MÃ…STE läsa alla kommande kapitel. Tycker du skriver jättebra! Allt känns glasklart och jag ser fram emot att läsa mer! :) | | JennnyJ - 3 jul 15 - 17:38 | Du börjar det hela så väldigt stämningsfullt med att göra oss medvetna om Maddox lilla skyddsmur. Med tankarna om hur folk redan måste prata skit om honom, hur han aldrig kommer komma ur sin roll. Det gör verkligen jättemycket, att vi får ta del av det redan nu! Och hur han lämnas där alldeles ensam, med det där lilla hoppet att han kanske hade träffat någon att hänga med. Att han inte behövde vara ensam.. Ã…h liten!
Hur han läser av sin omgivning är också intressant, det passar så väl in på den nya i gruppen - den som analyserar allting för att inte göra fel, för att inte fastna i någon hen inte skulle ha valt, om hen vetat bättre. Och hur han ser honom. Med allt det där blåa. Ett fint skifte av perspektiv! Och Nash som på något vis känns så liten och ömtålig - men seg. Vet inte hur jag ska förklara det, men det känns ändå som att han kan stå på sig. Som om han vet vad han vill här i livet, om du förstår vad jag menar?
Du bygger även upp stämningen i klassen väldigt bra, det känns som om det finns en hel del som stör sig på Maddox och han har nog en hel del att bevisa innan de accepterar honom vilket gör allting än mer spännande!
Och alltså, hur Maddox måste försvara sig hela tiden, hur alla bara är på och liksom inte fattar! Shit, vad synd jag tycker om honom. (trots att jag vet att det nog är det sista han vill, att man ska tycka synd om honom) Och du har en kille i klassen som heter Leon. Alltså. Jag dör. Jag tycker redan om honom, även om jag inte borde eftersom han är den som säger allt dumt. Men alltså. Ã…h - Leon.
Och jag älskar hur han smsar Billie, hur det liksom blir hans livlina. Jag tycker redan så väldigt mycket om dessa killar! |
|
|
|
