Kickstart my heart [m/m] - del 1 |
- kapitel 1
â€Alltså seriöst, så här snabbt gick aldrig sommarloven när man typ gick på lågstadiet, eller hur?†sa Elias.
â€Nej faktiskt inte. Man var nästan uttråkad i slutet och ville tillbaks till och med.â€
â€Ja exakt! När man var liten var ju alla kompisar på semester och grejer så att man knappt kunde träffas förrän man kom tillbaks till skolan. Men nu kan man ju träffa sina polare hemma hur enkelt som helst, så det är egentligen helt ovärt att gå tillbaks dit imorgon.â€
Dom suckade båda två men blev inte särskilt långvariga i frustrationen. Det var ändå tredje året på gymnasiet så att man liksom såg något slut på skolan. Värre hade det varit i åttan. Det hade känts som att det skulle bli det värsta året och det hade definitivt besannats. Gymnasiet var ändå helt okej.
â€Du jag går och köper en cola bara, ska du ha något?â€
Nash skakade på huvudet och flyttade benen lite åt sidan så att Elias skulle kunna ta sig förbi. Det hade inte direkt varit planerat att dom skulle hamna på en fotbollsmatch såhär på kvällen men det hade varit gratis och dom hade bara vandrat runt ganska så planlöst. Nash själv var inte någon sportfantast men inte heller totalt ointresserad. Han antog att det fanns dom som var mitt emellan också. Musiknörd var han däremot utan tvekan. Eller bara Emo om man frågade den sortens människor.
Matchen blåstes precis igång igen men det var något, någon, snett nedanför som direkt drog åt sig Nash uppmärksamhet istället för spelarna och bollen på planen.
Det var dom längsta benen han sett (,han som var sjukt svag för långa ben), oförskämt snyggt inpaketerade i ett par svarta stuprör. Precis sådär lagomt slitna på låren.
Ge mig.
Det var nästan pinsamt, eller förresten; stryk det där ´nästan´, hur bedjande hans egen tanke lät. Överkroppen var klädd i en mörkgrå hoodie som såg ut att vara någon storlek för stor och håret var till och med en nyans mörkare än jeansen. Det fanns dom som hade snygg stil klädmässigt men totalt failade på håret, och tvärtom. Men den här killen prickade in alla rätt. Givetvis hade han också ett par converse på fötterna. Det svarta håret såg ut att vara ganska så kort upptill men blev betydligt längre in mot ansiktet där en lång snedlugg föll ner. Han tyckte sig dessutom se en ring i näsan men det var ingenting han tänkte slå vad om – det var ändå ganska dunkelt ute. Om han verkligen var där för fotbollen eller mer för att studera gräset visste han inte men blicken verkade väldigt långt borta.
â€Jag vet inte om du fått någon tillfällig blackout men bollen är där Nashâ€, hörde han plötsligt Elias roat säga bredvid honom och såg honom sedan peka mot motsatt sida än vart Nash blick varit fäst.
â€Eh ja jag vet. Eller alltså.†Han blinkade till lite och kollade sedan snabbt mot killen igen, som för att vara säker att han faktiskt inte sett i syne. Herregud.
Inte konstigt att han reagerat..
Hur kunde han ens.. vara här?
â€Ã„r du okej?†frågade han och såg lite undrande på honom.
â€Ser du han där?†sa han snabbt. Den här gången som att han skulle hinna försvinna om han inte skyndade sig.
â€Vem?†Elias såg sig omkring tills Nash tog tag i hans arm för att dra honom närmare sig och diskret peka. â€Han den svarthåriga? Ingen aning. Vadå tyckte du han var snygg eller?â€
â€Man behöver inte vara gay för att se det Eliasâ€, sa han innan han snabbt fortsatte. â€Det är han ju! Cafékillen."
â€Han som du är hopplöst förälskad i fast du inte ens kan hans nam..â€
â€Men ja! Eller..†Han kom av sig lite men orkade inte börja protestera åt det där med förälskelsen. â€Vad gör han här? Jag har aldrig sett honom utanför caf.. åh gud jag känner mig som världens tönt som sitter och blir alldeles hyper av det här. Han är faktiskt en helt okänd kille..â€, höll han till sist med.
Och vad trodde han egentligen? Att han enbart lämnade sitt hem för att gå till cafèet och aldrig någonsin gjorde något annat?
Elias skrattade bara och tog en klunk av sin cola. â€Ã„h du är söt. Se till att prata med honom innan vi går då.â€
Han höjde ögonbrynen mot sin kompis och tvingade sig sedan att se tillbaks mot planen istället för det snygga objektet två rader ner. Han hade aldrig vågat säga ett ord mer än ´Här är ditt kaffe´ och ett leende ´hejdå´ till honom, varför skulle han våga göra det nu?
Han var inte blyg när han väl kände människor, och egentligen inte så farligt med nya personer heller. Det var dock någonting helt annat i en sådan här situation. Det var liksom inte naturligt för honom att bara gå fram till någon utan en giltig anledning. Och Hej, gud jag måste bara säga att jag tycker att du är assnygg, kan jag typ få ditt nummer? Kändes inte som en sådan. Om han försökte tänka sig in i den motsatta situationen; ifall det var någon som hade kommit fram till honom med den kommentaren så hade han förmodligen blivit väldigt smickrad, och med största säkerhet rodnat sönder, och sedan självklart sagt ja. Men nej, han var definitivt för blyg för det. Och för det andra; bara för att han som var gay tyckte att en kille var assnygg betydde inte det automatiskt att den killen ifråga var något annat än straight. Tyvärr. Det där med gayradar var bara skitsnack. Givetvis fanns det gånger då han förstått ganska så snabbt att en viss kille spelade på samma planhalva som honom själv, men det var minst lika många gånger som han haft totalt fel åt båda hållen.
â€Kom igen nu, det lyser ju nästan hjärtan i ögonen på dig.â€
â€Absolut inte. Kom nuâ€, sa han och fortsatte gå mot parkeringen och ut från den inhägnade fotbollsplanen. Han tänkte absolut inte heller vända sig om för att titta på honom en sista gång. Förhoppningsvis skulle han kunna smygtitta lite på honom nästa gång han såg honom på cafèet änd.. Okej det där lät verkligen jättecreepy. â€Lägg avâ€, fortsatte han när han märkte hur roat Elias såg på honom men kunde inte hålla minen särskilt länge själv heller.
â€Snartâ€, retades han. â€Skulle vi käka på Burger King eller?â€
|
| Kommentarer | | LisaHoglund - 7 jul 15 - 00:15 | KOMMENTAR DEL 2:
Tankar/förslag:
Jag funderade på några saker under läsningen. Jag hakade upp mig vid repliken "Ja exakt! Nu har man ju inga problem med att träffa polarna hemma så det här känns ju lagomt kul att behöva gå tillbaks dit imorn.†Jag gör det nog dels för att jag inte vet vem som pratar. Det är snyggt så som du har det nu, det flyter på bra, men på någon av replikerna (t.ex denna sista) skulle jag vilja veta vem av Nash och Elias som pratar. Innan Nash skakar på huvudet har jag ingen aning om ifall det är Nash och någon annan jag ska föreställa mig, eller Maddox och Billie, eller några helt andra. Jag tycker inte att det är nödvändigt att läsaren får veta direkt vilka det är, men det kan vara skönt med något slags signalement när det är två "osynliga" personer som pratar, tycker jag personligen åtminstone :) Kanske att du har de två första replikerna "fristående", men lägger in vem som säger den sista? Jag tycker också att det är viktigt för att en karaktärs sätt att prata säger mycket om karaktären :)
En annan sak som får mig att fundera kring den sista repliken är det som sägs. â€Ja exakt! Nu har man ju inga problem med att träffa polarna hemma så det här känns ju lagomt kul att behöva gå tillbaks dit imorn.†Kanske är jag trög (jobbade natt inatt så det är en möjlig orsak till förvirringen) men jag förstår inte riktigt vad personen menar. Jag uppfattar det efter lite tänkande som att personen ifråga menar att nu när de är äldre kan de ses när som helst, de är inte borta lika mycket med familj osv, så det är inte lika spännande att komma tillbaka till skolan som när de var yngre. Men känner mig osäker på om tolkningen stämmer? Jag tycker lite att det låter som om personen menar "man har ju redan träffat kompisarna så mycket så det är ju lagom kul att gå tillbaka imorgon och behöva träffa dem ännu mer" - haha, jag ber verkligen om ursäkt, tror inte alls att det är detta du är ute efter men det var den första slutsatsen jag drog när jag läste meningen. Vet inte hur andra uppfattar den, men jag skulle behöva en omformulering för att förstå vad personen egentligen menar (kan som sagt vara trög pga trötthet men minns att jag tänkte på detta när jag läste kapitlet första gången också och jag hoppas att jag inte låter taskig men jag fattar inte vad som menas xD)
En annan petsak: "Dom suckade båda två men blev inte särskilt långvariga i deppigheten." Det är något med ordet "deppigheten" som känns som om det inte passar in. Jag föreställer mig dem nog snarare som frustrerade än nedstämda/deprimerade (som "deppig" egentligen är slang för, även om det blivit ett ord för "ledsen"...)
"Nash själv var inte någon sportfantast men inte heller totalt ointresserad. Han antog att det fanns dom som var mitt emellan också. Musiknörd var han däremot utan tvekan. Eller bara Emo om man frågade den sortens människor." - Vilka är "den sortens människor"? :)
Jag undrar hur Nash och Maddox står i förhållande till varandra på fotbollsmatchen? Det vill säga, vilken placering har de? Det står att Maddox står "snett nedanför" Nash och Elias. Jag uppfattar det som att de står på en läktare och undrar därför hur mycket Nash egentligen ser av Maddox? Hur många andra personer är på matchen? Hur mycket längre ner står Maddox, eftersom Nash verkar se hela hans ben (tänker mig att de skulle vara "halvt kapade" (om du förstår vad jag menar? xD) av stolen/bänken ovanför honom, alternativt personer som står bakom)? Däremot känns det logiskt att han ser "de snyggt inpaketerade låren" :) Jag undrar också hur Nash kan se luggen och näsringen? Eftersom han står bakom honom tänker jag att det kan vara svårt att se detaljer i ansiktet, om Maddox inte står lite snett? Speciellt eftersom Nash verkar se var Maddox tittar någonstans, dvs mer i gräset än på bollen, något i alla fall jag tänker att man bara kan uppfatta framifrån? Om de inte står väldigt snett mot varandra eller att Maddox vrider mycket på huvudet :)
"Givetvis hade han också ett par converse på fötterna." - ? Varför är det självklart att han har Converse på sig? :)
"â€Ã„h du är söt." - Haha, förlåt, men här kan jag inte ta Elias på allvar. Jag tror att det är "Äh" som gör det, att jag uppfattar hans tonfall som sarkastiskt, som om han säger "söt" men menar "du är så jävla töntig" - på ett dåligt sätt. Jag uppfattar det som att han säger det väldigt snabbt, som för att Nash inte ska uppfatta tonfallet men att det finns där. MEN - det är inte så jag uppfattar Elias i resten av texten. Jag tror att han menar "Vad söt du är när du håller på med dina kärleksfasoner :)" på ett väldigt vänskapligt sätt. Men jag uppfattar det tvärtom just här, vilket jag tror är fel för Elias verkar jättegullig. :/
I övrigt - bra flyt, intressanta karaktärer, intressant story. Många frågor som väcks och jag vill bara läsa mer! <3 | | LisaHoglund - 6 jul 15 - 22:14 | KOMMENTAR DEL 1:
Jag måste för det första säga att jag skrattade flera gånger när jag läste det här. Jag älskar den förvirrade och ironiska ton Nash har i sina tankegångar. Jag får känslan av att han inte är van att känna så starkt för någon och skräms lite av sina egna tankar och känslor. Det är som om han försöker bortförklara dem, förneka att de finns där för att han själv upplever dem som så överdrivna, som om han inte är typen som tänker sådana saker. Han tycker att han själv är fånig, samtidigt som han erkänner för sig själv att han skulle älska om någon kom fram till honom med liknande tankar. Jag gillar den kontrasten, mellan hur han ser på sig själv och hur han "borde" uppföra sig - det som är okej för andra är inte okej för honom - och det han faktiskt känner och hur det får honom att uppföra sig. Tror att det kommer att spela en central roll i berättelsen.
Exempel på meningar som fick mig att skratta: "Det var dom längsta benen han sett (,han som var sjukt svag för långa ben), oförskämt snyggt inpaketerade i ett par svarta stuprör. Precis sådär lagomt slitna på låren. " (Oförskämt snyggt paketerade - så snygg ordföljd i det sammanhanget!) "â€Jag vet inte om du fått någon tillfällig blackout men bollen är där Nashâ€, hörde han plötsligt Elias roat säga" (rolig kontrast mellan en dagdrömmare och en som är närvarande i matchen) och "Givetvis fanns det gånger då han förstått ganska så snabbt att en viss kille spelade på samma planhalva som honom själv" (planhalva... när kapitlet handlar om fotboll... genialiskt!)
Jag tycker också att du bygger upp spänningen kring denna mystiska kille, att han först bara är en snygg kille och att läsaren sedan gradvis får veta och förstå att det är Maddox. Kanske är en smaksak, men jag tycker att det är jättebra att läsaren först får tolka hans "herregud"-tanke innan han avslöjar för Elias vem det faktiskt är. Just där befinner jag mig verkligen inuti Nash, jag får verkligen uppleva det som sker genom hans ögon, känna samma sak som han. Hur han förstrött pratar med Elias, tar en extra titt och hajar till. Jättesnyggt skrivet!
Jag gillar för övrigt det här med att befinna mig i Nashs huvud, som jag upplever att jag gör större delen av det här kapitlet. Jag får ta del av det han ser, men det allra mesta sker i hans tankar och känslor och jag tycker att det är ett häftigt grepp att du låter det dominera. Nash verkar vara en väldigt tänkande karaktär, som tolkar både sig själv och omvärlden hela tiden och försöker sätta dem i kontext till varandra. Han är redan nu en väldigt spännande karaktär som jag vill veta mer om och ser fram emot att lära känna. Jag får känslan av att mycket hos honom handlar om kampen kring hur han uppfattar sig själv i förhållande till hur han föreställer sig att världen vill att han ska vara. Han verkar bra på att döma sig själv och samtidigt höja andra till skyarna. Dessutom verkar han otroligt gullig :) | | JennnyJ - 30 jun 15 - 23:09 | Jag tycker du får till stämningen väldigt fint och jag gillar hur du kopplar tillbaka till caféet och hur de mött varandra där. Och kanske gillar jag allra mest att det finns ett intresse där, redan innan Nash inser vem det är. Alltså, hur han studerar honom. Mums!
Tycker även att du fångar vänskapen mellan Nash och Elias väldigt fint, med naturlig dialog och bra flyt! Det känns att de är bekväma runt varandra och det är fint :)
Skriv på, kära du! |
|
|
|
