Kickstart my heart [m/m] - prolog |
jag vet inte alls om det här kommer bli någonting, men jag ger det ett försök.
Vet att prologen inte är något mästerverk men lämna gärna en kommentar ändå, även om det bara skulle vara ett hej ;)
prolog -
â€Hur är skolan då?â€
â€Som alla andra.†Han såg Billies höjda ögonbryn som indikerade att han ville att han skulle fortsätta, men han ryckte bara på axlarna. Det spelade liksom ingen roll längre. Han skulle förmodligen bli utkastad eller behöva ´flytta för sitt eget bästa´ som dom så snällt oftast valde att kalla det ändå.
â€Inte ens några snyggingar? Isåfall är det ju en jävla katastrof.â€
Det regnade ute vilket hade gett fler än dom två idèen att fly in i värmen cafèet erbjöd. Gästerna var ändå ganska glest placerade trots att lokalen var liten.
Maddox drog på munnen åt sin kompis. â€Finns ett par stycken.â€
Det fick Billies egna lite sneda leende att bli bredare. â€Detaljer tack.â€
â€Ã„h, hon ser bra ut bara. Lång. Rödhårig, troligen fejk, helt okej boobs.â€
â€Aldrig gillat rödhåriga. Men okej den andra då?â€
Det välbekanta ljudet av personaldörren som öppnades fick honom att automatiskt vrida på huvudet och med ens kastades han tillbaks till första gången. Andra. åttonde. Så sjukt blåa ögon.
â€Fan vad nyfiken du är då, har du planerat ett studiebesök eller?†flinade han.
â€Hej, vad bra att du kunde komma in. Allt bra?â€
â€Jodå. Själv då? Är det mycket folk?â€
â€Det börjar trappa av lite nu faktiskt, men det skulle vara jättebra om du kunde ta disken för den har vi inte hunnit med alls. Det står lite koppar kvar ute på disken", sa hans chef.
Han nickade leende och knöt fast det svarta förklädet över dom smala höfterna innan han öppnade svängdörren som ledde ut till bakom cafèdisken. Där ute hördes regnet betydligt mer än vad det hade gjort inne i det lilla personalrummet. Vilket i och för sig kunde bero på att det inte innehöll några fönster. Cafèer var ändå som mysigast när det regnade ute. Dom kändes direkt så mycket mer hemtrevliga då. Precis när han staplat dom ljusblåa kopparna i varandra fastnade den lika blåa blicken på två killar vid hörnbordet och han bet automatiskt tag i läppen. Han hade inte trott att han någonsin skulle se honom sitta där igen.
Dom bleka händerna låg vilandes runt koppen framför honom och för att göra en snabbanalys, varför inte liksom?, verkade han avslappnad med den han satt och pratade med. Han hade redan hunnit se ett brett leende över hans läppar och en huvudskakning som definitivt hade sett mer road än upprörd ut.
â€Ursäkta, skulle jag kunna få lite kallvatten i mitt te bara?â€
Han vände snabbt blicken mot den väntande kunden istället och svamlade fram något om ´självklart, absolut.´
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Megabitchchan - 4 dec 15 - 01:36 | Nu ska jag börja läsa Kickstart!
Lämnar en liten kommentar här nu innan jag ska sova.
"Cafèer" har nog blivit lite tokigt, caféer ska det vara.
En liten annan sak jag tänker också, är när du använder ´-tecken istället för "-tecken för att citera något. Vet inte riktigt om det är något bara jag känner så, men jag tycker att en text lätt ser rörig ut om man använder dem.
"Där ute hördes regnet betydligt mer än vad det hade gjort inne i det lilla personalrummet. Vilket i och för sig kunde bero på att det inte innehöll några fönster. Cafèer var ändå som mysigast när det regnade ute. Dom kändes direkt så mycket mer hemtrevliga då." Har av någon anledning svårt att läsa den här biten. Tror att det har med ordvalet â€innehöll†att göra. Ser malplacerat ut. Jag skulle vilja att det stod; â€Där ute hördes regnet betydligt mer än vad det hade gjort inne i det lilla personalrummet, som inte hade några fönster†eller något i den stilen. Kan också känna att det är lite halvt onödigt med den sista meningen "de kändes direkt så mycket mer hemtrevliga." Det ligger som undertryckt i texten redan när du skriver "caféer var ändå som mysigast när det regnade ute" så det behövs inte riktigt utan läsaren förstår det själv ändå.
En annan sak som jag tänker på är â€blåa.†Att bara skriva â€blå†ser bättre och mer korrekt ut, men det handlar nog mer om en smaksak än något som är inkorrekt.
En annan sak jag reagerade på var: för att göra en snabbanalys, varför inte liksom?,
Det ser märkligt ut med ett frågetecken mitt i en mening som sedan fortsätter. Nästan som att kommatecknen skulle ha varit parenteser?
I övrigt så ser jag fram emot att läsa denna berättelse. Lite annorlunda inledning och det gillar jag. Blir nyfiken på att få veta hur relationen mellan dessa killar är. | | LisaHoglund - 28 jun 15 - 03:17 | Mysig och intressant inledning. Jag känner att jag direkt hamnar på plats i berättelsens nu med hjälp av de enkla men effektfulla miljöbeskrivningarna.
Precis som JennyJ uppfattar jag det som två personers perspektiv, först "han" som i cafébesökaren som är där med sin vän, som "flytt in i värmen", och sedan "cafékillen" som "han" spanat in ett antal gånger när han varit på samma café. "Cafékillen" har uppenbarligen spanat in honom tillbaka.
Jag uppfattar det också som om "han" och Billie inte har en speciellt nära vänskapsrelation. Billies frågor om snyggingar känns väldigt ytliga och "han" spanar uppenbarligen på killar men väljer att berätta för Billie om en tjej i skolan istället. Vet Billie att han gillar killar? Gillar han både tjejer och killar?
Jag gillar att "han" lägger märke till att personaldörren öppnas trots att det inte är tomt på caféet. Det visar att han har uppmärksamheten riktad ditåt, att han hoppas att just "cafékillen" (ursäkta smeknamnet men vet inte hur jag ska hålla isär dem annars ;)) ska komma ut.
Jag gillar "cafékillens" svamlande när kunden ställer en fråga, det visar på att hans uppmärksamhet ligger på "honom" även om han försöker få bort honom ur tankarna. Jag hakar upp mig på "... och för att göra en snabbanalys, varför inte liksom?," i cafékillens avsnitt. Jag tror att det beror på ordvalen. I "hans" avsnitt förekommer "liksom" i ett nästan ironiskt sammanhang, vilket passar in med den stil "han" och Billie uppvisar i sitt sätt att prata. "Cafékillens" avsnitt upplever jag som "renare" - hans "liksom" låter mer "gulligt", jag uppfattar honom som en aning blyg till och med i det han tänker. Nu när jag funderar på det är det nog inte ordet "liksom" eller "snabbanalysen" som stör mig (eftersom de ändå säger något om karaktären) utan det som kommer efter. "...verkade han avslappnad med den han satt och pratade med." Visserligen ÄR detta en väldigt snabb snabbanalys (hehe) men den säger inte mig som läsare så mycket. På vilket sätt verkar han avslappnad? Vad är det i hans sätt som gör att cafékillen ser honom som avslappnad? Brukar han inte verka avslappnad när han besöker caféet? Jag vet inte riktigt vad jag ska föreställa mig. Mitt förslag är att du lägger in någon liten gestaltning som visar på avslappningen. Jag har också känslan av att cafékillens snabbanalys inte är speciellt snabb - i tid kanske, men om han verkligen är kär i den här killen, eller åtminstone gillar att titta på honom (som han ju verkar göra) kanske han lägger märke till något mer än att han ser avslappnad ut. Kanske "den där jackan hade han inte sett på honom förut" eller någonting? (OBS, som vanligt bara förslag, du får göra precis som du vill - och kom ihåg också att de här förslagen är baserade på min tolkning av innehållet. Du vet ju hur det är, vad du vill få fram, och har jag fattat det helt fel kan du så klart bortse från förslagen.)
Som jag sa i början: väldigt enkel men ändå intressant inledning. Två (?) karaktärer som uppenbarligen har något gemensamt och som man anar att det kommer att hända något mellan, men man vet inte vad. Också spännande att de verkar så intresserade av varandra trots att de inte känner varandra. Väcker frågor! :) | JennnyJ - 27 jun 15 - 13:39- Betyg:  | Första. Andra. Ã…ttonde. Så sjukt blåa ögon.
Det kan vara bland den vackraste formuleringen jag läst! Så bra!
Och jag älskar att vi får ta del av bådas perspektiv, redan nu. Att vi vet, redan nu, att här har vi något. Vi vet inte vad, men det är något. En väldigt bra början på vad jag är säker på blir en asbra historia! Det brukar ju liksom bli det, när du skriver. Men du, nu har jag ett mail att läsa och svara på, skriv mer under tiden så får jag hålla mig sysselsatt! |
|
|
|
