Takten (väldigt kort text) |
Takten finns i min kropp. Sakta gungande i takt med musiken. Musiken som finns i mitt huvud. Fristad, min fristad dit jag ska fly en dag. Blommiga strumpbyxor med hål i. Inget jag kan rå för. Det blir bara ord, ord utan mening.
Vinden som blåser, ett sus och fågelkvitter som överröstar mig själv. Vill gå ut, frysa och bara springa. Springa bort från livet, bort från allt och mer därtill. 
Röda läppar som tyst rör sig, bildar ord som ingen hör. Tystnaden är min värsta fiende just nu. Tankarna tar över och jag försöker råda över dem. Acceptera, bara acceptera. Det kan vara svårt men nödvändigt. Jag vill ju överleva även denna gången.
En rumskamrat som sover, vill inte väcka eller störa. Typiskt mig att ta så mycket hänsyn till andra. Det går ju bara ut över mig själv.
â€Jag har inte vinkat till dig genom fönstret ännu men jag kommer göra det†Säger personalen skämtsamt. Fast båda två vet att det är den bistra sanningen. Sirener som tydligt hörs genom det öppna fönstret.
Avskavt nagellack, orka bry mig. Jag försöker andas lugnt och bara existera. Att det ska vara så svårt. Svårt att bara vara och att bara tänka normala saker. Det som har blivit normalt för mig är så förbjudet och hemligt.
Hopplösheten är min värsta fiende. Den genomborrar mig och gör allt outhärdligt. Att försvara är ingen idé den finns där dag som natt och jag dyker ner i ett stort svart hav. Ã…terigen där, där jag inte vill vara. En smärtsam sanning jag egentligen inte vill se.
|
|
|
|
