Världen jag inte jag se |
Du ser världen ur en annan synvinkel, du ser den så som inte jag ser. Jag går på en gata, du går bredvid i din värld är husen rosa och alla löv på träden lila. I min värld är husen gula och löven gröna. Jag ser dig gå bredvid mig. En bortvänd blick och du är därborta nu, långt ifrån mig. Du släppte min hand och försvann bort till din egen lilla värld. Bort dit där ingen kan nå dig. Där du lever i din egen fantasi, ditt eget sanna jag som ingen annan kan se. Du ser små harar som skuttar över vägen, de pratar med dig men inte med mig. Försöker kisa för att se dem precis som du. Men ser bara en tom gata.
I din värld är jag en ängel, en räddande ängel som kommer när allt är svårt. Jag vakar över dig och låter ingen ont hända dig. Men ibland kommer onda andar ändå igenom mitt skyddsnät. Försöker finns där för att skydda, för att skydda från verkligheten du inte klarar av. Men egentligen hur mycket ska jag skydda för att inte göra dig rädd för resten av världen.
Jag kommer ifatt dig och du står och stirrar rakt framför dig utan att varken se eller märka att jag är vid din sida.
â€Ser du?â€â€¨â€Vad?†frågar jag. Men du bara står tyst och stilla och bara stirrar. Vet inte om jag ska röra dig eller om jag bara ska låta dig stå och titta på det jag inte kan se. Jag vet att i din värld är det verkligt hararna som skuttar över gatan är verkliga även fast jag inte kan se dem.
â€Kom, vi måste hem nu†men du svarar mig inte. Jag rör vid axel. Du börjar skrika och slå vilt omkring dig. Jag försöker få tag i din jacka för att du inte ska springa iväg. Får fatt i dig och drar in dig i min famn för att skydda dig mot det du ser. Mot det som är farligt. Du börjar slå dig själv och riva på både mina och dina händer. Men jag släpper inte, jag försöker hålla dina händer hårdare för att du inte ska kunna göra dig själv illa.
â€Det är ingen fara†försöker jag. Men du fortsätter skrika och slå, jag håller dig i ett fast grepp i min famn. 

Vet inte hur länge vi har suttit på marken. Hur länge jag har hållit fast dig och försökt få dig att känna dig trygg. Plötsligt lugnar du ner dig som om ingenting har hänt ser du på mig. Men jag fortsätter att hålla dig i min famn för att du ska få känna dig trygg.
â€Mamma jag vill hem nu†Jag ler mot dig och börjar lossa mitt grepp om din kropp.
â€Jag vill hem till Alice†Din pinne som du har döpt, din käraste ägodel. Men jag brukar säga att hon måste vara på balkongen eftersom att den vill träffa sina andra pinnvänner.

Jag tar din hand och vi reser oss upp.
â€Kom så går vi hem till Alice†Säger jag med min lugnaste röst. Även fast jag skakar inombords av rädsla efter ditt utbrott. Är van, det är alltid lika skrämmande. Min största skräck är att du ska glida ur mitt grepp och springa ut framför en bil och jag ska förlora dig. Men det har aldrig hänt så jag försöker skaka av mig rädslan och ser på dig. Men du vägrar möta min blick. Du är helt inriktad på att gå hem. Med målinriktade steg fortsätter du envist framåt. Du stannar mig vid ett övergångsställe.
â€Nu måste kolla så att det inte kommer en bil†Säger du till mig.
â€Jag vet gumman†Säger jag och ler för mig själv. Min lilla flicka tar verkligen in det jag säger, åtminstone om vissa saker. Ibland går det nog till överdrift. Men bättre det än att något går fel. Jag ser att det inte kommer någon bil men står tålmodigt kvar och väntar medan du ser ordentligt åt båda hållen för att se så att det inte kommer någon bil.
Vi kommer tillslut hem och du springer till balkongen för att få tag i Alice med en gång. Jag hör ett tjut från balkongen och skyndar mig dit. Jag ser din tårfyllda blick när du ser på stället där Alice brukar ligga, jag ser det du ser. Det finns ingen pinne där. Vart kan den ha tagit vägen. Ser hur du börjar skaka i hela kroppen och du börjar skrika. Det är inget vanligt barnskrik utan ett av dina vanliga skrik. Ett hysteriskt skrik som går igenom märg och ben. ser mig förtvivlat omkring för att se om jag ser pinnen. Men kan inte se den någonstans.
â€Fan det måste vara Petter som har slängt den av misstag†tänker jag. Både han och jag vet ju hur viktig den är för dig.
â€Fan, fan, fan†nu kommer du net bli lugn på hela kvällen, kanske till och med hela veckan är förstörd. Du glömmer inte saker lätt. Det är nu jag önskar att du var som ett vanligt barn, att du bara kunde ta en annan pinne eller en docka och ha den istället.
Jag har tagit in dig i vardagsrummet och stängt dörren till balkongen för att grannarna inte ska tro att jag slår dig. Du skriker fortfarande men jag har lett dig till soffan och satt dig där. Försökt sätta på din favorit film, Babar, försökt vaggat dig i min famn. Men du har bara slagit bort mig och slagit TV:n. Jag fick ta tag i dig för att du inte skulle välta den. Just nu känner jag mig svettig av allt skrikande, jag vill egentligen hämta Petters hörselskydd för att slipps höra. Men det känns elakt att inte orka med sitt barns skrikande.
Efter flera timmar ligger du i sängen och har somnat av ren utmattning efter allt skrikande efter Alice. Jag har nog aldrig sett dig så arg och förtvivlad som du har varit ikväll. Men ändå för en gångs skull somnade du tidigt. Jag stryker dig över håret, försiktigt så att du inte ska vakna igen.
|
|
|
|
