I walked out, I said, I m setting you free. |
Jag gick, lämnade inga förklaringar inte för att du behöver några heller. För vi kommer fram till slutet ändå, till faktumet att jag inte betydde mer än så. Du kan inte finnas i mitt liv bara när du vill vara i det. Jag förtjänar någon som kämpar för mig.
Någon som ger mig hopp, någon som vill ha mig på det sättet Christian ville ha Ana. Någon som älskar mig så mycket som Agustus älskade Hazel. Så mycket som Gideon brydde sig om Eva. Så överbeskyddande Edward var mot Bella.
Jag vet att jag förtjänar det och jag tänker inte "nöja" mig med någon som är snäll och bryr sig om mig 25 % av tiden. Inte längre. Jag kan inte längre vara den tjejen som stannar med någon som gör mig mer olycklig än lycklig.
Så jag går. Jag måste, även om det finns delar av mig som önskar jag kunde stanna. Jag har velat stanna tidigare, försökt förträngt alla problem och blivit någon annan som inte är jag. Jag har tappat den jag är så många gånger för att kunna vara någon jag inte är för någon annan. Jag har levt för att göra andra människor lyckliga, men inte mig själv. Så jag går nu.
Jag kan inte förändra någon som inte själv vill förändras, jag har inte den makten och det är inte upp till mig att få någon att förändras.
Vi var vackra en stund och solen sken över oss ett par veckor. Fjärilar fanns i maggropen och vi gillade varandra. Vi kysstes och sedan lämnade jag dig. Jag lämnar dig nu.
|
|
|
|
