De smärtfyllda orden |
Jag har alltid skrivit av mig smärtan
men när du försvann tog orden slut
Det är som att min gnista har försvunnit
När din låga blåstes ut
Vi har varit i vått och torrt
Du spred ett leende i alla väder
Men när du låg i kistan framför mig
Svartnade världen i ton med mina kläder
Jag försöker att forma orden
för att förstå hur jag känner
men smärtan har lamslagit mig
Jag drar för mina persienner
Hittar varken ut eller in
i min egen instängdhet
Jag trivs bäst för mig själv
eller så är det bara det som jag vet
Jag tappar greppet om mig själv
När du inte längre är här
Jag åker till främmande länder
och låtsas som att jag vill vara där
Men vad fan spelar det för roll
När jag inte längre har dig
Min älskade mormor,
du var den viktigaste personen i världen för mig
|
| Kommentarer | | glasbit - 2 mar 15 - 20:07 | | Ã…ååh :( |
|
|
|
