What You see & What You are - special! 1 |
Ah om någon nu fortfarande gillat W&W så kommer lite special delar, passar bra nu mot alla hjärnas dag
Trevlig Läsning! :D (som vanligt är jag dålig när det kommer till att rätta det jag skriver, ber om ursäkt) xD
What you see & What You are - Special!
Del 1
_Kayons perspektiv_
Familjen Millstone. Vi är tre syskon. Jag, Neo och Melissa. Ah sedan så har vi Chris, vår pappa som är gift med Lena. Ja fast pappa bor på jobbet, så honom ser vi nästan aldrig. Mamma, ja hon är hemma men jobbar flera timmar i sträck. Syrran bor inte ens hemma, hon har ett eget ställe i centrum. Jag och Neo bodde då hos mamma. I utkanten av allt. Skönt faktiskt. Mina vänner, gänget. Hawk, Ty, B, Ray och Jed. Jag var väl mer vän med Ty än de andra. De var, bråkstakarna i skolan. Är fortfarande. Men så har vi ju Nadina, min Nadina. Jag bröt mig fri från rykten, typ. Och så bröt jag väl även mig ur gänget lite. Fast det höll inte så länge, jag hänger fortfarande med dem. Visst Nadina kanske inte riktigt gillar deras syn på andra. Eller deras vadslagningar. Men jag höll mig ur, de flesta vadslagningar. Jag skulle kunna säga, att jag är lugn och kontrollerad. Fast det skulle vara en ren lögn. Ah slagsmål då och då. Även utanför gänget. Nadina blev ju en del av gänget automatiskt fast B var emot det. Men han har inte så mycket att komma med. Hawk var på min sida denna gången. Men okej, jag kunde väl vara en ”mjuk” person också. Tydligen. Eller ja men typ. Fast det slutar inte här. Vi är familjen Millstone. Alltså rika … verkligen rika. Men om man kollar på oss, skulle ingen listat ut det om jag inte hade sagt det till dem. Japp, bara för att jag fick en sådan ide. Det går en del rykten, om allt möjligt. Rykten beskrev mig, min personlighet, mina vänner till och med min klädstil. Fast den var inte hemlig så … ingen skada skedd. Typ. Vi är inte sådär snobbiga av oss, eller malliga. Nej inte vår stil. Okej, men vilka är vi egentliga? Haha det ni.
Läraren babblade fortfarande nonstop framför mig, jag ryckte bara på axlarna och ja ignorerade henne. Några skrattade. Ingen överraskning precis. Så när lektionen var slut reste jag på mig, gick förbi läraren och försvann till nästa lektion. Hawk stod med B och diskuterade om en av tjejerna, sedlarna syntes i en bråkdelssekund och så var planen i verket. Jag struntade i det och steg in i salen istället. Satte mig ner och var lika pratglad och trevlig som en vägg. Läraren fick ett utbrott som blev värre eftersom jag inte svarade.
”Kayon! När avslutades den Franska revolutionen?” frågade han på nytt. Nadina sparkade till mig diskret och gav mig en skärp-dig-blick. Jag himlade med ögonen.
”1799”, svarade jag och slog ut med armarna. Läraren suckade och vände sig till tavlan.
”Precis den Franska revo …” Jag slutade lyssna och drog Nadinas uppmärksamhet bort från lektionen. Hon rynkade pannan.
”Men vad?” viskade hon. Jag fångade hennes hand och började leka med hennes fingrar. Hon små fnittrade. ”Sluta, men släpp …” Jag skakade på huvudet och blinkade. Okej jag störde inte bara henne under lektionen utan även alla. Nej inte att jag var högljudd. Nej utan att jag var rik, var tydligen något att stirra om. Jag vet inte. Alla bara, stirrar och typ följer efter mig. Nä men jag vet inte, bryr mig inte. Eller försöker att inte bryr mig. Lite svårt att undvika när folk klänger på mig, följer efter mig och ja ni fattar. I alla fall, vi fick arbeta själva under resten av lektionen. En halvtimme, wohoo. Det hände två saker. Ett; alla och då menar jag alla arbetad. Två; Arbetat handlade om att fråga ut mig. Japp om allt och precis ingenting. Så jag drog med mig Nadina som skrattade.
”Människor”, sade jag med högdragen röst och stannade upp. ”Ni skall icke känna rädsla!” Alla stannade, tittade på mig och så utan förvarning drog jag med Nadina snabbt ut genom dörren. Gömde oss bakom några skåp, hon skrattade tyst då folk började leta efter mig. Jag blinkade och kysste henne. Knäpp! Ah kameror. Journalister. Jag suckade, lutade mig med ena handen mot skåpet som Nadina stod lutad mot. Hon skrattade roat och knuffade uppmanande till mig. Jag himlade irriterat på ögonen. Tips, berätta Aldrig någonsin för skolan att du är rik som ett troll och du är från familjen Millstone. Det är Inte att hålla låg profil. Fast jag har ju aldrig varit bra på regler. Jag menar ni ser ju resultatet. Så med ett löfte, lite pengar försvann journalisterna för tillfället. De skulle komma tillbaka, när de insåg att jag inte skulle hålla mitt löfte. Till hundra. När de väl var borta så letade vi upp gänget. Hawk hälsade på oss och så fortsatte vi genom dagens lektioner.
Sista provet för dagen var att ta sig där ifrån. Ute på skolgården, kom det dem som söker popularitet och liknande status på skolan. Men med en aggressiv blick backade dem flesta, jag hade fortfarande rykten efter mig. Som inte går att bli av med, eftersom de stämde. Slagsmål och liknande saker åt det hållet. Men det hindrade dem inte att klänga på mig, fast jag knuffade undan dem vänligt och hoppade in i bilen. Nadina hamnade bredvid mig och skrattade. Jag suckade med en blick på skolgården, detta skulle bli ett långt år. Hon skrattade då jag körde iväg.
”Hallå men Neo då?” frågade hon och sneglade bakåt.
”Han var smart nog att sticka tidigare”, svarade jag och körde hem.
Neo skrattade åt oss när vi kom in genom dörren, pekandes och hotade att hamna på golvet. Jag himlade med ögonen, gjorde ett utfall och låste fast hans arm.
”Nu då?” frågade jag. Han försökte utan framgång att ta sig loss.
”Men kom igen, Kay släpp!” Nadina skrattade roat åt oss. Mamma kikade ut från köket.
”Grabbar skärp er!” Men hon små skrattade också.
”Men sjyst mamma”, klagade Neo som lyckades sätta sig själv i en värre position. Han suckade och började tänka lite. Siktade på att fälla mig, men genom att släppa kunde jag bara undvika den planen. Jag slog ut med händerna. Han gav mig fingret.
”Neo!” sade mamma och försökte spänna blicken i honom. Han bara viftade undan det och tacklade in i mig. Men det slutade med att han låg på golvet och jag skrattade lågt, skakade på huvudet och fick syn på Nadina. Neo pekade på mig.
”En dag ska jag fan lyckas”, sade han. Mamma varnande honom, han svarade med att slå ut händerna. ”Vad?”
”Vårda ditt språk!” Fast hon visste att vi hade vårdat språk, om det var någon tillställning, event eller liknande. Nadina skakade huvudet åt oss. Jag vinkade henne till mig.
”Nej du, jag vet vad det leder till”, svarade hon och backade. Jag ryckte på axlarna och gick bort till köket. Hon började vänja sig vid mina plötsliga svängningar. Neo skakade bara på huvudet och följde efter.
Vi var dem vi var, oavsett vad folk påpekade. Arrogant var ju ett ord som jag ofta fick höra, men som jag inte tänkte göra något åt. Jag kände att med sådan rykten efter mig skulle jag bli lämnade ifred, lite i alla fall. Tycker man. Jag satte mig på diskbänken och följde Nadina med blicken innan jag sneglade ut genom fönstret. Ja men varför inte. Jag pekade på henne.
”Vad säger du, vill du hänga med till sommarstugan?” frågade jag. Neo satte i halsen och började skratta.
”Kallar du det stugan?” frågade han. Och himlade med ögonen.
”Ta och drick upp ditt vatten istället”, svarade jag. Han ryckte på axlarna och studerade oss.
”Jo ja det skulle jag väl kunna”, svarade hon och rynkade pannan åt Neo. Han började skratta igen, ställde glaset i diskmaskinen.
”Okej, se stugan mer som en gård”, sade han och började gå. ”En mini ranch”. Fortsatte han då han försvann ut ur köket. Bra för honom. Jag hoppade ner.
”Vänta, en ranch som med djur?!” frågade hon chockat. Jag skrattade och lade armarna om henne.
”Trodde du hade vant dig vid det här laget”, skrattade jag. Hon grimaserade svagt innan hon också började skratta.
”Nja inte riktigt.”
|
|
|
|
