Du splittrade familjen |
En gång var ni kära och höll varandras hand
kärleken har nu runnit, från ett timglas fullt av sand
Trodde på er, att det alltid skulle vara ni två
att höra era skratt och hur fint ni brukade må
Vad hände, vad gick fel? Varför lämnade du oss?
du stängde dörren och alla våra band du bröt loss
Du var en gång vår mamma som älskade vår pappa
hur kunde du, var familjen bara värt att tappa?
Du förlorade kärleken, familjen, du förlorade mig
du förlorade min tillit, att kunna lita på dig
Jag saknar det vi 4 hade, den tiden som var så bra
’’älskar er för alltid, kommer aldrig lämna’’ jag minns du sa
Jag undrar hur mitt liv hade varit om inget hade hänt
jag undrar om jag lycklig varit, hur jag hade känt
Du och pappa, perfekta paret kommer alltid vara
era stunder i mitt minne jag för evigt kommer spara
En krossad del kommer alltid finnas i min kropp
tappat tron, tappat glädje, tappat allt mitt hopp
|
| Kommentarer | | astjarnskog - 17 feb 15 - 20:38 | Skriv så mycket och stora ord du vill men snälla, lova dig själv att aldrig falla så hårt
att du tillåter dig själv att tro på dom. Allt är tillfälligt, om du så känt såhär i
veckor, månader eller år. Du har fortfarande en anledning till att hålla hoppet
uppe. Vet du varför? För att risken att det blir sämre är minimal, och chansen att
det blir bättre att maximal. |
|
|
|
