De oavslutade avslutet (kort oneshot) |
Var början man när det känns som man är vid slutet? Var tar saker egentligen slut? När påbörjar man nästa kapitel i livet? Eller vilket kapitel ska man välja att påbörja härnäst? I en bok kan man hoppa över ett kapitel, men kan man också göra det i livet? Det finns många frågor, men det finns inte alltid svar. Ovissheten befinner sig överallt, men vem är det som skapar ovissheten? Är det du själv eller världen? Eller är det grannen som inte vill svara på dina frågor? Allt ligger så nära, men allting står långt bort. Du ser dig själv i spegeln, men själva reflektionen befinner sig flera mil bort. Allt blir till dockhus och skyskraporna kan vi snart kliva över utan att falla. Vi låter oss inte fällas av de ovetande kapitlen som ovissheten har skapat. Vi kan välja vart vi ska börja läsa härnäst. Men vart ska man sätta punkt? Vart tar början på slutet vägen? Eller ska man radikalt bara avsluta mitt i slutet innan det är avslutat? Paradoxerna schemalägger deras förvirring innan de skapar kaos bakom våra pannben. Men hur ska vi strukturera upp våra diffusa avslut? Vi försvinner in i ovissheten som grannen inte svarar på och vi faller ner från de dockhusformaterade skyskraporna som befann sig fler mil ifrån oss, men reflektionen av din spegelbild sprang emot dig och chockerade sönder din balans och du föll. Du föll flera mil, men avslutet fångade dig och satte punkt i ditt kapitel.
|
|
|
|
