Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

båda vet att något inte stämmer, ingen säger något

Jag slämger fimpen på backen och trampar på den med mina nya skor,
sedan öppnar jag fickan och tar utt en till ciggarett och tänder den för att lugna mig själv,
jag överväger i tyst om jag ska genomföra det här eller om jag ska gå.
Gå hem till det trygga, men majoriteten av gångerna visar att det inte blir det sista, som jag vet att jag egentligen skulle behöva,
efter några bloss är ciggaretten är snart slut igen, jag försöker tänka på något annat, än dina händer som snart kommer ta mig mig.
Min lillebror, jag spelar upp i mitt huvud hur han sjunger och dansar för mig. Jag ser i mitt huvud hur lycklig han är
mitt hjärta slår hårdare och hårdare. Jag känner en stor klump i bröstet, det är den jag vill att du ska få bort,
jag vill att du ska ersätta den med någonting annat,
jag ser din bil komma åkandes, den gamla blåa volvon ser precis ut som du sa i telefonen, i ett samtal, inte på sms, för säkerhetsskull om någonting skulle hända,
jag ser mig om, på det som var det trygga, min hemstad, som nu har förvandlats till en hemsk stad med obehaglia människor som tycks ifrån intet dykit upp.
där borta satt jag och en kompis och tjuvdrack för något år sedan, ja var lycklig,
och längre ner på parkeringen brukar farmor hämta mig om jag behöver skjuts,
jag ser mig om igen, jag vet inte om det var svaret jag ville ha eller ej men ingen jag känner är här nu.
Ingen ser mig, förutom du, ingen lägger märkte till en liten tjej som står och röker vid tågstationen,
om de lade märkte till mig kankse de trodde att jag väntade på skjust,inte att jag väntade på någon som skulle utnyttja mig,
jag överväger att springa, ringa polisen, säga vadå? Att jag var med på det, men att jag avskyr dig, att jag ångrade mig, försent,
du parkerar framför mig, du var äldre än de 50 bast du påstod dig vara, varför är jag förvånad? Jag borde vara van efter 5 åt helvete långa år.
Jag öppnar bildörren samtidigt som en röst skriker nej spring, inuti mitt huvud
jag ler, du ler ditt äckliga leende,
Du vet att jag behöver dig,
du tror kanske att jag vill ha snabba ”lättförtjänta” pengar, eller så vet du att jag behöver att du vill ha mig,
båda två vet någonting, att något inte stämmer, ingen säger något om det, vi bara vet det.

Du ger mig pengarna, kanske för att trygga mig,
jag vill inte ha dom, jag vill inte ha dig, men du vill ha mig,
du tycker att jag är vacker, och många av er har berömt mig för mina ögon,
klumpen minskas, den kommer att ersättas ett kort tag med känslan av värdefull och vacker, för att sedan förvandlas till smuts efter ett tag
Men det gör ingenting, för just nu vill du ha mig, jag vet att du vill ha mig, varför skulle du annars betala för att få hålla om mig, plus lite till.
Efteråt fortsätter min lillebror att sjunga för mig. Men hag har inte längre någon bild om att han dansar och ler emot mig när jag applåderar.
Istället sjunger han sången och du finns i mitt huvud.
Dina händer som tar på mig.
din blick som granskar mig
och dina kyssar som äcklar mig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Claramidos - 1 feb 15 - 02:26
Melankolisk text, men vacker på sitt sätt.

<3

Skriven av
nanna9595
30 jan 15 - 01:58
(Har blivit läst 187 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord