När ska livet ta en ny vändning? Del 16 |
Chiara:
Jag stod lutad mot relingen och drog in den härliga doften av eftermiddags sol och havsvatten. Fartyget rörde sig långsamt på sjön och kunde inte röra sig fortare än 11 knopp. Avalon slöt sig upp bredvid mig och lutade sig fram på relingen och vi både tittade ut på havet och såg på hur solen började gå ner långt bort i horisonten och den färgade himmelen i en vacker rosa fin nyans. Jag suckade.
"Ångrar du dig?" Frågade han utan att slita blicken från horisonten. Jag skakade på huvudet.
"Inte det minsta. Jag är där jag behövs och det är här tillsammans med er." Svarade jag honom.
"Det hade vart bäst om du stannat hemma än följa med oss." Mumlade han på och naggade sig fortfarande över att jag envist hade följt med.
"Herregud, trilskas du fortfarande om det där?" Jag vände mig om med ryggen mot relingen. "Jag har vart med om värre saker, du kanske kommer ihåg för några månader sen som du och Elisabeth kämpade med att få mig överleva!" Jag drog ner tröjan som avslöjade ett ärr efter ett kulskott. Avalon tittade bara snabbt på det innan hans ögon fortsatte se på horisonten.
"Sant, men detta kommer inte heller vara så trevligt. Vi vet inte vad för motstånd vi stöter på." Mumlade han sen.
"Förmodligen det samma som sist. Pistolskott, bara det inte är Derek som skjuter den här gången!"
"Just det, nu är det inte Derek som skjuter. Dessa män är ute för att döda så deras skott kommer träffa det dom siktar på!" Avalons röst vart irriterad och han ställde sig upp och hans ögon såg in i mina. Och nu förstod jag vad detta handlade om och jag log.
"Bryr du dig om mig?" Log jag lite för brett emot honom. Avalon såg ut som han svalt svärdet och harklade sig.
"Så klart jag gör! Jag bryr mig om er alla, jag vill att inget ont ska hända er!" Harklade han sig och jag började skratta.
"Detta förklarar ju en hel del varför du är som du är!" Han stirrade på mig. Jag la mina armar i kors över bröstkorgen och tittade ner på skrovet.
"Få inte för dig några dumheter nu!" Avalons tonläge på rösten ändrades och han vart allvarlig. Jag tittade inte upp utan fortsatte stirra ner i det ljusa skrovet.
"Vad ska jag tro då?" Frågade jag. "Egentligen har jag sett att du bara haft ögonen för Elisabeth, men som jag ser hellre undviker dig." Jag bet mig i läppen, slöt ögonen och väntade på stöten. Inget kom så jag fortsatte och ställde mig upp och vände om så Avalon bara såg ryggen på mig. Jag log inombords och kände mig varm, men vad för sorts känsla det var kunde jag inte begripa själv, det enda var bara att den var behaglig.
"Det är inte som du tror!" Hörde jag Avalon säga. Jag stannade upp och lyssnade. "Elisabeth och jag har alltid vart goda vänner och vi har alltid jobbat bra ihop, men det är inget sådant mellan oss." Rösten lät annorlunda på honom. Jag vände mig om.
"På vilket sätt, det är inte vad jag hört. Det går rykten om att det är något mellan er två. Jag är lite chockad att ni två inte visst det!" Jag log. Avalon log inte och han kunde inte begripa hur jag kunde le åt hela situationen.
"Det är inget mellan oss och det har vi själva pratat om. Inget alls." Sa han sen och verkade stå fast vid sitt slutgiltiga svar.
Någon harklade bakom oss och Elisabeth stod där.
"Kaptenen Brus bjuder oss på middag innan vi stiger av!" Sa hon nervöst och jag kunde se sorg i hennes ansikte.
"Vi kommer snart."
"Vi kommer med en gång!" Jag vände mig om mot Avalon igen, log och följde med Elisabeth ner till kabyssen.
Avalon stod kvar på däck och såg på hur vi försvann i sikte. Han vände sig en sista gång mot horisonten och såg på hur solen försvann ner bortom havet och ett sken av orange och rosa sken upp, snart skulle mörkret komma och det var deras signal.
Dark Core:
Hon stod länge och fascinerades det vackra rosa ljuset från Pandora. Lite nu och då kunde hon se hur deras energi försökte tränga sig ut från sitt fängelse men hur den än försökte var det meningslöst.
"Vad tror ni Miss, kommer det bli bra?" Claire vände sig om mot bebyggelsen. Hon studerade det en stund och nickade.
"Den duger, glöm inte bort snarorna." Sa hon och återgick till att kolla på Pandoras rosa ljus.
Snart skulle det ske och det skulle ske fort också. Ett lidande mindre. Hon log och började röra sig inåt mot Mr. Sands kontor.
Hon steg in på kontoret utan att knacka och redan var det full igång på kontoret. Två av männen slog på en man som redan låg ner. Hon brydde sig inte så mycket om det, en bedragare måste ta sitt straff.
Mr. Sands satt bakom skrivbordet och såg på hur hans män slog och sparkade på den liggande mannen.
"Vi börjar närma oss att bli klar." Viskade hon till honom. Han nickade och reste sig upp.
"Avsluta det här och kom ner till plattformen sen!" Sa han och lämnade kontoret med Claire.
Männen skrattade medan dom fortsatte sparka på den liggande mannen. När mannen såg ut att vara medvetslös så satte dom sig en stund, drack lite av Mr. Sands fina Whisky och firade, vilket fick den liggande mannen kraft nog att resa sig upp och han vände sitt ansikte mot männen. Deras slag och sparkar verkade inte ha haft effekt på mannen. Trots att ansiktet var full av blåmärken efter gamla ärr som ersatts av nya, så var han pigg ändå.
Han ställde sig i försvars position och höll fram händerna mot dom och vinkade in dom, med ett leende.
Männen tvekade inte utan gick till attack tillsammans. Mannen slog ner dom med två slag innan han sen skyndade sig fram till datorn och började kolla igenom den.
Han hittade en fil med bilder på Emma och Derek när dom vart tillsammans dom senaste månaden. I en annan fil hittade han information om Pandoras ljus och vad den hela handlade om. Han tryckte på Skriv ut och fick allt utskrivet på papper.
Dörren öppnades och man kom in i rummet.
"Helvete så du skräms!" Morrade Leon och pustade ut.
"Du ser för jävlig ut!" Log mannen och såg ner på dom utslagna männen på golvet framför skrivbordet.
"Jag har sett bättre ut!" Log Leon och stängde ner datorn.
"Kom, vi måste ta oss ner till nedre plattformen. Avalon och dom bör vara här snart!" Sa han och dom båda skyndade sig ut från kontoret.
"Hur var det med Emma?" Undrade Conrad när dom skyndade sig igenom korridorerna för att ta sig ner till den nedre delen.
"Utmattad och orkeslös. Jag är nästan rädd att hon gett upp, hennes viljestyrka är som bortblåst." Svarade Leon honom när dom skyndade sig ner för trapporna.
"Du gav henne ingen hopp?" Undrade Conrad. Leon skakade på huvudet.
"Hon hann somna innan jag hann säga eller göra något. Jag besitter inga krafter som Avalon och Elisabeth, eller som våra andra i Aideens beskyddare. Jag är bara en spion, precis som du." Conrad skrattade.
"Lite mer än en spion är jag."
Dom fortsatte genom korridoren och kom snart till sluttampen. Conrad tände en ficklampa och lyste ut över havet och dimmorna. Mycket snart kunde han se ett ljus genom dimmorna som blinkade till svar. Conrad fortsatte blinka med ficklampan tills den lilla jollen närmade sig.
"Vad gör Conrad här?" Chiaras röst hördes över vågorna och dom båda suckade när dom hörde henne.
Chiara:
Den lilla båten slog i Oljeplattformen och Aideens beskyddare hoppade ombord på Oljeplattformen.
"Och av alla civila så tar i med er henne?" Conrad var inte det minsta glad att se någon utan krafter eller styrka att finnas på plats.
"Håll truten på dig! Jag är här av samma anledning som ni!" Morrade jag åt honom.
"Tjata inte på henne. Jag har försökt hålla henne borta men det går inte." Muttrade Avalon och såg sig omkring.
"Vad vet ni?" Frågade han dom innan han sen såg in i Leon ansikte. "Du ser för hemsk ut!" Log han och Leon log tillbaka.
"Jag har sett värre ut."
"Jaja han ser för jävlig ut! Vad är det som händer?" Elisabeth hade gått i mellan dom
-"Dom har planerat en ritual för Pandoras ljus och sen en ritual för Derek. Jag fick reda på att dom ska traumatisera flickan för att lättare bryta ner henne innan hon sänds in till Pandora där hon kommer försvinna för evigt." Sa Conrad.
"Vad är det för ritual?" Undrade Alex oroligt.
"En ritual för att döda Derek." Mumlade Conrad nedstämd.
|
|
|
|
