Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Hans och Hennes [del 17]

Jag vaknade på morgonen med ångest. Hur skulle jag veta? Matte Eller Peter?
Jag visste att om jag valde att gå tillbaka till Peter skulle jag kunna bli sviken igen men det skulle jga inte om jag blev tillsammans med Matte.
Men Peter mig att rysa i hela kroppen av hans beröring och hans kyssar.
Jag fick inte samma stöt genom kroppen med Matte.
Och Matte kändes nästan som en bror. HUR SKULLE JAG GÖRA!?
Jag blir knäpp, tänkte jag tyst. Jag la huvudet i händerna och tårarna rann ner för kinderna.
Sedan bestämde jag mig för att ta på kläderna och gå ner och äta frukost för att ligga i sängen och gråta skulle inte hjälpa någon.
Jag tog på mig min gråblå tunika och ett par vita legins.
Vid frukost bordet satt mamma.
- hade du det kul hos Matte? Frågade hon över tidningen.
- Jo det var helt okej. Sa jag och tog fram juicen hur kylen.
- Är det något på gång mellan er? Frågade hon och kollade på mig.
Då brast det för mig och tårarna forsade.
- men lilla gumman! Sa mamma och störtade fram och kramade mig.
Som ett litet barn gungade hon mig i sin famn medans jag berättade om vad som hade hänt med Peter i husvagnen och om Cissi och det som Matte hade sagt i natt.
- Ja jag vet inte vad jag ska säga men en sak vet jag ta inte tillbaka Peter, en gång otrogen alltid otrogen. Sa mamma hårt, men jag uppskattade att hon var rak ialla fall.
- Jag går och lägger mig igen. Sa jag och
Jag gick upp och la mig i min säng och somnade.

- ELENA! Hörde jag någon ropa nerifrån köket. Jag masade mig ur sängen och gick ner i köket vid köksbordet satt mamma med ett brunt kuvert i handen.
- Är det? Frågade jag henne tyst, hon nickade tillsvars och gav mig kuvertet
Jag hade nämligen sökt in till en musikskola i Stockholm dom var mycket kräsna och om dom var intresserade skulle man komma upp och sjunga för dom.
Jag öppnade kuvertet och läste sakta.
Hela jag stelnade, jag hade kommit in jag hade faktiskt kommit in!
Mamma tog kuvertet och kramade mig hårt.
- Skit bra jag visste att du skulle få sjunga för dom!! Sa mamma och var jätte glad.
- När ska du va där då?
- På tisdag klockan ett. Sa jag chokat.
- Men gud va bra! Vad glad jag blir! Jag log mot henne.
Kanske det här va bra att jag skulle komma ifrån den här staden och flytta någon annanstans.
Slippa Peter, slippa Matte. Plötsligt blev jag väldigt trött i huvudet.
- jag måste lägga mej ner och vila lite. Sa jag
- visst! Vänta bara tills pappa får vet !! sa mamma glatt.
Jag gick upp på mitt rum och blunda.
Sen somna jag.

Jag vakna med ett ryk.
- Elena klockan är fem i nio du börjar om fem minuter! Kommer mamma in skrikande i mitt rum.
- Jävla skit! Jag studsar upp ur sängen slänger på mig kläderna sätter upp håret i en knut ner för trappan på med ytter kläderna och hoppar på cykeln och cyklar mot skolan.
Jag låser fast min cykel i cykel stället och springer in i skolan och häner av min jacka och springer till lektionen.
- förlåt för att jag kommer för sen jag försov mig. flåsar jag fram till läraren.
- Visst visst. Säger läraren.
Jag sätter mig brevid Mirriell.
- Morron. Säger hon och flinar
- Morron.
Resten av dagen går fort, jag berättar för Miriell att jag ska till stockholm i morron och ska sjunga.
- vad ska du sjunga då? Frågar Miriell nyfiket.
- Vanessa Carltons A thounsand miles, den kan jag riktigt bra utantill och på Piano kan jag den med.
- Jo och den passar din röst till också. Hon ler mot mig.

När dan är slut har jag inte sett Matte eller Cissi på hela dan. Vilket nog är ganska skönt.
När det ringer ut går jag till skåpet tar på mig min jacka och går ut genom skoldörrarna.
Jag säger hejdå till Miriell och går mot cyklarna.
Plötsligt ser jag Peter han går med raka och snabba steg mot mig.
Jag låser fort upp min cykel och svänger ut den.
Plötsligt precis när jag ska sätta mig på cykeln och cykla iväg så tar Han tag i pakethållaren på cykeln.
- Låt mig va Peter. Jag tittar med arg blick på honom
- Aldrig! Jag måste få förklara! Han tittar mig rakt in i ögonen och när jag ser in i dom dära safirblå ögonen blir jag knä svag.
- Vad är det som behövs förklara? Du knullade henne. Jag känner hur de sista tre orden smakar tomt och äckligt i munnen.
- Ja jag vet att det inte finns någon förklaring på det, men..
- Vadå men!? Hur jävla kul tror du det var för mej när jag fick reda på det då? Och speciellt efter att vi hade haft sex där på natten för första gången.
Jag känner mig så jävla sviken kan du fatta det? Jag kände hur tårarna började bränna under ögonlocken.
- Men Elena…
- Inga men, hej då. Jag satte mig upp på cykeln och cyklade de tsnabbaste jag kunde ifrån honom…


[fortsättning följer]
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Jossann_ - 18 aug 06 - 08:29
ägande asså!
Tuvalover - 22 jul 06 - 05:49
det behövs bara två ord.. detta äger
_m4ng0_ - 9 jul 06 - 23:41- Betyg:
Skriv mera!! =D Du skriver så bra! :D
nona - 9 jul 06 - 21:49- Betyg:
mer, mer:P
jätte bra!
vattendroppe - 9 jul 06 - 07:33- Betyg:
Mera! men vill ju veta vad som händer, och att allt ska lösa
sig bra! DU får verkligen en fin känsla i det du skriver!!!
spite_fire - 9 jul 06 - 06:40- Betyg:
men :(
MER!
helst idag :)?
Maulin - 9 jul 06 - 06:09
nej inte sluta rredan buhu bhu skrive mer fort
STruTSEn_91 - 9 jul 06 - 06:00- Betyg:
skriv mera!!! snälla, skynda dig
Ellizz - 9 jul 06 - 06:00- Betyg:
du skriver så himla bra!

Skriven av
_Isa_
9 jul 06 - 05:54
(Har blivit läst 174 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord