Att fly |
Jag springer, springer långt, långt bort. Försöker fly, bort, bort från alla tankar. Alla demoner som jagar mig i mörkret som egentligen inte finns. Det finns bara i mitt huvud, ett huvud som fylls av mörka och starka tankar. Det kan kännas som att någon annan styr min kropp och jag bara kan stå vid sidan om och se på. Det kan vara så svårt att förklara för andra, de förstår oftast inte. För det är ju min kropp som gör det. Då måste ju jag styra, men ändå känns det som att så inte är fallet.
Jag springer med andan i halsen, snabbare, snabbare och ännu snabbare. Det river mot mi hud, demonernas fingrar som försöker få tag i mig. En kamp och en jakt mellan dem och mig. En jakt som bara en utav oss kan vinna. Att bara stå är otänkbart, det måste flys och jag måste springa, snabbt, snabbt. Men man kan inte fly från en personlighet man föddes med. Man kan bara förändra. Men om man inte vill förändras kan man bara fortsätta fly.
Demonerna fortsätter jaga mig och det bränner i lungorna av den kalla luften jag andas in. Jag är för rädd för att sluta dra in luften. Vad händer då? Jag vill inte ens veta. vill inte att det slutgiltiga mörkret ska omfamna mig och att jag ska sluta fly.
Demonerna är snart ikapp och jag måste, springa, springa och inte sluta. Jag måste fly, bort, iväg och aldrig mer komma tillbaka förrän världen är fri från all svärta. Att fly från sig själv kan kännas som den enklaste vägen, men inte alltid den bästa. Egentligen borde jag stanna och slåss. Slåss mot allt det svarta och se dem i ögonen.
”Fuck you!” Borde jag skrika och ge dem fingret. Jag borde sparka dem på smalbenet och aldrig sluta.
Det skulle bli en kamp mellan dem och mig, men jag skulle bestämma mig för att vinna!
Men gör jag det? Nej, jag stannar inte och börjar slåss, jag bara springer, bort, bort från allt, från världen och bort från mig själv i vild panik.
|
| Kommentarer | | Sockerina - 3 jan 15 - 00:00 | nattblick:
kramr! | | nattblick - 2 jan 15 - 23:58 | Åh, vad jag känner igen mig <3 Verkligen! Ibland är det så jobbigt med alla tankar och det känns så överväldigande. Jag kan verkligen känna känslan.
Kramar <3! | | Sockerina - 2 jan 15 - 21:19 | tack HanniO_o
Jo det blir ju bara värre av det i slutändan tyvärr .:/ | | HanniO_o - 28 dec 14 - 18:33 | Känns som en typisk och ganska vanlig känsla, att vilka fly från sig själv, som kanske indirekt gör det värre i slutändan, men oftast är det ju lite av en reflex att fly när saker blir jobbiga...
Fin text i alla fall! |
|
|
|
