I hate (almost) everything about you- Christmas |
Finns det kanske några av mina läsare kvar här? :) Eller kanske någon annan som klickat in sig här? - isåfall ska nog ni också kunna hänga med även om det handlar om karaktärerna från min följetong I hate (almost) everything about you.
Jag tyckte att det behövdes lite julstämningen nu när det snart är julafton men snön fortfarande är väldigt frånvarande. Därför kommer det en oneshot om pojkarna här, som en liten julklapp från mig 8)
Det skulle vara jättesnällt om ni även ville skriva en kommentar om vad ni tyckte =)
”Nu är jag klar!”
”Verkligen? Säker på att du har julklappar till all världens befolkning? Det fattas inte typ tjugo stycken eller något?”
Lisette började skratta och la armen om hans midja. ”Förlåt! Du är världens bästa, du vet det va?”
”Det där räcker inte längre. Inget kan ursäkta det här”, sa han och höll ut armarna som båda var fullt påträdda av kassar i olika storlekar och färger. ”Vem köper ens julklappar så sent som dagen före?”
”Du köpte till Liam!”
”En liten extragrej. Dom andra julklapparna hade jag inhandlade första december”, påpekade han och gav henne en menande blick.
”Vill du ha ett diplom eller?”
Ingen utav dom kunde hålla sig längre utan började skratta och Andy skakade roat på huvudet.
”Du kommer få slå in dom själv i alla fall.”
”Det är ju det roligaste!” Hon kramade om honom igen och tog sedan några påsar ifrån honom. ”Men tack, på riktigt. Jag tycker det är mysigt att julhandla med dig.”
Och det tyckte ju han också egentligen. Trots allt bärande. Dom träffades fortfarande ofta men det var klart att det blev mindre när dom inte längre gick på samma skola och såg varandra varje dag.
”Ska vi ta en fika eller något?” frågade han och flyttade sig samtidigt lite åt sidan när en till synes väldigt stressad kvinna svepte förbi honom.
”Ja det kan vi göra”, log Lisette och drog ner sin pandamössa över det rosalockiga håret. ”Och jag lovar att bjuda som ett extra tack.”
”Sluta det behövs inte”, flinade han. ”Men kan vi ta något på stan? Jag orkar seriöst inte vara här inne något mer, isåfall kommer jag behöva klä av mig och det kanske vi vill undvika”, skrattade han.
Stockholms galleria dan före julafton var inte att rekommendera. Verkligen, verkligen inte.
”Fan vad du lurar av folk pengar med det där leendet.”
”What?” flinade Jake och drog upp dragkedjan till jackan när dom lämnade butiken han jobbade i.
”Som att du inte är medveten om det. Den där tjejen var på väg därifrån och så bara drar du på det där charmleendet och säger att det skulle vara en skam för jeansen att ligga kvar på hyllan istället för att sitta på henne?”
Jake drog fingrarna genom det bruna håret och skrattade. ”Äh men vadå, jag tyckte ju det.”
”Testa att säga det utan det där leendet nästa gång.”
”Då kommer dom ju inte kö..”
Liam såg nöjt på Jake när han kom på sig själv mitt i meningen.
”Håll käften.” Jakes knytnäve träffade hans axel innan han själv flinade till. ”Ska vi dra till mig eller?”
”Sure. Jag måste köpa cigg bara.”
”Eller så kan du köpa en kaffe?”
Liam såg på honom med ett höjt ögonbryn. ”Vad har det med mina cigg att göra?”
”Nikotin, koffein, kokain. Vilket låter bäst?”
”Alltså..” Han såg roat på Jake innan dom började gå i riktning mot närmaste tunnelbanestation. ”Jag måste ge ut en bok någon gång med alla dina argument för att få mig att sluta röka.”
”Och så kan du ge ut en uppföljare om alla dina töntiga motargument till att inte göra det. Vad var det du sa den där gången? ´Jag drar inte ner röken så djupt?´ Fy fan vad dåligt.”
”Äh det var ju på skämt.”
”Nej Liam, det värsta var att du inte insåg förrän efteråt hur fånigt det lät. Tönt.”
”Det är när man dricker sånt här, som egentligen inte är någon lyx, som man undrar vad fan det var vi drack i skolan?” sa Liam efter att ha tagit en klunk ur starbucksmuggen medans Jake letade efter nycklarna i jackfickan.
”Men eller hur, det måste ha varit typ vatten med ett kryddmått snabbkaffepulver och.. något mer jävligt äckligt.”
”Mm. Shiet, det känns rätt sjukt att vi inte går i skolan längre. Eller hur? Det har ju gått rätt länge sen vi tog studenten men ändå.”
Jake låste upp dörren till samma vanliga lägenhet han alltid bott i och nickade. ”Ja faktiskt. Eller ja du går ju i skola.”
”Jo det är klart, men jag menar gymnasiet. Vi. Vår klass, allt man var van med.”
Dom gick vidare in till Jakes rum och slängde som vanligt ner sig i sängen. Vilket definitivt skulle ha orsakat kaffeöversvämning om dom inte haft lock på muggarna.
”Jo det är rätt wierd när man tänker så. Och ännu mer wierd att du typ är gift!” Flinet var tillbaks på läpparna och Liam kastade närmaste kudde på honom.
”Förlovad!”
Hur ogärna han än ville erkänna närvaron av dom rosafluffiga molnen så fanns dom självklart där. Varje gång han såg ringen på sitt finger, eller Andys för den delen, så bubblade det till sådär fjortistöntigt i hela kroppen på honom. När Jake fått veta det, efter att dom kommit hem från Rom-resan i somras, hade han först garvat och sagt att det var ett bra skämt. När han sedan fått lov att inse att ringarna faktiskt var äkta hade han först bara stirrat på dom i ren chock, sedan kramat om dom och därefter regelbundet påmint honom(som att Liam någonsin skulle kunna glömma att han var förlovad med världens finaste kille) om det – alltid med en retsam glimt.
”Jaja, men så fort som det gick med förlovningen så skulle det ju inte förvåna mig om du friar typ imorgon. Jag förväntar mig att bli bestman vet du.”
”Jag ska skriva upp dig på listan över tänkbara alternativ”, skämtade han och tog en ny klunk av kaffen. ”Hur går det med lägenhet förresten?”
Jake var bevisligen inte förlovad men han och Sarah höll fortfarande ihop och försökte inte längre bortförklara det. Det var faktiskt så pass att dom höll på att leta efter en lägenhet tillsammans.
”Typ omöjligt just nu men det släpps förmodligen fler i januari.”
”Och du är säker på att du kommer klara av att bo under samma tak som den tjejen i mer än en dag?”
”Det är ju förstås en chansning. Men vi lär ju hålla sams längre än vad ni två skulle ha gjort i alla fall”, sa han skämtsamt och fick en skrattande nickning till svar från Liam.
”Utan tvekan.”
”Just ja, vill du ha nybakade pepparkakor?” frågade han flinande.
”Vadå var du uppe och bakade imorse eller?” sa han med road blick.
”Okej inte så nybakade. Jag bakade med morsan igår.”
”Oj, oj det trodde jag inte om dig, hade du förkläde också eller?”
Jake reste sig upp och låtsades sucka. ”Julstämning Liam. Som att inte du och Cathy bakat?”
”Med mamma, Magda och Andy faktiskt..” erkände han och skrattade sedan.
När Jake lämnat rummet såg han mot fönstret där mörkret redan hade börjat falla utanför. Men det vägdes åtminstone upp lite grann av ljusstaken som stod på fönsterbrädan. Det var mysigt faktiskt, det tänkte han inte säga emot.
”Här, god jul. Men seriöst Liam, du får inte öppna förrän imorgon, det är fusk.”
”Men”, sa han överraskat och tog emot det svarta paketet. ”Jag hade ju tänkt komma hit med ditt imorgon.”
”Äh erkänn att du inte köpt något och nu kommer panikspringa ner till stan”, flinade han.
”För att vara din bästa polare har du väldigt låga tankar om mig. Jag kommer förbi imorgon, eller hur tidigt åker ni till din mormor?”
”Typ efter lunch någon gång så det är lugnt”, log han och lutade sig mot hallväggen medans Liam drog på sig jackan.
”Okej perfekt. Men då ses vi imorgon, ha det!”
[16:05 nytt meddelande- Andy] Jag ska följa med Lisette hem med alla hennes julklappar bara, sen kommer jag hem, är du kvar hos Jake?
[16:06 sänt meddelande] okej (: nej jag gick precis därifrån så hemma om ett tag. Blev det lika kul som du trodde?.. ;)
[16:06 nytt bildmeddelande- Andy] []
Liam kunde inte hålla tillbaks skrattet och fick några stycken att kasta blickar mot honom. Vilka han bara besvarade med att stirra tillbaks. Pandakompisen hade utan tvivel utnyttjat sitt shoppingsällskap.
[16:07 nytt meddelande- Andy] Du visste om att det skulle bli såhär va?
[16:08 sänt meddelande] Självklart ;D Hon är tjej. Och typ galen. Jag lovar att ta bättre hand om dig när du kommer hem :H
[16:08 nytt meddelande- A] Åh ;) Det låter bra. Puss
Det kändes nästan konstigt att det var julafton redan imorgon men för första gången på länge så såg han fram emot det på det där sättet som dom flesta barn nog gjorde. Självklart hade han också väntat på tomten när han var liten och fortfarande tyckt det var kul med julklappar och så när han blev äldre, men han hade aldrig varit riktigt sådär barnsligt ivrig. Det var egentligen inte förrän i år, när han hittat sin farsa på facebook och allt det, som han började ana att det kanske var det som varit anledningen. Kanske hade han när han var liten i smyg hoppats på att även hans pappa skulle vara där på julafton. Att det skulle ligga ett paket under granen där det stod ´God jul Liam från Pappa´. Kanske var det varje års besvikelse och till slut accepterandet att det aldrig skulle hända som tagit bort lite utav glansen som egentligen borde pryda den speciella dagen. Han skulle inte fira jul med sin pappa detta år heller men det hade ändå skett en förändring; han hade träffat sin pappa – inte bara en gång utan två – och någonting väldigt tungt hade lyfts bort från hans bröst. Inte all tyngd men en stor del. Och Andy fanns där nu, på ett helt annat sätt än han tidigare gjort, en välkommen närvaro istället för en påtvingad. Det var uppenbarligen något som gjorde skillnad för när han gick längs gatan efter att ha klivit av bussen så kände han sig förväntansfull.
Andy drog upp den tunga porten och borstade bort lite snö ur håret innan han skyndade uppför trappen. Dom hade egentligen inte varit ifrån varandra mer än en halv dag men det kändes ändå länge och han hade inga problem med att erkänna att han saknat honom.
Redan innan han tryckt ner handtaget hade leendet spridit ut sig på läpparna.
A.Ask & L.Solin
Dom hade en egen lägenhet. Tillsammans. Dom två. Han hade fortfarande inte vant sig men han älskade det.
”Tja snygging”
”He.. ska du säga! Gud vad söt!”
”Då har jag ju totalt misslyckats. Jag satsade på en sexig tomte”, flinade Liam och höjde handen mot luvan han hade på huvudet. Röd givetvis, och med stort vitt ludd.
”Hm.” Andy såg på honom medans han långsamt drog av sig jackan och sedan tog stegen fram till honom. Utan att släppa honom med blicken knäppte han upp första knappen på Liams svarta skjorta och gick sedan vidare med den andra. ”Det finns en möjlighet att jag ändrar mig..”
Den blonde backade bak ett steg så att han stod med ryggen mot hallväggen och slöt sedan armarna om hans egna smala midja.
”Vet du om vad den där blicken gör med mig..?” frågade han lågt och släppte honom med ena armen för att istället röra vid hans svarta hår.
”Det är du som ger mig den”, svarade han något generat och knäppte upp en tredje knapp innan han lät fingrarna leta sig in till den bara huden.
”Ska vi börja pynta granen..?”, mumlade Andy och andades samtidigt ut intill hans öra.
”Mm. Jag hittade dom där..” Han tystnade för en stund när läpparna fann sin väg från örat till halsen. ”..julgranskulorna vi köpte tidigare.”
Det snurrade till i huvudet när emopojken placerade en försiktig puss på den tunna huden och han bet hårt tag i läppen för att inte ge ifrån sig några plågsamma ljud. Hur kunde man ens vara så extremt känslig där?
”Duktigt”, mumlade Andy retsamt och strök än en gång läpparna över hans hals samtidigt som han förflyttade händerna till hans höfter.
”Okej jag pallar inte längre nu”, skrattade Liam hest till och hade i nästa stund greppat tag om Andys ansikte för att hårt trycka läpparna mot hans. Det kändes som att han inte hade kysst honom på dagar. År. Evigheter.
Det verkade inte ha varit något dumt drag då den andre om möjligt kysste honom ännu hetsigare tillbaks, vilket till sist resulterade i att Liam slog bakhuvudet i väggen när Andy utan förvarning slog benen om hans höfter.
”Åh vad mysigt det blir”, log Andy stort när granen dekorerats med alla kulor och glitter.
”Jaa det här är lätt den snyggaste granen jag se..” Liam tystnade och bet tag i läppen innan blicken gled iväg mot golvet.
”Vad?”
”Jag tror att vi skulle ha satt upp lamporna först.”
”Åh. Det har du nog rätt i.. ehm.”
Liam drog handen genom håret innan han böjde sig ner och tog upp den oöppnade kartongen med julgransbelysningen. ”Men det går nog bra ändå.”
”Jag har försökt med det där dom senaste åren men det har alltid krånglat så att mamma fått göra det ändå.”
”Äh men jag fixar det. Jag har gjort det förut. Det kan ju knappast trassla sig när den är helt oanvänd.”
”Helvetes jävla skitlampor!”
”Lugna dig, det går bra! Vi måste bara försöka.. få upp den här jättestora knuten. Det går bra.”
”Varför garvar du så mycket då? Förklara hur det här ska gå att lösa? Kolla! Det är helt jävla kaos! Vi skiter i lamporna, den är bra som den är.”
Andy försökte hålla sig men brast sekunden senare ut i skratt igen. Han var söt när han var sur. Fruktansvärt söt. Vilket han absolut inte skulle nämna för då skulle säkerligen hela granen kastas ut.
”Skitkul Andy!”
”Förlåt! Får jag den, jag fixar det.”
”Nej jag ska göra det här.”
”Okej.” Han såg roat på honom men försökte genast släta ut flinet när Liam vände blicken mot honom igen. ”Vill du att jag ska börja med maten så länge?”
”Nej. Ja. Eller.. alltså den här helvetes jäv.. det måste vara något fel på den, vi får lämna tillbaks det här.”
Andy tog stegen fram till Liam och ställde sig på tå för att nå upp att placera en puss på hans läppar. ”Älskling.. för att vilja vara macho beter du dig väldigt omacho just nu.. Vart tog den där sexiga tomten vägen?” flinade han och drog tag i den vita bollen på luvan innan han sjönk ner på hälarna igen.
Det fick Liams axlar att sjunka ner en aning och det såg även ut som att han släppte ut ett djupt andetag. "Vi suger lika mycket på det här som att sätta upp tält.”
”Nästan ännu lite mer. Tältet fick vi ju i alla fall upp till sist”, flinade han under luggen.
Ett roat leende letade sig fram hos den blonde och Andy vågade sig på att ta ut segern lite i förskott. Han kunde knappast fortsätta vara sur när det där sneda leendet smugit sig på.
”Kan det inte bli snyggt att hänga upp en fetstor knut tror du?”
”En stor knut som till och med lyser? Det kommer bli skitsnyggt”, nickade han.
Dom flinade mot varandra innan Liam böjde sig ner och gav honom en snabb puss. ”Jag älskar dig, du vet det va?”
”Visst köpte vi gröt igår? Jag hittar den seriöst inte..”, sa Liam över tonerna av julmusik, rockvarianter för att inte bli alltför smörigt, och vände sig om mot Andy som höll på att plocka fram tallrikar och glas. Det var knappast någon avancerad julmiddag men det kändes ändå mysigt att göra någonting sådant ensamma dagen innan, något eget för första gången.
”Ligger den inte högst upp? Annars i lådan kanske.”
”Jo här var den. Okej man trycker bara i det här i kastrullen och kokar upp eller?”
”Jag tror det. Det kan ju inte vara särskilt svårt.” Han slöt upp bakom honom och kollade ner på förpackningen. ”Värm på låg värme under omrörning..”
”Tillsätt eventuellt mer mjölk”, fortsatte Liam och klippte upp förpackningen. ”Ta hit mjölken då.”
”Alltså.. så här tjock kan den knappast ska vara”, sa Andy fundersamt och tog sleven ifrån Liam för att röra om i den tjocka massan.
”Vi får hälla i lite mer mjölk ändå då.. Men vi lär redan ha haft i typ fem deciliter?” flinade Liam.
”Höj värmen lite också då. Det kanske är det som är felet? Det blir ju tjockare om man låter någonting sjuda så det kanske är bättre att koka kraftigt.”
Liam ryckte på axlarna och hällde i en skvätt till innan dom båda skrattade till. ”Det här är ju helt sjukt. Sånt här ska inte vara svårt.”
”Vi är värdelösa på allting idag”, sa Andy och skrattade ännu mer medans han rörde om i gröten som såg allt äckligare ut. ”Fast det kanske smakar gott ändå, faktiskt!”
”Vi får väl testa.. men gud..” Han tystnade och rynkade lite på näsan. ”Fan det luktar ju bränt.”
Andy såg snabbt ner i kastrullen igen och när han vände upp en del av gröten med sleven var den allt annat än vit.
”Åh herregud.” Liam kved till och höll sig för magen. ”Gud få se igen.”
”Hela bottnen är bränd!” utbrast Andy och drog hastigt bort kastrullen från plattan innan han vände upp ännu lite mer av den bruna gröten. Det förfärade byttes dock lika snabbt ut mot skratt igen. ”Man borde inte kunna misslyckas med färdig gröt!”
”Sluta jag får ont i magen!” Liam drog med fingrarna under ögonen och försökte återhämta andan. ”Nu har vi ju ingenting att äta ens..”
Det var det enda som krävdes för att få dom båda att bryta ut i ytterligare en skrattattack.
”Det blir en vit jul i alla fall”, sa Andy och kramade om Liams hand med sin egna vantbeklädda. Det hade inte snöat på några dagar så han hade nästan börjat tro att den skulle hinna smälta bort till julafton men nu föll stora, fluffiga snöflingor från den svarta himlen och gjorde det vita täcket lite tjockare. Han tyckte absolut inte om kylan men det gick inte att frångå att det var otroligt fint på vintern. Det blev som en helt ny värld på något sätt. Ännu mysigare blev det när dom kom närmare stan där lysande juldekorationer hängde över gatan. Röda enorma julgranskulor, guldiga stjärnor och något som nog skulle föreställa snöbollar. Om man sträckte lite på sig, vilket man såklart var tvungen att göra när man aldrig fått dom där extra tio centimeterna man hade velat ha, kunde man se dom vackra lysande renarna och granarna som stod uppställda längre bort intill rondellen mitt i City.
”Ja verkligen.” Hans leende blev en aning snedare när han stannade till och borstade bort lite snö från den röda mössan Andy hade på sig. ”Jag kommer aldrig vänja mig vid hur snygg du är.”
”Men.. vad kom det där ifrån?” flinade Andy. ”Jag har säkert röd näsa och allting.”
”Som att det skulle göra dig mindre snygg. Kom nu.” Han bet tag i silverringen i läppen innan det sneda leendet tog plats igen. Den bleka hyn i kontrast till den svarta luggen, tidigare täckt med några snöflingor, som stack fram under den röda stickade mössan, den där smala kroppen, dom rödaktiga läpparna, dom isblåa ögonen som tycktes reflekteras utav det vita och därmed glittra lite extra.. Allt det där gjorde emopojken till något så vackert och snyggt att det var svårt att förklara hur mycket det faktiskt attraherade honom. Det tillsammans med hans personlighet. Hur hans skratt fick det att värma enda in i kroppen, hur han kunde få honom att le när något kändes jobbigt, hur bra han var på att veta hur han skulle hantera den komplicerade personen han faktiskt kunde vara ibland, hur mycket han hade lärt honom, hur knäpp, på ett väldigt charmande sätt, han kunde vara ibland.. Gud, hur blödig höll han egentligen på att bli? Typ Romeo.
”Värst vad du började se besvärad ut helt plötsligt”, påpekade Andy retsamt men drog sedan tag i hans arm istället för att fortsätta. ”Här är det ju.”
Doften som slog emot när dom öppnat dörren fick det nästan att värka i magen av hunger och det fanns ingenting just då som skulle kunna få honom att tycka att det varit en dum idèe av dom att bestämma sig för att beställa pizza. Dan före julafton eller inte – pizza var godare än risgrynsgröt. Särskilt om gröten blivit bränd.
Deras kartonger stod redan och väntade och efter en snabb promenad hem så att maten inte skulle kallna sjönk dom till sist ner i den svarta soffan i vardagsrummet.
”Det här får bli våran tradition tycker jag”, sa Liam roat och nickade mot bordet där dom tomma pizzakartongerna stod tillsammans med två små glöggmuggar. I en av dressingburkarna låg en halv skumtomte. Det hade helt och hållet varit Liams störda idèe men förvånande nog hade det inte varit jätteäckligt. ”Ingen skulle ju tycka att den här kombon lät god liksom.”
”Eller hur, och så missar dom något perfekt”, flinade han tillbaks och lutade sig mot Liams axel.
Det dröjde dock inte länge förrän läppar hittat tillbaks till varandra, tills händer återigen fått pulsen att öka hastighet.
Andy bet löst tag i Liams läpp medans den andre försökte dra hans tröja över huvudet. När det inte fungerade avbröt han motvilligt kontakten för en liten stund - bara för att sekunden senare dra efter andan när fingrar snuddade vid känsliga ställen.
När Liams hand höjdes mot tomteluvan stoppade Andy den med ett flin innan han hårt tryckte läpparna mot hans igen. ”Förstör inte julstämningen.” Betydligt snabbare än i hallen knäppte han upp knapparna på Liams skjorta och slet av den.
Händer fortsatte röra sig över varandras kroppar. Fler plagg skalades av. Kyssar blev allt hetsigare. Retsamma leenden fyrades av och kinder blossade.
Fortfarande med rockjullåtar i bakgrunden.
”Li-ham”, andades han fram när den blonde lutade sig ner över honom. Sittandes gränsle över hans lår.
”Dom här nitskärpen Ask.. Dom försvårar väldigt mycket.” Läpparna snuddade vid hans igen.
”Hört talas om.. multitasking?” Han drog fingrarna genom det blonda håret innan han greppade några sträva slingor. Han tänkte inte låta honom dra sig ifrån honom en enda gång till för att försöka knäppa upp det där skärpet och få upp en endaste liten knapp. Han jävlades säkert bara ändå.
Deras varma andetag slog mot varandra och den blåa kajalinramade blicken som mötte hans egna gröna fick den tidigare vågen som sköljt genom kroppen att göra sig påmind igen.
”Jag älskar dig..”, viskade han och strök undan den svarta luggen.
”Jag älskar dig med”, svarade emopojken tyst och drog några fingertoppar längs hans tatuerade arm. ”Du behöver typ inte ge mig någon julklapp.”
”Vadå?”
Andy pussade honom på axeln innan ett lågt skratt hördes. ”Det räcker om du typ knyter fast lite presentsnöre runt dig själv.”
”Åh gud. Det där var cheesy.”
”Jag vet.” Han kunde nästan känna flinet mot sin axel. ”Men jag försöker inte vara lika macho som dig så det är okej.”
Det var helt klart okej. Det var till och med charmigt.
”Du..”, sa han efter att ha sträckt sig efter mobilen som legat på golvet nedanför soffan.
”Mm?” svarade Andy som hade slutit ögonen.
”Klockan är efter tolv.” Han kunde omöjligt hålla tillbaks leendet. ”God jul.”
och God jul till er också! :)
Kom ihåg att jättegärna lämna någon rad om vad ni gillade/inte gillade.
|
| Kommentarer | | JennnyJ - 30 dec 14 - 14:48 | | Lisette och Andy. Vad vuxna de kändes, helt plötsligt bara sådär. Och Liam och Jake som fortfarande småbråkar om rökningen. Det känns, att det har gått tid. Och hur de pratar om Liam och Andys förhållande – förlovningen. ”Jag ska skriva upp dig på listan över tänkbara alternativ” Jag vet inte varför, men den biten fastnade. Bara sådär. I sin enkelhet. Och Liam och hans pappa! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, som visar vad jag tänker och känner och tycker. Allting blir bara korta punkter, jag får inte ner någonting klokt. Men det är fint, det här. OCH DE BOR TILLSAMMANS! SÅKLART! Åh, mina (dina) pojkar har blivit så stora! Den här biten, speciellt: Det kändes som att han inte hade kysst honom på dagar. År. Evigheter. Jag dog. Och det här, det här! ”Helvetes jävla skitlampor!” Och gröten som bränns och ersätts mot pizza! Och närheten. Kärleken. Julen. Allt. Tack! | | LisaHoglund - 20 dec 14 - 21:58 | | Otroligt mysig liten "novell", som ger mig den julkänsla jag hittills saknat. Gillar speciellt gröt-scenen och den sista, lagom mysig utan att bli för mycket. <3 |
|
|
|
