Secret & So Perfect Inledning |
Tjena, tillbaka i skrivningen med min Secret and so perfect. Här kommer den riktiga inledningen. Denna kommer ta lite tid då jag har ytterligare en som jag ska lägga upp här. Anyway
Secret & so perfect!
Inledning.
Grabben med det gråa och lätt silvriga håret, med de där klara gråa ögonen som roat blinkar åt sin motståndare. Det charmiga leendet som gjorde benen svaga. Den tvåfingriga svarta handsken passade hans stadiga hand som vilade mot stenmuren. Lutande mot sitt ena ben står ett svärd i form av en månskära, lika silvrig och vit som månskenet själv.
Han var ung, väldigt ung för att få delta i turneringen. Men han klarade deltagartestet utan problem och flera ur publiken såg honom som en lite ögonsten.
Den grabben kommer jag aldrig glömma. Hans stridsteknik, hans varierande vapenkontroll och hans utstrålning.
Jag slog ner blicken på den blanka kniven i min hand. Suckade lätt innan jag reste mig upp. Jag skulle aldrig få chansen att prata med honom eller ens se honom igen. Det var så många år sedan den dagen. Jag lät blicken vandra upp på min arm. Inga märken, inga bevis, inget. Nästan som om jag aldrig varit där. Men minnet av den unga grabbens utstrålning och charmiga leende stannade kvar.
Secret & so Perfect
|
|
|
|
