I en annan av världar part 12 |
Adam
På fredag morgon vaknar jag av att pappa står i dörröppningen till mitt och Linas sovrum och säger att han vill ha alla vid frukostbordet om fem minuter, han här tydligen något viktigt att berätta.
Lina är tydligen redan uppe, så jag drar på mig lite kläder och hittar min flickvän i köket.
Pappa ställer ner en stor kaffetermos på bordet mitt bland bröd, pålägg, flingskålar och färska jordgubbar.
”Var är tjejerna, då?”, frågar jag och sätter mig ner på en av dom gamla trästolarna som pappa har vitlackat.
”Vi är här!”
Hanna och Ylva rusar in genom den öppna ytterdörren och dunsar ner vid bordet.
Lina ger mig en varm kyss innan hon också sätter sig ner.
”Okej, jag skulle vilja bekänna något”, säger pappa som fortfarande står upp.
”Är du pank?”, frågar Hanna skämtsamt med munnen full av cornflakes.
”Nej, långt ifrån. Jag har träffat en tjej.”
Jag blir lite förvånad, pappa verkar inte ens ha tänkt i dom banorna sedan han och mamma skildes.
”Grattis, farsan!”, säger jag uppmuntrande.
”Vad är det för brud, då?”, frågar Hanna och låter lite skeptisk.
”Hon heter Sara och är filmproducent, hon är trettiotvå.”
”Trevligt”, säger Hanna. ”Hur länge har ni varit ihop?”
”Det var väl egentligen det jag ville bekänna”, säger pappa och sätter sig äntligen ner. ”Vi har varit tillsammans i ett och ett halvt år.”
”Varför har du inte sagt något?”, frågar jag konfunderat.
Pappa fyller på sin kaffekopp och tar några klunkar innan han svarar.
”Jag var lite rädd för vad ni skulle tycka, därför ville jag vänta tills jag var säker på att det skulle hålla.”
”Och det är du säker på nu?”, frågar Hanna.
”Hon kommer ut hit i eftermiddag...och...vi ska gifta oss!”
”Skojar du med oss?”, frågar jag chockat.
”Vad kul, Glenn, grattis!”, säger Lina och stryker honom över axeln.
”Kyrkan är bokad nu på söndag. Och...ni stannar väl?”
”Självklart!”, säger jag.
”Ja, det är ju bara två dagar kvar...”, mumlar Hanna.
Jag blänger lite på min lillasyster.
Det här kommer som en chock för mig också, men varför kan hon inte bara vara glad för pappas skull?
Hennes vresighet börjar verkligen gå mig på nerverna.
Fast å andra sidan har hon varit ovanligt trevlig sedan hon och Ylva kom hit, så jag får väl ha lite överseende med henne.
Jag fyller min kopp med kaffe, reser mig från bordet och går ut på verandan och tänder en cigarett.
Kaffet bränner i halsen, men det är ganska skönt.
Jag försöker föreställa mig hur pappas fästmö skulle kunna se ut.
Är hon blondin eller brunett?
Är hon smal eller tjock?
Hon har i alla fall viss klass om jag känner min pappa rätt.
Jag hör steg bakom mig och pappa dyker upp bredvid mig.
En stilla sommarbris blåser över oss och jag ryser, ser på honom.
”Jag är glad för din skull, det tar bara ett tag att vänja sig.”
”Jag visste att du skulle ta det ganska bra, men det är din syster jag oroar mig för. Hon blev ännu mer hysterisk nu när jag berättade det andra...”
Jag ser förvirrat på honom.
”Vadå, ’det andra’?”
Pappa ger ifrån sig en lätt suck och ler sedan med hela ansiktet.
”Sara har en dotter! Hon har precis fyllt tio och är verkligen en liten solstråle...”
”Åh, men vad kul”, säger jag och är halvt ärlig.
Vad är det han säger?
Är det meningen att jag och Hanna ska få någon slags bonussyster nu?
Jag vet inte riktigt om vi har lust med det, det har ju liksom alltid varit...bara vi två.
”Men ni ska alltså ha ett litet privat bröllop, eller?”, frågar jag och blossar på min cigg.
”Min kusin och hans fru kommer, min bästa vän Christer ska vara best man och så kommer Saras föräldrar, hennes syster och några av hennes kompisar. Och så ni då. Mina älskade barn och era respektive.”
Jag nickar och pressar fram ett leende.
Jag får en nervös klump i halsen, men som tur är kommer Lina ut på verandan och kramar om mig bakifrån.
Det känns mycket bättre när jag tänker på att hon kommer att vara med hela tiden.
Lina har ett sätt att alltid lätta upp stämningen, och jag älskar henne för det.
”Ni kan ju åka med mig och handla lite grejer om ni vill”, föreslår pappa. ”Dom kommer runt fem-tiden och jag tänkte att vi skulle grilla.”
”Visst, det kan vi göra. Tjejerna uppskattar säkert om dom får lite tid för sig själva.”
Strax efter halv sex rullar en vit BMW-kabriolett upp på gräsmattan framför sommarstugan.
Jag, Lina, Hanna och Ylva sitter på verandan och röker, jag och Lina delar på en folköl.
Vi kan skymta en ung, mörkhårig tjej med ett blått hårband och en lika blå klänning.
Bredvid henne i bilen sitter en liten flicka med det längsta bruna håret jag någonsin sett och vinkar glatt åt oss.
Jag ger min lillasyster en blick.
”Var snäll nu, Hanna. Ge dom en chans.”
”Jag ger dom en chans om dom ger mig en, precis som med Lasse”, kontrar hon och ser trotsigt på mig.
Pappa rusar ut ur stugan och springer ner till den lyxiga bilen, han öppnar dörren för Sara och slår armarna om henne.
”Hej min älskling!”, hör vi honom säga. ”Äntligen är ni här!”
Lina och jag reser oss och går ner på gräsmattan.
När pappa har busat lite med Saras dotter går dom fram till oss.
”Du måste vara Adam”, säger Sara och ger mig en kram. ”Jag har hör massor om dig!”
”Kul att råkas”, säger jag och känner mig lite överrumplad av hennes hårda kram.
”Men det här är inte Hanna, eller...?”
”Nej, hon sitter däruppe”, säger min flickvän. ”Jag heter Lina, tillsammans med Adam.”
”Ja, ja, just det!”, säger Sara och ger även henne en kram. ”Hej gumman!”
I nästa sekund har någon hoppat upp i min famn och puttat ner mig på rygg.
”Hej, jag heter Jodelle”, säger flickan med det långa, bruna håret.
”Ehm... Hej, Jodelle.”
”Så hälsar man inte på folk som man träffar första gången”, säger Sara och lyfter av sin dotter från min mage.
Men pappa och Lina bara skrattar.
”Adam, hjälper du mig att bära ner utemöblerna på gräsmattan?”
”Visst.”
Under tiden vi gör det hälsar Sara och Jodelle på Hanna och Ylva.
Jag skakar ogillande på huvudet när Hanna är kyligare än kyligast, men det verkar som om Jodelle lyckas tina upp henne lite grann för när vi sitter runt bordet och äter pappas goda grillkött skrattar min lillasyster en hel del.
Efter maten spelar vi några omgångar kubb och Hanna blir jävligt kaxig när hennes, mitt och pappas lag vinner.
När vi bestämmer oss för att sluta spela vill tjejerna gå in i stugan och se en film, så jag sätter mig nere vid sjön.
Skyddad av några träd tänder jag en välbehövd spliff och drar ner haschröken i lungorna.
Plötsligt hör jag steg bakom mig, jag vänder mig om och kan skymta en mörkhårig tjej.
Först tror jag att det är Lina så jag röker lugnt vidare på mig spliff, men efter någon minut dyker Sara upp bakom mig med ett leende på läpparna.
”Åh, hej!”, utbrister jag nervöst och vet inte riktigt var jag ska göra av det tända spliffen.
Saras leende smalnar när hon ser vad det är jag har i handen.
”Rätta mig om jag har fel, men det där är ingen vanlig cigarett, eller hur?”
Jag tappar talförmågan.
Det var inte riktigt det här jag ville att Sara skulle se under vår första dag tillsammans.
Vi har pratat ganska mycket under dom hittills fyra timmar hon och Jodelle har varit här och hon verkar tycka riktigt bra om mig.
Men jag är rädd att allt det ska blekna nu.
”Vet Glenn om det?”, frågar hon allvarligt och sätter sig ner bredvid mig.
”Nej. Och jag vill helst hålla det så.”
”Jag tänker inte säga något till honom. Men du borde verkligen sluta med det där.”
”Tror du inte att jag redan vet det?”, frågar jag och ser på henne. ”Men det är så jävla svårt. Jag är liksom...fast, tyvärr.”
Jag tar tre sista bloss på spliffen och släcker den mot klippan.
”Adam, jag vet hur det är”, säger hon och lägger en hand på min arm. ”Filmbranschen på nittiotalet var inte att leka med, speciellt inte inom underground-dokumentärer. Jag rökte maja nästan varje dag innan min första film ens hade kommit ut på bio.”
”Shit, verkligen?”, säger jag förvånat. ”Du verkar inte sådan...”
”Nej, jag tog mig ur det som tur var. Så därför säger jag bara: om jag kan göra det, så kan du.”
Med Saras ord ekande i huvudet tar jag en ensam långpromenad och tänker igenom allt som hänt dom senaste veckorna.
Jag blir inte speciellt mycket klokare under den dryga timmen jag är borta, men strax efter midnatt sover jag ändå lugnt bredvid min älskade Lina.
Linnea
Musiken dundrar i mina öron.
Knappt fem meter ifrån mig står Lars Winnerbäck och sjunger med en gitarr i famnen.
Runtomkring och bakom mig jublar publiken som galningar.
Framför mig står Josefina och glädjegråter.
Hon lutar sig mot mig, jag lägger armarna om henne.
När Lasse sjunger sista låten, Du Hade Tid, gråter jag också men det är inte av glädje.
Fast det vet inte Josefina, som tur är.
Jag tänker på Ylva och Adam och får en fruktansvärd smärta i bröstet.
Men jag lyckas skaka av mig den lagom till att vi kommer ut från konsertområdet och Josefina hoppar på mig, kysser mig intensivt.
Hennes läppar är våta och hennes rörelser är ivriga.
Bestämda händer smeker mina höfter och jag blir alldeles upphetsad.
Plötsligt hör vi en bil som tutar på oss, jag släpper Josefina och ser att det är min pappa som kommit för att hämta oss.
Han kliver ur bilen och ler med hela ansiktet.
”Tjena, turturduvor! Var konserten bra?”
”Den var underbar, Stefan”, svarar Josefina och blinkar åt honom.
Hur ska jag någonsin kunna få grepp om den här bruden?
Hon är ett helt mysterium, men jag tror att jag älskar henne.
”Jaha, är ni redo att ta plats i er privata taxi?”, frågar pappa.
”Vi ska bara röka först.”
Jag tar upp ett Prince-paket ur väskan och tar upp två cigaretter, räcker den ena till Josefina.
”Winnerbäck är underbar, men inte lika underbar som du”, säger hon och blåser ut cigarettrök på mig.
Under den knappa timmen som det tar för pappa att köra hem från Göteborg sitter jag och Josefina i baksätet och hon håller handen ganska långt upp på mitt lår.
Pappa märker ingenting, han sjunger högt till någon av sina gamla rockabilly-skivor.
När han släpper av oss utanför Josefinas hus tackar vi så mycket för skjutsen och jag lovar att inte komma hem alltför sent i morgon.
Vi skyndar oss in i hissen, Josefina är så otroligt snygg i sina svarta spetsstrumpbyxor och sin vinröda, tajta klänning och jag kan inte slita blicken ifrån henne.
Hon fingrar lite på sitt nyckelben och rufsar om sitt mörka hår.
Väl inne i lägenheten beordrar hon mig att ta plats i vardagsrummet, och några minuter senare gör hon mig sällskap.
Hon ställer ner en vinflaska och två glas på soffbordet.
Sedan slänger hon in en skiva med Joan Jett and the Blackhearts i stereon och korkar upp vinet.
Jag tar emot ett av glasen som hon har fyllt till brädden med rödaktigt vin och tar en stor klunk.
I nästa sekund sitter Josefina gränsle över mig i soffan och knäpper upp knapparna i min svarta skjortklänning.
När alla knapparna är uppknäppta lägger hon händerna på mina bröst utanpå den lika svarta bhn och kysser min hals med så mjuka läppar att hela jag ryser.
Någon minut senare hoppar hon av mig och häller i sig hela sitt vinglas innehåll i ett svep.
”Varför lämnar du mig såhär?”, frågar jag desperat och tar en klunk av mitt vin.
”Everyone loves a teaser.”
Jag ler mot henne och skakar på huvudet medan hon fyller på sitt glas.
Inte förrän vinet är helt slut drar Josefina upp mig på fötter och leder in mig i sin mammas sovrum, puttar ner mig på dubbelsängen.
Hon släpper mig inte med blicken när hon långsamt drar av sig sin klänning och kliver ur sina strumpbyxor.
Jag sätter mig upp och knäpper upp hennes bh, slänger iväg den.
När Josefina lägger sig ner över mig och kysser mig hårt är jag så kåt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.
Jag smeker över hela hennes kropp och hennes hand letar sig innanför mina stringtrosor.
Det dröjer inte länge innan hennes hand byts ut mot hennes tunga och jag kvider till när hon slickar mig till en helt sinnessjuk orgasm.
En liten stund senare kommer hon mot mina fingrar och vi däckar ovanpå varandra av ren utmattning.
Nästa morgon vaknar jag av att min mobil ringer någonstans i lägenheten.
Jag hittar den i min väska i vardagsrummet och det står Fina Mia på skärmen.
”Hallå?”
”Hej, sötnos. Hur var konserten?”
Mitt hjärta tar ett skutt i bröstet på mig när jag hör hennes röst, hon är verkligen trygghet för mig.
”Helt underbar. Men både jag och Josefina tyckte nog bäst om det som hände efter konserten.”
”Låt mig gissa. Ni knullade varandra ganska så intensivt och du fick den bästa orgasmen i ditt liv.”
”Det skulle jag inte kalla det, vi ska inte överdriva här. Men det var riktigt skönt, vill jag lova.”
Det blir tyst i luren en stund, och det är verkligen inte likt Mia.
Hon är en riktig pratkvarn.
”Vad är det, Mia?”, frågar jag förvirrat.
”Inget”, svarar hon kort. ”Jag är glad för er skull.”
”Sluta nu, det är ju uppenbarligen något som inte är bra. Prata med mig!”
”Nej, jag vill inte. Jag klarar mig alltid, det är bara lite skit med Rosie som vanligt.”
”Okej, jag hoppas att du är ärlig mot mig nu”, säger jag och sveper en filt om min nakna kropp.
”Ska vi ses när jag slutar jobbet? Du kanske har lust att komma ut hit?”
”Gärna. Jag behöver nog lite nya kläder.”
”Okej, jag slutar klockan fyra. Vi ses då, puss!”
Vi lägger på och jag funderar en stund.
Om det verkligen hade varit någon skit med Rosie hade Mia berättat vad det var.
Hon säger aldrig nej till att prata av sig om sin syster.
Men jag får väl prata med henne ordentligt när vi ses.
Hon hade säkert bara inte tid eftersom att hon jobbar.
Jag väcker Josefina och frågar om vi ska äta någonting.
”Nej, jag vill sova vidare”, svarar hon. ”Du hittar ut själv.”
”Men jag kan också sova en stund till...”
”Fattar du inte vad jag säger? Du hittar ut själv, tjejen.”
Jag skyndar mig att dra på mig kläderna, ger Josefina en förvirrad blick som hon besvarar genom att lägga sig ner med ryggen åt mig.
Jag hämtar min väska och rusar ut ur lägenheten, arg och förbryllad.
Det tar inte mer än fem minuter för mig att gå hem, men jag ser att klockan redan är halv ett när jag kommer in i köket.
Mamma, som står vid spisen, vänder sig om och ger mig en kram.
”Hej, min lilla älskling! Har du haft det bra?”
”Visst”, svarar jag och menar det halvt. ”Lagar du lunch? Jag är vrålhungrig!”
”Köttbullar och färskpotatis. Hjälper du mig att duka?”
Lunchen äts under tystnad.
Pappa är inte hemma och Joakim lämnar köket efter mindre än fem minuter som vanligt, och mamma hinner inte ens börja äta innan han är borta.
Precis som vanligt.
”Vad ska du hitta på idag då, gumman?”, frågar hon samtidigt som hon doppar sin första potatis i gräddfil.
”Jag ska åka ut till Torp och träffa Mia senare”, svarar jag och fyller på mitt glas med citronvatten.
”Åh, vad kul! Ska ni shoppa lite, eller?”
”Ja, det blir nog det. Jag behöver lite nya kläder.”
”Du kan ta lite pengar in min plånbok om du vill. Det ligger en femhundralapp där.”
”Tack, vad snällt”, säger jag och ger min mamma ett leende.
Jag sitter kvar vid bordet tills mamma har ätit upp, sedan hjälper jag henne att ställa in disken i diskmaskinen.
Min mobil ringer precis när jag hämtar mitt cigarettpaket i väskan.
Det står Min Josefina på skärmen, jag gör en ogillande min och trycker på grön lur.
”Hallå?”
”Linnea, älskling! Förlåt för att jag var så vresig förut. Jag kan ha riktigt dåligt morgonhumör ibland.”
”Mm, det var inte så jättetrevligt”, säger jag och går ut på verandan, tänder en cigg.
”Förlåt! Ska vi ses om en stund?”
”Nej, jag ska ut till Torp och träffa Mia”, svarar jag och blossar irriterat på ciggen.
”Det var ett jävla tjat om Mia. Du snackar om henne hela tiden. Du har bara känt henne i någon månad, jag har känt henne i flera år men ändå är det du som snackar om henne.”
Jävla Josefina.
Varför i helvete tycker hon att hon har rätt att hoppa på mig på det här sättet?
Är vi ens ihop?
”Vi har kommit väldigt nära varandra på väldigt kort tid och hon är typ min största trygghet. Jag tror att jag får lov att prata om henne.”
”Fuck off, Linnea. Jag ringer dig, så ring inte mig.”
Med dom orden klickar hon mig, jag står där på verandan med mobilen i ena handen och min halvrökta cigg i den andra och håller på att koka över av irritation.
Josefina verkar inte riktigt vara den öppna brud jag trodde att hon var, hon verkar snarare väldigt fientlig.
Det ska bli skönt att träffa Mia snart och prata igenom det här, för det behöver jag verkligen.
Bara hon är som vanligt.
Mia möter mig vid huvudingången utanför Coop.
Hon har satt upp sitt långa, mörkröda hår med en mossgrön sjal och på sig har hon en tekvartsärmad, svart tröja och vinröda haremsbyxor.
Jag ler när jag ser henne, lycklig att bara vara i hennes närhet.
”Åh! Hej!”, säger hon och ger mig en lång, mjuk kram.
”Hur mår du nu?”, frågar jag och släpper henne, tar hennes hand i min.
”Bättre när du är här.”
”Vad är det med Rosie då?”
Mia ser ner i marken och sedan upp på mig igen med betydligt ledsnare ögon.
”Det är väl okej med henne, egentligen. Inget speciellt i alla fall.”
”Jag kände på mig att det inte hade någonting med din syster att göra.”
”Vad tror du att det handlar om då?”, frågar hon och ser lite gladare ut.
”Jag vet verkligen inte”, svarar jag ärligt. ”Men...jag behöver prata om en sa.?”
”Vadå?”, frågar Mia oroligt och leder mig mot en bänk.
Vi sätter oss ner och tänder varsin cigg.
”Josefina var så konstig idag... När jag hade pratat med dig så väckte jag henne och hon lät jättesur och bara skickade hem mig... Sedan ringde hon en timme senare och bad om ursäkt, men när jag sa att jag skulle träffa dig började hon babbla om att jag snackar om dig för ofta. Och så var hon skitsur igen.”
Mia rynkar pannan och blåser ut cigarettrök.
”Jag känner igen det där beteendet hos henne. Du borde prata med henne om det kanske är något fel... Jag menar, om hon vill ändra på något i ert...förhållande. För ni är väl ihop nu?”
”Jag vet inte. Vi har ju inte direkt uttalat orden... Vi har aldrig ens sagt ‘jag älskar dig’ till varandra.”
”Hon kanske inte är riktigt rätt för dig, Linnea. Jag hoppas verkligen att ni kan reda ut det, men du kanske borde fundera lite på om det skulle vara värt det.”
Hon tar ett sista bloss på sin cigg och fimpar den precis bredvid min.
Sedan går vi in och provar en massa kläder och mannekängar för varandra, dränkta i så många skrattanfall att folk tittar lite snett på oss.
Men det bryr vi oss inte om.
Istället går vi hand i hand genom köpcentret med varsitt stort leende på läpparna.
Vi tar en kaffe på Briggen och kollar igenom allt det snygga vi köpt.
Det blir en riktigt lyckad shoppingtur, och strax efter halv sju åker vi hem till Mia och tar några cider.
Rosie har en tjej hemma så henne ser vi knappt röken av.
Men det gör inte precis någonting.
Jag är mer än nöjd med att sitta mitt emot Mia vid köksbordet i mitt nya, svarta linne.
Strax efter klockan åtta ringer min pappa och frågar vad jag är och när jag tänker komma hem.
Jag säger att jag är hos Mia och funderar på att sova här.
När jag lägger på ser jag att jag har fått ett sms från Josefina.
Jag öppnar det med en lätt suck.
Jag vet inte riktigt hur jag känner just nu, Linnea. Måste nog tänka igenom lite saker. Men, kom hem till mig ikväll?
Jag visar smset för Mia som tycker att jag ska åka dit.
”Josefina är ingen elak människa, och jag har känt henne i snart fyra år. Ge henne en chans att förklara sig.”
”Ja, jag kanske borde göra det, även om jag knappast är så sugen på att träffa henne...”
”Vill du att jag ska följa med dig?”, frågar hon när jag står i hallen och tar på mig mina skor.
”Nej, det skulle nog bara göra det ännu värre. Du fattar vad jag menar.”
”Men jag kan väl köra dig i alla fall? Jag vet inte riktigt när bussarna går på lördagar.”
”Gärna”, svarar jag och ger henne ett leende.
Mia drar på sig en liten jeansjacka och vi går ut till hennes bil.
”Du kan väl ringa mig sedan?”, frågar hon när hon släpper av mig.
”Jag ska försöka.”
”Linnea, jag älskar verkligen dig”, säger hon och lutar sig över handbromsen, ger mig en kram.
”Jag älskar dig också”, säger jag och kliver ur bilen.
Nervositeten tickar i bröstet när jag tar hissen upp till fjärde våningen och ringer på Josefinas dörr.
Hon öppnar efter några minuter och som varje gång jag ser henne slår hennes snygghet emot mig.
Trots att hon bara har svarta tights och ett långt, vitt linne är jag så attraherad av henne att det är svårt att låta bli att hoppa på henne.
Men av hennes min att döma har hon inte lust med det just nu, och det är också hennes min som får mig att inse att jag troligtvis inte känner något annat än attraktion för henne.
”Hej”, säger hon och drar handen genom sitt mörka hår.
”Jag är här nu.”
Jag går in i hallen och stänger dörren bakom mig, tar av mig mina skor.
Vi sätter oss i vardagsrummet och stämningen är betydligt kyligare än den var igår.
Josefina tar en cigg ur paketet som ligger på bordet och tänder den.
”Du brukar väl inte röka inne?”, frågar jag.
”Nej, men nu gör jag det ändå. Får bara hoppas att röklukten hinner försvinna på en månad, morsan kommer hem då.”
Jag ger ifrån mig en djup suck och ser allvarligt på tjejen bredvid mig.
”Vad menar du med att du inte riktigt vet hur du känner? Kan du utveckla det lite grann?”
Hon ger mig en uppgiven blick.
”Jag har varit kär i en del tjejer i mitt liv. Men jag är osäker på om jag känner så för dig.”
”Åh...”
”Du har all rätt att bli upprörd nu, men jag måste få vara uppriktig mot dig.”
”Jag är inte upprörd”, säger jag och kan inte låta bli att le. ”Jag har nämligen kommit på att jag bara är attraherad av dig.”
”Precis så känner jag också. Åh, vad skönt! Så, vi kan fortsätta att ha sex med varandra?”
”Ehm...nej, jag tror inte det och jag måste gå”, säger jag och reser mig ur soffan.
”Men, du kom ju precis hit!”, protesterar hon.
Jag svarar henne inte, utan går ut i hallen och sliter åt mig mina klädpåsar och min väska.
Så fort jag kommit in i hissen halar jag upp min telefon och slår Mias nummer.
”Mia, har du hunnit hem än? Josefina är inte rätt för mig, precis som du sa, men jag vet vem som är det. Kommer du tillbaka och hämtar mig?”
Jag får stå och vänta i drygt fem minuter, men det spelar ingen roll.
För jag vet vad jag vill nu, och jag har nog aldrig varit såhär säker i hela mitt liv.
Så fort jag hoppat in på passagerarsätet och smällt igen bildörren, drar jag Mia till mig och kysser henne länge.
Hon verkar ganska chockad, men besvarar kyssen genom att sticka in tungan i min mun.
Efter en halv minut ryggar hon tillbaka och studerar mig, slår sedan bort blicken.
”Linnea, vi kanske borde åka hem till mig och prata igenom det här.”
”Vad som helst bara jag får vara med dig”, svarar jag.
Tillbaka vid Mias köksbord, med en välbehövd cigg i handen.
Hon sitter mitt emot mig och halsar lite för fort ur en starkciderbruk.
”Snälla Mia, säg någonting!”, ber jag. ”Vill du att jag ska gå?”
”Nej, det är det sista jag vill”, säger hon och ställer äntligen ifrån sig cidern.
”Men säg någonting då!”
Den obeskrivligt vackra tjejen mitt emot mig ger ifrån sig en lätt suck och ser rakt in i mina ögon.
”Linnea... Åh, det känns så sjukt att säga det här! Men...alltså, jag är kär i dig.”
Jag blir ganska förvånad över hennes ord.
Jag har inte sett det hos Mia överhuvudtaget, men jag har väl inte direkt letat efter tecken.
”Vad är det som är fel, då? Jag vill ha dig, på alla sätt och vis.”
”Jo, men skulle det vara riktigt rätt? Jag är tio år äldre än du. Är det verkligen...du vet, etiskt?”
”Jag tror att det skulle vara oetiskt att låta bli. Det är alltid etiskt att följa sitt hjärta!”
Hon ser uppgivet på mig och rodnar, och utan att jag riktigt vet hur det går till sitter vi plötsligt mitt emot varandra på hennes säng.
Mias händer ligger i hennes knä och hon verkar väldigt osäker, men jag är alldeles desperat.
”Mia, rör vid mig för i helvete!”
Och i nästa sekund har jag henne över mig och hennes läppar mot mina.
Våra klädesplagg åker av ett efter ett, Mias händer hamnar mellan mina ben och hon fingerknullar mig med en självsäkerhet som jag aldrig har upplevt under sex förut, inte ens med killar.
Hennes bröst är så vackra och sköna mot mina handflator att hela jag ryser av lycka och upphetsning.
När Mia slickar mig jublar jag inombords, och jag håller på att bli fullständigt galen när hon tar på sig själv så att jag kan se det.
Mias fingrar är så sexiga mot hennes underliv, men det dröjer inte länge innan jag byter ut dom mot mina egna.
Hon slickar mig, jag fingerknullar henne och det förvånar mig hur otroligt skön hon är.
Vi kommer nästan samtidigt, hon bara ett fåtal sekunder efter mig.
När vi har legat och återhämtat oss en stund kryper hon upp till mig och kysser mina läppar.
Hon pressar sin nakna kropp mot min och jag bara njuter.
”Hjälp, vad lycklig jag är!”, säger hon och kysser mig igen. ”Du är ju en riktig liten puma.”
”Men jag tyckte att det var väldigt vackert.”
”Ja, det var alldeles, alldeles underbart.”
Hanna
Jag ser ner i golvet, pappa ber mig att se på honom.
”Snälla Hanna, gör inte såhär..”
”Vadå?”, nästan skriker jag.
”Du verkade inte lika hysterisk igår! Vad är det för fel på Jodelle och Sara?”
”Ingenting alls, det är det som skrämmer mig! Snälla, gå bara. Jag vill vara ifred.”
Pappa ger mig en sorgsen blick innan han lämnar mig ensam i gäststugan.
Jag slår händerna för ansiktet och suckar djupt.
Varför är jag så jävla sur och bitter?
Sara är perfekt för pappa, och Jodelle är en fin liten tioåring.
Så varför kan jag inte bara vara glad?
Nej, jag behöver verkligen ta och röka lite.
Jag rullar en spliff och sätter mig sedan på klippan precis nere vid vattnet bredvid stugan.
När ruset från gräset når min hjärna slappnar jag av lite och använder mig en lugnet för att fundera igenom hela grejen med pappa.
Precis när jag börjar känna att jag behöver prata igenom det med någon kommer Ylva klättrandes.
”Här sitter du.”, säger hon.
”Och här kommer du.”
Hon slår sig ner bredvid mig på klippan.
Hon är jättesnygg idag med korta, slitna jeansshorts och ett linne som når henne till strax innan naveln.
Sitt axellånga hår har hon satt upp med en tofs så att bara ett par slingor hänger fram.
Dom senaste dagarna i solen har verkligen satt lite färg på henne, men nu när hennes hy är lite mörkare kan man se små vita streck på hennes armar.
Jag förstår att det är ärr som framträder nu när solbrännan täcker resten av hennes kropp.
Antagligen måste hon ha skurit sig för några år sedan när sorgen efter hennes pappas död kom ikapp henne, det brukar ofta bli så.
Vissa av ärren är ganska breda, men har åtminstone bleknat.
Jag rör försiktigt vid ett av dom med fingret, och hon ser ner på sin arm.
”Hanna, hur mår du?”, frågar Ylva.
”Lite snurrigt. Jag vet inte varför jag är så negativ till pappas nya tjej, för egentligen är hon perfekt för honom..”
Jag plockar fram en spliff till som jag och Ylva delar på.
”Jag tror att det är rädsla..din mamma gifte sig med Lasse och det gick åt helvete. Nu ska din pappa gifta om sig och även om det är en bra tjej så är du osäker, och dessutom gick det ju så fort, eller hur? Du och Adam fick ju minst sagt minimalt med tid att förbereda er.”
Jag suckar och släcker spliffen mot klippan.
”Du har säkert rätt. Jag borde gå upp dit och..du vet..vara trevlig eller något.”
”Jag kan vara trevlig med dig.”, säger Ylva och tar min hand.
Jag reser mig upp och drar med mig Ylva.
Tillsammans går vi upp till stugan och på baksidan spelar pappa fotboll med Adam och Jodelle medan Lina bekantar sig närmre med Sara.
Jag och Ylva slår oss ner mittemot dom och Sara vänder blicken åt vårt håll.
”Hej tjejer.”, säger hon och ler.
Det tar emot lite, men jag ler tillbaka.
”Hej. Du..Sara..jag vill bara be om ursäkt för att jag varit så vresig. Det kom lite plötsligt, hela grejen..”
”Jag förstår det, Hanna. Det är inte lätt när ens föräldrar gifter om sig, tro mig, jag vet. Jag var själv ett skilsmässobarn. Sen gifte min mamma om sig. Så det är okej, Hanna.”
”Det är inte alls okej.”, säger jag, men känner mig lite lättare inombords. ”Jag ska skärpa mig.”
”Det blir bra”, säger Sara. ”Bröllopet imorgon kommer bli fint och jag lovar dig att din pappa är rätt för mig och jag rätt för honom.”
”Jag vet. Därför tog jag mitt envisa förnuft till fånga och gick upp hit.”
Ylva trycker min hand, jag vet att hon är stolt över mig.
”Det är så skönt att vi är vänner”, säger Sara. ”Jag älskar en man, och jag är säker på att jag även kommer att älska hans barn. Bara vi får lite tid, och det kommer vi få, eller hur?”
”Absolut”, svarar jag.
"Vi kan ju börja lära känna varandra när ni hjälper mig lite innan bröllopet. Ja, om ni vill alltså?”
”Ja..självklart.”
Inte för att det finns så mycket att ordna här ute i stugan eftersom bröllopet ska äga rum i en kyrka i stan och festen hos Sara, men det gör inte så mycket, för vi får i alla fall spendera en hel del tid med Sara och det behövs verkligen.
Tillsammans tittar vi en del bröllopstidningar för att kolla in olika frisyrer, för Sara har inte riktigt bestämt än hur hon ska ha sitt, men dom flesta i tidningarna skrattar vi mest åt och undrar varför i hela fridens namn andra velat ha sådana skrattretande håruppsättningar.
”Nej, ärligt talat tror jag att jag ska ha mitt utsläppt. Kanske lockar.”, säger Sara till slut och slår igen den sista tidningen.
”Det låter bra.”, säger Ylva. ”Enkelt men elegant.”
”Det har varit väldigt trevligt det här, tjejer, men nu måste jag verkligen göra lunch. Vi ses sen!”
Jag och Ylva sitter kvar i hammocken i trädgården.
”Hur känns det?”, frågar Ylva.
”Bättre.”, svarar jag ärligt. ”Hon är verkligen speciell.”
”Det är hon.”, håller Ylva med.
Jag fingrar lite på Ylvas knä och hon lägger huvudet mot mitt bröst.
”Jag vet att det kommer gå bra”, säger Ylva. ”Din pappa är lycklig och hon är en härlig tjej.”
”Jag vet, jag vet.”
Vi sitter kvar i trädgården tills pappa kommer förbi och säger att det är lunchdags.
Efter lunchen drar han med både mig och Ylva bort till garaget.
”Pappa, vad har du nu på lur?”, frågar jag nyfiket.
”Vänta här!”
Jag och Ylva står snällt kvar och väntar, och efter en stund hörs ljudet av någon som sparkar igång en motor.
”Vad fan?”, mumlar jag medan Pappa backar ut fordonet.
Han kliver sedan av det och ler.
”En fyrhjuling!”
”En fyrhjuling..?”, frågar jag försiktigt.
”Ja, du är ju min lilla bikerbrud, så jag tänkte att du kanske skulle vara intresserad av att köra en sväng?”
”Seriöst? Får jag det?”
”Japp, go ahead!”
Glenn kastar åt oss varsin hjälm.
”Ha kul nu, tjejer!”
”Awsome!”
Innan vi drar måste jag hämta en filt och mitt ciggpaket. Paketet som innehåller tre sköna spliffar.
Jag springer sedan snabbt tillbaka och gränslar fyrhjulingen och strax efteråt har jag Ylvas armar om min midja.
Med ett leende på läpparna sparkar jag igång motorn och backar tills jag kan svänga vänster ner på vägen .
”Where to go?”, frågar jag Ylva.
”Någonstans där vi bara kan lägga oss i gräset, ta oss en joint och bara slappa.”
”Okej, då kör vi ner till sjön.”
Med Ylvas armar om min midja och med fartvinden i mitt hår kan jag inte förneka att jag känner mig lycklig.
Det tar inte lång tid innan vi börjar närma oss sjön och jag parkerar på en gräsplätt.
Jag kliver av fyrhjulingen och tar av mig hjälmen, ser att Ylva gör detsamma.
Filten hon hade i handen kastar hon till mig och rusar sedan bort mot vattnet.
Hennes kläder åker i en rasande fart, hon är i vattnet redan innan jag ens hunnit lägga ner filten på gräset.
”Älskling! Hoppa i!”
Jag är inte sen att lyda och snart möts våra nakna, våta kroppar i det blåa vattnet.
”Hej där”, säger jag och försöker låta sensuell.
Hon kysser mig hårt och upphetsningen stiger i nig.
Målmedvetet rör jag lätt vid hennes nakna, rakade könsorgan.
”Vill du?”, frågar jag henne.
”Hell yeah!”. får jag som svar.
Så, under vattnet, fingerknullar jag Ylva tills hon tar ett krampaktigt tag om min arm och så gott som skriker rätt ut.
”Herrejävlar, kan inte..prata..”
Vi simmar in till kanten och kastar oss filten vi hade med oss.
Så, här ligger två nakna, blöta tjejer och så fort jag blivit torr om händerna tänder jag en spliff.
Ylva är inte sen på att haka på, så vi delar på den.
När den är nedbrunnen lägger i oss ned bredvid varandra, Ylva på rygg och jag på sidan.
Hon är så vacker, min tjej, där hon ligger naken i solen.
Tänk att hon faktiskt är min efter alla dessa år…
Jag tar ett sista bloss på min cigarett och slänger ut den genom fönstret när jag hör ytterdörren slå igen.
Antagligen är det Adam, så jag ruskar liv i den sovande tjejen bredvid mig och säger åt henne att klä på sig.
Jag och Adam har huset för oss själva hela helgen och gårdagens festande slår emot mig som en våg av bakrus.
När tjejen, som jag har en misstanke om att jag legat med, klätt på sig går vi ner för trappan och jag skickar hem henne.
När hon gått går jag och knackar på hos Adam.
Han öppnar dörren och flinar åt mig.
”Hej Hanna, hur är det idag? Bakis?”
Jag blänger på honom och ser över hans axel.
På hans säng sitter Ylva.
Mitt hjärta hoppar över ett slag när jag ser på henne, våra blickar möts.
”Hej”, säger jag och försöker låta så avslappnad som möjligt.
”Tja.”
”Vad gör ni?”
”Vi lirar tv-spel, ska du va med?”
Jag nickar och följer med Adam in, sätter mig på sängen bredvid Ylva.
Hon och Adam återupptar spelet, jag sitter tyst och tittar på när dom slaktar zombies.
Jag kan inte låta bli att känna mig lite obekväm med Ylva så tätt intill, varje gång hon rör sig kan jag känna doften av hennes parfym.
Men varken hon eller Adam verkar märka något, så jag fortsätter stirra på tv-skärmen.
Efter drygt en halvtimme lägger dom ifrån sig kontrollerna och Adam ser på klockan.
”Fan!”, utbrister han. ”Jag skulle träffat Josef för en kvart sen!”
”Bäst du drar då.”, hör jag mig själv säga.
”Ylva, förlåt men det är viktigt. Klarar du dig?”
”Klart jag gör”, svarar hon och himlar med ögonen. ”Jag kan passa på att spendera lite tid med din kära syster.”
Jag vrider på huvudet, ser på henne.
Sa hon precis vad jag tror att hon sa? Vill hon spendera tid med mig?
”Fan vad bra! Men du, jag hör av mig sen då. Tjarå!”
Adam ger henne en kram och försvinner ut genom dörren till sitt sovrum.
Kvar sitter jag med ett bultande hjärta.
”Jaha..”, säger Ylva sakta. ”Du har ingen film eller något vi kan se?”
”Eh..jo, visst.”
Vi går ner till vardagsrummet och kommer överens om att vi ska se på F ight Club.
Ylva kryper upp i soffan bredvid mig och sitter så nära att jag får extremt svårt att låta bli att kyssa henne.
Hennes knä vilar mot mitt lår och halvvägs in i filmen håller jag på att gå upp i atomer.
Jag kan inte avgöra om det beror på upphetsning eller något annat.
När eftertexterna till slut rullar på skärmen säger Ylva att hon måste gå och jag känner besvikelsen växa i mig.
Jag vill ha henne kvar hos mig, kanske föralltid.
Vi kramas hejdå i hallen och jag ser Ylva försvinna ut genom dörren.
Förvirrad går jag upp till mitt rum och tänder en cigg.
Inuti mig bubblar det våldsamt och jag tar fram min mobil, letar upp Jennies nummer i kontaktlistan.
Hon svarar efter fyra signaler.
”Hanna! Fan, det var ett tag sen!.”
”Mm. Lust att ses? I miss you, foxy girl.”
”Jag kan komma förbi en stund. Jag har saknat dig med, din sexiga jävel.”
Vi bestämmer att hon ska komma förbi och jag suckar lättat.
När jag är frustrerad kan jag alltid ringa Jennie och vara säker på att hon kommer över och knullar frustrationen ur mig.
Men egentligen vill jag bara ha Ylva.
|
|
|
|
