I en annan av världar part 11 |
Linnea
När tonerna från min ringsignal når mina öron vaknar jag långsamt.
Till min stora förvåning ligger mobilen på golvet nedanför sängen, jag sträcker mig efter den och svarar.
”Hallå?”, säger jag sömndrucket.
”Linnea? Hej, det är Josefina.”
”Åh, hej.”
Jag ler för mig själv när jag minns hennes vackra ansikte, snygga kropp och fria sätt att vara.
”Du väckte mig, haha.”
”Oj, förlåt! Klockan är halv ett så jag tänkte att det var okej att ringa nu.”
”Det är ingen fara, nu är jag ju vaken.”
Plötsligt kommer jag på att jag är hemma hos Josef och att han ligger bredvid mig och stensover.
Jag gör en grimas och önskar att jag aldrig hade följt med honom hem.
”Vill du ses?”, frågar Josefina. ”Jag saknar dig redan...”
Vi bestämmer att vi ska träffas på Kungstorget om en timma, och när vi har lagt på smyger jag mig upp ur sängen.
Jag letar reda på mina kläder, går in i badrummet och klär på mig.
Det är en sliten Linnea med tovigt blont hår och mörka ringar under ögonen som tittar tillbaka på mig i spegeln.
Ingen vacker syn direkt, ingenting som jag vill att Josefina ska se.
Men det visar sig att Josef faktiskt äger en hårborste trots att han knappast behöver den till sitt rakade huvud.
När jag har rett ut tovorna i mitt fortfarande långa, och enligt Mia alldeles för hetero, blonda hårsvall ser jag ändå rätt okej ut.
Tyvärr har inte Josef något smink, men det hade väl varit lite väl märkligt, så jag får nöja mig med att tvätta bort dom mörka ringarna under mina ögon.
Josef sitter vid sin dator när jag kommer ut ur badrummet.
Jag stannar i dörröppningen till rummet och lutar huvudet mot dörrkarmen, vi ser på varandra.
”Hej”, säger han och sträcker på sig, gäspar ljudligt.
”Jag ska ner till stan om en halvtimma.”
”Ska jag köra dig?”, frågar han.
”Det skulle vara schysst.”
Jag går bort till soffan och sätter mig ner, tar en cigg ur Josefs Pall Mall-paket som ligger på bordet.
”Vad fin du är”, säger Josef när jag tänder cigaretten.
”Cut the crap, Josef. Du behöver inte hålla på och charma mig för det har du ingenting för. Jag uppskattar att du är snäll mot mig, men det är allt.”
”Det verkade vara lite mer än uppskattning du visade för mig i natt, men du snackar verkligen som en riktig flata.”
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Plötsligt sköljer en våg av dåligt samvete över mig eftersom att jag kanske gav Josef falska förhoppningar genom att ha sex med honom, men jag var inte riktigt medveten om att det hände.
Och jag tycker inte direkt illa om honom nu när jag har sett en annan sida av honom.
”Jag vet inte riktigt vad jag är, okej? Men just nu vill jag bara träffa Josefina.”
”Oh, ny brud på gång redan? Jag trodde att det skulle ta ett tag med tanke på hur du mådde igår.”
”Tänk såhär istället: just eftersom att jag mådde så skitdåligt igår kanske det är bra om jag träffar någon ny så fort som möjligt.”
”Du kan ha en poäng”, säger han och reser sig upp. ”Lite frukost-lunch?”
Tjejen som sitter på Kungstorgets staty i tajt, svart linne och gråa baggyjeans ler mot mig när jag hoppar ur Josefs bil.
Solen lyser på henne och hon glittrar framför mina ögon.
Josefina reser sig upp och går fram till mig, ger mig en puss på kinden.
”Hej snygging! Säg inte att det där var din hemliga pojkvän.”
”Inte en chans, han är bara en kompis. Eller inte ens det.”
Hon ser lite forskande på mig, men verkar märka att jag helst vill lämna ämnet.
”Okej, skit i det. Ska vi ta en kaffe?”
Vi sätter oss mitt emot varandra på Rådhuscafeéts uteservering med varsin kaffekopp och tänder varsin cigg.
Hon röker den på ett ganska elegant vis och jag studerar hennes snygga, tunna läderarmband.
Jag är ganska så nyfiken på den här lättsamma, lite mystiska tjejen.
”Hur gammal är du nu igen?”, frågar jag och känner mig lite dum som faktiskt inte minns.
”Jag blir nitton i augusti”, svarar hon enkelt. ”Alltså är jag ett år äldre än dig.”
Plötsligt känner jag mig ganska liten och osäker.
Tänk om hon tror att jag inte har någon erfarenhet av någonting alls?
”Åh, hjälp, jag avundas dig, Linnea. Det här har varit ett så händelserikt år för mig, du har mycket framför dig. Och jag skulle gärna vilja vara en del av det.”
”Är det inte lite för tidigt att prata om sådant?”, påpekar jag, men jag ler.
”Nej, det tycker jag inte. Så mycket som jag har tänkt på dig sedan igår kväll har jag nog inte tänkt på någon sedan jag gick på högstadiet.”
Hon lägger sin hand på min och smeker den lätt med fingertopparna.
”Och vad har du tänkt då, när du har tänkt på mig?”
”Att du verkligen tilltalar mig. Och så har jag tänkt på hur gärna jag vill kyssa dina läppar.”
Jag känner hur jag rodnar, men jag släpper henne inte med blicken.
Vill inte missa en sekund med henne.
”Jag har tänkt på dig också, Josefina.”
Vi dricker upp vårt kaffe, hon håller kvar sin hand ovanpå min.
Och när vi bestämmer oss för att gå tar hon min hand och flätar fingrarna.
Vi går ner för Kungsgatan i sommarsolen och jag kan inte sluta le.
”Hänger du med hem till mig?”, frågar Josefina när vi har kommit ner till Kampenhof.
”Gärna. Var bor du?”
”På Tureborg. Morsan jobbar i Köpenhamn hela sommaren så jag har lägenheten för mig själv.”
Så vi hoppar på femmans buss och tio minuter senare låser hon upp dörren till en lägenhet på fjärde våningen på Tureborgsvägen fem.
Det är en väldigt mysig lägenhet, det syns och känns redan när vi kommer in i hallen.
”Morsan älskar inredning, men egentligen är hon servitris”, säger Josefina som om hon hade kunnat läsa mina tankar.
Hon leder mig in i ett ganska stort sovrum mitt emot hallen.
På ena väggen hänger en stor regnbågsfärgad flagga som jag tror har något med Pridefestivalen att göra.
Josefina lägger in en skiva i sin stereo och Lars Winnerbäcks Kom fyller rummet.
”Åh, Winnerbäck är en av mina absoluta favoriter”, säger jag imponerat.
”Ja, han är grymt duktig”, säger hon och drar mig intill sig.
Jag känner hennes ena hand mot min rygg och den andra mot min hals.
Mitt hjärta skenar i bröstet, hon är så otroligt vacker och så spännande att jag håller på att gå upp i atomer.
”Är det okej om jag kysser dig nu, Linnea?”
Hennes läppar är svala mot mina och mycket mjukare än jag föreställt mig.
Josefina är som en magnet, jag hade inte kunnat slita mig ifrån henne även om jag hade velat.
Men tillslut släpper hon mig och jag slår upp ögonen igen.
Vi står där en stund utan att säga någonting, utan att slita blicken ifrån varandra.
”Är jag väldigt dålig på att kyssas, eller något?”, frågar jag.
”Nej”, svarar hon lugnt. ”Tvärtom.”
Jag ler och kysser henne igen, mina händer letar sig innanför hennes linne.
Hon har en löst sittande sportbh och det är inte särskilt svårt för mig att sticka in händerna även under den.
Hennes bröst är ganska stora och fasta, jag biter mig i läppen när bröstvårtorna styvnar under mina handflator.
”Linnea...”, viskar hon och stönar till. ”Stopp. Har du ätit?”
”En pan pizza, men det är nästan två timmar sedan”, svarar jag. ”Varför undrar du det, sexy lady?”
”Jag har underbar pastasallad i kylen och är helt utsvulten.”
Jag suckar och släpper henne.
”Okej, vi kan äta din underbara pastasallad”, säger jag och ler.
”Jag vet att det kanske inte verkar så, men Josefina kan vara jävligt old fashion”, säger Mia och sprejar vatten i mitt långa hår, kammar igenom det.
”Men det är inte det jag är ute efter”, säger jag upprört.
Mia tar fram en sax och beordrar mig att hoppa upp på köksbordet.
Jag gör som hon säger, men fortsätter att beklaga mig över dagens upplevelser.
”Jag trodde verkligen att jag skulle få till det, men allt vi gjorde var att hångla och äta pastasallad!”
”Och det är väl hur mysigt som helst”, säger Mia. ”Hon är intresserad av dig, Linnea. Jag skulle tro att hon bara vill känna lite hur det känns innan hon hoppar i säng med dig. Lugna dig, för guds skull.”
”Men jag är kåt, Mia, fattar du?”
”Hur kåt du än är får du faktiskt sitta still nu, annars kan jag inte göra det här.”
”Okej, klipp mitt hår”, säger jag bestämt och tar ett djupt andetag. ”Ge mig en riktig flatfrisyr!”
Hon tar en slinga av mitt blonda hår och placerar saxen några centimeter nedanför mitt öra.
”Inte för kort bara!”
”Lita på mig, okej? Jag har klippt hår förr.”
Jag sitter och blundar ända till Mia lägger ifrån sig saxen, springer och hämtar mousse och en hårtork.
Först när hon har stylat mitt hår och ser väldigt nöjd ut får jag gå och titta i spegeln.
Ett chockat leende sprider sig på mina läppar så fort jag får se min nya frisyr i Mias hallspegel.
”Vad tycker du?”, frågar Mia.
”Det är ju skitsnyggt! Tack!”
Jag slår armarna om min vän, känner hennes ljuvliga doft av skogsviol och hennes mjuka tröja mot min kind.
Plötsligt öppnas ytterdörren och någon kliver in i hallen.
”Rosie!”, utbrister jag och Mia med en mun.
Hon slänger tre stora väskor på hallmattan, och både hennes rörelser och ansiktsuttryck säger att hon är på ganska dåligt humör.
”Är du redan tillbaka? Vad hände med Danmark?”
”Mamma och pappa har sänkt min kreditkortsgräns! Så jag hade helt enkelt inte råd att stanna längre...”
”Var den speciellt hög från början, då?”, frågar Mia och ger sin syster en kram.
”Jag hade femtontusen i månaden och nu har jag bara tio.”
”Bara!? Rosie, jag tjänar fjortontusen i månaden, före skatt!”
”Precis, hur ska vi klara oss nu?”
”Jag är säker på att det kommer att gå ganska bra”, säger jag så uppmuntrande jag kan.
Rosie tar av sig sin mörkblå kappa och ser förvirrat på mig.
”Känner jag dig?”
”Rosie, det är ju Linnea”, säger Mia och fnissar till lite, drar fingrarna genom mitt axellånga, uppklippta hår.
”Åh, nu ser jag ju... Cool frisyr!”
”Det är jag som har klippt henne”, säger Mia nöjt.
Rosie kliver ur sina högklackade sandaler och tränger sig förbi oss in i köket.
Hon sätter sig vid köksbordet och tänder en cigarett.
Mia skyndar efter och ställer upp köksfönstret på vid gavel, sedan hämtar hon dammsugaren och två minuter senare är allt mitt långa hår avlägsnat från köksgolvet.
När jag kommer hem senare på kvällen har pappa grillat entrecote och gjort sin egna potatissallad som han vet att jag älskar.
Egentligen är jag inte speciellt hungrig, det är bara fyra timmar sedan jag åt pastasallad hos Josefina och vi drack milkshake innan jag lämnade Mia och Rosies lägenhet.
Men jag äter ändå med stor aptit, och både mamma och pappa kan se att jag är glad idag.
”Är Ylva förväntansfull inför konserten, eller?”, frågar pappa när alla har ätit färdigt och maten är helt slut.
Jag väntar på att mamma och Joakim ska lämna uteplatsen och gå in i huset innan jag svarar.
”Mjo...”, mumlar jag och tänder en cigg. ”Eller, alltså... Vi har bråkat.”
Stefan rynkar pannan och ser konfunderat på mig.
”Du och Ylva har väl aldrig bråkat?”
”Jo, eller, alltså... Det är så jävla komplicerat!”
”Prata med mig, gumman. Jag har ju förstått att ni inte har setts på ett tag, men jag har inte velat fråga.”
Jag ger ifrån mig en djup suck och studerar min pappas mörka skäggstubb.
Jag har alltid haft en bättre relation med honom än vad jag haft med min mamma.
Hon har alltid varit så upptagen med jobbet, men pappa var måttligt framgångsrik frilansjournalist i många år och då pratade vi om precis allt med varandra.
Nu jobbar han på Göteborgsposten och har inte riktigt lika mycket tid åt mig och Joakim, men fortfarande mer än mamma som är personalchef på Volvo.
”Du får lova att inte flippa nu”, varnar jag pappa innan jag börjar berätta. ”Det började väl egentligen precis när sommarlovet började. Jag blev ihop med Adam, han ville att vi skulle ta lite avstånd från Ylva för att fokusera på varandra. Men hon bröt ihop, och några dagar senare berättar hon att hon är kär i mig och har varit det en längre tid.”
”Oj... Hm, så därför blev ni ovänner?”
”Inte precis. Vi blev faktiskt ihop och jag gjorde slut med Adam, men det kändes inte riktigt rätt. Jag tror att jag lurade mig själv. Så var vi på fest hos Adam och en jävla brud där förförde mig, vilket jag i och för sig är ganska tacksam för eftersom att jag har blivit jättebra vän med hennes storasyster. Men då bråkade jag och Ylva om det och gjorde slut med varandra, hon blev tillsammans med Adams lillasyster och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till...”
Mamma kommer ut och ger mig och pappa varsin kaffekopp, frågar om någon av oss vill ha en drink.
Jag säger att jag gärna tar den största hon kan fixa, hon skrattar till lite och säger att hon kan fixa något tropiskt.
”Wow, jag hade verkligen inte kunnat föreställa mig att du var lesbisk, Linnea”, säger Stefan, men låter ändå ganska glad.
”Jag vet inte vad jag är, pappa. Märkligt nog hade jag sex med Adams bästa kompis igår, vilket jag i och för sig aldrig hade haft om jag varit nykter. Och nu är jag på g med en tjej som heter Josefina.”
”Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Du verkar ha många bollar i luften just nu. Men du och Ylva är alltså inte vänner längre?”
”Nej”, säger jag och blossar på min cigarett. ”Och det känns så...jävla tomt.”
”Jag förstår det”, säger Stefan samtidigt som mamma återvänder ut och ger oss varsin limegrön drink med citronskivor i.
”Vad är det du förstår, älskling?”, frågar hon nyfiket.
”Det är hemligt, min lilla sockertopp.”
”Jaha, då får väl den lilla sockertoppen ta hand om disken, då”, säger mamma och går in i huset igen.
Jag fimpar min cigarett i askfatet, som egentligen är en helt vanlig upp och nervänd kruka i minsta storlek, och smuttar lite på min drink.
Den smakar lime och passionsfrukt, jag tar flera stora klunkar.
”Tror du att ni kommer att kunna lösa det, eller...?”, frågar Stefan och tar ifrån mig glaset, ställer ner det på bordet.
”Det ser väldigt mörkt ut just nu. Hon vill inte ens prata med mig, eftersom att allt är mitt fel, och Hanna är väl mycket mer intressant än vad jag någonsin kommer att kunna bli...”
”Jag tycker att du är väldigt intressant. Men...jag funderar lite på konserten, det är ju inte ens en vecka kvar. Tror du att det finns någon annan du kan ta med dig?”
”Jag kan nog fråga Josefina, hon verkar gilla honom.”
Ylva
Hanna väcker mig strax efter tio nästa dag genom att överösa mig med kyssar.
”Upp och hoppa, babe! Vi ska ut och tälta!”
”Coolt, jag har aldrig tältat!”, säger jag och drar på mig ett av Hannas linnen, ett med Joan Jett-tryck på.
”Skojar du? Vi tältade jämt förr när vi var här uppe, det är rätt mysigt.”
”Jag skojar inte.”, säger jag. ”Pappa var mer av en naturmänniska än mamma, och efter att han dog..tja, mamma är ingen tält-människa direkt och jag var för ung för att ha hunnit följa med pappa ut..”
Hanna rycker till.
”Jag hade glömt..jag tänkte inte på..förlåt, vad okänslig jag känner mig nu.”
”Sch. Det gör inget.”
Hon ser skamsen ut, men jag ställer mig upp och kramar om henne hårt.
”Det ska bli jättekul och jag är inte ledsen, så se inte så skyldig ut.”, säger jag ömt.
”Nej, jag ska inte. Vi packar lite istället, det kan bli kallt på nätterna.”
Jag kastar en blick på Hanna, hennes rörelser är häftiga och ryckiga.
”Hanna, se mig i ögonen.”
Hon tvekar en stund, men möter till slut min blick.
Som jag trodde visar hennes pupiller att hon är kraftigt påverkad, och helt klart inte av röka.
”Du har snortat, eller hur?”
”Ja. Men snälla, bli inte arg..”
”Jag är inte arg. Du skulle märka om jag vore arg. Däremot är jag lite irriterad över att du inte erbjöd mig.”
”Vad menar du?”
”Jag kanske också vill ha.”, säger jag och pillar lite på ett fransigt hål i mina jeans.
”Seriöst?”
”Seriöst.”
”Uhm, eh..ja, okej. Du får..hm, vänta lite.”
Hon plockar fram påsen och vänder sig bort från mig, börjar greja med något på skrivbordet.
Efter en stund vänder hon sig om och räcker mig en fickspegel och ett avklippt sugrör.
”Jag antar att du vet vad du ska göra?”
Jag nickar sakta och sätter sugröret mot den vita linan på fickspegeln.
En kort sekund tvekar jag, men drar sedan i mig hela linan.
Det kittlar i näsan och Hanna säger åt mig att jag absolut inte får lov att nysa.
Jag slår handen för ansiktet och sitter så ett tag, motstår impulsen att få slut på kliandet.
Men till slut försvinner det och jag tar bort handen.
”Vad kommer hända nu?”, frågar jag och känner mig lite dum.
”Du kommer bli..uh..pigg.”
Jag skrattar och känner hur det börjar snurra lite i huvudet.
”Kyss mig.”, säger jag och Hanna drar mig tätt intill, pressar sina mjuka läppar mot mina.
Det känns lite annorlunda att kyssa någon i den obekanta dimman jag befinner mig i för tillfället.
”Nu måste vi skynda oss lite, pappa och dom andra väntar vid stugan”
”Kommer dom märka på mig att jag är helt borta?”
”Vi säger att du är nyvaken i sådana fall.”
”Pigg och nyvaken”, skrattar jag. ”Lite ovanligt.”
”Nej, det kallas övertrötthet.”, säger Hanna roat och tar min hand.
Vi möter upp dom andra vid stugan och Glenn ger oss varsin ryggsäck.
”Nu ska vi ut och gå, ungar.”
”Så vi ska inte tälta i trädgården?”, skojar jag.
”You wish!”, svarar Adam och puffar till mig i sidan.
Vi börjar gå efter en stund, följer en stig vi inte gått förut.
Skogen är otroligt vacker i förmiddagssolen, den letar sig in mellan lövverket ovanför oss.
Vi går i drygt 45 minuter innan Glenn, Lina och Adam, som gått ett par hundra meter framför mig och Hanna, stannar.
När jag och Hanna kommer över den lilla kullen öppnar sig skogen och framför oss ligger det en gigantisk äng.
”Hjälp, titta vid fint”, säger jag och skyndar på stegen lite.
Hanna springer ikapp mig och så fort jag ställt ner ryggsäcken puttar hon ner mig i det ankelhöga gräset och lägger sig ovanpå mig.
”Ja.”, säger hon och ser mig rätt i ögonen. ”Utsikten är väldigt fin.”
Jag förstår att hon syftar på mig och jag skrattar.
”Tok!”, svarar jag och kysser henne.
Jag skulle kunnat ligga kvar i gräset med Hanna hela dagen, men efter en stund ropar Glenn på oss.
”Tjejer, det är lunch!”
Vi gör dom andra sällskap och finner att dom dukat upp en riktig picknick på en klassiskt rödvitrutig filt.
Jag plockar upp en kycklingmacka inslagen i folie, men inser att jag inte är så hungrig.
Hanna verkar känna likadant, för hon petar bara i sin sallad.
Vanligtvis brukar jag vara utsvulten vid lunchtid, men nu kan jag helt enkelt inte få ner en bit.
Hanna böjer sig fram för att viska något i mitt öra.
”Se inte så förvirrad ut. Amfetamin tar bort aptiten helt.”
Jag nickar och slår in min macka i folie igen.
”Är ni inte hungriga?”, frågar Glenn. ”Långpromenader brukar få fart på aptiten.”
”Kanske senare.”, säger jag och ler.
”Det hoppas jag verkligen, för ikväll blir det grillning.”
Medan dom andra äter upp sin lunch sätter jag och Hanna upp vårt tält och blåser upp luftmadrassen vi ska sova på.
Vi hinner precis få upp allt innan Lina kommer gåendes med ett slagträ.
”Vi tänkte spela brännboll. Är ni med?”
Hon ler med hela ansiktet, skulle nog inte kunna säga nej ens om jag ville när hon ser så glad ut.
Dessutom känner jag mig sprängfylld med energi, så jag drar upp Hanna från marken och nickar.
”Visst.”
”Vi ser till att hamna i samma lag”, säger Hanna och ser lite slug ut. ”Jag känner för att springa, om du förstår vad jag menar.”
Vi hamnar i samma lag som Lina, för killarna tyckte att det vore kul med killarna mot tjejerna.
Killarna är väl, under spelets gång, bäst, men det visar sig att Lina är riktigt duktig med slagträet, och jag och Hanna springer som galningar.
Till slut vinner vi, trots killarnas skicklighet.
Lina tycker att vi ska ta en öl och fira, och killarna har inget emot att ta en heller.
Till och med Hanna får en.
Resten av för o0ch eftermiddagen spenderar Lina och Adam på varsin handduk i gräset medan jag och Hanna kryper in i tältet och umgås där.
Vid sju tänder Glenn grillen.
”Hur många korvar ska ni ha?”, frågar han och slänger på ett par på grillen.
Jag tar två, men Adam och Glenn verkar utsvultna, för dom trycker i sig fem var.
Efteråt suckar Adam och tar sig för magen.
Lina böjer sig fram och kysser hans kind.
”Min lilla tjockis”, säger hon.
”Jag är då rakt ingen tjockis”, svarar han och brottar omkull henne. ”Jag är din vältränade snygging.”
Dom kysser varandra en lång stund, Glenn är finkänslig nog att gå bort till sitt tält för att hämta marshmallows.
När han återvänder sitter Adam och Lina snällt bredvid varandra, jag och Hanna har letat upp passande pinnar.
Jag älskar verkligen att grilla marshmallows, dom är så fruktansvärt goda efter att man värmt på dom en stund.
Medan solen går ner dricker vi ett par öl till och myser vid den falnande elden.
|
|
|
|
