När ska livet ta en ny vändning? Del 13 |
Tidigare samma dag:
Zack var snäll nog att skjutsa hem mig och Linnea från Fort Pinta stranden. Han och Daisy pratade på i framsättet om dagen på stranden, även Emmas utbrott kom på tal. Jag mådde illa av bara tanken.
Linnea och jag satt helt tyst bak i bilen och tittade ut genom varsitt fönster och såg på hur landskapen for förbi. Ingen av oss hade sagt så mycket till varandra efter händelsen. Linnea skämdes fortfarande för att hon öppnat munnen i Emmas närhet. Men det var inte hennes fel, felet var mitt, jag anförtrodde mig till Linnea och som lovat att inte säga något. Alla kan göra fel, men det här var ett rejält snedsteg.
Jag dolde mitt ansikte med handen.
"Är allt som det ska?" Zack hade tittat in i backspegeln och sett mig.
"Ja, allt är bra!" Svarade jag honom kort och fortsatte titta ut genom fönstret. Zack tittade på Daisy som rykte på axlarna åt honom till svar.
"Tack för att du kör hem oss, trots att det blir en omväg för er!" Tackade Linnea honom.
"Ingen orsak, annars har ni fått gått hem." Skrattade han och svängde bilen och vi körde förbi Barneys Silo.
Linnea log och fortsatte sen titta ut genom fönstret, utan att ens titta på mig. Jag suckade inombords. Jag måste prata med Emma om det här, nu får det vara slut på hemligheterna!
Vi tackade Zack och Daisy för skjutsen och vinkade av dom när dom körde ut från Vingården. Jag bodde egentligen nere i Silverglade Byn men jag följde med Linnea till hennes rum för att byta om till mer bekvämare kläder.
Detta var sista natten för hästarna att gå ute för snart skulle det bli kallt igen och då skulle hästarna få stå inne i deras boxar.
"Jag är så ledsen" hörde jag Linnea viska när vi bytte om till rena ridkläder.
"Det är lugnt, alla kan göra fel ibland." Svarade jag henne och drog på mig en tröja.
"Det är där inget litet fel." Mumlade hon och drog på sig sina rid boots.
Det hade hon rätt i, det var ett rejält felsteg. Jag suckade och satte mig ner bredvid henne.
"Det skulle på något sätt ha kommit ut i alla fall. Även om vi hållit det hemligt i flera veckor eller 1 år skulle det ha tärt på Emma ändå." Uppmuntrade jag henne och log. Hon log tillbaka och lutade sitt huvud mot min axel.
"Jag är glad att jag har er som mina bästa vänner." Log hon. "Kom! Nu letar vi reda på Emma så vi kan reda ut det här!" Hon hoppade upp från sängen och drog med mig ut genom dörren.
Ute på gården så såg allt så fridfullt ut, elever som lekte kubb och satt ner på höbalarna och skrattade.
Alla eleverna njöt av den sista värmen och med god min.
"Akta er!" Ropade någon elev och eleverna som spelat kubb hade fått kastat sig åt sidan då en svart arab sprang in på gården i ful galopp med ett grimskaft hängandes löst i grimman.
"Sasha?" Sa både jag och Linnea samtidigt. Sasha kastade sig fram på gården i full galopp och undvek alla som försökte ta tag i henne.
"Linnea, hämta Kirk, NU!" Ropade jag efter Linnea som skyndat sig ner till arabhagen. Det kändes som evigheter innan Linnea kom tillbaka med Kirk, men mycket snart kom hon ridandes upp för backen, barbacka, och red efter Sasha som försökte undvika dom.
Linnea sträckte sig efter det dinglande grimskaftet och efter mycket om och men fick hon äntligen tag på den. Hon stannade Kirk som saktade in automatiskt. Sasha saktade in och studsade sen på tårna bredvid Linnea och Kirk tills dom kom in på gården. Eleverna hade flockas runt den svarta skönheten som hade räddsla i sina ögon.
"Vad har tagit åt henne?" Undrade Linnea och hoppade av Kirk.
"Jag vet inte, Sasha har inte varit så här hoppig sen hon kom." Svarade jag och klappade det svarta stoet över halsen. Hon var alldeles svettig och blöt. "Det är ingen som sett Emma?" Undrade jag och kollade på eleverna som flockade runt det hetsiga svarta stoet. Alla skakade på deras huvuden.
Jag tittade över ryggen på henne, jag kunde se att Emma suttit på henne. Jag tog tag i grimskaftet från Linnea och lede in Sasha i stallet och in i en box. "Du!" Jag plockade på mig en elev som jag visste red bra. "Ta hand om Sasha, jag och Linnea så rida och leta efter Emma." Hon nickade och skyndade sig in till Sasha med ett svettäcke.
Jag gjorde som Linnea och drog på Lion enbart hans grimma och grimskaft så red vi åt varsina håll. Linnea fick rida åt Gamla Silvergladevägen och ner till stranden medan jag red åt det motsatta hållet, ner mot Ridhuset.
Jag tittade noga efter spåren efter Sasha för att se vart dom tagit vägen.
Spåren lede till vadning stället och vidare på stranden där. Jag smackade igång Wildlion och vi galopperade efter spåren längst med stranden. Telefonen i fickan vibrerade och jag plockade slarvigt upp den.
"Dom har inte ridit hit!" Hörde jag Linnea säga.
"Rid tillbaka och kom bakom ridhuset över vadning stället. Jag har hittat spår här på stranden." Jag la på luren och stannade Lion då jag såg spår av strid på sandstranden. Jag hoppade av honom och skyndade mig fram till spåren och kollade runt efter ledtrådar. Men inget tycktes vilja komma fram. Vart började spåren? För Sashas hovspår fanns inte med. Bara spår från Emmas skor och...
Jag böjde mig fram och tog en bild på ett av spåren. Ett av fotspåren såg ut att komma från en klacksko? Och sen fotspår efter stora fötter. Med darriga händer tog jag bilder på sandstranden från mobilen. När jag vände mig om för att fotografera spåren efter en striden, så upptäckte jag något blått bakom mig. Jag satte mig ner på huk och tittade på det utan att röra det.
Rotade igenom mina fickor efter något att lägga ner det i, men det enda jag till slut hittade var en penna. Jag bröt den mitt itu och kastade bort delarna från insidan och försökte få ner den blå sanden i pennan och höll igen den med tummen. Det är inte så mycket att gå på, men jag visste exakt vem som skulle kunna hjälpa mig. Jag steg upp på Wildlion igen och satte av i galopp för att möta upp Linnea.
Hon hade precis kommit över vadning stället och mötte mig.
"Kom, vi måste upp på Vingården igen! Emma har blivit bortrövad!"
"Va?" Utbrast hon och vände runt på Kirk och red efter mig och tillbaka på Vingården.
Väl där uppe så hade alla elever blivit oroliga och dom med hade börjat sadla och tränsa deras hästar för att bege sig ut för att leta reda efter Emma.
"Ni alla kan stanna här, det kommer vara förgäves för er att leta reda efter Emma, hon finns inte någonstans!" Ropade jag ut på hela Vingården. Alla slutade med att sadla och tränsa deras hästar och vände sig om mot mig. "Jag ska rida till Valedale och prata med Elisabeth och Avalon. Jag har hittat ett spår som dom bör kolla på!"
"Vad ska jag göra då?" Undrade Linnea. Jag tittade ner på henne och bet mig i läppen.
"Ta hand om alla, ha allt under kontroll, se till att återgå till den normala vardagen. Finns där när jag måste ha någon att ringa! För guds skull gör inget! Snälla!" Bad jag henne.
Jag kunde se hur jag gjorde henne ledsen, men hon nickade och började röra på sig in i stallet. Jag sparkade hällarna i Wildlion och vi satte av i galopp till Valedale.
Det kändes som om det dröja evigheter innan vi kom fram till Valedale. Lion sprang så fort han kunde och hade nog aldrig fått sprungit så här fort förut. Jag red fort förbi Valedale stallet utan att så mycket kolla efter om det var elever ute på gården. Jag hade bara sikte på en sak och det var att komma till Elisabeth och Avalon. Det var släkt i huset hos Elisabeth så jag styrde Lion direkt mot Avalons hus.
Jag sparkade i hälarna på Lion som sprang ännu fortare och när hovarna klapprade mot bron så kunde jag se rörelser från Avalons hus. Jag styrde mot huset och la i en tvärnit på Lion och åkte av för fort så jag hamnade på på knä bredvid Avalon och Elisabeth!
"Emma är borta!" Jag kunde inte hejda mig och tårarna rann ner för mina kinder.
Dark Core:
Hon kastade en hink med kallvatten över Ron som kastade sig upp från det blöta golvet.
"Din idiot!" Röt hon och kastade iväg hinken över golvet. Ron som torkade bort vattnet från ansiktet tittade upp på Claire. Hon höll handen mot ansiktet och suckade uppgivet. Hon var rent ut förbannad men försökte hålla god ton. "Det sista vi behöver är du tar död på ungjäveln innan vi ens har kommit igång med ritualen!" Muttrade hon och satte sig ner på en stol.
"Du lovade mig hämnd!"
"Ja jag lovade dig det och det ska du få, men att ta ut på hämnden redan nu känns meningslöst. Min fråga är till dig, vad vill du göra med henne?" Hon tittade upp och placerade händerna i kors över bröstkorgen och flyttade vänster benet över det högra benet.
Ron funderade en stund. Sen sken han upp.
"Jag vill ha tillstånd att döda pojkspolingen!" Claire höjde ett ögonbryn.
"Jaså?" Undrade hon.
"Dödar jag honom blir flickan traumatiserad för livet. Han betyder allt för henne, eller hur?" Claire nickade. Hon funderade en stund. Handen som legat i kors flyttades hon till kinden.
"Jag ska prata med Mr. Sand. Men du behöver göra upp en plan först om hur det ska gå till väga. Ska det gå fort? Långsamt eller vara plågsamt?"
"Jag kommer på något. Jag är bra på komma på idéer eftersom en del av dom som hände innan var mina." Log han.
"Ja och du ser ju hur bra det gick!" Svarade hon spydigt. Rons leende försvann till ett elakt grin.
"Hade inte Aideens Beskyddare lagt sig i hade vi lyckats."
"Nu la dom sig i och det gör dom nu med och när dom nu vet att Emma och Derek är borta så kommer dom nog slå till hårdare än någonsin. Vem vet vilka krafter dom tar till hjälp utav." Mumlade hon och reste sig upp. "Ta på dig rena kläder och blås dig torr, kom sen till Mr. Sands kontor när du har en plan. Du har 1 timme på dig!" Sa hon och lämnade rummet utan att se sig om.
På vägen till Mr. Sands kontor mötte hon Leon.
"Nå?" Undrade hon då deras ögon möttes.
"Hon inlåst på rummet tillsammans med pojkspolingen." Svarade han och bugade sig för henne.
"Bra, gå nu och patrullera. Vid minsta misstanke på något, om det finns någon här som inte ska vara här, tala genast om det för mig." Sa hon och fortsatte vidare. Leon bugade sig igen och fortsatte bort med korridoren.
Inne på Mr. Sands kontor satt han vid datorn och klickade runt när Claire, utan att knacka, steg in i rummet.
"Vad är det Claire?" Frågade han henne utan att slita blicken från skärmen.
"Det är så innan ritualen så vill Ron ordna upp en grej med dig angående ungarna." Mr. Sands tittade upp, klickade ner skärmen och reste sig upp från fåtöljen. Han gick förbi henne och mot spritskåpet och fyllde på med lite whisky i ett tomt glas.
"Låt höra!" Sa han och drack upp Whiskyn.
"Han vill döda pojken, framför flickan." Mr. Sands höll på att sätta Whiskyn i halsen och skrattade. Han lutade sig mot spritskåpet.
"Jaså, det vill han?"
"Ni lovade honom hämnd och detta är vad han vill. Han kommer komma hit om 30 minuter med en plan och vi båda lovat honom hämnd." Fortsatte hon och la armarna bakom sin rygg.
Mr. Sands knöt nävarna och bet ihop.
"Visst, har han en fungerade plan så beviljar jag honom att döda pojken." Suckade han sen och fyllde på med mer whisky.
|
|
|
|
