(m/m,m/f) Med hjärtat i själen kap 39/40 |
Kapitel 39
Max Lowsley
Max vältrade sig ur sängen när den välkända melodin skar i öronen på honom. Irriterat slog han till väckarklockan, och plockade upp byxorna från golvet, drog dem på sig och konstaterade att de satt tightare än vanligt. Max funderade på om han blivit lite tjockare eller om byxorna krympt.
Oengagerat plockade han upp en Rough Trade-tröja från golvet, luktade på den, släppte den igen och plockade upp nästa. Den luktade okej, tillräckligt okej för att jobba i. Han drog den över huvudet och fortsatte in i köket där Brandon redan satt med en mugg framför sig.
”God morgon” Brandon lät glad, var det ens tillåtet att låta glad på morgonen?
”Hmm” Muttrade Max bara och drog ut en stol, satte sig på den och tittade framför sig.
”Har jag blivit fet?” Max tittade på Brandon och pekade sedan på sina byxor.
”Ja lite” Inte det svar Max väntat sig, men han gillade ändå ärligheten i Brandon.
”Du kan ju träna eller nått” Max fnös åt den kommentaren, det lät alldeles för jobbigt, då blev han hellre fet och jävlig.
”Så illa är det inte” Fortsatte Brandon och reste sig upp. En till som skulle jobba, Max ville bara att dagen skulle ta slut och att Oliver skulle komma hem. Inte för det faktum att Oliver tydligen saknade hans kuk. Men han ville veta allt om hur det hade gått. Han ville sitta i soffan och lyssna på när Oliver berättade varenda liten detalj han missat, för att han tydligen var tvungen att jobba, som om han inte hade bättre saker för sig. Så kunde han sitta där som en liten boll, med sin Tingelingmugg och lyssna mer på Olivers fina tonläge än på det han faktiskt berättade.
”Tänker du på Oliver eller?” Brandon ställde sig kopp på diskbänken, säkert i vetskap om att Max skulle plocka bort den.
”Gör jag ju inte”
”Det syns på dig, du har alltid det där fjolliga leendet när du tänker på Oliver”
”Gå till jobbet istället du, så vi har råd att göda mig”
Max hängde som vanligt på Brandons pakethållare tills de nådde Rough Trade, då släppte han, skrek ett avsked till Brandon och gick in. Efter det jobbiga faktum att han varit tvungen att motvilligt vakna, kände han sig på bra humör. Oliver hade lovat att inte ens åka hem, utan direkt till Max för lite trevlig kvalitetstid.
”Hej Jenna” Max gick fram till henne och snodde en kaffe, sådär som han gjorde när han kände sig tillräckligt bekväm med den som stod där.
”Värst vad du är glad” Sa hon också såg inte alls road ut. En till person som inte uppskattade tiden på dygnet.
De öppnade inte förrän om två timmar så Max förstod inte varför hon tvingats dit så tidigt, hon verkade inte ha något att göra. För hon satt och läste en bok medan hon drack något, som hon antagligen också avstått från att betala.
”Oliver kommer tillbaka idag” Han lät exalterad och försökte låta bli att få det där fjolliga leendet som Brandon kallade det.
”Vem är det?”
”Det är min…” Han gjorde en paus och funderade en stund.
”… vad läser du?” Frågade han istället och hängde sig över disken för att kunna se boken bättre. Hon höll upp den så att Max skulle kunna läsa vad det stod på den.
Soccer for dummies. Max såg frågande på henne, hade hon tänkt en karriär som fotbollsproffs?
”Vadå?” Jenna lät stött, men road på samma gång.
”Jag försöker imponera på någon”
”Jaså…” Skulle Max också leta upp en bok, för att se om han kunde imponera på Oliver. Fast och andra sidan behövde han inte det, vad han än gjorde verkade fascinera Oliver, minsta lilla rörelse.
”Du kan göra som jag… spela lite dum och se ut som en hundvalp, funkar på Oliver”
Jenna log bara lite och fortsatte läsa boken, Max själv hade en hel del lådor att se fram emot, lådor som inte tänkt packa upp sig själva. Det hade kommit en hel del böcker som han ställde på hyllorna. Det var det bästa med hans jobb. Han kunde rada upp böcker, ställa dem fint, rätta till dem. När någon ställde tillbaka böcker på fel ställe, kunde han gå dit och börja om från början. Ett jobb som passade honom alldeles perfekt.
Benjamin Baileys
Benjamin hade berättat samma sak säkert tre gången, men hans farmor ville ändå höra det igen, igen och igen. Han berättade en gång till, en kort version, allt han ville, var att lägga sig i sängen och ha en eftermiddag för sig själv.
”Jag har verkligen berättat allting nu” Sa han och fejkade en gäspning som gjorde att han fick gå till sitt rum, släpande på gitarr och väska.
Han ställde sin gitarr mot väggen och satte fast ett plektrum mellan strängarna. Den hade redan fått lite oundvikliga repor, men det gjorde inget, det skapade bara en slags karaktär. Han önskade att den såg mer sliten ut, sådär som Rileys gitarr. Den han använt, den såg så älskad ut, välanvänd och oövervinnlig.
Väskan struntade han i, den kunde vänta till senare, istället gjorde han sin favoritsysselsättning. Duscha skamlöst länge, ta slut på allt varmvatten och lägga sig i sängen med hörlurarna över öronen och försvinna in i tankar.
Det kändes nästan omöjligt att komma ihåg vad som hade hänt, eller hur det hade känts att stå där. Trots att det hade varit mer folk där än vad Benjamin någonsin sett på samma plats, hade han inte sett någonting från scenen. Kanske för att han hade haft blicken fäst på Riley som såg ut att ha en intern fest tillsammans med Oliver.
Benjamin hade haft en envis lampa i ansiktet hela tiden, men det kanske var tur. För om han sett alla han hörde, hade han antagligen fått panik och sprungit av scenen. Tanken hade slagit honom flera gånger, men varje gång hade han tittat på Riley och Oliver. Se dem tillsammans gjorde att allting kändes så mycket bättre.
Riley, han hade verkligen försvarat honom mot Jacob, någonting fick honom att vilka veta varför. Det fanns egentligen bara ett sätt att ta reda på det egentligen, åka dit.
Benjamin tittade på klockan, det var rätt sent och senare skulle det vara, innan han kom fram. Men det spelade ingen roll. Bestämt drog han ett par Jenas på sig, en t-shirt med en tröja över. En sån tröja som Jacob hatade, men som Benjamin inte verkade ha något emot alls.
”Farmor, jag måste åka en sväng, jag kommer senare, eller i morgon” Beroende på hur saker och ting artade sig.
”Benjamin det är sent, inte ska du väl ut och åka nu, du kom precis hem”
”Det är viktigt” Sa han snabbt, trampade fötterna i skorna och sprang ut, utan sin jacka.
Kapitel 40
Riley Johnson
Riley vaknade av en oväntad smäll och flög upp ut sängen. Förvirrat tände han sänglampan och riktade blicken mot dörren. Där i öppningen stod Benjamin, lite fuktig i håret och ett prickigt mönster över tröjan, han måste precis ha undkommit regnet.
”Hej” Sa han lite förvånat och undrade över om han hade missat något viktigt, eller var det redan morgon? Nej, det kunde det väl inte vara. Han tittade på klockradion, det var bara en timme sedan han gått och lagt sig. Vilket märktes i de vingliga benen och blicken som inte riktigt fokuserade på något. Envist gnuggade han dem och blinkade ett par gånger.
”Hej” Benjamin stod kvar i dörren och såg på honom en lång stund innan han tog några steg mot Riley.
”Hur kom du in?” Frågade han och funderade på om de skulle skaffa ett bättre lås, eller till att börja med lära sig att låsa ytterdörren.
”Ruby släppte in mig” Sa ha sakligt och tittade upp. Riley kunde svära på att han missat något, annars skulle väl inte Benjamin stå där framför honom såhär sent.
Benjamin tog ännu ett kliv framåt och höjde händerna, tvekade lite och la dem sedan över Rileys bröst. Vilket fick Riley att fundersamt titta ner, utan att veta hur han skulle reagera.
De små händerna trevade ovant över Rileys t-shirt, Riley gjorde inget försök till att bidra med något uppmuntrande. Det ljusbruna håret skrapade lite mot Rileys haka när Benjamin flyttade sig närmare. De grå ögonen lyste av nyfikenhet och något Riley inte kunde avgöra vad det var, rädsla? Förväntan? Oro? Kanske allt i en enda röra av känslor.
Riley avvaktade medan de små kalla händerna letade sig in under den tunna t-shirten och lekte lite över magmusklerna. Musklerna var inte så mycket att skryta över egentligen. De var långa och seniga, de fanns där utan att synas, kanske för att han sprungit runt så mycket i sina dagar.
Benjamin lät händerna falla till sina sidor och backade ett par steg. Tittade upp på Riley och såg fundersam ut, sedan skakade han bara på huvudet och slog ned blicken i golvet. Riley ville påstå att han kunde se en viss rodnad över de annars bleka kinderna.
”Benji…” Flera sekunders tystnad och Riley tog ett steg mot honom. Benjamin backade igen och stoppade ner händerna i fickorna. Flera sekunder passerade innan Benjamin tittade upp, skakade på huvudet igen och såg frustrerad ut.
”Jag kan inte” Hörde han Benjamin säga med sin vanligt raspiga röst, som inte alls passade till utseendet.
”Kan inte vadå?”
”Jag vet inte hur man gör!” Benjamin lät frustrerad och såg sammanbiten ut, vilket Riley gissade inte hade något med honom att göra.
Riley satte sig på den obäddade sängen och gäspade, om Benjamin hade tagit sig hela vägen till honom för att berätta att det var något han var inkapabel till att göra, kunde det vänt några timmar.
”Men sitt inte bara där då!” Benjamins knutna händer, hängde ännu en gång längst sidorna och han gungade lite på hälarna.
Riley ställde sig upp igen och gick mot honom med bestämda kliv, nästan så han försökte att vara skräckinjagande. Benjamin verkade ändå vara en bestämt liten herre som ville ha det så som han ville ha det.
”Vad ska jag göra då?”
”Knulla honom” hörde han Rubys röst utifrån och Benjamins ansikte färgades ännu en gång rött. Riley vände sig reflexmässigt mot väggen. För det mesta var det en ren plåga att bo med sin syster, speciellt en syster som tjuvlyssnade på precis allting.
Han lät blicken fastna på Benjamin igen och rynkade ihop ögonbrynen, var det verkligen det han hade åkt dit för? Det kunde det väl ändå inte vara? Vad Ruby än sa. Fast och andra sidan, lät det som en utmärkt idé, om Benjamin också tyckte det förstås.
”Är det vad du vill?” Riley hade lutat sig framåt och viskade i den avsevärt mindre pojkens öra. Pojken svarade inte utan stod bara still, andades lågmält och knöt upp de knutna nävarna.
”Jag vet inte”
”Det är bäst du bestämmer dig…” Riley la händerna på den tunna midjan och tryckte sig lite närmare.
”… nu” Riley pressade sina fylliga läppar mot Benjamins i en självsäker kyss. Smakade lite extra, sög på underläppen och log nöjt. Pojken, som egentligen inte var en pojke, fumlade med händer och läppar, ryckte i Rileys t-shirt.
Benjamin fnittrade blygt och tittade upp med de grå, förväntansfulla ögonen. Helt plötsligt slogs Riley av en tanke.
”Vadå inte vet hur man gör?”
Benjamin sa ingenting, bara tittade glosögt på honom och såg lysten ut.
”Åh…” Riley var inte så säker på att han var en god förebild eller ett bra första försök. Han tittade på Benjamin igen för att se om han kunde hitta något, något tveksamt eller motvilligt, men det gick inte. Allt han såg var ett par ljust grå ögon och sandfärgat hår.
De tittade på varandra en lång stund innan Riley bestämde sig, det var tydligen upp till honom. Inbilsk tog han tag i sömmen på Benjamins tröja och drog den över hans huvud.
Med vad som verkade vara nyfunnet mod från Benjamins sida, klev han fram och slet av Rileys t-shirt. Den som hade dolt hans barnsliga kalsonger, de var gula med små bruna aphuvuden. Benjamin skrattade till och satte handen mot en apa, tittade upp och såg retsam ut.
Riley tog, utan vidare, tag i Benjamins byxor och drog ner dem till fotknölarna, rättvisa, var vad han ville ha.
Riley såg ingen ansträngning i att lyfta upp Benjamin, snurra honom ett varv och placera honom på skrivbordet. Han tippade lite på huvudet och såg honom i ögonen, utan att leta efter något särskilt. Av egen bedömning kom han fram till att det bara fanns åtrå där inne. Vilket han inte hade det minsta emot, det verkade ju trots allt varit därför Benjamin kommit dit till att börja med.
Riley särade på Benjamins ben och kläde sig mellan dem, händerna på hans rygg.
Benjamin la en hand på den betydligt längre killen och smekte med tummen över blåmärket som spridit sig över kindbenet. Det hade ändrat färg till grönt, men Riley gjorde en grimas, trots att det börjat läka gjorde det fortfarande ont. Något han inte ville erkänna, men det var svårt att låta bli när någon tog på det.
”Gör det ont” Benjamin lät handen vila på kinden, men inväntade inget svar. Istället lutade han sig framåt och kysste Riley, försiktigt till en början, men det eskalerade ganska snabbt till något våldsamt och lite aggressivt. Benjamin bet honom i läppen och gav ifrån sig ett lågt morrande ljud, eller så var det mer ett spinnande, nöjd lät han i alla fall.
Riley började slita i Benjamins kalsonger, Benjamin satte händerna mot skrivbordet och lyfte upp sig själv lite så att Riley skulle kunna dra av dem.
De landade någonstans i rummet, var, spelade inte så stor roll, de kunde gå på kalsongjakt senare. Istället för att bekymra sig över det flyttade Riley sin mun och placerade fjäderlätta kyssar över käklinjen, lämnade våta fläckar och grävde in händerna i det sandfärgade nackhåret. Vid halsen stannade han till och sög lite extra, försäkrade sig om att lämna ett rött märke, det kändes nästan som en revirmarkering.
Han fortsatte sin resa längre ner och hittade en bröstvårta som han nöjt sög på medan han rullade den andra mellan tummen och pekfingret. Någonstans ovanför sig kunde han höra Benjamin flämta och gny lite, men han var långt ifrån högljudd, kanske för att Ruby befann sig i rummet bredvid. Det hade aldrig stört Riley tidigare och det skulle definitivt inte vara något som störde honom nu.
Benjamins muskler lekte under den tunna huden och den växande kuken var precis i Rileys synfält. Den ökade snabbt i storlek och Riley tog tag i den med handen. Han smekte ollonet med tummen och hörde hur Benjamin kvävde något som skulle varit ett högt stön. Adrenalinet pumpade snabbare i Riley när han upptäckte vilken reaktion han fick från Benjamin. Han kände sig rent av stolt, och lite spänd över att detta var okänd mark.
”Bit dig inte för hårt i läppen” Sa han lite retsamt och placerade sina läppar på insidan av den yngres vänstra lår, fortfarande med handen runt hans kuk i en långsam rörelse. Han kände ett par händer som grep tag om håret och Benjamins snabba andetag, redan? Riley var inte på långa vägar klar, han hade knappt börjat.
Riley gjorde ett kort uppehåll för att titta upp på Benjamin. Benjamins kinder var lika röda som läpparna och ögonen såg blanka och lite bortkomna ut. De grå ögonen sa mer än vad munnen hade kunnat uttala, för Riley kände en hand på hjässan och hans huvud trycktes ner.
Lite road, ökade Riley takten med sin hand och placerade de något öppna läpparna mot Benjamins ollon. Benjamin hoppade till när Riley mun sakta omslöt så mycket av kuken som fick plats i munnen utan att han kräktes. Handen hade han i ett stadigt tag längst ner på skaftet när han lät munnen glida över kuken. Då och då slickade han på undersidan av skaftet och log för sig själv så fort Benjamin grymtade och gjorde ljud från halsen. Vid ett tillfälle bet sig Benjamin i handen för att kväva något.
”Riley…” Andades han snabbt och sprattlade lite med benen, oförmögen att sitta stilla
”Ja..?” Riley tittade upp men kunde inte se så mycket mer än undersidan av Benjamins haka. Han lät den högra handen glida över Benjamins bröstkorg och gav alltid lite extra omtanke vid bröstvårtan.
Utan någon som helst förvarning spändes varenda muskel under Riley och en smak av salt träffade Riley i gommen. Riley log lite för sig själv och rätade på ryggen, slickade sig runt läpparna och log sexigt.
Benjamin gled ner från skrivbordet och landade på skakiga ben. Riley var tvungen att ta emot honom så han inte skulle ramla. Riley stod där med armarna runt Benjamin en bra stund innan han kände något dra i hans kalsonger. Benjamins små envisa händer som grävde runt och letade efter hans oförskämt stenhårda kuk. Ingenting han klagade över, tvärt om ville han mer än gärna veta vad Benjamin hade att erbjuda.
Oförmögen till någon större manöver sjönk han ner på golvet med Benjamin efter sig. Det blonda huvudet försvann längre ner och Riley låg bara där på rygg och andades tungt, dels för att han var kåt, dels för att han just sugit av Benjamin.
Benjamins händer dansade vetgirigt över Rileys kropp, den utforskade varenda liten centimeter.
”Vad tjusig den är” Benjamins röst hade förundran i sig när han greppade kuken och höll den i ett stadigt tag några sekunder.
”Tack” Andades Riley och var inte säker på att han någonsin fått den typen av komplimang tidigare.
Benjamins huvud dök upp framför honom igen, med ett ben på varje sida och handflatorna på golvet bredvid Rileys huvud. Ett litet leende smög sig över Benjamins ansikte när han dök ner och kysste de redan svullna läpparna. De försvann lika snabbt och Benjamin fick ett finurligt uttryck, sedan stoppade han två av sina fingrar i munnen och försvann ner igen. Två sekunder senare kände han de varma fingrarna mot sin öppning. Han blev så förvånad att han satte sig upp, stödde sig på underarmarna och bara tittade på Benjamin.
”Vem har sagt att jag vill vara under?” Sa han sludigt och flinade. Riley såg misstroget på honom en sekund innan han la sig på rygg på golvet igen med en axelryckning.
”Glidmedel i lådan” Han pekade mot sängbordet bredvid sängen och väntade på Benjamin som ljudlöst försvann och kom tillbaka på bara några sekunder.
Ännu en gång hade han Benjamins ansikte framför sitt eget, svettpärlorna rann ner för pannan och fortsatte över kinden. De stannade precis vid käklinjen och droppade ner på Rileys bröstkorg.
”Men först” Benjamin gjorde en ungefärlig kopia av vad han själv hade gjort. Sög på ena bröstvårtan, lekte med den andra. Slickade varenda liten del av Rileys mage och lät kuken glida in mellan läpparna.
”Helvete” Hörde han sig själv säga när Benjamin lät två, eller tre, eller hur många det nu var, fingrar glida in i hans hål, fortfarande med en mun som omslöt kuken.
Riley låg kvar med blicken fäst på den släckta taklampan medan han hörde Benjamin hålla på med vad han trodde var korken till glidmedlet.
”Vänd dig om”
”Men…”
”Käften, bara gör”
Riley vände sig snabbt om, kände kinden mot mattan och han koncentrerade sig på regnet som snattrade mot rutan.
”Upp med gumpen” Han kände Benjamin klappa honom på ena skinkan och han kunde inte låta bli att börja skratta. Den lilla pojken med den sandfärgade håret, grå ögonen och lilla kroppen verkade inte vara så oskuldsfull, men det hade väl inte han heller varit när han var 19 år.
”Nej det här går inte, jag vill titta på dig” Sa han och Riley vände sig snällt om igen. Sedan såg han Benjamin sitta på knä mellan hans ben och klia sig lite i huvudet.
”Har du en plan?”
”Nej, jag har faktiskt inte det”
Riley hoppades innerligt att han skulle komma på hur han skulle bära sig åt snabbt, annars skulle hans pulserande kuk förmodligen spricka.
När inget hände på en längre stund satte sig Riley upp. Han tog tuben med glidmedel och tryckte ut lite i handen, han gned in Benjamins skaft med det och la sig sedan till rätta på den obekväma mattan och slängde upp benen på Benjamins axlar.
”Resten kan du räkna ut själv”
Benjamin stack ut tungan och verkade hamna i en djup koncentration, rätt hamnade han i alla fall.
Riley gav ifrån sig ett lite väl högt ljud när Benjamin i princip knuffade sig in i honom, lite ovant. Sedan hamnade det där oskuldsfulla ansiktet i hans synfält igen, med en hand på vardera sidan om Rileys ansikte.
Riley tackade gudarna för att han var någorlunda flexibel när hans knän tvingades mot bröstkorgen varje gång Benjamin la in en klumpig stöt. Han blundade, lutade huvudet bakåt och gnisslade tänder.
Benjamin hade en viss smidighet i rörelserna när han gled in och ut med lätthet. Riley andades snabbare, tyngre, kände hur ryggen kröktes och musklerna spänna sig. Han gnydde lite och fick tag i en lem han trodde var en arm. Den arm han bestämt klämde till samtidigt som han sköt en ovanligt stor sats över både sig själv och Benjamin.
Benjamin verkade inte vara långt efter, även om han redan kommit en gång, beundransvärt. Han landade platt på Riley som låg kvar och försökte andas.
”Coolt” Viskade Benjamin och rullade av honom. De låg kvar på rygg och sa ingenting på en lång stund.
Regnet smattrade fortfarande och hade en lugnande effekt, vilket fick Riley till en normal andning.
När han kände sig närvarande nog ställde han sig upp och sträckte ut en hand mot Benjamin som tog den och hävde sig upp. Han tog en handduk och torkade av magen och halsen innan han kastade den på Benjamin som följde hans exempel. Sedan tog han tag i Benjamins arm och släpade honom mot sängen.
Nu när alla endorfiner gått på semester kände han den där tröttheten han känt när han blivit brutalt väckt. Nu när han viste varför han blivit det, hade han så klart inget emot det, men han ville gärna hinna sova lite också. Därför stoppade in sig själv och Benjamin under täcket och släckte lampan. Det var enkelt att somna, nyknullad till det trummande regnet.
Benjamin Baileys
Benjamin vaknade lika tidigt som han brukade göra, sömnbrist hindrade honom aldrig från ett tidigt uppvaknande. Bredvid honom låg Riley och andades tungt, mumlade något ibland och tystnade sedan.
När Benjamin störtat in i Rileys rum var inte tanken att just det som hänt skulle hända. Det var bara det att när Riley stod där framför honom, med trötta ögon och ovårdat hår hade han inte kunnat låta bli. För det andra kunde han väl inte vara oskuld i resten av livet, speciellt inte om han skulle bli rockstjärna. Då var han tvungen att vara världsvan, inte leva som en inföding lågt ut på en åker med en fårhage som närmsta granne.
Benjamin satte sig upp, lutade ryggen mot väggen och la benen i kors, försiktigt så han inte skulle råka sparka till Riley. På golvet såg han de gula kalsongerna med apor på. Det fick honom att le lite inombords, han hade nog också några barnsliga kalsonger hemma i en låda, men det tog alltid emot att använda dem. Nu däremot, när han sett att andra hade dem, kanske det inte var så illa ändå.
Riley mumlade något, men det var omöjligt att höra vad. Han hade mumlat hela natten men det var bara vissa ord som gick att utgöra av allt han sa.
Nu låg han på rygg med ena handen över magen och flinade. Benjamin kunde inte låta bli att flina han heller. Det var svårt när Riley såg så nöjd ut, han kanske drömde något trevligt.
Bara sekunder senare slog Riley upp ögonen och tittade på honom lite undrande, sedan verkade minnet komma tillbaka och han såg mest nöjd ut.
”Vad är klockan?” Frågade han och verkade inte ha en tanke på att vrida huvudet lite till vänster och titta själv.
”Halv 8”
”Bara?” Riley slöt ögonen igen och sträckte på sig, sedan slängde han ut handen och fick tag i Benjamins arm. Benjamin la sig ned igen med ena armen runt Riley. Han skulle antagligen inte kunna sova mer, även om Riley inte verkade ha något större problem med att somna på två sekunder. Men att ligga där var trevligt i sig, därför klagade han inte. Det enda som klagade var hans envist kurrande mage.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | beatriceni - 29 nov 14 - 21:06 | | "Gumpen", det där jävla ordet alltså xD asbra som vanligt! | Selinka - 29 nov 14 - 18:11- Betyg:  | | Så bra! :D |
|
|
|
