När ska livet ta en ny vändning? Del 1 |
"Emma, spring!" Dereks röst ekade genom mörkret och jag vände mig om och försökte springa, men hur jag än försökte så kom jag ingenstans. Kändes som om jag sprang på ett springband. Jag vart andfådd och gjorde allt för att komma bort från dom mörka skuggorna som lade sig över mig.
Jag föll ner på knä och vände mig runt och såg hur skuggorna kom närmare och dom omfamnde och kvävde mig. Min hals vart tjock och jag fick ingen luft ner i lungorna. Jag försökte skrika men min röst kvävdes av mörker. Min syn vart suddig och skuggorna förvandlades till mörka, nakna demoner med fladdermöss vingar och långa fingrar som klor som rev sönder mina kläder och lämnade blodiga rivmärken. Jag skrek igen, jag försökte ropa på Derek men hur jag än skrek och försökte slita mig undan stod alltid en annan demon där.
Dom stod över allt och rev och slet i mig. Mina kläder var bara slamsor och mycket snart dök en av demonerna ner på mig uppifrån och dess långa klor skar rakt igenom halsen på mig.
Jag skrek och vaknade till. Jag andades häftigt och var alldeles blöt av svett. Jag satte mig på sängkanten och stirrade ner i golvet. Hela min kropp skakade och jag kunde inte kontrollera min rädsla.
Det hade gått snart 1 ½ månad sen händelsen. Sommaren var här och färgade världen orange och röd. Det gröna var ett minne blott och det skulle inte dyka upp igen först om ytligare ett halvår.
Jag hade slutat skakat men jag var fortfarande väldigt upprörd. Jag kunde aldrig sova ordentligt längre eftersom samma dröm spelades upp varje natt. Jag vände mig mot klockradion på nattduksbordet och klockan visade inte mer än 02.30 på natten.
Jag la mig ner i sängen igen och försökte tänka på annat, men hur jag än försökte tänka på annat så drogs mina tankar direkt till drömmen med demonerna.
Ur nattduksbords lådan plockade jag upp ett gammal anteckningsblock där jag skrev ner mina drömmar.
När jag kollade igenom vad jag skrivit så kunde jag inte se att drömmarna förändrats alls, alla hamnade om exakt samma sak. Dereks röst, upprivna kläder, springer men kommer ingenstans, blod och till sist klorna som kör rakt in i halsen på mig. Jag kände hur jag ryste till och började skriva ner min dröm igen.
När solen började stiga upp så drog jag på mig kläderna och gick ner till stallet och började med morgon sysslorna. Flesta av mina hästar har fått semester och åkte till en Häst ö som Baronessan ägde, så hemma hos mig nu stod det bara två hästar. Danne och Sasha.
Jag släppte ut dem i varsin hage och började mocka och städa i stallet. Nästan alla elever var tillbaka igen på Vingården och det var fullt ös på gården igen med ridlektioner och allt annat som pysslades med i stallet.
Ska jag erkänna det så var skönt att se alla, massa nya elever har kommit och dom gamla har lämnat stallet och fått jobb på andra ställen runt om i Jorvik.
När jag mockat klart, städade jag undan allt och satte mig sen på en av höbalarna utanför stallet och vilade en stund. Jag slöt ögonen innan jag öppnade dom igen. Så fort jag slog igen ögonen så kom drömmen smygande tillbaka och jag kunde se demonerna framför mig.
Jag huttrade till och drog armarna om mig. Den var inte den svala höstkylan som gjorde att jag frös utan kylan kom fram andra håll. Den hemska mannen som har förstört mitt liv, vid minsta lilla sak så rycker jag till och tror att han alltid är bakom mig. Det jag får vara glad för är att ingen av dom kommer ihåg händelsen. Vid tillfället som Avalon och Elisabeth dök upp så kastade Avalon en förtrollning över dom så dom kommer inte ihåg att dom ägt och hyrde ut Goldspurs gårdarna.
Jag ryckte till då någon dök upp bredvid mig och Chiara log när hon såg mig.
"Wow, alltså du börjar bli ännu bättra på att kliva upp. När vaknade du denna gången?" Undrade hon. Jag tittade ner på min mobil och såg att klockan bara var 07.30 på morgonen.
"Jag klev upp för bara 1 timme sen" ljög jag för henne och log skevt. Hon sneglade på en en stund innan hon log sen.
"Varför ringde du inte mig då?" Frågade hon. -"Jag var vaken då och jag kunde komma och hjälpa dig!"
"Jag har bara 2 hästar hemma så jag tror jag klarar det på egen hand." Min mage kurrade till. Chiara skrattade.
"Gå ät lite så kan du komma ut sen!" Jag log igen och la en blond lock bakom örat. Jag skyndade mig över Vingården och in i Biblioteket och upp på mitt rum.
Andra elever började vakna till liv och det var liv och rörelse i huset. Capucine lagade mat, så doften av stekta ägg och rostat bröd drog sig till min näsa. min mage kurrade till precis när jag låste upp dörren in till mitt rum.
"Emma! Vill du ha lite frukost?" Frågade hon mig och jag vände mig om mot henne. Hon stod i sina röda och svart ridkläder och hade en röd/vit prickig förkläde på sig och en stekspade i handen.
"Tack Capucine, men jag äter det jag har på rummet." Svarade jag och stängde dörren om mig. I mitt rum var det lugnt och skönt och ljudet av dom andra eleverna avlägsnades. Det vart tyst och skönt.
Jag slängde av mig ridkläderna och hoppade i min gråa morgonrock och startade vattenkokaren och gjorde i ordning ett naturligt te som skulle lugna nerverna. Den hade doften av mentol men var mild i smaken. Men om den lugnade mina nerver? Inte det minsta, mina nerver var fortfarande hoppiga och min vardag var långt ifrån normal nu för tiden.
När jag la mig i sängen så försökte jag vila en stund men jag var för rädd för att sluta ögonen och se hur demonerna anföll mig igen. Jag svalde och burade in ansiktet i kudden och stönade till.
Jag hoppade till när min mobil plingade till och jag vek upp skärmen. Jag log när jag såg meddelandet.
"Vill du komma hem till mig ikväll?" Jag satte mig upp och svarade ett kort ja till Derek och väntade. Det plingade till igen och jag kollade meddelandet.
"Bra, jag hämtar dig 18.00 ikväll!" Strax efter meddelandet stod det puss. Jag tittade länge på ordet och kände hur varm jag vart om kinderna.
Derek hade inte kysst mig sen den dagen vi satt på berget och förklarade vad vi kände för varandra. Jag suckade uppgivet och la ifrån mig mobil telefonen och gick till badrummet och tog mig ett bad. Om inte annat kunde jag försöka tänka på annat, igen.
|
|
|
|
