(m/m,m/f) Med hjärtat i själen kap 26/27/28 |
Kapitel 26
Poppy
Den första som dök upp hos Poppy var Riley, han hade en påse i handen. Om Poppy kände Riley rätt, vilket hon med största sannolikhet gjorde, var påsen fylld med öl och antagligen en och annan joint.
Som den värd hon var för kvällen, flyttade hon på sig och släppte in Riley i den trånga lägenheten. De satt och zappade mellan kanalerna och sög av en varsin flaskhals medan de väntade på att någon mer skulle dyka upp. Hon visste att Oliver och Max var på väg, men inte mer än så.
Som vanligt ringde inte Oliver på dörren, utan klev rätt in med Max i släptåg.
”Brandon och Ruby kommer senare” Sa han och slängde sig ned i soffan och drog Max med sig i fallet.
”Hej” Max hälsade åtminstone. Riley gav dem en varsin öl och Max såg ut att tveka, men han tog den tillslut.
Som vanligt tog Riley fram en tändare och en joint som han skickade runt. Oliver avstod, precis som Max, givetvis inte Poppy. Mycket väl medveten om vad Oliver tycket om det, när hon höll röken i lungorna så länge hon kunde innan hon blåste den ur munnen och formade ett moln av rök.
”När kommer de andra?” Frågade hon med en kvävd röst och hostade lite. Alla ryckte på axlarna och hon nickade.
”Vad ska vi göra?” Oliver såg uttråkad ut och Poppy kände sig tvingad till att komma på något.
Riley gick fram till datorn och satte igång en spellista. Den som Poppy alltid lyssnade på utan att lyckas tröttna. Den innehöll allt som en lista behövde innehålla. Trallvänliga låtar, deprimerande låtar, glada, långsamma, lugna, hysteriska. En låt för varje sinnestillstånd.
Riley bytte låt och sjöng med ett par rader, med en flaska i ena handen och en joint i den andra.
” I am on the rock and then I check a stock ,I have to run like a fugitive to save the life I live ,I”m gonna be Iron like a Lion in Zion” Oliver var snabb på att stämma in och Max såg mest fundersam ut.
”Okej, jag vet” Poppy ställde ner flaskan på bordet och gick fram till en garderob som hon rotade runt i. När hon hittat det hon letade efter höll hon stolt upp det. En Ouija-bräda.
”Nej, fan Poppy inte igen” Oliver lät inte det minsta intresserad, men Poppy tyckte det var skitroligt.
”Vad är det där?” Max såg nyfiken ut när han tittade på brädan och det räckte för att Poppy skulle svepa armen över soffbordet så att allt på det hamnade på golvet. Poppy placerade träbrädan med de snirkliga, inbrända bokstäverna, på bordet. Hon tog fram en genomskinlig lins och la den ovanpå. Sedan satte hon sig på golvet.
Det var svårt att avgöra om Poppy någonsin lyckats åberopa några andar med brädan, men hon ville tro det.
”Vi väntar på de andra så blir det roligare”
Riley delade ut fler öl och rullade en till joint, han var verkligen duktig på det. Oliver nekade som vanligt och Max skakade plikttroget på huvudet.
”Nej tack” Hörde hon Max klena röst, men Poppy, tog emot den.
När det ringde på dörren öppnade hon och släppte in, vad som såg ut att vara ett nykärt par. Hon rynkade på näsan och flyttade sig från dörren.
”Skynda er vi ska precis börja” Hon gav de båda ett varsitt glas med något hon blandat själv och dessutom var väldigt stolt över.
”Vad fan är det här?” Hörde hon Brandons röst och hon såg hur han spottade ut det i glaset igen. Ruby följde hans exempel.
”Gör det bättre själv då?”
”Okej visa mig spritskåpet”
Poppy pekade på något som inte var ett skåp så mycket som en hylla med ett klent urval av halvfulla flaskor. Det var ju lika bra att ha lite hemma, vem visste när det skulle komma någon på besök. Brandon tog ett par flaskor från hyllan och försvann in i köket.
”Du vet att han jobbar i baren, han kan göra det bättre själv” Max lät retsam men Poppy brydde sig inte så mycket, hon satte sig på golvet och väntade.
Max Lowsley
När Jacob klev in i vardagsrummet gick stämningen från trevlig till medelmåttig. Alla tittade på varandra som om de med hjälp av telepati ställde frågan ”vem ringde honom?””
Max tog en liten klunk av Brandons drink för att distrahera sig själv. Men den där klunken och den där ölen var det enda han tänkte dricka. Eftersom att han inte knullade full och tänkte följa med Oliver hem.
”Väldigt god” Max tyckte det hade blivit lite väl tyst där inne.
”Jaha, ska vi börja. Vill någon fråga något?” Poppy tvingade alla sätta ett finger på glaslinsen och hon tittade allvarligt på alla. Max lydde och gjorde sitt bästa för att inte flina. Om det var något han inte trodde på, var det andar, och det verkade inte finnas någon annan i rummet som gjorde det heller.
”Du kan ju fråga vem som bör köpa en ny baskagge” Jacob lät spydig.
”Ja sen kan du ju fråga vem som ska köpa en ny gitarr” Oliver lät minst lika spydig.
”Du spelar ju inte ens gitarr”
”Det gör jag visst…d…”Max tog tag i Olivers hand och kramade den hårt för att avleda Oliver. Det verkade fungera för han tystnade mitt i meningen och vände blicken mot Max. Oliver log stort och verkade glömma Jacob för stunden. För en väldigt kort stund.
”Du behöver ju bara köpa ett nytt skinn din snåla jävel”
”Om du inte märkte det så trampade du sönder hela skiten, vet du var en Tama kostar egentligen?”
”Ooohh… jag vet inte, vilka mycket som en Gibson Les Paul kanske!” Max klämde Olivers hand ännu hårdare för en avledningsmanöver. Som tur var flikade Ruby in.
”Ni får väl hitta på ett sätt att få mer pengar då” Precis när hon sa det där, klev Benji in i vardagsrummet och satte sig ned på golvet.
”Vi borde köpa studiotid också” Han hoppade rätt in i samtalet, som han egentligen inte borde haft en aning om vad det handlade om, men han kanske hade stått där länge utan att någon märkt något.
”Så vi kan spela in en demo och skicka till alla, så vi kan tjäna pengar på riktigt sen och då menar jag alla” Benji verkade ha varit bra för bandet, han var entusiastisk, månginstrumental och pressade dem till att lyckas.
”Vi kan ju spela in en porrfilm” Sju par höjda ögonbryn vände sig mot Brandon som sa det ingen väntat sig skulle komma från honom.
Brandon Frost
”Ja du kan vara med i den” Max flinade, Brandon flinade tillbaka, han kunde inte göra så mycket annat.
”Eller du kanske”
”Jag?” Brandon såg förvånad ut och skakade på huvudet.
”Du knullar ju fan mer än vad jag gör” Max fick den där typiska high pitch-tonen i rösten när han sa det. Något som lät av både svartsjuka och irritation.
”Ja, för jag har ju aldrig sett dig ligga med någon, och sen frågar du om jag vill vara med” Brandon hade inte tänkt låta upprörd, för det var han inte. Han ville bara skaka av det faktum att Max hade rätt och att Ruby nu satt med en lätt öppen mun och ena sidan av överläppen var uppdragen i en bekymrad min som fick hela högra sidan av ansiktet att skrynklat ihop sig.
”Det är klart, du stod ju där och tittade, att inte bjuda in dig skulle vara oförskämt”
Brandon sa inget mer, det räckte med den där blicken han fått från Ruby, som han så desperat ville imponera på. Men Max var tydligen inte klar.
”Du har ju rätt utseende för en porrfilm, det är ju många som gillar håriga typer och förresten var det din idé, då kan du ju inte förvänta dig att få hålla i kameran”
”Han är inte särskilt hårig… mer än i ansiktet” Och det var vid Poppys utlåtande som Rubys ansiktsuttryck ändrades från bekymrad till förskräckt. Som tur var såg Oliver också lite chockad ut.
”Så mycket knullar jag faktiskt inte” Brandon gjorde sitt bästa för att försvara sig.
”Jag sa bara att du knullar mer än mig” Max ryckte lite bekymmerslöst på axlarna och la fingrarna på glaslinsen igen.
”Vem knullar mest i det här rummet?” Ingenting hände, linsen flyttade sig inte en millimeter.
”Hepp, antar att alla är oskulder” Brandon gjorde sitt bästa för att släppa på den tryckta stämningen och med lite hjälp från Benji lyckades han faktiskt.
”Jag kan ställa upp, det är ju ändå jag som vill spela in en demo, jag får väl göra en stripp slash runkvideo” Benji såg fundersam ut, som om han verkligen övervägde det hela. Brandon log sådär tacksamt mot honom och bestämde sig för att aldrig föreslå en porrfilm igen.
Den enda som inte sa någonting var Oliver, han bara satt där och stirrade ut i ingenting.
Oliver Stone
Det tog väldigt lång tid för Oliver att få ett sammanhang i vad de pratade om. Porrfilm, knulla, runkvideo. Han skakade lite på huvudet och bestämde sig för att släppa det. Han var väl inte den minst oskyldiga i gruppen, vad han visste så var det Ruby. Dessutom ville han inte råka anmäla sig frivillig. Om han kände sig själv, var det något som mer än väl skulle kunna hända. Han skulle säkert banga i sista sekunden, men fram till dess skulle han säkert vara exalterad.
Oliver hade sedan länge insett att det var ett fattigt gäng, men den borde inte spela någon roll. Mötley crüe hade bott i ett fallfärdigt hus och han var ganska säker på att Nikki Sixx bott i ett garage där han dygnat dagar i sträck. Mick Jagger och Keith Richards hade skrivit sin första låt inlåsta i ett kök i den tragiska historia till lägenhet de bodde i. Där de spelade Muddy Waters på repeat och försökte lära sig något musikaliskt. Ron Wood hade ju lyckats sätta sig själv i skuld när det gick som bäst för Rolling Stones och han hade ju klarat sig. Oliver skulle också klara sig, på något sätt, så småningom.
”Ska vi gå?”
”Redan?” Max såg frågande ut, men Oliver ville gå, han hade helt plötsligt något viktigt att tänka på.
”Ja”
”Okej, om du vill”
Oliver nickade och reste sig upp, han ursäktade sig när Poppy såg besviken ut men önskade dem en trevlig kväll på ett plikttroget sätt.
Kapitel 27
Max Lowsley
Max som aldrig varit hemma hos Oliver blev ändå inte särskilt förvånad över arrangemanget de hade. Vardagsrummet gick i samma stil som hemma hos Olivers föräldrar, bara lite färggladare och fler möbler. Det märktes att det bodde tre personer där, som hade varsin åsikt om inredning.
Väggarna var täckta med tavlor och affischer på allt ifrån Elton John till Johnny Cash. I badrummet var det tydligt att det bodde en tjej där, tillsammans med två killar som gillade att använda guyliner och manscara. Max hade aldrig sett så många hårspraysflaskor på samma plats i hela sitt liv. Inte ens på hyllorna i affären… det var väl stor åtgång med tanke på att både Olivers, Rubys och Rileys hår verkade vara någon sorts återskapande av den dag de cyklat i motvind.
Så det var inte de udda möblerna med filtarna i skrikiga färger, eller den nästan fallfärdiga bokhyllan som någon försökt stadga upp med den ena hemmafixarlösningen efter den andra. Inte heller de tunga gardinerna eller sprickan i glasruta i fönstret, som förvånade Max. Köket var inte heller förvånansvärt, det var städat, bilder var målade på skåpluckorna, med färg som börjat flagna. Köksbordet var i behov av en renovering och de fyra stolarna såg ut att vara hoplimmade lite eftersom tiden gått.
Det som verkligen förvånade Max var Olivers rum. Han hade alltid haft en bild av hur det skulle se ut där inne. En stor musikanläggning, inspelningssaker, affischer och tidningsurklipp som dekorerade väggarna från golv till tak. Massa instrument som tog upp mer plats än nödvändigt. Cd-skivor, en samling whiskyflaskor och kanyler spridda på golvet. Det var den bilden Max haft, även om han visste att Oliver inte höll på med droger.
Väggarna var täckta, men inte av det Max räknat med. De var täckta med tunna tyger i rött och lila. Högst upp längst väggarna satt de röda ljusslingor som gjorde att väggarna såg mer förundransvärda ut. I ett hörn låg en metallicfärgad fatboy som såg mer än inbjudande ut.
Max kunde inte förstå hur Oliver fick plats i sängen med tanke på alla kuddar som låg där. För att inte tala om skrivbordet som var fullt med anteckningsblock och pennor. Ingen dator, ingen musikanläggning. Bara en vinylspelare med enorma högtalare och en liten gitarrförstärkare som stod på fönsterbrädan. Max var säker på att han klivit rätt in i en zigenargrotta.
”Sätt dig någonstans”
Max visste inte vart. Sängen var ockuperad, skrivbordsstolen också, av massa kläder. Golvet var det enda som kändes ledigt och den fluffiga mattan verkade ganska trevlig, i alla fall att köra in fötterna i. Det slutade med att han stod kvar och försökte smälta den uppseendeväckande miljön.
”Hallå?” Oliver knäppte fingrarna framför Max ansikte och satte sig på sängen.
”Sitt här”
Max satte sig där Oliver klappat, men kunde inte riktigt slita blicken från väggarna.
”Är du säker på att detta inte är Rubys rum?”
”Jo jag är säker”
”Det är väldigt rött… och lila” Max visste inte riktigt hur han skulle kommentera det hela utan att låta nedlåtande. Han tyckte det var rätt mysigt, men väldigt mycket tyg på väldigt liten yta. Allting var inpressat och det fanns inte så mycket utrymme att röra sig på.
”Jag har ju en vanlig taklampa, om du vill ha vanligt ljus”
”Rött är fint” Svarade Max snabbt, som om han inte ville vara till besvär och tvinga Oliver att resa sig upp för att trycka på en knapp.
”Mamma har hjälpt mig… lite… mammor är ju till för sådant” Oliver såg pojkaktig ut när han sa det och gömde sig bakom luggen. Max mamma hade minsann inte hjälpt till det minsta, inte mer än att stå och peka pedantiskt med hela handen.
”I så fall får jag nog byta mamma…” Sa han lite tyst och hoppades på att Oliver inte hörde, han uppskattade faktiskt sin mamma en hel del, när hon betedde sig som en person ingen kände behov av att ifrågasätta, när hon följde normen för en alldaglig mamma med andra ord.
Oliver gick fram till skrivbordet och tittade på några inramade bilder som stod där.
”Du kan ta henne” Max tog emot den lilla ramen och tittade på den. I ramen satt en svart/vit bild på en ganska ung kvinna med långt hår och reklamleende.
”Vem är det?” Max gick närmare för att titta på de andra bilderna.
”Åh det är bilden som följde med ramen, jag har massor av dem, se här... en hel familj” Oliver höll upp en större ram med en hel familj i, alla lika fotogeniskt perfekta med colgatetänder.
”Varför?”
Oliver ryckte lite på axlarna och flinade.
”Om jag blir trött på min egen familj, så kan jag hitta på historier om… honom tillexempel” Han höll upp en bild på en farbror som log lite halvhjärtat.
”Det här är farfar till honom” Oliver höll upp en bild på en lite pojke med ett tandlöst leende.
”Han kan vara min avlägsna kusin eller nått…Han heter Edward och var med i andra världskriget… eller vad du vill egentligen… När du tröttnar på din nya mamma och inser att din riktiga är bättre än tanten som följer med ramen kan du ju slänga ut henne” Oliver satte sig på sängen igen och la händerna på låren. Max stod kvar med ramen i handen och visste inte riktigt vad han skulle göra med den.
Oliver Stone
”Brukar du utföra spådomar här inne¬?”
”Nej vadå?”
”Det ser ut som det, eller en passande miljö”
”Gillar du det inte?” Oliver gillade sitt rum massor, det var fluffigt och hade hög mysfaktor. Det var perfekt att ligga där inne och tycka synd om sig själv med alla tröstande kuddar, eller perfekt för att vara fullständigt överlycklig i, bland alla fluffiga kuddar.
”Jo, men det ser inte ut som jag väntat mig. Det ser ut som en schaman bor här inne eller nått.”
”Gör det?”
”Ja, har du en spåkula istället för en dator?” Max såg sig omkring och verkade leta efter något övernaturligt. Oliver kunde garantera att han inte skulle hitta något. Han hade mest saker som andra hade, han hade bara gömt det bakom tyg.
”Men min dator står ju där” Han pekade på den igenstängda laptopen som kamouflerade sig i den mörka bokhyllan.
”Jaha, jag såg den inte” Oliver kunde ana en viss besvikelse i Max ögon när han såg den fullt normala tekniken.
Oliver kände sig inte riktigt mänsklig när han tänkte på sitt rum ibland. Hans mamma hade bidragit en hel del till inredningen, men hon hade följt Olivers instruktioner till punkt och prickar. Dessutom hade han de där obligatoriska sakerna. En dator, något att spela musik ur och en säng. Resten var egentligen bara dekoration som samlade damm.
”Du är ganska tyst idag”
”Tycker du?”
”Ja… eller frånvarande kanske”
”Ja…jag vet…”
Oliver visste ju att det var så, men han hade verkligen försökt att inte vara sådan. Han tvekade en stund, en lång stund, så lång att Max började se lätt panikslagen ut, eller bara väldigt orolig.
”Det är inget särskilt”
”Men säg då” Max lät frustrerad, kanske lite arg, vad nu det kom ifrån.
”Jag har fått ett nytt jobb… om jag vill ha det” Sa han med en axelryckning och började pilla på skjortan.
”Och…” Max nöjde sig inte.
”En musikal”
”Men måste jag fråga om allt eller, säg bara”
”Dominion, i orkestern, men jag vet inte om jag ska ta det… det är ju två föreställningar om dagen och på helger och… jag kommer inte hinna repa, jag kan inte göra båda och… om jag inte tjänar pengar på Liquid Monkeys kan jag ju inte direkt… fortsätta” Det sved lite i hjärtat på Oliver när han sa det högt, eftersom han förnekat det så länge. Dessutom kändes det som att Max inte skulle vilja ha honom längre om han inte var med i det där bandet som Max verkade avguda helhjärtat. Han var med andra ord rädd för att Max skulle bli arg på honom som ens övervägde att sluta i Liquid Monkeys, som säkert skulle kunna hitta en ny sångare på nolltid. De var ju inte ens kända, så ingen skulle veta om de bytte eller inte. Inte mer än några fans och Max förstås. Han hade inte sagt det till någon, inte ens till sin mamma, han hade bara gått och tänkt på det så länge att betänketiden snart gick ut.
”Så du funderar på att sluta?”
”Ja”
”Bara sådär, men det vill du väl inte?”
”Ja och nej det vill jag såklart inte” Det var en plågsam tystnad som uppstod och Oliver lyckades inte läsa Max ansikte, det såg ut att vara hugget ur sten och under väldigt en lång stund. Oliver ville verkligen veta vad som pågick där inne.
”Du tror inte på porrfilmsidén då?” Max skrattade lite och flinade.
”Blir du arg om jag slutar… och vägrar prata med mig?”
”Varför skulle jag det?”
”Du gillar ju verkligen Liquid Monkeys”
”Jag gillar dig mer” Max satte handen för munnen och fick det där förskräckta uttrycket som han alltid fick när han skulle tänka något, men sa det istället.
De satt tysta en stund, men sedan nickade Oliver bara och suckade djupt. Det var verkligen inte något han ville göra, men om det inte hände något snart, hade han inte så mycket att välja på.
”Gör som Benji sa då, spela in någon skit och skicka till hela världen, någon måste gilla er och om ingen gör det, så får du väl sitta bredvid scenen bakom ett skynke och spela musikallåtar en säsong eller två. Du kanske blir känd på det och kan starta ett nytt band, du har ju hela livet på dig”
Oliver fattade inte hur Max kunde ta det så lätt, det var faktiskt hela Olivers framtid de pratade om.
”Vet dom andra om det?”
”Nej, men vi får väl ta alla skitjobb vi kan få tag på och köpa oss studiotid, tror du verkligen det går?”
”Klart jag tror, om ni spelar in en demo lovar jag dyrt och heligt att spela den för någon på Rough Trade, massa band började ju där och jag ska fjäska allt jag kan.”
”Försök inte flörta dig till ett skivkontrakt åt mig bara”
”Varför inte…”
”Du är förjävla dålig på att flörta…”
Brandon Frost
Brandon, inklämd mellan Poppy och Ruby. Döden kändes mer lockande, men nu satt han där med armarna hårt pressande mot sidorna och händerna i knät. Ingen av tjejerna verkade lägga märke till honom när de pratade över hans huvud. De pratade om allt sådant tjejer brukade pratade om, skor och kalorier. Skor var ett måste och räkna kalorier slöseri med tid. Brandon kunde inte påstå att någon av dem var tjock, så det kändes som en hälsosam inställning för deras del. Brandon däremot skulle inte dö av lite träningen, men han hade ingen motivation.
”Jag såg ett par så snygga kängor i Camden…”
Brandon tonade ut och reste obekvämt på sig, han valde att sätta sig bredvid Riley istället. Även om det var på golvet och han inte gillade att sitta på golv, var det ändå betydligt bättre än att sitta mellan dem.
”Så…” Sa Riley lagom högt så att bara Brandon skulle höra.
”Dejta min syster alltså” Det fanns något retsamt, hotfullt i Rileys röst. Brandon ångrade redan sitt beslut att sitta på golvet, han ville bara åka hem och sätta sig under täcket med en ficklampa och en bok.
”Inte direkt…” Sa han tveksamt och tittade ner på sina fötter, uppenbart obekväm.
”Det är okej, du är en av de bättre hon släpat hem.”
Brandon var inte säker på att det skulle få honom att känna sig bättre, det gjorde han i alla fall inte. Dessutom hade inte Brandon varit hemma hos dem, så tekniskt sett hade hon inte släpat hem Brandon
Kapitel 28
Max Lowsley
Max stod på mattan mitt i rummet med händerna i Olivers byxor. Han klämde lite på rumpan, inspekterade den. Det hade han gjort förut men han verkade inte tröttna, så slutade han och tog ett steg tillbaka och tittade på Oliver. Det var något som fick honom att inte vara helt nöjd. Inte för att missförstå honom, han hade inget emot vart Oliver och han var på väg, men det fattades något.
”Alltså…” Sa han och funderade en stund, han ville inte låta missnöjd eller så, men han hade ju planerat det här i sitt huvud en gång. Och detta var inte alls som han planerat.
”Vadå?” Oliver såg lite förvirrad ut och Max kunde ana en lite oro i hans röst.
”Jo… jag tänkte ju mig nått i stil till, let’s get it on… jag menar, det lär ju vara till den låten de flesta barn blir till… och jag menar, vi kommer ju inte få barn, men det ska ju inte bero på att vi inte försöker”
”Hm” Oliver fick nått dumt uttryck innan han satte handflatan mot Max bröstkorg och fick honom att backa några steg. Sedan vände Oliver ryggen mot Max, väntade ett par sekunder innan han vände sig om igen, slängde med håret och knäppte upp den första knappen på skjortan.
”I”ve been really trying baby, trying to hold back these feelings for so long, and if you feel like i feel baby”
Max bara stirrade på Oliver, som knäppte upp knapparna och sjöng till rullande höfter, som mer såg ut som en tafatt juckrörelse. Vid det tillfället visste inte Max om han skulle skratta eller gå därifrån. Samtidigt som det såg extremt dumt ut när Olivers skjorta gled ner över axlarna och landade på golvet. Kunde inte Max låta bli att tända lite på det hela. Han hade fått mer än han bett om, bokstavligen.
”Come on, Come on” Oliver gled över det lilla utrymmet mellan dem och pressade Max mot sängen.
”Let”s get it on”
Max landade i sängen och fy fan vad mjuk den var. Det kändes som han sjönk ner flera decimeter. Inte för att han klagade, tvärt om, han gillade det. Tyngden från Olivers kropp fick honom att sjunka ner ytterligare, vilket inte heller var något att klaga på. Inget alls.
Olivers händer kändes mjuka mot Max hud och även om Oliver hade rätt smala läppar, visste han uppenbarligen hur han skulle använda dem. Det långa, blonda håret kittlade mot Max ansikte när Oliver kysste honom. Munnen var varm och fuktig, lite försiktig, ömsint. Max ödslade inte så mycket tid på att tänka riktigt. Istället försökte han på eget initiativ göra sig av med resterande tyg som blockerade vägen.
Max särade på benen så Oliver skulle kunna komma ännu närmare. Att få av byxorna var en egen konstform. De vred och vände sig bäst det gick utan att släppa för mycket kroppskontakten och Max kunde inte göra annat än att älska varje sekund. Dels för att Olivers kropp var näst intill perfekt och dels för att det hade varit alldeles för länge sedan, sedan kunde han inte påstå att den senaste kille han haft var så mycket att skryta över.
Den tanke som Max tänkt så många gånger skulle äntligen, eller det var på tiden, inträffa. Oliver flätade ihop deras fingrar och höll Max händer över hans huvud. Han låg still, kanske lite väl villigt, men han kunde inte göra så mycket annat än att njuta av Olivers läppar mot halsen, käkbenet, läpparna.
Max var säker på att om någon sett dem vid det tillfället, skulle de tycka att det var vackert och han som inte ens var den romantiska typen. Men Oliver tvingade fram den sidan av honom.
Oliver släppte Max ena hand och smekte den längst Max sida, ner över höften och Max önskade för allt i världen att Oliver (med risk för att förstöra stämningen) ville knulla honom. Något som Oliver inte verkade ha det minsta bråttom att göra, även om hans flämtande sa att han väldigt gärna ville. Först tänkte Max säga något om saken, men han ångrade sig. Istället la han benen runt Olivers midja och såg bestämt på honom. Oliver skrattade lågt och började nynna på något, som vanligt.
”Tålamod är dygd” Oliver såg nöjd ut, där han låg med ögonen som lyfte av begär. Så Max gjorde något som han börjat referera tills om ”att göra en Oliver” nämligen att börja sjunga. Han blev förvisso inte kåt av att höra sin egen sångröst, som han blev av att höra Olivers. Men med tanke på att han redan hade en stenhårt bultande kuk som ingen gjorde något åt, spelade det ingen roll.
”Shut up, and sleep with me come on why don”t you sleep with me shut up, and sleep with me come on uh-huh and sleep with me shut up” Vilket fick Oliver att ge ifrån sig ett högre skratt, mot Max hals.
”Om du så gärna vill” Max kände Oliver tränga in i honom, sakta, väldigt sakta och så fort Max försökte trycka tillbaka, stannade Oliver upp och väntade. Fy fan vilken jävel. Tillslut fick i alla fall Max som han ville, med en Oliver som pumpade in och ur honom i en taktfast rytm.
”Shh, lyssna” Max viskade och fick Oliver att stanna upp med ett motvilligt stön. Max kunde höra röster utanför dörren, Rubys röst och en röst som tillhörde en kille. De viskade också men Max kunde höra att det inte var Riley som pratade.
”Det är Brandon” Oliver log och viskade han också. Vilket inte var nödvändigt, det var ju de utanför som inte ville höras. Och de utanför visste redan att Max och Oliver var där.
”Hej Brandon!” Max sa det lagom högt, men tillräckligt för att vara säker på att Brandon kunde höra honom genom dörren.
De kommande sekunderna bestod av tystnad, där låg Max med Olivers kuk i sig och lyssnade med spända öron.
”Hej Max” Hörde han tillslut, den där typiska ”okej du kom på mig rösten” som om inte Max skulle märka att Brandon var där några timmar senare, när han motvilligt skulle behöva åka hem, och Brandon med för den delen.
”Ha det så trevligt” Fortsatte Max och knep ihop läpparna i ett fånigt leende.
”Ni med” Brandon använde fortfarande av samma typ av röst och tonläge.
”Det har vi redan, sluta stör” Oliver lät besvärad.
Oliver Stone
Oliver hade tagit med Max hem och det hade slutat precis som han hoppas på och förväntat sig, bortsett från hans striptease. Max darrande kropp under sin egen, där han kunde känna och klämma bäst han ville. Medan Oliver var som en sprattelgubbe, som ville vara överallt på en gång. Var bara Max där, med något bedjande i blicken och det kunde Oliver absolut inte säga nej till. Inte ens när han sjöng en vedervärdig låt och pratade med Brandon genom väggen. Men hur lätt var det att koncentrera sig på något annat när han hade sin kuk djupt begraven i Max, precis där den hörde hemma. Ändå var det inte det som var det bästa, det bästa var när Oliver vaknade på morgonen och Max fortfarande låg där och sov. Med kinden mot Olivers bröstkorg och deras ben hoptrasslade under täcket. Det var varmt som in i helvete, men Oliver rörde sig mer än de fingrar som han drog längst Max arm.
När Max låg där och sov såg han ut som en liten hopknycklad gris. Hela ansiktet var hopklämt och kinderna såg puffiga ut. Inte nog med det, hade Max ett spår av små sugmärken från halsen och en bit ner på axeln, något Max antagligen inte skulle uppskatta särskilt mycket. Vilket var förståeligt, sugmärken kändes lite tonårigt.
Oliver ville verkligen inte väcka Max, men han ville inte ligga där och svettas hela morgonen heller. Försiktigt skakade Oliver lite på Max axel.
Han hörde han ett mummel och Max vände sig om. Temperaturen sjönk när Max varma kropp lämnade hans. Tacksamt sträckte han på lederna och studerade Max ryggtavla en stund. Sedan lutade han sig över Max och viskade så porrigt han kunde.
”Ska du med och duscha?” Det där fick Max att slå upp ögonen och rulla över på rygg. Han såg nyvaken ut och hade ett par röda streck i ansiktet där huden hade rynkat sig.
”Ja… om vi kolla om Brandon är kvar” Viskade han med sexig nyvaken-röst.
”Okej, men jag tänker inte gå in i Rubys rum” Om det var en syn han ville slippa så var det den som antagligen fanns bakom Rubys dörr.
”Det räcker väl med att titta om hans jacka hänger i hallen?”
”Det förstås”
Max rörde sig inte, inte det minsta. Han låg med täcket draget upp till näsan och blundade.
”Kom igen då” Oliver petade skakade lite på axeln med Max suckade bara och mumlade.
”Jag ska aldrig mer sova någonstans” Oliver skulle ha blivit överlycklig av utlåtandet om han inte visste att det var för den mjuka sängen, mer än att Oliver oftast sov i den.
Brandon Frost
Brandon vaknade av en smäll i ansiktet, han öppnade ögonen och lyckades inte riktigt lokalisera vart han befann sig. Inte förrän han hörde ett mumlande bredvid sig.
”Förlåt” Ruby drog åt sig armen och vände sig på sidan så Brandon inte såg så mycket annat än en hel del hår. Inte lika mycket hår som Poppy… Tänk om han kunde sluta jämföra Ruby med Poppy någon gång.
”Vad tänker du på?” Brandon hade inte ens märkt att Ruby vänt på sig igen.
”Poppy” Sa han utan att tänka sig för.
”Alltså inte så… att jag hellre vill att hon skulle vara du alltså… jag menar…” Brandon kände att han misslyckades med att rädda situationen och tystnade innan han gjorde det värre.
”Alltså… du menar… alltså… att… vi inte hade sex och Poppy är lite lösaktig så du skulle haft större chans med henne?” Det hördes på Rubys röst att hon retades men Brandon ville ändå dö.
”Nej, det är nog ingen idé att jag har sex, det blir ju aldrig bra ändå” Brandon kände sig nöjd över att han och Ruby inte gjort mer än att pratat. Eller Ruby hade pratat tills hon blivit trött och somnat. Brandon hade lyssnat tills han själv blev trött och pratat med sig själv när Ruby somnat. För det mesta pratade han bara med sig själv när han ville ha expertråd. Han hoppades bara på att Poppy inte berättat allt för mycket.
”Äsch du börjar ju fel ände” Ruby satte sig upp och tittade ner på honom.
”Vadå fel ände, hade bakifrån varit ett bättre alternativ?” Ruby ramlade bak på rygg igen och satte ena handen framför ansiktet.
”Jag menar, först träffar man någon, sedan lär man känna den någon, efter det så kanske man gör nått tillsammans, sen kramas man lite å sånt, sen kanske man har lite smygsex, sen kanske lite mer sex… Inte tvärt om”
”Åh” Brandon kände sig så dum så han ville åka hem, han behövde verkligen lära sig att tänka lite innan han svarade.
”Funkar det?”
Ruby ryckte lite på axlarna, och vände sig mot Brandon igen. Hon såg fundersam ut.
”Du känner ju mig ganska bra” Sa hon snabbt och tryckte sina läppar mot Brandons. Det var över så snabbt att han knappt han reagera.
”Det går ju inte att veta förrän du provat” Sedan rullade hon ur sängen och försvann ut genom dörren.
Brandon låg kvar och funderade, han kände sig inte så nedslagen, så han antog att det funkade. Han kanske inte behövde Lillys hjälp trots allt. Så kom han på sig själv med att le lite dumt.
Brandon låg kvar där inne, lite väl länge, dels för att han inte ville att någon skulle se den ståndaktige kuken som växt till sig trots Brandons bedjande om att den skulle låta bli och dels för att han inte visste vart han skulle ta vägen riktigt. Max var därute någonstans och han kände inte för att få det där flinet som Max alltid gav honom när han spenderat en natt med en annan levande varelse. Inte för att det hade hänt någonting. Men det kanske var det som var själva grejen, Brandon hade överlevt att vistas tillsammans med en tjej utan att ta till paniksex för att det var det enda han visste hur man gjorde.
Tillslut satte han sig i alla fall upp och satte på sig gårdagens kläder. Sedan drog han handen genom håret för att få det att se lite okej ut. Samma sak med skägget, sedan vågade han sig ut genom dörren som stod på glänt.
I köket satt Max på en stol och försökte lägga sig i det Ruby och Oliver höll på med, utan att lyckas. Oliver slog ständigt till Max på handen med en träslev.
”Vi gör frukost” Oliver såg ut att vispa ihop någon som luktade våffelsmet och Max desperat försök att stoppa ner handen i bunken. Ruby gjorde egentligen inte så mycket, mer än att gå fram och tillbaka och ryck i lite skåpluckor.
Max sparkade till ett stolsben så att stolen gled ut en bit från golvet.
”Sätt dig” Sa han uppmuntrande och drog det blöta håret bakåt, vissa hade tydligen unnat sig lyxen att duscha.
Utan att säga något satte han sig ner och kände sig med ens väldigt obekväm. När det bara hade varit han och Ruby där hade det känts bra. Ruby var alltid så avslappnad och naturlig på något sätt. Men när Oliver och Max var där. Det var något där som Brandon inte var helt nöjd med, utan att veta vad. En möjlighet var att de hade något som han saknade, eller att ingen var värd Max, eller det faktum att Max inte försökte städa hela köket, trots att Oliver spillde på allt och alla. Vilket såklart var något bra, men Brandon var lite tjurig över att han försökt få Max att sluta gnugga varenda fläck han såg i flera år, medan Oliver lyckades på några veckor. Som om inte det var nog hade han en bitande känsla att han glömt något, men han kunde absolut inte komma på vad det var.
”Max jag har glömt något viktigt” Sa han och tittade på Max i förhoppningen om att han hade svaret.
”Ja men titta i telefonen då, du skriver ju upp allt där”
Brandon nickade och tittade i telefonen, ställde sig upp så stolen flög bakåt och svor en vacker ramsa.
”Vad har du glömt?” Max försökte stoppa ner handen i bunken igen, jan var en av väldigt få personer som verkade gilla att äta våffelsmet, han kände bara till en till person som gjorde det, Max bror Julian.
”Charlotte, jag ska träffa Charlotte om en halvtimme” Sa han halvt hysteriskt och snubblade iväg. Han hatade att vara sen när det gällde henne, han kände att han var tvungen att alltid uppföra sig till punkt och prickar där också för den delen.
”Äh du hinner” Max uppmuntrande ord kändes inte det minsta uppmuntrande.
Ruby Johnson
Ruby kastade en blick mot dörren som åkte igen efter Brandon. Hon tittade på den en lång stund innan hon vände sig mot Max. Vem var Charlotte egentligen, en annan Poppy? Hon försökte se om Max såg ut att försöka dölja något, men han såg ut som vanligt, inte det minsta bekymrad, tvärtom såg han jävligt nöjd ut när han lyckades få tag på lite smet som han nöjt slickade av fingret. Så egentligen var det inte så mycket att gå och fundera över, det var ju bara att fråga, förmodligen hade det en förklaring.
”Vem är Charlotte?” Hon ställde frågan i luften, så även Oliver kunde svara om han visste.
”Åh” Max såg plötsligt lite tveksam ut när han trevade efter orden.
”Jag ska nog inte svara på det, du får nog fråga honom” Max tystnade och såg väldigt ursäktande ut.
”Det är inte någon, du vet, du behöver inte oroa dig så… för det är ingen tjej, eller det är en tjej men inte en sån tjej”
Ruby försökte hänga med i resonemanget, men det gick inte riktigt så bra. Hon fick väl helt enkelt fråga Brandon, om hon kom ihåg. Fast det fick vänta, för hon var jävligt hungrig.
Låtar
Iron Lion Zion- Bob Marley
Let”s get it on-Marvin Gaye
Shut up and sleep with me- Sin with Sebastian
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Selinka - 8 nov 14 - 23:30- Betyg:  | Älskar det!
Åh Brandy Brand GIFT DIG MED MIG!! *-* |
|
|
|
