Även en mörk skugga har sina ljusa stunder! Del 4 |
Detta har hänt: Emma köpte det svarta arab stoet Darkshadow från en försäljare på Goldspurs gård och står nu in för valet om köpet av det svarta stoet var en så bra idé? Sasha var ett energiskt sto med mycket energi och dessutom stark. Redan första morgonen så slet sig stoet från boxen och fick fångas in på Vingården. Där berättade Baronessan en fantastisk historia om statyerna som står runt Vingården som symboliserade en uppfödd häst från Vingården.
"Men driv in henne på en volt!" Hördes Chiaras röst igenom hela ridhuset. Trots att Chiara var en min bästa vän och visste mer om hästar så var hon sträng som lärare. Hennes röst ekade genom dressyr delen då jag kämpade med Sasha som vägrade lyssna på minsta skänkel. Jag försökte allt för att få henne att gå i en lugn och sansad skritt. Men hur jag än gjorde så fattade hon gärna galopp och drog iväg med mig över hela ridhuset. Jag var livrädd och visste inte vad jag skulle göra. Tårarna kom och rann ner från kinden. Åskådare satt på läktaren och tittade på när jag gjorde bort mig på hästryggen. När jag kom förbi i full galopp kunde jag snegla upp mot läktaren och se Alicia stå där med sina spydiga vänner och hånskratta åt mig. "Dra i vänster tygeln och få in henne på en liten volt!" Hörde jag Chiara säga igen. Jag ansträngde mig och gjorde som hon sa. Jo då Sasha fattade, galopperade fort in på en volt, kastade sig sen mot sidan, vilket resulterade, att jag tappade taget och for in i kargen med axeln först. En illande smärta gick igenom kroppen och hela axeln kändes som om den gått av.
Sasha satte av i galopp i ridhuset och försökte driva igång snälla Lion som bara stod mitt på planen och halvsov. Han reagerade inte på smällen från sargen då jag åkte in i den.
Chiara skyndade sig fram till mig.
"Åh herregud! Hur gick det?"
"Jag mår bra." Muttrade jag och ställde mig upp. Jag glömde bort att axeln värkte efter smällen och stod och kollade efter Sasha som stod längst ner i dressyr delen och tittade efter mig innan hon svängde på huvudet och travare vidare fram till Lion.
"Bli inte ledsen vi ska nog få fason på henne. Vi får försöka ta en dag i taget." Log Chiara uppmuntrande. Jag log inte tillbaka utan jag tvingade mig själv till att inte gråta.
"Om du säger så." Viskade jag till henne.
När vi hade vallat in Sasha till mig igen så steg jag upp på henne igen och försökte åter igen att ta det lugnt med henne.
"Okej, nu ska vi försöka skritta med henne för nu tycker jag vi lekt färdigt." Sa Chiara över dressyr delen medan hon själv steg upp på Lion. "Vi skrittar tillbaka till Vingården. Jag ska kolla bland mina böcker vad vi kan göra för henne och för dig." Log hon och vi skrittade ut från dressyr delen av Ridhuset.
"Jag hoppas det! Det känns så hopplöst just nu. Hon är så stark och stirrig att jag vet inte vad som flög i mig. Ingen av dom andra hästarna jag har är ju så här." Suckade jag uppgivet och torkade bort en tår.
Chiara lade sin hand om min onda axel. Jag knep igenom munnen för att reagerade på att jag hade ont.
"Det kommer gå bra! Jag lovar dig det! Jag ringer dig senare ikväll om jag snappat upp något för det enda hon behöver är en viss uppfostran men även en bestämd ryttare."
"Jag ska kolla själv lite på internet nu ikväll. Ska fodra hästarna mina senare så kan jag kolla sen." Svarade jag henne och log ett stelt leende till henne. Chiara log tillbaka.
Kvällen kom fort nu under vintern och i Februari månaden så var det alltid extra kallt om kvällarna så nu sjönk temperaturen till -15 grader eller kallare. Mina hästar stod och njöt och jag gosade alltid lite extra med dom under kvällsfodringen. Jag stannade till extra hos Silje som stod och mumsade på kraftfoder och massa hö. Hon behövde all mat och energi hon kunde få för hon var bara 3 månader ifrån fölning nu och det skulle bli roligt med ett föl i gänget.
Hon frustade och fortsatte att gnaga på maten.
Jag lämnade dom sen alla i stallet för lugn och ro och gick över Vingårdsplanen och in i biblioteket och upp till mitt rum där jag förbered en kopp te. Vid denna kalla årstiden så var det bara te som värmde upp mig inifrån. Jag stod vid fönstret och kollade ut mot stallet och gned min onda axel medan jag väntade på att mitt tevatten skulle bli klart. Jag kunde inte sluta tänka på hur det skulle gå med Sasha och med mig. Platsade hon in bland mina hästar som alla var lugna och tog dagen med ro medan Sasha skulle ha full fart?
Tekokaren klickade bakom mig och vattnet var färdigt. Jag startade datorn och satte mig ner på stolen. Öppnade Google och började forska lite på om dom arabiska fullbloden. Jag ville veta mer om rasen först innan jag forskade på hur jag skulle göra med Sasha och hennes träning.
"Emma? Är du där inne?" Jag ryckte till från skrivbordet, yrvaket och försökte lokalisera mig. Jag var på mitt rum i alla fall. Det knackade på dörren bakom mig igen och jag vände mig om. Gned mig i ögonen. Jag ryckte till igen då smärtan i axeln var värre idag än igår. Jag jämrade mig lite och gned den. "Hallå? Sömntuta! Du kommer försent till mockningen!" Nu hörde jag vem det var. Jag öppnade dörren och utanför stod en liten tjej med axel långt brunt hår. En tjock ridjacka med Vingårdens märke, en Vindruvsranka med vindruvor och med skrivstils texten Vingården, tajta svarta ridbyxor och rejäla vinterkängor. Capucine stod i dörröppningen med en smörgås i handen. "Vi har försovit oss, dom har redan börjat mocka." Hon tog en tugga av smörgåsen och sneglade in i rummet och såg att min dator fortfarande var igång och Wikipedia sidan om araber var fortfarande uppe. "Bäst du skyndar dig. Judy gillar inte att vi är försenade." Capucine försvann fort ner för trappan och ut i kylan. Dörren stängdes bakom henne och jag stod kvar på trappan och såg efter henne.
Med möda fick jag på mig kläder och en jacka och gick ut till stallet där folk redan höll på med utsläpp av hästarna. Nästan alla mina hästar var ute i deras hagar, det var bara Sasha och Danne som var kvar i stallet.
"Ställ in Sasha med dom andra araberna så får Danne stå i en mindre hage, jag tänkte rida honom senare." sa jag till en stalltjej gick in till Sasha. Hon nickade och öppnade boxdörren och gick in och hämtade en glad Sasha som dansade inne i boxen. Jag stod utanför och studerade hur tjejen hanterade Sasha och hon var helt lugn då hon knäppte fast grimskaftet i grimman på henne. Sasha följde sen med snällt ut mot hagen, trippandes på tårna. Tjejen tillrättavisade stoet som sen skrittade lugnt bredvid henne och till hagen. Där släpptes hon ut bland resterade araberna som stod och åt hö. Sasha sprang iväg i full rulle, kastade med huvudet och sparkade bakut och var överlycklig för att få komma ut i kylan.
Tjejen kom tillbaka och hämtade Danne.
"Ursäkta mig lite bara, men vad heter du?" Frågade jag henne när hon kom tillbaka.
"Linnea" Säger hon kort och fortsätter titta på mig.
"Var hon snäll med dig? Alltså det gick bra att gå med Sasha till hagen?" Linnea log till.
"Jaha så det där är Sasha! Ja det gick hur bra som helst. Jag har själv en arab som går i samma hage som henne" Log hon mot mig. Jag log nervöst tillbaka. "Åh, du behöver inte vara orolig, jag är inte som Alicia Kembell. Jag hade samma problem med min arab som du har!"
"Åh, jaså?" Jag log skevt och visste inte vad jag skulle säga. Vad för rykten hade Alicia spridit nu då?
Under resten av dagen så hjälptes jag och Linnea åt att mocka åt våra hästar innan vi senare mitt på dagen gick in, åt lunch och gick ut till stallet igen. Jag plockade in Danne från hagen som sen stod snällt på stallgången medan jag borstade igenom hans svarta päls. Danne var en frieser på 7 år som jag tagit hand om åt min syster som pluggade till veterinär i Jorvik City. Hon hade inte tid för honom nu när hon pluggade så hon skickade honom till mig och jag lovade att ta hand om honom. Trots att han är hingst så var han så snäll att hantera att man inte tänkte på att han var hingst. Danne var en trivsam häst som lät en göra vad man ville på honom. Men sen har ju Danne och jag känt varandra några år. Han har funnits i våran familj sen han var 2 år. Linnea stod framför mig och ryktade hennes bruna arab som stod lika snällt på stallgången som Danne.
Så snart vi var klara så red vi ut ner mot Silverglade Byn men där skildes våra vägar åt då jag skulle rida till Moorland och hälsa på Mrs. Holdsworth som bjudit hem mig på middag.
Så fort jag kom ner för den första nedförsbacken så stannade jag Danne och höll om min axel. Axeln värkte mer än någonsin och jag kände hur yr jag vart. Jag lade mig ner över halsen på Danne som stod stilla. Jag slöt ögonen för en stund och fokuserade på att hålla mig vaken tills jag kom fram till Mrs. Holdsworth.
Jag slog upp ögonen långsamt då jag hörde avlägset att någon kom ridandes. Jag satte mig upp och tittade mig omkring. Min syn var suddig så jag fick anstränga mig extra för att se vem som kom.
Från Skördebygden så kom det någon ridandes på en mörkbrun häst. Jag satte mig upp och gnuggade ögonen. Synen vart lite bättre. Personen i fråga som skrittade fram till mig var en man. Jag kunde se det igenom det grumliga. Han han hade en svart jacka på sig och heltäckande täckbyxor och vinterboots.
"Hej! Tänka sig att man stöter på ett välförtjänt ansikte så här på vägen" Hans mörka röst kände jag igen men jag kunde inte komma på vem han var för stunden då jag fokuserade på att hålla mig uppe i sadeln.
"Ursäkta?" Frågade jag.
"Det är förvånande att du inte kommer ihåg mig, men det är Derek Goldspur, jag sålde Sasha till er för 3 dagar sen" skrattade han och stannade in sin häst. Nu kände jag igen rösten och skakade lite på huvudet. Det värkte till i axeln igen men jag stålsatte mig för att inte visa att jag hade ont.
"Jag tyckte att jag kände igen rösten" log jag mot honom. "Men jag visste inte att du bodde på Godspur gården. Jag har inte sett dig tidigare."
"Det förstår jag. Jag är bosatt i Jorvik City men jag är barnbarn till Jakob och jag har flyttat hit nu ett par månader för att sälja dom hästarna jag har kvar." Log han. "Är ni på väg till Moorland?" Frågade han.
"Ja jag ska hälsa på en god vän till mig som bjudit hem mig på middag." Svarade jag och smackade på Danne. Han började röra sig framåt.
"Men det var ju trevligt, jag med ska besöka en god vän som också bjudit hem mig på middag för att prata om gamla minnen." Han skrittade efter mig på sin häst. -"Hur mår Sasha? Finner hon sig till rätta hos dig?" Frågade han medan vi skrittade ner för vägen till Moorland.
"Jo då, hon går i samma hage tillsammans med andra araber och det verkar gå bra. Hon har full fart på benen" log jag till honom.
"Det tror jag det. Skönt att höra att hon fick ett bra hem i alla fall. Sasha har haft massa olika hem innan dig så jag hoppas hon stannar hos dig." sade han med en dysterhet i rösten.
"Hur kommer det sig?" Frågade jag och vände mitt ansikte mot honom. Han var tyst en stund och jag såg hur han funderade på hur han skulle kunna berätta det.
"Ja, men som du märkt så har hon massa energi, jag tror det är på grund av hennes energi som många ger upp hoppet om henne. Dom kämpar och hur dom än gör och övar med henne så verkar det som om hon inte tänker lyssna. Men under tiden hon bott hos mig har jag inte haft några problem alls. För vi har ridit både dressyr och prövat på hoppning och jag märker att hon gör allt för att göra sin ägare glad så varför hon kommer tillbaka till mig efter en tid är mig obegripligt." Svarade han mig till slut. Vi hade precis kommit in på Moorland området och red förbi Moorland gården. "Men jag hoppas du klarar av henne för när hon går på tygeln så är hon som en dröm." Han log och slöt ögonen och drog in den kalla och härliga vinterkylan.
Danne frustade och jag stannade honom på vägen in mot Mrs. Holdsworth.
"Ja men här ska jag vika av men tack för pratstunden och att du berättade lite om Sasha, det ger mig lite extra mod att jobba extra med henne" log jag mot honom. Derek var en väldigt stilig ung man. Mörka ögon, svart, rufsigt hår. Trots att håret stod åt alla håll och kanter så var det riktigt charmerande.
Höga kindben och smilgropar. Det där med stiligt var för snällt, han var snygg. Så himla snygg och jag kände hur mina kinder hettade till. Jag log blygt när jag insåg att jag tittat för länge på honom.
"Jaha, ska du med på middag hos Mrs. Holdsworth? Hon bjöd nämligen mig med. Vi är goda vänner hon och jag!" Skrattade han då han insåg att vi båda skulle till Mrs. Holdsworth.
"Jag har bott hos henne en tid innan Baronessan fick mig att flytta in på Vingården och hjälpa henne där med sysslor."
"Men det var ju intressant. Ser ut att bli en rolig kväll detta" han skrattade och skrittade upp mot Mrs. Holdsworth som stod i fönstret och vinkade mot oss och log. Jag visste inte vad jag kände just nu förutom att detta vart just nu väldigt intressant.
|
|
|
|
