I hate (almost) everything about you- epilog 1 |
Framme vid epilogen alltså! Hoppas, hoppas ni ska gilla den.
Har väl haft med några sånna här scener tidigare men slänger ändå med en varning för en del barnförbjudet i början ifall någon inte skulle gilla det ;D
Jag har självklart beskrivit vad dom upplever och ser men ifall ni skulle vilja ha ännu lite mer levande bilder så har jag fixat ihop 3 kollage(som gäller för båda delarna) – då jag själv varit på dom här platserna. Så kika jättegärna på dom så kommer ni nog in ännu mer in i själva miljön =)
http://oi60.tinypic.com/2ikqzb8.jp g(ta bort mellanrummet mellan JP och G)
http://oi62.tinypic.com/f9i5o6.jpg
http://oi59. tinypic.com/w2ovgm.jpg(ta bort mellanrummet mellan 9:an och .tinypic)
Ibland kan man behöva klicka på bilden för att få den i större format.
____________________________________ ________________________
- Epilog Del 1
”Så det är nu jag ska börja kalla dig för min Bello då?”
Andy skrattade och såg på honom. ”Är det så man säger?”
”Jag tror det. Ciao Bella säger dom ju till brudar i alla fall.”
”Okej det skulle jag väl kunna gå med på då”, retades han. ”Då får du vara min gladiator kanske. Vad hette han, Sparctacus?”
”Fan dog inte han?”
Andy drog fundersamt ihop ögonbrynen innan han skrattade till. ”Oj jo det gjorde han. Men hur kunde du veta det?”
Liam himlade med ögonen. ”Jag var faktiskt helt okej på historian när jag väl var där. Och klart man var där när det var film.”
Den svarthårige såg roat upp på honom innan han flätade ihop fingrarna med hans. ”Då får du väl vara min Bello också då. Om det är tillräckligt badass för dig?”
”En aning sliskigt kanske men..” Han bet sig i piercingen samtidigt som det sneda leendet tog plats på läpparna. ”.. jag kan nog visa dig en badass-version.”
Hotellet låg nära tågstationen dom åkt till från flygplatsen och dom hann därför inte se särskilt mycket förrän dom var framme vid porten, ändå var Andy redan förälskad i staden. Han tyckte om konstrasten av dom trafikerade vägarna med dom till synes hundratals mopparna och dom mysiga gränderna med tvättlinorna som hängde mellan fönstren över gatorna. Det var en väldigt levande stämning och samtidigt visste han att dom hade så mycket mer framför sig att se och känna. Allt skulle bli perfekt. Det var redan perfekt.
”Har du bokningspapperet va?” sa Andy efter att dom kommit in i den vit och guld-inredda receptionen och kastade en snabb blick mot dom två kostymklädda italienarna som stod bakom disken innan han med lite våld lyckades få sin resväska över tröskeln. Han kunde inte hjälpa att han blev lite nervös; han hade aldrig tidigare åkt utomlands själv och det skulle vara så typiskt om något skulle börja krångla nu.
”Ja det har jag, slappna av”, flinade Liam innan han lyfte ner sin egen väska för den lilla trappen och fram till receptionsdisken.
”Hi, welcome.” Den längre utav dom två unga männen fyrade av ett bländade vitt leende och frågade efter deras namn innan både han och hans kollega presenterade sig.
”..And here´s your key. You´ll be staying in the building right across from this one ”, sa Alejandro och gav den till Andy innan han gjorde en gest mot dörren dom kommit in genom. ”Breakfast is served in this part, and times for that, check-out as well as the hours for the reception is in this brochure", fortsatte han och sköt den över disken tillsammans med kartan som han detaljerat ritat ut den bästa vägen till stan på. I vanliga fall kände han sig rätt bra på engelska men nu hade han mest svamlat och tappat ord och till sist bara skrattat när Alejandro skämtsamt men vänligt frågat om han förstod. Med tanke på hur mycket engelska texter Liam skrev borde han vara bra mycket bättre men han hade varit förvånansvärt tyst.
”Thank you very much”, log han och gjorde en ansats att vända sig om mot Liam för att gå över till deras byggnad när Alejandro tillade.
”If you need help with anything else, anything at all, just come here and we´ll gladly help you.”
”Okay gre..”
”Of course, my boyfriend and I will absolutely ask if we´re wondering about anything”, avbröt Liam med ett av sina typiska Liamleenden; det där som man inte helt kunde avgöra om det bara var självsäkert eller om det var ett kaxigt sådant.
”Vad var det där om?” frågade Andy både en aning förvånat och roat när dom tagit sig ut från byggnaden för att gå över den smala gatan.
”Vadå han spanade ju in dig som fan, ville bara informera honom om att du är upptagen.”
Andys leende blev större och blicken retsammare. ”Seriöst?”
Liam nickade, helt och hållet seriöst. ”Ja, fattades ju bara att han skulle erbjuda sig att ta med dig ut på restaurang ikväll.”
”Älsk..”
Han kunde inte förneka att det var smickrande att Liam faktiskt blivit svartsjuk, nästan så att det var lite utav en turn-on. Men det hade i och för sig allt varit sedan ungefär mitten av flygresan då ingen utav dom hade kunnat (eller velat) hålla händerna i styr.
”Han var rätt sliskig”, flinade han när dom trängt in sig och resväskorna i den trånga och väldigt skrangliga hissen – en sådan där med gallerdörr – och smög ner ena handen i Liams bakficka.
”En äkta italienare”, muttrade den blonde men innan dom ens nått första våningen hade dom uppåtdragande mungiporna vunnit kampen mot dom nedåtdragande och när dom nått andra våningen var läpparna tryckta mot Andys.
Andy flämtade till mot Liams läppar när han trycktes upp mot väggen bredvid deras stängda dörr och händerna fann direkt sin väg upp till det blonda, sträva håret.
”Är rummet fint?” andades Liam fram och Andy såg flinande över hans axel. ”Mm jättesny..mh ggt.” Rysningen spred sig längs hela ryggraden när dom fylliga läpparna strök över hans hals och han lät sig pressas ännu hårdare mot den vittapetserade väggen.
När deras läppar hittade tillbaks till varandra blev kyssarna lika ivriga som händerna som började ta sig in under varandras kläder. Andys rödsvartrutiga skjorta hade redan knäppts upp och han själv varvade med att smeka Liams rygg under tröjan och frustrerat försöka få upp knappen till hans slitet blekna jeans.
”Andy”, mumlade Liam innan ett lågt stön gjorde namnet sällskap och därmed fick den svarthåriges stuprör att kännas ännu lite tightare på vissa särskilda ställen. ”Hur ser sängen ut..?”
”Väldigt..” andades han tungt tillbaks och pressade höfterna mot den andres. ”.. skön. Vi kanske bord-he..” En hand hade lyckats ta sig in emellan dom och uteslöt i samma sekund varenda möjlighet till att få fram någonting mer i ordväg.
Liam bet löst tag i Andys underläpp innan han tryckte ifrån med händerna mot madrassen så att han kom upp till sittande ställning istället; gränslad över den andres höfter. Fastän Andys hår varit tuperat redan innan på sina ställen var det nu ännu rufsigare och luggen dolde helt ena ögat tills att dom smala fingrarna strök undan den. Han var så vacker. Sexig, vacker och så otroligt snygg att det nästan gjorde fysiskt ont i honom. Han hasade ner en aning så att han istället var placerad över hans lår innan han retsamt började leka med emopojkens nitskärp.
”Behöver du hjälp eller..?” gnällde han upp mot honom utan att lyckas lura någon utav dom att han inte gillade det. När Liam sedan lät några fingrar röra vid huden alldeles ovanför jeanslinningen grep Andy samtidigt tag om det vita, sträva lakanet och ett något plågat läte lämnade hans läppar.
”Förlåt, är jag för långsam..?” låtsades han undra och fortsatte ner med handen utanpå jeansen och dess bula vilket fick egna ljud att vilja ta sig ut mellan hans läppar.
Andy stönade frustrerat till när Liams hand lämnade det pulserande området men passade i sin tur på att få dom att byta plats. Med en enkel knuff åt sidan var det istället han som befann sig ovanpå den blonde och dom smala händerna tog sig direkt upp och in under hans svarta farfarströja. Om det fanns någonting han inte skulle kunna klara sig utan – rent fysiskt och ytligt - så var det att inte få röra vid Liams kropp; den där platta och vältränade magen, den släta och fasta bröstkorgen, dom precis lagomt muskulösa armarna och den tunna huden över hans nacke. Han lutade sig ner för att placera en kyss på hans hals men stannade till några millimeter ifrån för att istället andas ut mot den, och fick därmed Liam att vrida på sig under honom.
”Andy för i helvete..”, sa han hest och greppade tag om hans nacke för att dra honom närmare sig.
”Ska du säga..”, mumlade han roat tillbaks och strök sedan långsamt läpparna över Liams känsliga ställe innan han gjorde likadant med tungspetsen. Varma andetag slog mot sidan av hans egen hals och det hördes så tydligt hur Liam försökte hålla inne med sina hesa läten utan att lyckas särskilt bra.
Med tanke på att han faktiskt ville att Liam skulle vara vid medvetande länge nog för att få komma ännu närmare lämnade han hans hals för stunden och återgick istället till att smeka av honom tröjan.
Precis ovanför kanten på jeansen, vid dom där höftbenen som han inte kunnat undgå att tycka var sexiga redan i duschen på idrotten när han fortfarande avskytt Liam som pesten, fanns nu fyra små silverkulor. Två på vardera sida. Han hade haft piercingarna i flera veckor nu men dom fick fortfarande Andy att reagera på samma sätt varenda gång. Det var sexigt och dom passade honom perfekt. Och det var han som fick möjlighet att se dom varenda dag. Det var han som fick röra vid Liam på sätt som ingen annan fick. Det var han som fick kyssa dom där läpparna och det var han som fick somna med den andres armar om sig. Det var han som..
”Ah-h.” Alltför inne i sina egna tankar hade han inte varit medveten om Liams händer som letat sig runt till hans baksida förrän han kände hur dom pressade ner honom mot just dom där höftbenen och lät honom känna att den blonde ville det här precis lika mycket som honom.
”Jag tycker om dom där små ljuden Ask.” Dom gröna ögonen såg retfullt upp på honom innan luggen blåstes undan.
Efter det dröjde det inte länge innan båda deras jeans gjorde dom andra plaggen sällskap på golvet och lika snart hade Andy greppat tag om Liams handleder och tryckt ner dom mot madrassen ovanför hans huvud.
Det var någonting särskilt med att låta Andy ta kontrollen. Inte för att han brukade ligga blyg och alldeles stilla, men efter Liams något motvilliga avslöjande att han hade förlorat oskulden bra många år tidigare och att Andy vid det tillfället inte hade legat med någon alls hade det varit uppenbart att emopojken hade någon slags prestationsångest, att han blev tveksam ibland och helst lät Liam ta initiativ innan han hängde på när det gick längre än till hångel och händer innanför kläderna. Självklart behövde han inte vara tveksam; allt han gjorde tog Liam till himmelriket och tillbaks tio gånger om. Å andra sidan hade han inte något som helst emot att var den som tog för sig lite mer så det spelade ingen roll att Andy ibland var försiktigare till en början. Men han kunde väldigt mycket intyga att han inte heller hade det minsta emot att Andy höll fast hans händer mot madrassen samtidigt som han placerade retsamma kyssar från hans nyckelben, ner över bröstkorgen och vidare mot magen. Att Liam själv hade väldigt stora problem med att inte vrida sig fram och tillbaka under honom var en helt annan sak.
”Tja..”
”Tjena”, svarade Liam med ett snett leende innan han böjde sig ner och tryckte läpparna lätt mot hans axel. Det bultade och pulserade i hela kroppen och han visste precis vad den skrek efter, ändå drog dom ut på det båda två som att dom hade något slags begär efter att plåga sig själva. Liams fingrar letade sig ner längs hans mage - som häftigt drogs in av beröringen - innan han retsamt lät fingrarna glida in under resårkanten på hans boxers. Ögonen slöts automatiskt och han var därför inte det minsta beredd på vart läpparna skulle placera nästa kyss.
Liams tunga svepte över hans bröstvårta innan han långsamt slöt läpparna om den – och dittills hade han aldrig ens kunnat gissa på hur bra något sådant skulle kännas när personen ifråga hade en piercing i läppen.
”Liam..”, sa han hest och grep tag om hans hårsprayssträva hår utan att själv veta om det var för att dra honom närmare eller bort ifrån sig. ”Jag tror du måste.. slut-ha.”
Läpparna lämnade det känsliga stället i ungefär en sekund. ”Nu på en gång?” Han nafsade försiktigt till och Andy stönade plågat. Det kunde ha någonting att göra med att den blonde samtidigt slöt handen om honom innanför det enda plagget han hade kvar på kroppen.
”Nej fortsä-hätt.”
”Du är skön..”
”Liam..”
”Nära..?”
”Mh.”
”Jät te?”
Han lyckades frambringa tillräckligt med kraft för att dra hans ansikte närmare och tryckte en hård kyss mot hans läppar samtidigt som han nästan omedvetet lyfte höfterna mot den andres. ”Ja-hag vill ha dig.”
Liams glansiga ögon mötte hans, som förmodligen var lika glansiga dom, innan dom svullna läpparna särades. Han hade definitivt reagerat på friktionen Andys lilla rörelse hade skapat.
”Och jag vill ha dig snygging..”
”Det är vänster axel man ska kasta över har jag hört.”
Liam tog myntet i den andra handen istället och kastade den över axeln så att det plaskade till i vattnet bakom honom.
Dom hade gått längs en av alla stenkullergator och efter att ha rundat ett hörn hade den plötsligt legat framför dom. Han hade såklart sett Fontana De Trevi på bilder men det var ingenting mot hur den såg ut i verkligheten. Det hade börjat skymma och fontänens belysning fick nästan den vita marmorn att skifta i guld.
”Vad önskade du dig?” frågade han med ett snett leende när även Andy kastat sitt mynt.
”Det kan jag inte säga fattar du väl. Då kommer det ju inte gå i uppfyllelse.”
”Hade den någonting med mig att göra så lovar jag att den kommer göra det ändå.”
”Och det är du så säker på att den gjorde alltså? Tagga ner självförtroendet va”, flinade han och petade honom i sidan med armbågen vilket fick Liam att skratta.
”Kul. Kan du låtsas tycka om mig en stund i alla fall så att jag kan fråga någon om att ta kort på oss?”
Den svarthårige låtsades fundera en stund innan han nickade. ”Okej jag kan nog klara av att se ut som att jag är kär i dig en liten stund.”
”Kommer du ihåg att jag sa att jag ville åka till Rom?”
”Vadå? När vi bestämde vart vi skulle åka?” undrade Liam och stoppade en pizzabit i munnen.
Dom hade hittat en mysig trattoria i närheten av ett av alla torg där borden var utplacerade på trottoaren - därav namnet - och både hade rödvitrutiga dukar och flaskor med ljus i. Precis som i Lady och Lufsen och Andy var töntigt lycklig över det.
”Nej när jag sov hos dig första gången. När vi gjorde tacos tillsammans du vet? Du frågade mig vart jag helst skulle vilja åka någonstans.”
Liam sken upp lite grann mitt emot honom. ”Ja det kommer jag ihåg nu när du säger det! Det var en bra kväll.”
”Det var det.”
”Fast du var så jävla nervös när vi skulle sova. Du hade helst velat ha en madrass på golvet den gången va?”
Andy såg på honom med sänkta ögonbryn. Han var elak. Jättejätteelak.
”Vad?!” skrattade Liam. ”Du var söt ju.”
”Bara för att du var så van att sova runt med massa olika människor.. Och nej jag ville inte ha en madrass”, sa han med något putande underläpp innan Liams flin smittade av sig på honom.
”Vad vill du ha för efterrätt? Vi borde ju förresten tagit in champagne eller något.”
”Äh jag fyller ju inte hundra direkt. Och jag föredrar seriöst öl framför skumpa.”
Andy sträckte ut foten under det lilla bordet så att deras ben rörde vid varandra. ”Jag vill åtminstone få bjuda på efterrätt då.”
”Mm okej då, jag är ganska sugen på den där pannacottan faktiskt”, erkände han med ett flin innan han halvt reste på sig för att kunna ta stöd med händerna mot bordet och luta sig över för att ge honom en snabb puss. Han hade knappast kunnat önskat sig en bättre födelsedag. Redan imorse inne på Arlanda hade Jake ringt upp honom och skrålat fram någon slags ´ja må han leva´ innan han fått honom att lova att dricka några födelsedagsshots i Rom– innan dom skulle ta igen det efter att han och Andy kommit hem igen.
Efter dom ätit klart och betalat notan, som Andy för övrigt varit sjukt envis att få betala, hade dom fortsatt genom gränder och över torg tills dom kommit fram till Colosseum. Det var en rätt häftig känsla att se den enorma arenan framför sig och det var verkligen i den sekunden som han på riktigt insåg att dom faktiskt var i Rom.
”Man kanske kan sitta där uppe?” sa Liam och pekade mot en bred och lång stentrappa som ledde upp till en mur som var placerad snett mitt emot Colosseum en bit bort. Trots att dom bara stått där en liten stund hade dom redan hunnit se ett tiotal olika försäljare som gick runt och sålde allt från sjalar till flygande leksaker framför den stora byggnaden och det kändes därför inte vidare lockande att sätta sig där. Det skulle förmodligen ha slutat med att Liam fräst till någonting i stil med ´Nej jag vill inte köpa någon jävla leksak som snurrar och lyser om jag kastar upp den i luften, men jag vet ett ställe du kan köra upp den på.´ Och vad han förstått kunde italienare bli lite hetsiga tillbaks om man käftade med dom.
Så det var förmodligen tur att Andy tyckte att det var en bra idèe.
”Shiet vad snyggt det är ändå”, sa Liam och Andy nickade medhållande innan han la ner mobilen i fickan.
”Synd att det inte blir lika bra på korten.. Jag skulle allvarligt kunna sitta här och titta hela natten.”
Det hade gått fort från att det börjat skymma till att det blivit helt kolsvart, och det var när mörkret fallit som fönstergluggarna tänts upp med guldiga sken. Och bara för att göra det hela ännu vackrare var himlen dekorerad med massvis utav stjärnor.
”Jag med. Fast vi måste gå ner och ta något kort framför sen också.”
”Absolut. Jag har en sak till dig först bara.”
Den blonde såg förvånat på honom. ”Vadå?”
”Min present till dig. Du trodde väl inte att jag tänkte strunta i det?”
”Det här är väl present nog, att vi är här tillsammans och allting.”
Andy tog upp ett svart platt paket ur tygväskan som han räckte honom med ett leende. ”Jag tänkte att den kunde passa ihop med din andra, lite större, tavla du fick av din mamma i studentpresent..”
Eftersom det faktiskt var Liam han satt där med var det ingen överraskning att han slet upp papperet precis som han gjort på deras maskeradkalas när dom varit små.
”Men jag vet inte.. det kanske är lite ego att ta emot en present där man själv är avbildad men, äh du är ju lite ego så”, sa han retsamt och dolde förmodligen nervositeten över vad han faktiskt skulle tycka.
”När..?”
”Jag gjorde ju inget annat än att spela när jag fått den och jag kommer ihåg att jag hade sår på fingertopparna redan första veckan. Alltså det var typ blodfyllda blåsor som gick sönder. Sjukt äckligt egentligen..”
Andy flinade för sig själv åt det Liam berättade. ”Det låter rätt äckligt.”
”Mm. Men så värt det.”
Han satt på sängkanten med huvudet lätt nedböjt och den svarta gitarren i famnen medans Andy satt i fotändan med skissblocket i händerna. Han visste inte riktigt hur länge dom hade suttit där men tillräckligt för att han snart skulle vara klar med sin teckning. Han hade föreställt sig hur det skulle vara att måla av Liam och det hade till och med varit ännu bättre. Han älskade att få sitta och studera fingrarna som rörde sig över strängarna, dom vackra armarna, det blonda håret som tycktes leva sitt eget liv trots hårsprayen och att få förverkliga det på papper.
Liam tittade till sist upp från gitarren och tonerna dog ut. ”Vad ritar du för något?” log han nyfiket och strök undan luggen innan handen återigen placerades mot det svarta träet.
Han hade redan bläddrat fram en gammal teckning som han nu höll upp och visade.
”Lurigt”, flinade Liam efter att emopojken avslöjat vart och när han ritat av honom men såg sedan direkt ner på tavlan igen.
”Tycker du om den..?” frågade han osäkert.
Han satt nerlutad över gitarren och luggen hade fallit ner i ansiktet men utan att helt dölja ögonen. Den var målad i svartvitt med mycket svart och skuggor och stilen var på pricken han. För att inte nämna hur på pricken motivet var. Det var som ett fotografi. Och känslan av att få någonting som Andy målat, att han ritat av honom, en present som var så hundra procent Andy. Och hans musik var med i bilden, hans älskade gitarr, Andy hade till och med lyckats fånga känslan av lycka med sina pennor.
”Jag älskar den”, sa han och såg upp på honom igen innan han sträckte sig efter hans hand för att hårt krama om den. ”Förstår du själv hur duktig du är? Det här är.. Tack älskling. Jag älskar den verkligen. Fastän det kanske är lite ego”, tillade han flinande.
”Grattis på födelsedagen.”
Det kommer alltså en del 2 av epilogen och framöver kommer det en flashback-oneshot ur Jakes perspektiv. Men nu vill jag höra vad ni tyckte om den här!! Jättenyfiken!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | JennnyJ - 27 okt 14 - 12:19 | | Det är här fint. Så väldigt väldigt fint. Sådär fint, du vet, så att man bara vill kura ihop i soffan och le som en idiot medan regnet smattrar mot fönstret och ljusen skapar skuggor som rör sig och allting bara är fint. Precis så är det. Kanske också att man kurar ihop sig med någon och känner värmen från hens kropp och man bara landar. Känner sig trygg, glad och sådär löjligt nöjd. Lite så är det att läsa den här delen, den här historien. Lite så är det att komma till slutet. Ett slut i Rom. Där Andy såklart blir uppraggad av dem i receptionen utan att förstå det, med Liam som förtydligar att han är väldigt mycket i hög grad upptagen och inte tillgänglig. Och hur de myser med varandra, hur de upptäcker varandra millimeter för millimeter. Hur de vet precis vad de ska göra för att få den andra att vilja ha lite mer, vilja tråna lite mer, vilja röra lite mer. Alltså – jag hoppas du vet hur fint det här är. (Jag vill inte köra en wordcount på den här kommentaren och ordet fint) Men det är ju det, fint alltså. Hur de väljer just Rom, dit Andy alltid har velat åka. Hur de vandrar runt – hur du låter dem säga saker som är så typiska dem. Bara biten med hur Liam skulle ha reagerat om de satte sig vid trappen istället för vid muren. Hur vi får ta del av Andys present till Liam, den som han ritat för så länge sedan. Hur man tänker tillbaka på hur nytt allting var, när de satt där på sängen och Liam spelade medan Andy ritade. Du gör det så bra, så fint, och jag kommer sakna dem så väldigt mycket när det här är förbi. Du har lyckats skapa karaktärer som kan stå på egna ben, som kan följa en långt efter att historien är slut och jag är så glad för det. Och jag är så glad att jag äntligen läst ikapp och vet vad som hänt, att jag kunnat ta del av pojkarnas fina kärlek och dina ord. Så tack, återigen, för att du är den du är och att du skriver som du gör. | mizzkitty - 23 okt 14 - 23:54- Betyg:  | Åh, så underbar del. Gulliga lilla Liam, tur att han sa att
Andy var hans pojkvän. Och att resan var ämnad bara för dem
två. Och att dem äntligen kan slappna av och ägna deras
tid åt varandra. För det behöver dem. Synd att det lider
mot sitt slut. Men verkligen fint att se en blick framåt.
Antar att både Magda och Cathy gick ihop med den presenten.
Kommer kännas konstigt att sluta läsa den här novellen. |
|
|
|
