Fantastiska barn! |
Jag är så fruktansvärt stolt över dagens barn. Varje dag som jag har varit på praktik så har jag kommit hem med ett leende på läpparna. Att höra dessa barn prata om allas lika värde gör mig oerhört stolt och om dessa ska styra vårt samhälle i framtiden, så kommer jag att känna mig lugn. Dessa barn fokuserar på våra likheter och inte våra olikheter. De ser sina kompisar som lika värda oavsett religion, och ser ingen mening att diskutera om religion och politik, just eftersom att det är deras egna sak. Dagens barn förespråkar diskussioner av likheter istället för olikheter! Olikheterna finns där i bakgrunden, vilket jag menar gör oss starkare. Självklart ska olikheter också diskuteras, men inte på en sådan nivå att finna fel, vilket vi vuxna mer än ofta gör. Vi ser oss själva som upplysta människor, men egentligen är bara många av oss trångsynta!
Dagens vuxna tror alldeles för lite på våra barn! Media förvränger och skriver endast om dem barn som på något sätt beter sig illa. De skriver om PISA-resultaten som sjunker, barn som dödar katter, barn som mobbar andra barn och så vidare. Hur kommer det sig? Varför skriver media inte om dessa underbara barn som faktiskt är en stor majoritet? Barn som vägrar skriva arbeten om Sverigedemokraterna för att de inte vill att sina klasskompisar ska bli utvisade. Barn som kramar en varje dag när de ska gå hem för dagen. De som beter sig illa är vi vuxna! Vi vuxna som inte kan acceptera varandras olikheter och måste finna fel hos allt okänt. Vi som analyserar något vi tycker känns lite obehagligt, ända tills att det blivit en höna av en fjäder. Det är inte konstigt att en partier som Dansk folkeparti eller Nationella fronten växer i Europa! Partier som vill peka finger på någon, precis som Adolf Hitler gjorde. Partier som dessa menar att det är en enskild grupps fel att samhället som ser ut som gör det. Att peka på sig själv verkar för dessa partier omöjligt... För ”vi” är ju helt perfekta. Jag menar att många av dagens vuxna förespråkar ett ”vi” och ett ”dom”. Vi talar om invandrare och den övriga befolkningen. Varför klassar vi inte alla som invånare? Varför placerar vi in människor i fack som ”invandrare” eller ”utlänningar”? Vi är alla jordens befolkning.
Vi analyserar för att finna fel, för att se oss själva som liiite bättre. Vi lägger oss i saker och ting vi omöjligt kan sätta oss in i. Självfallet är det bra att ifrågasätta, utan det skulle inte världen gå framåt. Men att medvetet leta efter fel är en vuxen företeelser, vilket jag skäms för.
Något jag tycker är lite lustigt, är att människor som varken har barn eller är i närheten av barn, ständigt ska kommentera dagens barn. Hitta fel. Människor som klagar på lärare att de inte "uppfostrar" barnen på rätt sätt. Man säger ju oftast det att den som inga barn har, är den "bästa" föräldern. Så ni som ser dagens barn som ouppfostrade, det är faktiskt NI själva som är ouppfostrade! Ni vet inget om dagens barn, utan ni läser endast ur Aftonbladet, GT och Expressen om våra barn. Tidningar som förvränger allt! Tidningar som vill få en viss grupp människor, i detta fallet vuxna, att känns sig liiite bättre. Lite källkritik tack. ! Självfallet kommer det alltid finnas barn som beter sig illa, vilket är fullt normalt för att de är BARN. Men vuxna som beter sig illa har haft ett helt liv att bli en bra människa, men många av dessa är det ändå inte. Varför ifrågasätts inte detta?
|
| Kommentarer | | Intermezzo - 23 okt 14 - 17:19 | Dare_me:
Tack så mycket för att du känner så!!
Tyvärr så är det väldigt många i dagens samhälle som ser ner på barn. Därför tycker jag att det även är viktigt att komma ihåg att ett barn blir inte vuxen bara för att han eller hon börjar högstadiet. Om jag minns tillbaka på min högstadietid, så minns jag hur jag kände att inga inom skolan riktade litade på mig. Om jag gick hem tidigare för att jag var sjuk och sen sjukanmälde mig, så fick jag alltid frågan om jag hade skolkat och blev mer eller mindre anklagad för det.
Regelbundet så får jag höra från min omgivning att det inte är någon arbetsro i klassrummen. Det som är lustigt med detta är att de som säger detta, varken har egna barn eller har gått i skolan den senaste tiden. Utan detta är människor som läser ur någon tabloid hur det "är" i skolan. |
|
|
|
