I hate (almost) everything about you- del 97 [m/m] |
jag har försökt pussla lite med dom kommande delarna då vissa hade blivit väldigt långa, och den här uppdelningen blev den bästa även om det blev 2 lite korta delar (varav en är den här). Hoppas det funkar ändå! =)
_____________________________________________ ____________
- kapitel 97
Musiken dånade tillsammans med skrik och skrålande och när olika flak passerade varandra blandades dom olika melodierna och skriken till något slags lyckligt kaos. Plus en del sprutande ölburkar.
Plåtgolvet sviktade en aning under deras fötter och det var fler än Andy som blivit nedskvättade av diverse vätskor men just där och då fanns det inget att bry sig mindre i. Allt var perfekt.
”Sommartider hej hej sommartider!!”
”Hey! Där kommer B igen!” ropade Linn hest.
”Woah!” Andy skrattade till när Simon plötsligt hoppade upp på hans rygg och snart mötte dom mycket riktigt den andra Samklassens flak. Vilket var ännu lite galnare än deras.
Deras skrålande överröstade musiken och det var snarare ett rullande dansgolv än en lastbil.
”För vi har tagit studenten!!” Vrålandet kom från Jake som inte nöjde sig med att stå på golvet utan hade klättrat upp på nederkanten av staketet – som han för övrigt inte ens höll i.
”Fy fan vad vi är bra!!” ropade flera ur Andys egen klass tillbaks medans han själv tyst bad om att Jake inte skulle ramla ner och spräcka skallen där nedanför på asfalten. Uppenbarligen hörde någon hans bön då en hand sträcktes upp mot hans axe.. Och i nästa stund stod Liam också där.
”Woooh!” Han kunde inte avgöra om innehållet av Liams öl mest hamnade på honom själv eller på Jake, förmodligen spelade det ingen roll då dom verkade ungefär lika (o)nyktra båda två. ”Andy!!” ropade han när dom nästan hade kört förbi helt.
”Liam!” skrek han roat, och ännu lite mer skräckslagen än när han sett Jake, tillbaks och greppade samtidigt ett fastare tag om Simons lår när hans kompis vinglade till bak på hans rygg.
Solen stekte och det kändes egentligen alldeles för varmt med kavajen på sig men samtidigt hade det inte gjort något ifall han hade haft tio stycken på sig. Allt var så jävla kul bara.
”SP3B!” Johan trängde sig plötsligt in bredvid honom och efter att ha kastat ner en tom ölburk på marken höjde han armen för att lägga den om Liams axlar – tills han i sista sekund verkade inse vad han varit på väg att göra och ångrade sig. Trots det berusade tillståndet och att allt egentligen var så jävla kul kunde han inte bara helt ignorera irritationen och besvikelsen över att Johan nu lagt upp armen om Dennis på andra sidan istället.
”Så jäävla töntigt!” kom det i nästa stund ifrån Jake som tydligen hade sett det hela. ”Skit i honom, han är bara så jävla.. ey, Johan!”
När den rödhårige vände sig om hade Jake redan lagt armarna om Liams hals. ”Kolla vad bögiga vi är, bäst du aktar dig!” sa han och tryckte en smackande puss mot Liams kind.
Han kände sig ungefär lika slut som efter ett gympass när han stod och väntade på att Cathy skulle hämta upp honom på parkeringen där dom blivit avsläppta från flaket. Jävligt lycklig, ganska alkoholpåverkad och fortfarande otroligt lättad över betygen – men kroppen alltså; totalt slut. Inget som skulle hindra honom från att dra iväg på fest igen ikväll dock.
[14:34 sänt meddelande] jag står ganska nära glasskiosken
Han stoppade ner mobilen i fickan igen innan han såg ner på alla djur och flaskor, numer tomma, som hängde runt halsen på honom. Blommorna hade hans morsa fått tagit hand om. En blå ros hade han hållit i.
Lägg av. Han var inte ens värd att tänka på.
Hur fan kunde han bara dyka u..
Han kände efter utanpå den andra byxfickan av ren reflex men det fanns inget ciggpaket där. Inte ens en enda liten cigarett. Han hade haft så mycket i huvudet imorse att han inte tänkt på sådant.
Cathy svängde strax in på parkeringen och han gled in i framsätet. ”Kolla, jag syns knappt bakom allt det här”, flinade han och vred på ett utav mjukisdjuren. ”Men det var så jävla kul på flaket! Alltså typ det roligaste jag gjort”, fortsatte han ivrigt.
”Vad roligt”, log hans mamma tillbaks och det var först vid det lite låga tonfallet han verkligen vände sig om mot henne. Hon såg alldeles spänd ut.
”Morsan vad är..”
”Din pappa är här Liam. I stan menar jag.”
Han svalde hårt och såg ner på sina knän innan han långsamt höjde blicken igen. ”Jag vet.”
Dom stod fortfarande kvar på parkeringen.
”Varför sa du inte att du tagit kontakt med honom för?!” Det var tydligt att det tidigare lågmälda tonfallet bara hade berott på att hon försökt hålla inne med det upprörda. För han såg det nu; hur mycket som rörde sig inom henne också. Att det här var asjobbigt för henne med. Hon hade trots allt känt honom, hon hade delat en, om än en ganska kort, del av sitt liv med honom. Hon hade också blivit lämnad. Kanske blev allt att kännas ännu värre när hon fick reda på att Liam skrivit till honom på det här sättet; av David själv. Han kunde inte ens föreställa sig hur hon reagerat när hon träffat honom. Hade han bara lyckats hitta dom på stan? Hade han ringt? Hade han ens känt igen hur hon såg ut?
”Förlåt jag..” Han bet tag i läppen. ”Jag trodde att det skulle kännas jobbigt för dig om jag sa något.. det var inte så att jag bjöd hit honom direkt. Jag berättade typ att jag hatade honom och att han gjort jävligt mycket fel.”
Hans mammas händer var hårt greppade om ratten men hon verkade ha lugnat ner sig åtminstone lite grann. ”Det är klart att du fick skriva till honom gubben, jag bara..” Hon strök hastigt några fingrar under ögonen och det smärtade samtidigt till i Liams bröst. ”Vi borde ha pratat om det mer, det har varit själviskt av mig att inte.. frågat hur du mått över det.”
”Äh.. jag har aldrig velat prata om det ändå”, sa han med en axelryckning.
Cathy tog ett djupt andetag innan hon verkade leta efter något i sin väska. ”Han vill träffa dig”, sa hon och såg upp på honom. Kanske var det också en hastig snörvling han hörde. ”Om du vill. Jag sa att det absolut inte passar på din mottagning, och det är helt upp till dig Liam. Du behöver inte. Men om du vill så lämnade han sitt nummer..” Hon räckte honom ett litet visitkort innan ögonen såg in hans. ”Bara om du vill, förstår du det? Du har ingen som helst skyldighet.”
”Jag vet”, nickade han och vred på kortet. David Nymèn. Han höll en jävla pappersbit med sin farsas namn i händerna. Det kändes bara fel. ”Han dök upp precis innan jag skulle gå på flaket. Men jag sa att jag hade viktigare saker för mig och gick därifrån..”
Kanske såg hon att han inte skulle kunna få fram någonting mer för tillfället för hon satt tyst bredvid honom medans han stirrade på namnet på kortet och gång på gång svalde.
”Är du okej?” frågade hon mjukare och kramade om hans axel med handen.
”Vi är lika varandra..”
Hon nickade med ett litet leende. ”Jättelika, du har väldigt många av hans drag.”
”Och det har påmint dig om honom varje gång du sett på mig..?” Han visste att inget utav det som hänt var hans fel, förutom att han fötts kanske, men han kände sig ändå så fruktansvärt skyldig. Skyldig till sin mammas ledsna blick. Skyldig till att hon behövt tänka på David och skyldig till att hon hade blivit lämnad ensam.
”Ibland”, medgav hon. ”Men mest av allt har jag sett dig bara, du är inte honom Liam och du är den finaste jag har. Jag är bara ledsen att du nog inte fått.. den uppväxt du kanske behövt, att jag inte alltid räckt till.”
Tänderna hade begravt sig så djupt i underläppen att det nästan börjat smaka blod. ”Sluta morsan”, sa han och vred mössan åt sidan så att skärmen inte var ivägen när han såg på henne. ”Du är den bästa morsan man kan ha. Jag menar; ingen annan skulle ha stått ut med mig. Jag skulle ha skickats iväg till fosterhem eller något.”
Ett lågt, om än lite sorgset, skratt lämnade Cathys läppar. ”Gubben nu överdriver nu. Ingen skulle ha skickat iväg dig.”
Han höjde ena ögonbrynet. ”Jo. Det skulle dom. Och så dåligt jobb har du inte gjort, kolla liksom; jag har tagit studenten med fullständiga betyg. Jag har inte hoppat av skolan, jag är inte med i något gatugäng och jag ser nästan ut som en svärmorsdröm”, sa han och bet flinande tag i den silvriga ringen.
”Du har inte gjort några fler tatueringar va..? Eller piercingar?” frågade hon plötsligt oroligt och han skrattade till.
”Inte än.”
Hans mottagning hade säkert varit rätt bra. Smörgåstårtan hade varit jättegod, precis som gräddtårtorna Cathy hade gjort klart sent igårkväll. Alla hade varit glada, han hade fått fina presenter. Det var bara det att Liam inte hade känt sig helt och hållet närvarande. Men som sagt; den hade säkert varit bra.
”Hur är det?” frågade hans mamma mjukt och la handen på hans axel där han satt i den vita trädgårdssoffan. Det var först då han märkte att han hade gripit tag om prydnadskudden med ena handen. ”Ganska intensivt va?”
Han släppte diskret kudden och nickade flinande. ”Känns som en evighet sen jag gick upp imorse.”
”Dom här glasen var ju jättehäftiga”, sa hon och lyfte upp kartongen som stod på bordet. ”Väldigt du.”
Han nickade och såg på bilden som visade ett svart vinglas med en snirklig vit döskalle på. Ganska så svincoola.
”Du ska få en till present av mig senare också, men du får vänta lite på den.”
”Va?” Han såg upp mer närvarande nu. ”Jag ska väl verkligen inte ha något mer.”
Hans mamma var bra otrolig ibland; hon hade ordnat så att hon fått en utav hans bilder på datorn framkallad till en ganska så enorm förstoring som hon sedan satt i en svart ram. Motivet var kort och gott musik. Invävt och gestaltat på ett så snyggt och häftigt och Liam:igt sätt. Han kom knappt ihåg att han hade visat henne den. Och ja, innan han ens dragit av presentpapperet hade hon bett om ursäkt flera gånger för att hon varit in på hans dator.
Hon hade till och med fixat gitarrsträngar, med lite hjälp från Jake, åt honom som en extrapresent.
”Jo men man tar ju bara studenten en gång, jag tror du kommer gilla det.”
”Morsan..”, flinade han men det dröjde inte särskilt länge innan leendet än en gång runnit av och den frånvarande känslan tog vid igen.
”Du tänker på din pappa va?”
Han hoppade till när han plötsligt drogs tillbaks till nuet men ryckte sedan på axlarna. ”Kanske. Jag bara.. tror du dom är klara hos Andy eller?” Han skulle inte klara mycket längre till utan att få prata med honom nu. Han behövde någon som kunde reda ut hans tankar och det kändes inte rättvist att låta Cathy vara den personen. Magda hade dukat på framsidan med ett långbord så han hade inte kunnat se dom eftersom dom själva suttit på baksidan.
”Det lät som att det åkte några bilar för ett tag sen, gå över du.”
Han nickade och reste sig upp. ”Tack för allt det här morsan, verkligen. Jag kanske inte verkar så.. jag menar..” Han drog handen över nacken men hann inte fortsätta innan hans mamma öppnat munnen.
”Jag vet Liam. Jag lovar”, sa hon med ett leende.
vi verkar vara fler som får studentminnen, kul hihi! :D
Vad tyckte ni om delen? Något särskilt ni gillade? Något som var dåligt?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | JennnyJ - 26 okt 14 - 21:04 | | Du fick plats med så otroligt mycket i den här delen! SÅ många känslor och intryck och uttryck! Jag tycker om att det var så mycket fokus på Liam och hans familj. Jag tycker om hur Andy ser dem från sitt flak, hur han oroar sig för Jake och Liam där de står och balanserar – hur han själv bär Simon på ryggen. Hur Jake kysser Liam på kinden som ett allmänt ”fuck you” till Johan. Och alltså. Ja. Sedan blir det en sådan vändning, när de sitter där i bilen, Liam och hans mamma. Där det känns mer nyktert. Där Liam får lappen med hans pappas namn på. Jag tycker om det. Jag tycker om detaljerna kring hela studentmottagningen, presenterna han får – men också hur allting ändå faller tillbaka på ämnet Liams pappa. För det är stort och viktigt och gör ont för dem båda och ja… Det är bra. Och jag gillar speciellt biten när Liam pratar om hur jobbigt det måste ha varit för hans mamma att se honom varje dag, att behöva påminnas om hur hon blev lämnad. Det är så fint, mitt i allting. | mizzkitty - 15 okt 14 - 00:23- Betyg:  | Riktigt bra del, du är grym!. Har läst alla delar och
är lika imponerad över hur du får med den röda tråden
genom hela novellen även fast det är olika delar av det
hela. Det är så snyggt gjort, älskar Jakes protest mot
Johan när Jaken ger Liam en puss på kinden.
Men jag undrar om Liam kommer att ringa sin pappa efter
alla dessa år som han har varit borta. Det återstår att
se. Sen undrar jag varför Pontus hatar bögar så mycket
som han gör. Frågan är ju om det kan ligga någonting
bakom alla hot som han utför mot både Liam och Andy. Undrar
hur hans egna uppväxt var. Var den bra, eller var den
dålig?. Skulle gärna vilja läsa en del om honom, för att
se hur han är som person när han är helt själv, han är
en sån där karaktär som konstant återkommer i den här
noveller. Skulle vara intressant och se hur han tänker
och ser på saker och ting i hans omgivning.
Hör av dig när det dyker upp en till del :). | | loversarelonley - 14 okt 14 - 20:01 | Åh! Nu har jag läst alla delarna som finns ute! Så himla grym är du! Synd att jag inte kommer kunna läsa 5 delar om dagen längre haha. Men men..
Gillade Jakes lilla protest mot Johan när Jake gav Liam en puss. Sedan är jag jätte nyfiken på om Liam kommer ringa sin pappa!
Sedan tänkte jag på en grej. Jag undrar lite varför Pontus hatar bögar så otroligt mycket. Finns det något som ligger bakom hotet? Hur var hanns uppväxt?
Kanske hade vart lite kul att faktiskt skriva en del om honom också. Han är en sådan stark karaktär. |
|
|
|
