Survivors Del 1 - Myten |
Lea ville egentligen inget annat än att gå hem, lägga sig i sängen och sova. Men så var inte fallet. Hon var fast på ännu en släktmiddag med sina bedrövliga släktingar som var uppklädda och pratade om hur aktierna hade gått upp. Lea förstod inte varför man skulle vara intresserad i att prata om aktier när det fanns så många andra underbara saker att prata om. Men hennes familj hade en grej för att prata om saker som egentligen inte betydde något, som egentligen inte skulle vara viktigt om hundra år. Hennes familj hade också en grej för att samla ihop släkten, för att tillsammans kunna prata om dessa oviktiga saker. Leas mobil vibrerade i hennes ficka. Diskret tog hon upp den och på skärmen hade hon fått ett sms av Alex.
Överlever du?
Lea log åt sig själv, hon svarade:
Knappt
Fast egentligen var det inte sant. Hon överlevde gott och väl, men människor hade en tendens att överdriva händelser. Lea stoppade tillbaka mobilen och kollade upp.
"Har du kul?" Frågade en röst bakom henne där hon satt. Lea visste vem det var, hennes pappa gick fram framför henne, han höjde på ögonbrynen.
"Verkligheten är oftast ganska tråkig" Svarade hon och kollade upp på sin pappa. Han skakade på huvudet.
"Vi alla har våran egen verkligheten, du kan göra din verklighet till vad du vill att den ska vara" Svarade han. Lea himlade med ögon, han hade alltid ett svar. Ett bra svar också.
"Vad är din verklighet då?" Frågade hon, han tog en klunk ur champagne glaset och lutade sig fram mot henne.
"Det har jag inte kommit på än. Men när jag vet det så låter jag dig veta" Viskade han och log mot henne. Han sträckte på sig, skålade sitt champagne glas i luften och gick sedan vidare. Lea tittade efter honom, med ett leende på läpparna även hon. Hon funderade på sin egna verklighet, och kom fram till att hon inte hade någon. Än illa fall. Hon kom fram till att hon och säkert många andra lever i den verkligheten som någon annan har hittat på och fått oss att tro att det också är vår verklighet.
Morgonen därpå mötte hon upp Alex och dom gick tillsammans sista biten till skolan. När dom kom fram märkte dom snart att det var något som inte stämde. En klunga ungdomar stod samlade och kollade på något.
"Vad gör din pappa här?" Frågade Lea plötsligt när dom kommit nära nog för att se Alex pappa i en poliskostym, aka hans vanliga jobbkläder, gå fram till någon, en vuxen kvinna. Alex kollade på Lea och rynkade på pannan. Dom ställde sig bakom gruppen elever, inte för nära men tillräckligt för att kunna se vad som pågick.
"Vi är dödsdömda! Vi är alla dödsdömda och ni är vår enda chans!" Skrek kvinnan, hennes ögon var uppspärrade och hennes blick såg ganska galen ut. Alex pappa gick fram till henne och släpade in henne i polisbilen som stod parkerad några meter bort. Kvinnan fortsate att skrika, även inuti i bilen kunde man se hennes ansikte mot rutan skrikandes saker åt oss. Alex gick fram till sin pappa för att fråga vad som hade hänt, Lea stod kvar och såg sin kompis gestikulera överdrivet med händerna när han pratade med sin pappa. Alex var ganska dramatisk. Gruppen med elever som för några sekunder sen stod samlade hade nu börjat splittrats. Lea kom och tänka på vad hennes pappa hade sagt till henne dagen innan. Att alla har sin egna verklighet. Hon funderade på hur kvinnans verklighet såg ut medan Alex kom gåendes tillbaka mot Lea.
"Hon har tydligen vart på andra platser och skrikit samma sak" Sa han när han kommit fram till henne. "Det konstiga är att hon bara går till ställen där det finns ungdomar" Lea rynkade på ögonbrynen.
"Hon är väl bara förvirrad" Svarade hon samtidigt som dom började gå in mot skolan. Men stannade tvärt när en röst bakom dom började prata.
"Det finns en myt som säger att en dag kommer världen gå under och dom enda som kommer överleva är barn och ungdomar" Lea och Alex vände sig samtidigt om och möttes av en kille i glasögon, han såg inte nördig ut dock, han var nog en kille som kunde ha på sig vad som helst och allt skulle se bra ut på honom.
"Jack, jag går i din spanskaklass" Presenterade han sig och kollade på Alex. Alex rynkade på ögonbrynen. "Är du den nya killen?" Frågade han, Jack nickade och rätade till glasögonen som hasade ner på näsan.
"Tror du kvinnan talade sanning?" Frågade Lea, Jack såg på henne, med ett leende, ett mystiskt leende.
"Ingen aning, men vi kan ta reda på det" Svarade han.
Så, kära vänner detta är början till en novell som kommer komma i olika delar, skriv gärna vad ni tycker! :)
|
|
|
|
