I hate (almost) everything about you- del 88 [m/m] |
för att det senaste kapitlet var så kort kommer här redan ett nytt (och dessutom längre) 8D
______________________________________ ___________________
- kapitel 88
Han hade inte direkt något mer alternativ. Matilda hade han skämt ut sig inför för länge sedan, när han trott att hon var på väg att fråga honom om balen när hon i själva verket ville att han skulle snacka med Jake åt henne. Den där medlidsamma blicken och ´Åh nej.. du trodde att jag skulle fråga dig?´ Så fruktansvärt förnedrande. Killarna hade redan sina partners. Lollo var inte ett alternativ efter deras kväll på kryssningen. Och kryssningen ja, som ledde fram till det där sista alternativet. Nataly som hade tjatat på honom sedan i oktober att dom borde gå med varandra, men som han hela tiden undvikit att svara på ordentligt för att han hade haft något töntigt hopp om att han skulle hitta sin drömtjej att fråga; så att det skulle betyda något. Nataly som han hade dansat med på studentkryssningen och som han till sist suckat åt och sagt att ´jaja, vi går väl då.´ Nataly som hade blivit fly förbannad. ”Jag vill inte vara något slags välgörenhetsfall, typ att du går med mig för att vara snäll.” Hans egna, inte särskilt övertygade ´Men jag vill.´ Och slutligen ”Vet du, skit i det Liam! Du kommer få gå helt själv, du är medveten om det va?” innan den rödhåriga tjejen stormade av från dansgolvet.
Lät som en jättebra idèe att fråga henne. Verkligen.
Men studentkryssningen var länge sedan och dom hade ju såklart snackat med varandra i skolan efter det. Hon skulle säkert bli.. glad.
”Va? Ursäkta?”
Liam drog en hand över nacken där han stod i dörröppningen till det vita huset. Ett plus för att han inte skickat ett sms i alla fall.
”Vill du gå på balen med mig?” frågade han igen.
”Alltså, du är medveten om att den är på torsdag va?”
Han nickade. ”Japp. Jag har haft mycket i huvudet på sistone.. det har hänt lite saker och så.” Det kunde vara bra med lite medlidande i det här läget. Och ja det var helt medvetet att han bet tag i läppen och slog ner blicken en kort stund.
”Och då tror du automatiskt att jag inte har någon att gå med?”
”Har du?” frågade han och pressade fram ett leende.
Nataly drog det röda håret över ena axeln. ”Ja jag och Kajsa ska gå.”
”Så ingen av er har en kille att gå med alltså? Då är det ju helt perfekt att ni kan få dela på mig”, sa han och det sneda vanliga leendet var på plats.
Hon suckade och såg på honom men att hon inte svarade på en gång var definitivt positivt och han tog därför tillfället i akt att fortsätta. ”Kom igen, det blir asbra. Du sa ju själv att du ville dansa med mig. Och jag är snygg i kostym också.”
Det syntes att hon kämpade för att hålla tillbaks det men till sist var det där ändå; ett litet roat leende på läpparna.
”Jag ska höra med Kajsa, men tycker hon inte att det är okej så är det ett nej. Okej?”
”Absolut”, log han snett. ”Men det är inte särskilt troligt.”
”Liam..” Nataly såg ner en kort stund med ett nästan generat leende och drog sedan undan den vågiga luggen när hon såg upp igen. ”Ibland är du så dryg att det nästan blir charmigt, men det är du säkert väldigt medveten om? Och sluta med det där sneda leendet.”
”Vadå, för att du inte tycker om det eller?” frågade han retsamt.
”Precis. För att jag inte tycker om det. Jag ringer dig sen, okej?”
*
Tisdag. Han skulle förmodligen alltid minnas att det varit en tisdag. Eller så skulle han inte komma ihåg det alls för att det hela kändes så overkligt och sjukt och.. Han hade haft en enda sista chans.
”Liam?” När han inte svarade, mest för att han inte ens varit säker på att han verkligen hört något, blev Jakes röst en aning högre. ”Liam vad fan har hänt?”
Han såg upp från där han satt på golvet i korridoren, med knäna uppdragna och armarna vilande mot dom samtidigt som han fortsatte vika ihop häftet tills att det blev allt mindre och mindre. Han visste inte vart han skulle göra av det.
”Men hallå vad har hänt? Varför säger du inget? Mår du dåligt?”
Utan att svara räckte han honom pappershäftet som nu var så pass litet att det skulle ha fått plats i hans ficka.
”Vad..” Jake tog förvirrat emot det och började veckla ut det. ”Shiet, det är ditt matteprov..?”
Liam nickade.
Han kunde inte ens säga till Lundkvist att snabba på sig att ta fram det jävla provet eftersom käkarna var tillfälligt ihopsvetsade. Knogarna var förmodligen vita så hårt som händerna var knutna men eftersom blicken stirrade på skrivbordslådan Lundkvist öppnade så kunde han inte kontrollera om det stämde. Det där hade varit hans allra sista chans. Antingen skulle han ta studenten på fredag eller så skulle han hoppa av skolan idag. Helvete, han klarade inte det här. Han ville inte hoppa av. Han ville inte ha tillbringat alla dom här åren i skolan helt i onödan. Han ville inte göra sin mamma och Andy besvikna. Gud, han kunde verkligen inte göra det hä..
”Varsågod.”
Han ryckte åt sig provhäftet och bläddrade så våldsamt att sidorna egentligen borde ha gått sönder.
G
”Grattis Liam, det där fixade du hur bra som helst. Det var två små fel bara, annars var allt helt korre..”
”Jag är godkänd..?”
”Du har ett godkänt i matte Liam.”
”What the fuck.. Det är ju ett jävla G Liam!” utbrast Jake och såg chockat på honom. ”Varför.. vad fan sitter du här för? Du har ju klarat skiten!”
Han nickade och svalde. ”Jag vet. Jag är godkänd i matten Jake, fattar du..? Dom kan inte ta tillbaks det nu, jag har fullständiga betyg och jag kommer få ta studenten och.. Jag fattar inte, jag tror inte att jag fattar det. Jag är godkänd, eller hur?”
”Kompis.” Jake log bredare än han någonsin sett honom göra och sjönk ner på huk framför honom. ”Du ser helt chockad ut! Men ja, du är godkänd, det står ett fett G där”, sa han och la handen på hans axel.
Liam nickade igen och såg ner på häftet i Jakes andra hand. Det var verkligen ett G.
”Du borde nog skicka ett sms till Andy.”
”Ja..” Han andades ut i ett lågt skratt, han var nog faktiskt chockad. ”Jag går ut ett tag.. Vi ses på..”
”Engelskan”, fyllde Jake flinande i åt honom. ”Grattis Liam.”
”Hallå?”
”Tja.”
”Vad vill du Li.. vänta lite jag ska gå ut från matsalen bara.” Sorlet i bakgrunden dog långsamt ut innan Andys röst hördes igen. ”Hej, vad vill du? Har det hänt något? Du är väl också i skolan..?”
”Jag är godkänd.”
”Va?”
”Jag är godkänd i matten, jag fick tillbaks det för en stund sen och jag.. jag klarade det.”
”Liam”, pep Andy till. ”Är det sant?! Gud, jag viss.. jag ser dig nu.”
Liam vände sig om i riktning mot matsalen och mycket riktigt stod Andy långt där borta. Ändå kunde han sig tycka se hans leende.
”Hej..”, flinade han dumt.
”Jag sa ju att du skulle klara det! Åh, jag är så stolt över dig.”
Han fortsatte se på honom medans han hade telefonen tryckt mot örat. Det var konstigt att vara så nära honom men ändå så långt ifrån. Men han tyckte om att höra hans röst samtidigt som han såg honom. Det här var ett väldigt bra alternativ när dom inte direkt kunde springa fram och krama varandra mitt på skolgården.
”Tack”, viskade han och såg sedan hur Andy la fingrarna mot läpparna för att därefter låtsas blåsa iväg pussen mot honom. Det var en väldigt diskret sådan och om det befunnit sig några andra utomhus för tillfället hade dom förmodligen inte ens lagt märke till det, men Liam gjorde det och han bet leende tag i läppen.
”Vi ses hemma sen?”
Han ryckte ur ena hörsnäckan när han tyckte sig ha hört en knackning på dörren. I nästa stund öppnades den och hans mamma kom in på rummet.
”Liam, jag vet inte vad det är för envist du håller på med men nu vill jag faktiskt veta om du ska gå på den där balen överhuvu..”
”Jag ska gå på balen”, avbröt han med en suck. ”Med Nataly och Kajsa. Det blev bestämt igår”, sa han med en axelryckning. ”Så chilla morsan..”
”Säg inte åt mig att ´chilla´”, sa hon och gav honom en inte helt road blick. Hon hade uppenbarligen inte haft en bra dag på jobbet. Dessutom hade hon säkert föreställt sig när hon knackade på dörren att han skulle säga att han inte bestämt sig om balen. ”Men det var ju trevligt att höra, du har ju din kostym i alla fall.”
Han nickade. ”Ja, det är inget mer vi behöver fixa så sluta stressa en stund, snälla.”
Hon började att dra ur hårsnodden från den slarviga knuten men den verkade inte vilja samarbeta och en frustrerad suck hördes från henne. ”Har du inte några läxor du behöver göra? Är du säker på att..”
”Jag fick godkänt på matten”, avbröt han än en gång och såg upp på sin mamma från sängen. Hon verkade helt komma av sig innan hon istället sprack upp i ett leende; knappt ett spår av det där trötta och irriterade.
”Vad säger du gubben? Har du fått godkänt?”
Han nickade och kunde inte hålla tillbaks sitt eget leende. ”Lite sent kanske men det är klart nu i alla fall.”
”Men Liam, åh duktiga du!” Hon var snabbt framme vid sängen och när han satte sig upp kramade hon hårt om honom. ”Vad stolt jag är över dig. Bra kämpat gubben.”
Fastän han i vanliga fall kände sig obekväm med den där sortens berörelse kändes den nu istället väldigt bra och han kramade tillbaks. Han var också stolt.
”Jaa det var sjukt lättande, jag kommer aldrig i hela mitt liv öppna en mattebok igen nu.”
Cathy log mot honom. ”Förlåt att jag lät så sur. Nu tycker jag att du och jag går ut och äter eller något ikväll, för att fira.”
”Morsan..”, flinade han. ”Så stort är det inte, alla har fått godkänt för länge sen, på första provet dessutom.”
”Det spelar väl ingen roll, du har kämpat jättemycket och nu fixat det. Det är klart att vi ska fira det, och du sa väl att det här var enda vilokvällen?”
Han drog fingrarna genom håret och flinade igen. ”Ändrade planer, vi ska köra ölbrännboll istället, men det är inte förrän senare så vi hinner äta innan isåfall.”
Cathy såg inte helt glad ut över den informationen. ”Det låter som att det innebär väldigt mycket drickande?”
”Morsan, vi kommer supa hela veckan, det är det studentveckan går ut på. Jag är ju knappt nykter sedan igå..”
”Okej jag vill inte höra Liam. Var rädd om dig bara, kan du lova mig det?”
Han ryckte flinande på axlarna.
”Liam!”
”Men ja! Jag kommer vara rädd om mig – vad det nu innebär.”
Hon suckade tungt och reste sig upp från sängkanten. ”Ja jag får väl vara glad över att du åtminstone inte är på någon sån där studentresa. Men på torsdag får du faktiskt ta det lugnt, det kommer ni väl göra? Du kan inte komma full till balen Liam..”
”Det är lugnt, det är klart jag inte kommer vara det. Det spar jag väl till där inne isåfall.” Han skrattade och såg upp på henne. ”Förlåt! Jag lovar. Jag kommer fortfarande vara vid medvetande på studenten och jag kommer inte snubbla ut ur bilen på balen.”
[21:05 nytt meddelande- Liam] Är du fortfarande hemma? Kan jag komma över?
[21:06 sänt meddelande] Ja jag är hemma =)
Han visste att Liam skulle träffa sin klass för någon ölbrännboll senare och han själv skulle också iväg på en fest i en klasskompis sommarstuga med resten utav klassen, men han och Nicholas skulle ta bussen först om en timme. Det dröjde inte många minuter förrän Liam gläntade på dörren och sedan kom in.
”Tja.”
”Hej, och grattis igen! Gud vad glad jag är för din skull”, log han brett och la armarna om Liams midja.
”Tack babe.” Han flinade som att det inte var världens största grej men han kunde inte dölja det där lyckliga glittret i ögonen.
Deras läppar mötte varandra men innan kyssen fått djupna tillräckligt mycket för Andys smak drog sig Liam undan och han såg besviket upp på honom. ”Jag var inte klar med dig..”
Den blonde såg bara roat på honom och verkade inte känna sig skyldig alls. Elak.
”Jag har en sak till dig..”, sa han och vände sig om för att ta upp en papperskasse han tydligen haft med sig. ”Jag skulle aldrig ha klarat den där matten om det inte var för dig och..”
”Det skulle du visst ha gjort Liam.”
Han skakade bestämt på huvudet. ”Nej det skulle jag inte. Och du hjälpte mig till och med när jag fortfarande betedde mig som ett as mot dig, fastän du inte alls borde ha gjort det. Så tack, för allt.”
Andy kunde inte ignorera värmen som spred sig i hans bröst. Kanske att Liam hade behövt den där pushen för att verkligen komma igång, och hjälp med att förstå att han visst kunde, men Andy tänkte absolut inte ta åt sig hela äran för att han nu hade fått sitt godkänt. Liam stod för den största delen utav det. Trots det så kändes det väldigt bra att höra honom säga det där, att han uppskattat allting; även när Andy själv tappat humöret över idioten som kommit över till honom för att kräva hjälp och sedan varit sjukt otrevlig och kastat böcker ifrån sig.
”Jag vet inte om det här är rätt nu, du kanske vill ha någon annan sort men.. Jag har kvitto isåfall.”
Andy tog emot påsen och drog sedan långsamt upp ett ljusgrått skissblock och två pennor. Nu kokade värmen där inne i bröstkorgen.
”Liam..”
”Det var inte rätt, eller hur?” frågade han osäkert men Andy log bara innan han ställde sig på tå för att ge honom en puss.
”Det blir hur bra som helst, tack! Du hade inte behövt.. Du är så gullig”, log han stort och drog tummen över bladen för att bläddra igenom dom.
”Det där med gullig Andy..”
”Lägg av, du är gullig hur gärna du än inte vill vara det”, retades han och vred på pennorna. ”Jag vill rita dig någon gång..”, sa han och såg upp, mer seriös nu.
”Vill du?” frågade han förvånat. Hur kunde han ens bli det? Varför skulle han inte vilja rita av det där vackra ansiktet? Varför skulle han inte vilja få studera varenda liten linje, vinkel och drag i hans ansikte? Innan han hunnit svara något fortsatte Liam. ”Eller vad pratar vi om för slags porträtt isåfall? Den sexiga varianten ala Titanic?” frågade han med höjda retsamma ögonbryn.
Andy skrattade till och såg upp på honom. ”Du sa ju till mig att du inte ens sett den, så hah! Avslöjad. Men visst, vi kan ta den varianten, du kan vara iklädd endast gitarren.”
”Spännande.”
Dom såg på varandra med busiga blickar innan Liam lutade sig ner för att fånga upp hans läppar.
”Vi skulle kunna börja på en gång..”, mumlade han mot hans axel efter att ha dragit ner tröjan en bit över den.
”Helt okej för min del.” Liams fingrar hade letat sig upp till hans tuperade bakhuvud och greppade tag lite extra om det hårspraysfixerade håret när Andys läppar vandrade vidare mot den lilla gropen vid halsen.
Precis som läpparna vandrat lät han händerna vandra upp innanför hans tröja och smekte långsamt fingertopparna över den släta magen och vidare upp mot bröstkorgen. Det verkade som att det var en uppskattad beröring då en något frustrerad suck lämnade den blonde.
”Du vet att jag inte kommer kunna släppa iväg dig på den där festen va..?”
”Du menar att du tänker skippa brännbollen?” frågade han och lät två fingertoppar leka över en hård bröstvårta.
”Vi komm- ah vad gör du..” Liam andades tungt ut och drog honom genast närmare sig. ”Vi kommer komma lite sent i alla fall”, avslutade han meningen och lät sina egna händer leta sig in under den långärmade tröjan Andy bar.
Han kunde inte låta bli att älska hur Liam drog dom kortklippta naglarna över hans rygg.
Han kunde inte hindra en egen plågsam suck när den andres höfter trycktes närmare hans och fick särskilda områden att komma betydligt närmare varandra.
Han kunde inte vänta med att slita av Liams tröja och otåligt styra honom bakåt mot sängen.
tack för att ni varit så duktiga och kommenterat på dom senaste! jätteroligt om ni vill berätta lite vad ni tyckte om det här också =)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | JennnyJ - 26 okt 14 - 13:49 | | Känns jättebra att Liam också hittar någon att gå med! Och att det är två stycken, till råga på allt! Såklart tuffa Liam inte nöjer sig med en dejt, haha! Det passar mycket bra in i bilden han vill ge av sig själv. Och makten från det sneda leendet! Liam och matteprovet! Jag dog så fort jag insåg att det var det han satt och höll i, där han gjort sig själv så liten och obetydlig på skolgolvet. Alltså. Mitt hjärta. JA! YES! JAAA! Alltså, jag visste väl djupt här inne att du inte skulle klara av att ta studenten ifrån honom, men alltså – det kändes verkligen att han har kämpat för det här, att det inte är någonting du bara har skrivit ihop om en karaktär som inte existerar. Liam var en elev, och är en av många elever, som kämpat. Som kämpar. Som nu kommer få ta studenten för han klarade matten. Jag är så sjukt glad och stolt, här där jag sitter i soffan och läser! SÅ STOLT! Åh vad jag vill att han och Andy ändå ska springa mot varandra där i korridoren, att de slänger undan mobilerna och bara omfamnar varandra och Liam som gråter och viskar tack, tack, tack i Andys öra. Jag kom precis på att det var ju ändå matten som fick Andy och Liam att börja prata igen. Alltså. Det är så otroligt att ett ämne i skolan kan tillföra så mycket i relationer. Hur det kan bygga en hel människa och avgöra om hen kommer stå eller falla. Alltså. Shit. Och ritblocken. Titanicbilden. Naken med gitarren. Alltså – vännen! Så bra! Så bra. (det här med att skriva kommentarer i takt med att man läser och inte efter att man läst alltihop... hehe) | | Likeyoudcare - 29 sep 14 - 11:22 | | Åh så bra! Höll på att börja gråta av lycka för Liams skull när han fick godkänt på matten! Nu ser jag jättemycket fram emot att läsa vad som händer på balen ;) | mizzkitty - 29 sep 14 - 00:28- Betyg:  | Äntligen klarade han det. Dessutom så var det en väldigt bra
scen mellan Jake och Liam där, helt perfekt. Telefonsamtalet
mellan Andy och Liam var hur gulligt som helst ju. Mysfaktor
på hög nivå i det här kapitlet alltså. Synd att det slutade
mitt i allt. Men en del delar ska göra det helt enkelt :).
Hoppas fortsättningen kommer upp snart. |
|
|
|
