strö din sand i mina förmak |
Sekunden, innan lövet slår i marken,
Andetaget, innan gatlyktan tänds.
Millimeterns spänning, innan fukten,
Når det klara glaset och blir till kondens.
Stunden, innan pupillen drar ihop sig,
Undan ljusets starka sken.
Samma stilla, tomma, starka känsla,
Som när en själ, gör entré.
|
| Kommentarer | | Louisean - 23 sep 14 - 14:21 | | gillar starkt! | | nattblick - 23 sep 14 - 10:34 | | Väldigt känslosam och stark dikt <3<3<3 |
|
|
|
