Freaks Prolog. |
Jag stirrade på Erik . ’’Vad sa du?’’ viskade jag förskräckt. Han såg plågsamt på mig och tog ett långsamt steg mot mig, jag backade snabbt undan och han stannade upp. ’’Julia’’ sa han plågsamt och stod vid min sida innan jag han blinka.
Ett sorgset andetag kom fram ur min mun och jag kollade på han. ’’Är jag död?’’ Viskade jag hon han smekte min kind. ’’På sätt och vis’’ Sa han sorgset och tårarna började rinna. Både för honom och mig. Jag gled ner med väggen och la armarna om mina ben och såg på Erik. ’’detta händer inte’’ viskade jag hest och började gunga. ’’detta händer inte’’ skrek jag panikartat och blundade. Detta var inte sant. Sådant här händer bara på film. Erik försöker inte trösta mig utan låter mig gråta, men han lämnar inte rummet.
Plötsligt hör jag Erik morra och jag öppnade ögonen. William, Jacob och Elisabeth kom in och stod vid ena sidan av dörren. Alla förutom William såg på mig med sorgsna ansikten, han hade ett leende på sina läppar. ’’Välkommen till familjen Julia’’ Sa William och gick mot mig. Erik ställde sig framför mig. ’’Din mördare, fattar du inte vad du gjort’’ skrek han och hoppade på han. Jag ryckte till och stirrade på han. Erik satt över William och slog han men William hade redan fångat hans händer och slängt han över rummet så han landat i min byrå, den gick av på mitten. Jag reste mig på skakiga ben och såg på William och han mötte min blick och då mindes jag. ’’Du!’’ skrek jag och sprang mot han och slog han hårt på kinden. Hans huvud följde min rörelse och hans hår föll framför hans ansikte. Han vände sakta tillbaka det och log bredare. Jag slog han igen men hans leende vägrade försvinna. ’’Ditt svin’’ Skrek jag och skulle slå han igen men kände någons armar om mig, Erik. Hans armar låg som en mur om mina axlar och han skakade. Jag hörde hur han grät mot min nacke och jag blev knä svag som första gången vi sågs. ’’Varför?’’ skrek jag och försökte ignorera mina egna tårar som rann och Eriks. William log och la en hand om min haka. ’’Eftersom du tillhör mig’’ sa han retsamt och böjde sig fram och smekte sina läppar mot mina. Läpparna jag velat känna äcklar mig nu och jag drog bak huvudet och smällde till honom i ansiktet så jag hörde hur något kraschade till och alla i rummet flämtade till. ’’Smart drag’’ sa han och jag såg upp på han. Han vred tillbaka näsan, inget blod hade kommit, det tillhörde väll sådana som dom var, eller vi var. Odöda.
Ett smakprov på något som jag håller på med nu.
|
|
|
|
